I så fall; vad? Komvux/Folkhögskola/Högskola eller annat? Tänkte att det här kunde bli en liten stödtråd för oss blivande studenter.

Yes, jag ska studera. Universitetsstudier. Har ansökt till biomedicinprogrammet som förstahandsval samt kandidatprogrammet i kemi som andrahandsval (ansökte även till kandidatprogrammet i biologi/molekylärbiologi och apotekarprogrammet).

Jag har en fråga som jag hoppas är ok att jag ställer här (får se om någon kan svara på den). Jag har inte tillräckligt bra betyg för att komma in på biomedicinprogrammet. Däremot skrev jag högskoleprovet för första gången i höstas och fick ett resultat på 1,10 vilket jag antar är ok. Förra året låg HP på 0,9 och 0,8 vid urval 1 respektive urval 2. Förra året ansökte totalt 513 personer till programmet varav 48 var förstahandssökare. I år har 653 personer ansökt varav 63 är förstahandssökare. Tror ni att det finns någon chans att jag kommer in med mitt HP på 1,10 trots att antal sökande ökat såpass mycket? Ursäkta om detta är off topic.

biologic, vad ska du studera?

Jag har blivit antagen till en KY-utbildning till "mariningenjör motor och elektroniksystem" men har inte bestämt än om jag skall tacka ja eller nej. Det är inte lätt att bestämma sig

Huggorm skrev:mariningenjör motor och elektroniksystem

Var tvungen att kolla upp vad det var. Lät flaschigare än vad det var. Eller det verkar inte ge någon som helst behörighet att segla dom sjuhaven? Eller det är kanske någon annan du ska gå?

Med en kvalificerad yrkeshögskoleexamen som mariningenjör med inriktning mot motor och elektroniksystem blir du en attraktiv medarbetare inom fritidsbåtssektorns verksamheter. Exempel är:

Tillverkare av motorer och framdrivningssystem
Marinor/båtvarv – service och reparation
Återförsäljare av båtar, motorer och tillbehör
Elektronikbranschen – tillverkning, utbildar och levererar elektronikutrustning till återförsäljare, tillverkare eller servicevarv.
Besiktning och försäkring

http://www.studentum.se/Mariningenjoer_ ... 171545.htm

slackern skrev:

Huggorm skrev:mariningenjör motor och elektroniksystem

Var tvungen att kolla upp vad det var. Lät flaschigare än vad det var. Eller det verkar inte ge någon som helst behörighet att segla dom sjuhaven? Eller det är kanske någon annan du ska gå?

Det har inget med fartyg på de sju haven att göra, tanken är att man skall jobba med utveckling av elektronik på fritidsbåtar på de många småvarven som finns här på västkusten. Samt kunna reparera mera avancerade fel på dyrare fritidsbåtar, det är rätt mycket elektronik och utrustning på båtar nu för tiden. Men jag vet inte, det funkar rätt bra på jobbet nu så det är dumt att säga upp sig.

Huggorm skrev:

slackern skrev:

Huggorm skrev:mariningenjör motor och elektroniksystem

Var tvungen att kolla upp vad det var. Lät flaschigare än vad det var. Eller det verkar inte ge någon som helst behörighet att segla dom sjuhaven? Eller det är kanske någon annan du ska gå?

Det har inget med fartyg på de sju haven att göra, tanken är att man skall jobba med utveckling av elektronik på fritidsbåtar på de många småvarven som finns här på västkusten. Samt kunna reparera mera avancerade fel på dyrare fritidsbåtar, det är rätt mycket elektronik och utrustning på båtar nu för tiden. Men jag vet inte, det funkar rätt bra på jobbet nu så det är dumt att säga upp sig.

Förlåt om jag lät negativ. Alltså det är säkert skitbra jobb om man är intresserad utav fritidsbåtar, varv och marinor.

Jag tror alltid att man har rätt till att ta tjänstledigt för att plugga men dom kan säkert ha försämrat den möjligheten. Sedan gäller nog inte det om du jobbar i Norge gäller inga som helst svenska lagar eller kollektivavtal.

Jag ska börja på komvux för att sedan fortsätta med universitetsstudier.

Neutrino skrev:Yes, jag ska studera. Universitetsstudier. Har ansökt till biomedicinprogrammet som förstahandsval samt kandidatprogrammet i kemi som andrahandsval (ansökte även till kandidatprogrammet i biologi/molekylärbiologi och apotekarprogrammet).

