Såsom rubriken lyder - skulle du klara att läsa ett ämne som du absolut avskyr ?

Jag är väldigt intresserad av naturvetenskapliga jobb ... men jag har bara läst matematik A. Ni förstår nog att jag saknar matematik B, C, D och kanske E för att ens ha någon som helst chans att få ett sådant jobb.

Problemet är dock att jag AVSKYR MATEMATIK MEST I HELA JÄVLA VÄRLDEN.
Jag undrar om det är MÖJLIGT att liksom se förbi hatet och klara av 3 nivåer i matte... Eller om man bara ska acceptera att man hatar ämnet och lägga ner.

Har ni tagit er igenom ett ämne ni hatar ? Hur gick det ?

Spontant nej, men lite ja...hatar matematik men har ändå lyckats få betyg 3, och i gymnasiet 4. Mattelärarna kanske inte hatade mig. Jag lärde mig bara tillfälligt för att klara böckerna och proven. All matematik jag lärt mig är bortblåst numera.

Jag fullkomligt avskyr engelska. Det finns inget tråkigare ämne. Jag kan redan engelska. Visst skulle jag behöva träna somfan på min grammatik, men senast jag läste engelska B var det inte grammatiken det fokuserades på.

Jag har försökt att ta mig igenom engelska B två gånger, men det går inte. Det är för tråkigt.

sugrövmanövern skrev:Spontant nej, men lite ja...hatar matematik men har ändå lyckats få betyg 3, och i gymnasiet 4. Mattelärarna kanske inte hatade mig. Jag lärde mig bara tillfälligt för att klara böckerna och proven. All matematik jag lärt mig är bortblåst numera.

Ja alltså matematik är så jävla tråkigt och dåligt-självförtroende-framkallande ...
Upp till vilket steg matte har du kört ?

Jag gjorde precis som du ... Lärde mig allt ytligt för att klara kursen (A-kursen) och det funkade, men när jag kom till B så tog det tvärstopp.... Det blev för svårt!

colaflaska skrev:Jag fullkomligt avskyr engelska. Det finns inget tråkigare ämne. Jag kan redan engelska. Visst skulle jag behöva träna somfan på min grammatik, men senast jag läste engelska B var det inte grammatiken det fokuserades på.

Jag har försökt att ta mig igenom engelska B två gånger, men det går inte. Det är för tråkigt.

Håller med om att engelska är ett jävligt tråkigt ämne :// Har själv väldigt lätt för det, men uppgifterna på gymnasiet var så himla tråkiga och onödiga ... Otroligt omotiverande!
Låter som om du har förmåga att klara kursen iaf - fast att det är så tråkigt att det bara ej funkar.

Gjort enligt mig seriösa försök med franska i vuxen ålder. Införskaffat böcker, CD-skivor och annat utbildningsmaterial, gått på kvällskurs och faktiskt letat upp personer med franska som modersmål att samtala med. Men jag klarar inte av det. Blir så ohyggligt ointressant. Problemet med just franska är nog att det är ingen poäng med att kunna lite. Antingen kan du prata ordentligt eller så kan du inte. Alltså blir uppgiften för stor för mig.

För egen del tror jag matematik är annorlunda. Där finns det mer steg och inte allt eller inget som jag anser språk är. Man kan bocka av allteftersom man lär sig. Har man klarat ett kapitel eller en kurs så har man lärt sig något man kan använda förslagsvis till nästa kurs. Klarar jag a-kursen i franska kan jag beställa en kaffe vilket är helt meningslöst, går så långsamt att lära sig språk enligt mig. Men nu gillar jag matte och hatar språk vilket kanske är anledningen till min syn.

Jag minns inget skolämne som jag hatade, jag gillade till och med idrott på ett sätt även om jag var skitdålig på det, för mig var det det sociala som gjorde att jag inte klarade av skolan .

Så jag har inte haft just det problemet, men gör jag något jag ogillar (tex städar kaninburar, det är inte kul, särskilt när hannarna kissar på en) så brukar jag tänka på vad som blir positivt över att man gör det (buren blir ren, kaninerna har det bättre och man slipper göra det på ett tag).

