På de senaste träffarna har det varit lite deltagare eller så har träffen fått ställas in på grund av att en eller flera har hoppat av.
Många skriver att de vill träffa andra men sedan kommer ingen till träffarna som ordnas.
Jag är inte ute efter att hoppa på någon särskild här men detta har gjort att jag inte vet om jag i framtiden kommer ordna några fler träffar(känns menigslöst när ingen kommer).
Det känns som alla vill ha det på sina vilkor och då blir det inget.

Tåkigt att du känner så. Jag vet ju inte exakt hur fallet är, men jag kan tänka mig att uppslutningen inte blir lika stor under våren pga att många är upptagna med avslutningar och alla sådana aktivteter som finns i skola och föreningsliv.

Det kanske är lättare på somrarna?

De kanske vill träffas "i princip" men får kalla fötter när det verkligen gäller?

Eller så har de dålig ork/hälsa och när dagen närmar sig så är de för trötta. Jag vet själv att bara det är minste lilla "extra" så blir jag stressad före och slut efter.

Jag har haft en fördel av att själv arrangera träffar i mitt eget hem, då är det svårt att dra sig ur när det närmar sig, och det har kunnat hända att jag känner någon gång till och från några dagar inför en träff att jag kanske inte är säker på att jag kommer att orka på lördag. Men det har ju alltid gått bra!

Jag har också kunnat missa att komma iväg både till några tacokvällar på Vasa's i somras och att verkligen komma iväg till träffgruppen på onsdagar, men likadant med tacokvällarna nu i år - det jag själv har tagit initiativ till har jag aldrig kunnat utebli från. Det har i och för sig aldrig varit nära heller som det varit nu.

Men jag kan tänka mig att många gärna vill träffa likasinnade, men är för rädda och försiktiga för det så fort tillfälle närmar sig...

JAG vill väldigt gärna träffas, och har anmält mej med buller och bång till några träffar förut.

PROBLEMET är att ju närmare träffdagen jag kommer desto mer moment ser jag som ska utföras för att ta mej till träffen.

Ta Pemers träffplats som exempel:

Jag måste
- ta mej upp i bra tid
- gå till bussen
- gå av bussen på rätt hpl
- gå till jvstn
- stå i kö
- betala för tåget
- ta tåget till sthlm
- stå i kö igen
- betala för pendeln
- där ska jag hitta rätt perrong för pendeln till Pemer
- gå ombord på pendeln
- gå av på rätt hpl
- hitta till Pemers bostad

Alla de här momenten kan sedan brytas ner i mindre moment, tills jag står med ett berg av saker jag måste göra innan jag är framme. Alltså är det mindre stressande att stanna hemma. Jag försöker dock dra mitt strå till stacken för allas trevnad genom att arrangera träffar hos mej, då behöver jag inte stressas av alla dessa moment!
Jag minns att en fd forumist hade diverse slagkraftiga och kulörta uttryck om mej som person eftersom jag lovat att komma och sen inte gjorde det. Så jag har slutat lova. Men önskan att dyka upp finns där likväl! Tro icke annat!

Sen måste jag tillägga en sak. De flesta träffar är på helgen, den enda tid jag har att pyssla om min pv på eftersom han inte jobbar i ua. Att stanna hos honom och mysa är otroligt mkt mindre stressande än att flänga på tåg och bussar i 2-3 timmar enkel resa. Menmen... jag SKA komma på någon träff, det har jag bestämt mej för!

Anledningen till att jag inte kommit på träffar en tid är att jag går med kryckor. Hade det inte varit för det hade jag tagit mig till Malmö, men att stolpa omkring med kryckor bland en massa folk en längre sträcka, nej tack.
Sen tycker jag folk borde tala om ifall de inte kommer om de anmält sig.
Det är dålig stil att inte göra det.

Hoppas verkligen du fortsätter arrangera träffar!

Det låter som om det vore bra om du kunde få åka med någon Weasley.

KrigarSjäl skrev:Sen tycker jag folk borde tala om ifall de inte kommer om de anmält sig.
Det är dålig stil att inte göra det.

Jo, jag avanmäler alltid!

Speciellt en gång när det var storträff hos Pemer på en lördag och jag fick veta på torsdag eller fredag strax innan att jag skulle på bröllop just den lördagen - fast bruden hade sagt fel dag till mej så jag trodde jättelänge att det var på söndagen!

Bjäbbmonstret skrev:Det låter som om det vore bra om du kunde få åka med någon Weasley.

Ja, bara det att ingen här i ua har vare sej bil eller körkort afaik.

Som exempel till annan tråd... så vore det kanske möjligt för min del att ta mig bortom cykelavstånd (t.o.m. utan verksam CS!?) med hjälpmedel som färdtjänst (utom att en främmande (och troligen NT-)förares närvaro skulle pumpa ut mig alldeles) eller handikappbidrag till körkort och bil (och ork till studierna, javisstja...).
Utan något sådant går det bort, uppenbarligen. Ensamheten göder sig själv.
Weasley beskrev det suveränt.

weasley skrev:

KrigarSjäl skrev:Sen tycker jag folk borde tala om ifall de inte kommer om de anmält sig.
Det är dålig stil att inte göra det.

Jo, jag avanmäler alltid!

Du behöver inte känna dig träffad, inlägget var generellt menat.

Alla vill till himlen
Men ingen vill dö...

Som den store poeten sa

KrigarSjäl skrev:

weasley skrev:

KrigarSjäl skrev:Sen tycker jag folk borde tala om ifall de inte kommer om de anmält sig.
Det är dålig stil att inte göra det.