Jag har en fråga som jag hoppas är ok att jag ställer här (får se om någon kan svara på den). Jag har inte tillräckligt bra betyg för att komma in på biomedicinprogrammet. Däremot skrev jag högskoleprovet för första gången i höstas och fick ett resultat på 1,10 vilket jag antar är ok. Förra året låg HP på 0,9 och 0,8 vid urval 1 respektive urval 2. Förra året ansökte totalt 513 personer till programmet varav 48 var förstahandssökare. I år har 653 personer ansökt varav 63 är förstahandssökare. Tror ni att det finns någon chans att jag kommer in med mitt HP på 1,10 trots att antal sökande ökat såpass mycket? Ursäkta om detta är off topic.

biologic, vad ska du studera?

Oj, vad roligt! Låter som väldigt intressanta ämnen. Jag hade kunnat tänka mig biomedicin eller liknande, men det blev till slut Digital Design på högskolan i Kristianstad. Sökte distansprogrammet. Det leder fram till en kandidat i informatik, och arbetsmöjligheterna är många; man kan bli webdesigner, interaktionsdesigner m.m.


Jag tror att du bör komma in, om inte i urval 1 så i urval 2. Efter urval 2 kan sena reserver tas in, och då sjunker snittet ytterligare. Själv har jag lite ångest, jag har inte gjort HP, men mitt snitt ligger 1,36 över förra årets slutgiltiga intagning. Bara det att i år har 200 fler sökt...

Huggorm skrev:Jag har blivit antagen till en KY-utbildning till "mariningenjör motor och elektroniksystem" men har inte bestämt än om jag skall tacka ja eller nej. Det är inte lätt att bestämma sig

Tycker att du skall köra på om du är intresserad av det! Låter spännande, kanske ingenting jag hade vågat söka då jag inte är så "praktiskt teknisk". Man kan ju alltid hoppa av och försöka med någonting annat nästa termin, såvida du har möjlighet till tjänstledighet och har en trygghet.

Fremen skrev:Jag ska börja på komvux för att sedan fortsätta med universitetsstudier.

Trevligt! Har du några frågor om Komvux så svarar jag glatt! Vad har du sökt för kurser nu, och vad har du tänkt rikta in dig på när du skall söka till högskolan?

biologic skrev:Oj, vad roligt! Låter som väldigt intressanta ämnen. Jag hade kunnat tänka mig biomedicin eller liknande, men det blev till slut Digital Design på högskolan i Kristianstad. Sökte distansprogrammet. Det leder fram till en kandidat i informatik, och arbetsmöjligheterna är många; man kan bli webdesigner, interaktionsdesigner m.m.

Jag tror att du bör komma in, om inte i urval 1 så i urval 2. Efter urval 2 kan sena reserver tas in, och då sjunker snittet ytterligare. Själv har jag lite ångest, jag har inte gjort HP, men mitt snitt ligger 1,36 över förra årets slutgiltiga intagning. Bara det att i år har 200 fler sökt...

Ok, så det är ett treårigt program då eller? Starkt av dig att läsa på distans. Jag har för lite självdisciplin för det. Läser ett par kurser på distans nu i sommar och det är inte lätt. Ditt val av program låter nice i alla fall.

Ja, visst får man lätt ångest över det hela? Jag oroar mig otroligt mycket (som vanligt). Nackdelen med att vänta på resultatet för urval 2 är att man, om man inte kommer in under det urvalet heller, inte kan studera det året eftersom man då tackat nej till eventuella val med lägre prioritet än förstahandsvalet. Sista svarsdag är ju någon gång i slutat av juli medan resultatet för urval 2 kommer i början av augusti. Förstår du vad jag menar?

Jag hoppas det löser sig för dig. Att du kommer in och så!

Har svaga planer på att plugga robotteknik (YH, 1 läsår).

Neutrino skrev:

biologic skrev:Oj, vad roligt! Låter som väldigt intressanta ämnen. Jag hade kunnat tänka mig biomedicin eller liknande, men det blev till slut Digital Design på högskolan i Kristianstad. Sökte distansprogrammet. Det leder fram till en kandidat i informatik, och arbetsmöjligheterna är många; man kan bli webdesigner, interaktionsdesigner m.m.

Jag tror att du bör komma in, om inte i urval 1 så i urval 2. Efter urval 2 kan sena reserver tas in, och då sjunker snittet ytterligare. Själv har jag lite ångest, jag har inte gjort HP, men mitt snitt ligger 1,36 över förra årets slutgiltiga intagning. Bara det att i år har 200 fler sökt...

Ok, så det är ett treårigt program då eller? Starkt av dig att läsa på distans. Jag har för lite självdisciplin för det. Läser ett par kurser på distans nu i sommar och det är inte lätt. Ditt val av program låter nice i alla fall.