Om du försöker dig på matten så har du ju i alla fall ett mål med det även om det inte på ett sätt har nått med matten att göra.

Det är möjligt men det kräver verkligen att man kämpar som attan och är ordentligt envis. Jag tyckte gymnasiefysiken (i synnerhet mekaniken) var oerhört svår. Fick precis godkänt i Fysik A efter att jag i princip fått IG på alla prov och till slut var tvungen att göra ett stort prov på hela kursen. På grund av att jag tyckte just mekanik var så tråkigt och svårt så läste jag aldrig Fysik B under gymnasietiden. Bestämde mig dock för att göra det i år. Jag kämpade oerhört mycket och lade ner väldigt mycket tid på det. Jag ville ge upp många gånger men jag bestämde mig för att jag skulle ta mig igenom det. Jag skulle klara det (så jag kunde bli behörig till min drömutbildning) och det gjorde jag, med bra betyg dessutom. Så ja, det är möjligt.

Självklart är vi alla olika så jag kan ju givetvis inte säga att det helt säkert fungerar för dig men jag tycker definitivt det är värt ett försök om det behövs för något du verkligen vill göra senare.

Lycka till!

EDIT: Vilka naturvetenskapliga jobb/utbildningar är du intresserad av förresten?

Nej, jag har aldrig klarat att plugga något jag hatar. Till en viss gräns har jag orkat om jag kunnat snappa upp tillräckligt under lektionstid. Sitta och läsa hemma detta, hopplöst.

Neutrino skrev:Det är möjligt men det kräver verkligen att man kämpar som attan och är ordentligt envis. Jag tyckte gymnasiefysiken (i synnerhet mekaniken) var oerhört svår. Fick precis godkänt i Fysik A efter att jag i princip fått IG på alla prov och till slut var tvungen att göra ett stort prov på hela kursen. På grund av att jag tyckte just mekanik var så tråkigt och svårt så läste jag aldrig Fysik B under gymnasietiden. Bestämde mig dock för att göra det i år. Jag kämpade oerhört mycket och lade ner väldigt mycket tid på det. Jag ville ge upp många gånger men jag bestämde mig för att jag skulle ta mig igenom det. Jag skulle klara det (så jag kunde bli behörig till min drömutbildning) och det gjorde jag, med bra betyg dessutom. Så ja, det är möjligt.

Självklart är vi alla olika så jag kan ju givetvis inte säga att det helt säkert fungerar för dig men jag tycker definitivt det är värt ett försök om det behövs för något du verkligen vill göra senare.

Lycka till!

EDIT: Vilka naturvetenskapliga jobb/utbildningar är du intresserad av förresten?

Jag tyckte fysik var skoj i högstadiet - men jag vet inte hur det ser ut sedan Känns som något som jag också skulle tycka var svårt ...
Men är iaf 100 ggr mer positiv inför svår fysik än inför matte.

Jag är intresserad av att bli typ biomedicinsk analytiker, cytodiagnostiker, toxikolog och sådant!
Skulle även vara intressant att jobba som obducent.

kiddie skrev:Nej, jag har aldrig klarat att plugga något jag hatar. Till en viss gräns har jag orkat om jag kunnat snappa upp tillräckligt under lektionstid. Sitta och läsa hemma detta, hopplöst.

Mjo det är precis detta jag refererar till ... att liksom inte bli klar med skiten i skolan, utan behöva ta hem den och plugga in ÄNNU mer :SS Känns som om man äter, lever och sover ämnet man hatar då typ ...

Känns som om mitt hat för matematik är svårt att komma förbi ://

Plasticfck skrev:Jag tyckte fysik var skoj i högstadiet - men jag vet inte hur det ser ut sedan Känns som något som jag också skulle tycka var svårt ...
Men är iaf 100 ggr mer positiv inför svår fysik än inför matte.

