Jag har funderat länge på varför språket är som det är. Går forskare inte in i fel infallsvinkel om man utgår ifrån störningar och att varje avvikelse ifrån normen är patologisk?

Förmodligen för att det generellt sett orsakar lidande, men det behöver ju inte nödvändigtvis orsaka det.

Innebär olikheten en försämrad förmåga att leva och anpassa sig till den miljö man befinner sig i så är det en störning. En störning skulle kunna vara positiv eller neutral. Huruvida en störning är något negativt beror på vilka värderingar man har kopplat till ordet. Att det är en störning innebär bara att det är avvikande.

Problemet med att kalla saker störningar är att om "störda" människor inte fanns skulle vi varken ha datorer eller fantastisk musik t ex. Vete fan om vi ens hade kommit på att göra stenverktyg eller bygga hyddor.

Så tycker lite förmätet kalla det störningar. Men samtidigt är saker som ofta kommer tillsammans ganska odelbara. Jag skulle aldrig vilja vara utan ADD, känner att de idéer kan har kommer från att jag har tankar som breder ut sig som rötter och sedan väljer jag den som blir bäst. Håller man på med skapande så är det viktigt att man kan se saker på flera olika sätt. Men samtidigt är det jobbigt att aldrig kunna hålla ordning. Så om störningen måste innebära obehag, då har jag inte ADD utan lider av oordning. För det andra som ADD innebär för mig lider jag inte av.

Jag tycker att tillstånd och syndrom är snällare ord.

Men man slipper ju iaf kallas sjuk förutom en läkare som sa Aspergers sjukdom minst 15 gånger under en timma. När jag sa att det inte är en sjukdom sa han att det är det visst, allt som är onormalt och borde stävjas är en sjukdom.

Helt rätt om miljön. Räcker med att jag och några normalisar är i skogen så slutar de helt fungera och uppträder stört. De är rädda för allt, får en hög ångestnivå, upplever sig hjälplösa. De har inte heller en önskan att ta sig ur denna känsla och vill inte t ex lära sig använda kniv eller göra upp eld.

Undrar om det finns mediciner för det.

Jag vet inte. När jag hör ordet störning så tänker jag på förvirring, kaos, oordning och oreda. Så är ju inte fallet för våra olikheter... En felaktig beskrivning.

Läkaren var störd såpass att denne saknade insikt i sin bristande förmåga i att förstå andra människor?

Detta har varit upp ett antal gånger på detta forum. Men normalt innebär mest sannolikt förekommande rent matematiskt. Det innebär att det är normalt att andra egenskaper förekommer också. Vissa egenskaper kan beroende på miljön som oftast skapas av flertalet utgöra något som försvårar tillvaron.

Det som många i vårdprofessioner däremot gör att de därmed drar det till att sådant som är mindre vanligt därmed är fel och sjukt samt skall bekämpas. De har bestämt att de har tolkningsföreträde. Men det finns ingen anledning att acceptera den inställningen, utan byt läkare om du har möjlighet.

Min läkare var bara inhyrd så hade honom bara en gång. De frågade om jag ville träffa honom igen och jag bara sa helt förvånat att Varför dååå? Nej honom vill jag inte träffa igen, tack. Sedan dess har jag träffat två olika inhyrda en gång var. De var ganska bisarra men inte på ett anstötligt vis.

Azo85 skrev:Att det är en störning innebär bara att det är avvikande.

Jag har också uppfattat att en del människor tolkar det så, men jag tror tyvärr att de flesta tolkar störning som jag nämnde: Förvirring, kaos, oordning och oreda.
Ordet störningar ger en felaktig bild av olikheterna tycker jag, hoppas de slutar använda det ordet.

Tecknaren skrev:

Azo85 skrev:Att det är en störning innebär bara att det är avvikande.

Jag har också uppfattat att en del människor tolkar det så, men jag tror tyvärr att de flesta tolkar störning som jag nämnde: Förvirring, kaos, oordning och oreda.
Ordet störningar ger en felaktig bild av olikheterna tycker jag, hoppas de slutar använda det ordet.

Jag och personen som utredde mig hade ett kortare meningsutbyte om detta. Utredaren uttryckte att aspergerger inte gjort sig förtjänt av att kallas störda. Jag ansåg att en störning endast är en avvikelse från det normala hennes replik var att jag inte värdesätter ord vilket är en begåvning jag har. Att hon använder ordet begåvning tyder enligt mig på att hon har ett onödigt försiktigt språkbruk och borde sagt att det är en brist.

De flesta tolkar det nog som du nämnde men det är inget självklart. De ser störning som en negativ avvikelse, en syn som de helt och hållet väljer själva. Men jag kan hålla med om att asperger är ett störande inslag.

kiddie skrev:Helt rätt om miljön. Räcker med att jag och några normalisar är i skogen så slutar de helt fungera och uppträder stört. De är rädda för allt, får en hög ångestnivå, upplever sig hjälplösa. De har inte heller en önskan att ta sig ur denna känsla och vill inte t ex lära sig använda kniv eller göra upp eld.

Undrar om det finns mediciner för det.

LOL

läs: http://www.etymonline.com/index.php?ter ... in_frame=0

men det är helt enkelt så att det finns allt för många NT-människor i vårt samhälle, eller?!