Jo, jag avanmäler alltid!

Du behöver inte känna dig träffad, inlägget var generellt menat.

Jag träffade tvilling99 tidigare idag och det var inte uteblivna avanmälningar som föranledde hans inlägg, utan de mycket få anmälningarna.

På tal om stora poeter (ja dert är nog litet ot, bli upprörd om du behöver det):

http://www.highspeedart.com/hansson/tokis.html

Fast Bob är också bättre live och IRL och så, det är du med. Men vad gör man...

Ganesh skrev:Alla vill till himlen
Men ingen vill dö...

Som den store poeten sa

Kallar du Timbuktu stor poet!?

Ja det gjorde jag, erkänner

Men jag ljuger ibland.

Det ligger mycket i vad weasley skriver att det är jobbigt att ta sig till träffar för många och många nya blir nervösa när de skall träffa nya människor,de kanske är rädda att andra skall tycka de är underliga som många har tyckt tidigare.
Sedan retar sig vissa på andras egenskaper och vill inte komma därför.
Många måste man skriva till och övertyga att det inte är farligt att komma på träffar och det har jag inte tid och orka att göra.
Det är tyvärr många hinder i vägen för många"suck".

Men det är en vinst när problemen har överbryggats och man klarar av det!

Aspkvinna skrev:Men det är en vinst när problemen har överbryggats och man klarar av det!

...och kan stå ut med att va mer utbränd än vanligt den följande veckan p g a social baksmälla. Ja, jag talar för mig själv och troligen även för en del andra här. (Brattberg el Gerland? beklagar sig f ö i en av sina böcker att det ännu inte finns ngt piller mot social baksmälla och jag kan bara instämma.)

Flinta skrev:

Aspkvinna skrev:Men det är en vinst när problemen har överbryggats och man klarar av det!

...och kan stå ut med att va mer utbränd än vanligt den följande veckan p g a social baksmälla. Ja, jag talar för mig själv och troligen även för en del andra här. (Brattberg el Gerland? beklagar sig f ö i en av sina böcker att det ännu inte finns ngt piller mot social baksmälla och jag kan bara instämma.)

Det har du rätt i, jag har nu för tiden alltid inräknat ett par tre dagar att tagga ner, komma till sans, inräknat annars så går det ju helt galet. Det var ett riktigt bra uttryck "social baksmälla"

Folk vill väl komma, men om man är ny så kanske man känner sig osäker. Jag har varit med några gånger som ny och upplevt att alla känner alla och man känner ingen, att det är svårt att komma in. Då kan man lätt känna sig utanför, då är det bra om någon som anordnar träffen eller ledaren drar in den nye "tar hand om den nye". Men det är kanske svårt för många asp att dra in folk och få de att känna sig välkomna.

Bara ett tips om ni vill ha nytt folk till träffarna och att de ska återkomma. Prata inte bara med de ni känner utan också nån ny som ser ensam ut.

Mvh Lisette

Bra att du påminde om detta, Lisette. Det är lätt att glömma bort annars.

Problemet är väl att det inte direkt finns några ledare och att de som ordnar träffar kan vara lika aspiga som alla andra och ha svårt nog bara att klara av röran som uppstår, så att man inte har energi över att särskilt tänka på nya också. Men man kan ju försöka tänka på det och hjälpas åt allihopa, nu när du medvetgandegjort problemet.

Sen finns ju också de som tycker det är obehagligt att få uppmärksamhet, frågor mm och helst bara sitter med och observerar tills de börjar känna sig trygga med gänget.

Bäst är väl om man vågar lägga fram önskemål redan innan man kommer så kanske i alla fall någon kommer ihåg att försöka visa dem lite extra hänsyn. Gäller även om man har fobier, allergier, ångest, tvång el dyl. Aspergare kan vara väldigt förstående om man bara berättar om sitt problem, men kanske inte spontant lever sig in i hur andra kan tänkas uppleva det om de inte säger nåt.

Tillägg: för att underlätta för alla parter kanske man skulle kunna komma överens om att den som är ny/osäker och inte känner någon alls är välkommen att vända sig till den som ordnar träffen och berätta ifall man känner sig utanför, får en ångestatack el dyl? Skulle det funka?

Och kanske det också kan vara på plats att klargöra att nya verkligen är välkomna (jag tycker i alla fall det är allra trevligast med träffar där det är både gamla bekanta och nya som man inte träffat förut och det tror jag inte jag är ensam om?) även om det kanske är fler än jag som har lättast att prata med folk man redan känner och behöver lite tid att vänja sig vid och lära känna nytillkomna.

Ett problem är att det inte går att ha en träff som passar alla. I vissa träffgrupper tillåts endast en person tala åt gången. En del tycker säkert detta är bra medan andra anser det vara alltför styrt och avskräcker dem från att komma.

Vid andra träffar pågår flera diskussioner samtidigt och vilket gör ljudnivån hög. Dessa träffar brukar dessutom ofta anordnas på caféer o.dyl. med mycket ljud runtomkring. På dylika träffar trivs de mest pratglada personerna samtidigt som andra direkt hamnar utanför. Många med AS har ju svårt att uppfatta vad vad en person säger i sådana sammanhang och ännu svårare för att börja tala. En del kommer säkerligen inte tillbaka om de varit på en sådan träff.

Det finns säkerligen också personer som både tycker att att den förstnämnda typen av träffar är alltför styrda och att de mer oorganiserade kan bli alltför livliga. Det kan ju också bero på vilket humör man är på för dagen (det är nog så med mig själv). Jag har dock inte någon lösning på hur man skall hantera problemet.