Jag är intresserad av att bli typ biomedicinsk analytiker, cytodiagnostiker, toxikolog och sådant!
Skulle även vara intressant att jobba som obducent.

Jag tyckte också fysik var trevligt i högstadiet. I gymnasiet not so much. Måste dock säga att den mer moderna fysiken, som man läser om i andra halvan av Fysik B, i alla fall är mer intressant än mekanik. Matematik är inte min starka sida heller. Har du något att förlora på att försöka med matematiken?

Oh, nice. Låter som liknande saker som de jag är intresserad av.

Det är svårt. Ja.

När jag gick i skolan försökte jag hitta andra sätt att läsa på. Som till exempel när jag insåg att jag kunde läsa Historia-böckerna som om det vore skönlitteratur! Det var en aha-upplevelse! Plötsligt kunde jag komma ihåg namn och relationer och händelser som jag inte kunnat plugga in tidigare. (Nej, jag hade ingen aaaning om att det fanns ett samlingsnamn som beskrev mina svårigheter på den tiden. Ja, jag älskade -älskar fortfarande- fantasyböcker.)

Matten däremot klarade jag bra så fort jag fick in flytet, så att säga. Att flytta saker fram och tillbaka vid likamedtecknet för att komma fram till vad x är var en av favoriterna. Och multiplikationstabellen. Och långa ekvationer som kunde ta upp en a4 eller två tyckte jag om med. Det som jag inte klarade var däremot textuppgifter. Ja, typ "om du har en flaggstång som kastar en så eller så lång skugga och räkna ut hur lång flaggstången är"-uppgifter, då tar det snabbt stopp. Även om jag på något sätt lyckades hitta ett sätt att lösa dem med (är kemiingenjör nuförtiden).

Min tanke är alltså att, visst, det går att läsa in om du känner att det är värt det. För även om du "hatar" ämnet, så finns det ändå ett mål med det. Att kunna få möjligheten att läsa naturvetenskap. Och vill du det tillräckligt gärna så tror jag att du kan klara det! *ler uppmuntrande*

Nej det är mycket tveksamt. Men hur har det gått med den tillämpade matten i de naturvetenskapliga ämnena? Finns det delar av matematiken som du kan hantera som en del av den naturvetenskap du är intresserad av som går lättare?

Plasticfck skrev:Men är iaf 100 ggr mer positiv inför svår fysik än inför matte.

Men fysik är ju i princip bara tillämpad matematik. Så det är väl nästan samma sak? Fysik är ju bara formler, algebra, integraler och differentialekvationer.

Plasticfck skrev:

sugrövmanövern skrev:Spontant nej, men lite ja...hatar matematik men har ändå lyckats få betyg 3, och i gymnasiet 4. Mattelärarna kanske inte hatade mig. Jag lärde mig bara tillfälligt för att klara böckerna och proven. All matematik jag lärt mig är bortblåst numera.

Ja alltså matematik är så jävla tråkigt och dåligt-självförtroende-framkallande ...
Upp till vilket steg matte har du kört ?

Jag gjorde precis som du ... Lärde mig allt ytligt för att klara kursen (A-kursen) och det funkade, men när jag kom till B så tog det tvärstopp.... Det blev för svårt!

Troligen är det matte A jag läst, tror B var frivilligt. Gick naturbruksgymnasium så där krävde de inte mycket av en.

Hitta något kul problem som kräver matte och leta lösningar rekursivt för hur det ska lösas.

För reglersystem kanske man behöver använda La place som gör att man behöver differentialekvationer som bygger på derivator & integraler som bygger på algebra osv.

Det går om man är envis som en gråsten. Men det är inte speciellt kul.
Försök förstå så blir det roligare. Hitta system som gör att du kan se ämnet som roligt.

Finns mycket som beskrivs av matte, men det är inte intressant förrens man ser hur allting hänger ihop. Kämpa på!

Matte är ett ämne som läraren är en jätteviktig detalj. Har man fel lärare blir det både tråkigt och obegripligt.

kullan skrev:Matte är ett ämne som läraren är en jätteviktig detalj. Har man fel lärare blir det både tråkigt och obegripligt.

