Under en ganska lång tid nu och egentligen just exakt nu befinner jag mig i en dis-period.
Tidigare har jag frågat i vården om det är depression (först sa de ja, sen kom de på att det inte var det) men i slutänden så kom de fram till det inte hade med depression att göra utan det har med aspergers syndrom att göra.
Lite av denna orsak är boendestöd smått kritiskt att ha vid sådana lägen.

Så vad menar jag då?

Jo, stunder eller perioder (timmar, dagar, veckor, kanske månader) där dagarna bara flyter.
Det spelar ingen roll att jag är idag sjukpensionär, det var likadant när jag jobbade.
Jag blev en zombie. Jag kunde skratta, gråta eller vara i olika humörsvängningar men sen poff, mindes jag inte det längre.
Folk pratar med mig men det är svårt att hänga med, hjärnan är helt i sin egen värld.
Jag ser hur allting sker, hur dagarna passerar men jag vet inte vad som är månad eller fredag, oftast.

Hemma blir saker inte gjorda, jag äter bara när magen gör ont och det är svårt att laga mat, även om jag normalt sätt vill laga mat. Kroppen är såsom perioderna jag hade depression minus självaste depressionen.
När jag väl kommer igång med något har jag roligt och gör det men blir utmattad nästan ögonblicken direkt efter.
Det kan vara samma sak online, lite därför jag inte skrivit eller svarat mycket här heller.
Jag svarar på trådarna, faktiskt jätte många...i mitt huvud.

I över flera månader har jag sagt att jag ska ta itu med de "ny" tvättade kläderna på sängen men snart är de egentligen bara smutstvätt.
Jag är dammallergier och jag kan i huvudet se hur dammen ökar och varje dag säger jag "idag måste det här tas itu"--för sedan komma underfund att det har gått flera veckor och jag har sagt samma sak i veckor.
Mina vänner börjar anmärka att jag upprepar saker jag säger för jag minns inte alls det jag har sagt, eller jo i mitt huvud för allting går i loop.

Jag är varken ledsen eller glad, bara ingenting. Jag bryr mig om saker men det är väldigt kortvarigt. Jag måste ha praktiska skäl för att bry mig mer än 5minuter.

I mitt huvud sker allting normalt men i verkligheten händer ingenting.

Sådana här perioder hände även när jag var yngre. Jag kunde helt gå in i tex böcker fast i en slags överfokus. Jag mindes inte vad jag läste handlade om men jag kunde citera ur böckerna. Det kanske var först halvår senare att jag förstod vad böckerna jag läste handlade om men för mig var det som det var igår jag hade läst böckerna.

Har jag blivit en alien med egen tidslinje mån tro?

Du verkar inte vara särskilt väljordad i den fysiska verkligheten i alla fall.