Det gäller för fler ämnen än matte...

Försök hitta någon som är villig att förklara så underlättar det. Min syster (som hatade matte i skolan) brukade ringa mig när hon skulle hjälpa sina barn med matteläxorna, jag kunde förklara för henne på sådant sätt att hon förstod, tyckte det var roligt och kunde vidarebefordra den glädjen till sina barn (jag själv kom dock aldrig helt igenom gymnasiematten, fastnade på integraler...)

Ett alternativ är att skapa en tråd här där du kan skriva in frågorna, alltid finns det någon som kan hjälpa dig.

När skolan skulle undervisa om ämnen jag kunde så blev det uppenbart hur de lyckas få i stort sett allt träigt. Så det är själva undervisningsupplägget och person som till stor del avgör om det fungerar att lära sig, förutsatt att det inte finns andra hinder.

nescio skrev:

Plasticfck skrev:Men är iaf 100 ggr mer positiv inför svår fysik än inför matte.

Men fysik är ju i princip bara tillämpad matematik. Så det är väl nästan samma sak? Fysik är ju bara formler, algebra, integraler och differentialekvationer.

Jo, men det känns som om man får en NY chans på något sätt ... även om du säger att ämnena är lika. Klarar jag den svåra matematiken, så tror jag att jag även bör klara fysiken.
Eller ?

Hundralappen skrev:Det går om man är envis som en gråsten. Men det är inte speciellt kul.
Försök förstå så blir det roligare. Hitta system som gör att du kan se ämnet som roligt.

Finns mycket som beskrivs av matte, men det är inte intressant förrens man ser hur allting hänger ihop. Kämpa på!

Tack för ditt stöd!!
Ska verkligen försöka nu ... eftersom jag BESTÄMT mig för att läsa matte och klara det. Är säker på att de flesta kan ta sig igenom det med rätt inställning och om man gör alla uppgifter som ges till en.

När jag sumpade matte B i skolan så gjorde jag inte ett skit ... satt typ och ritade på lektionerna. Inte konstigt att det gick åt helvete ... jag försökte ju inte ens hänga med

Bjäbbmonstret skrev:Nej det är mycket tveksamt. Men hur har det gått med den tillämpade matten i de naturvetenskapliga ämnena? Finns det delar av matematiken som du kan hantera som en del av den naturvetenskap du är intresserad av som går lättare?

Ja!
Hade stora problem med den "rena" matematiken i högstadiet, trots att det gick väldigt bra för mig. Minns däremot att jag tyckte mycket om fysik & kemi, även om det kunde vara svårt. Jag fick liksom inte samma mentala "stopp" som jag får av ren matematik ... utan det var mer intressant för mig att klara av det hela.
Plockade G i högstadiematte, MVG i fysik & kemi.

Vet inte vilket ämne jag avskydde mest,
var nog lärarna som var mitt problem,
dåliga lärare - utebliven utbildning.

Men man har ju läst mycket som man trodde var onödigt.
Jag skulle fått gått ut på praktik och få ta paus från
skolan, sen tagit igen det man missat senare i livet.

Då man gick ut gymnasiet trodde man det var kört,
nu har jag haft 8 år på mig att läsa upp allt jag
inte fick lära mig i gymnasiet men orkade inte.

Ja men jag får spendera mycket mer tid på att läsa in för att det ska fastna. Matte A/1 var förövrigt enlig mig den svåraste kursen då jag hade problem med att förstå principerna från början. Ekvationer fattade jag inget av i början, såg inte sambandet. Resten är bara påbyggnadskurser i princip.

Jag hade svårast för historia och samhällskunskap. Jag var inte helt ointresserad men jag kunde inte förmå mig att plugga in och minnas det till proven. Och om det skulle gå in var jag tvungen att plugga tio gånger mer än tex geografi. Troligen för att jag då pluggade tio gånger mer ineffektivt.


Sent from my iPhone using Tapatalk 2