Ja, visst får man lätt ångest över det hela? Jag oroar mig otroligt mycket (som vanligt). Nackdelen med att vänta på resultatet för urval 2 är att man, om man inte kommer in under det urvalet heller, inte kan studera det året eftersom man då tackat nej till eventuella val med lägre prioritet än förstahandsvalet. Sista svarsdag är ju någon gång i slutat av juli medan resultatet för urval 2 kommer i början av augusti. Förstår du vad jag menar?

Jag hoppas det löser sig för dig. Att du kommer in och så!

Japp, det är tre år. Skall ta tjänstledigt för studier i höst, har extremt socialt heltidsjobb som jag lägger ned hela min levnadskraft i för tillfället. Orkar inte ha en fritid som det är nu, därför hoppas jag att det skall bli enklare att ta ledigt och jobba lite extra istället (på en tjänst med mindre ansvar än nuvarande). Hoppas att jag har disciplin... Har tidigare läst på distans, men då var det komvuxkurser via NTI. Det gick bra tack vare att jag redan hade förkunskaper. Men vi får se.

Det är sant... har man riktig otur så kanske man inte kommer in någonstans. Svårt att lita helt på statistiken också, eftersom man aldrig vet vad årets sökande har för snitt/meritvärde... Kanske är straight A-studenter allihop! Jag har ändå hyfsat bra betyg, men det kunde varit högre meritvärde om jag läst mer matte... Ångrar nu att jag inte tvingade mig själv till fler kurser. Har lite mattefobi...

Tack för peppningen! Håller tummarna för dig också. Vad har du mer sökt till, i lägre prio? Jag har sökt interaktionsdesignprogrammet i Kalmar också. Samt några fristående psykologikurser.

imperativ skrev:Har svaga planer på att plugga robotteknik (YH, 1 läsår).

Oh, det låter avancerat! Vad innefattar det, mer i detalj?

biologic skrev:I så fall; vad? Komvux/Folkhögskola/Högskola eller annat? Tänkte att det här kunde bli en liten stödtråd för oss blivande studenter.

Jag ska flytta till Uppsala och börja plugga till biomedicinsk analytiker i höst (är ganska säker på att bli antagen då jag har bra gymnasiebetyg). Jag är förväntansfull men också rätt nervös. Att orka med nollning, "studentlivet", få det stöd jag tror jag behöver vid studierna och att jag ska få en samtalskontakt och att det är en person som det fungerar med.

Neutrino skrev:Yes, jag ska studera. Universitetsstudier. Har ansökt till biomedicinprogrammet som förstahandsval samt kandidatprogrammet i kemi som andrahandsval (ansökte även till kandidatprogrammet i biologi/molekylärbiologi och apotekarprogrammet).

Neutrino: Då kanske vi kommer läsa tillsammans om du blir antagen? (om jag minns rätt har jag läst i någon tråd att du bor i Uppsala) Eller är biomedicinprogrammet inte samma som biomedicinska analytikerprogrammet?

biologic skrev:Jag tror att du bör komma in, om inte i urval 1 så i urval 2. Efter urval 2 kan sena reserver tas in, och då sjunker snittet ytterligare. Själv har jag lite ångest, jag har inte gjort HP, men mitt snitt ligger 1,36 över förra årets slutgiltiga intagning. Bara det att i år har 200 fler sökt...

När jag för några år sedan gjorde en sen anmälan till biomedicinska analytikerprogrammet (då är man väl verkligen sist i kön och går inte på betygen?) blev jag faktiskt uppringd om en ledig plats precis när terminen börjat men tackade då nej så jag tror att det inte är helt omöjligt att bli antagen. Men det kanske är många fler som söker universitetsstudier nu? Det är ju så jobbigt det här med att inte veta om man kommer in eller inte, det tar så mycket energi... Hoppas ni blir antagna på det ni vill! Håller tummarna!

biologic skrev:Japp, det är tre år. Skall ta tjänstledigt för studier i höst, har extremt socialt heltidsjobb som jag lägger ned hela min levnadskraft i för tillfället. Orkar inte ha en fritid som det är nu, därför hoppas jag att det skall bli enklare att ta ledigt och jobba lite extra istället (på en tjänst med mindre ansvar än nuvarande). Hoppas att jag har disciplin... Har tidigare läst på distans, men då var det komvuxkurser via NTI. Det gick bra tack vare att jag redan hade förkunskaper. Men vi får se.

Det är sant... har man riktig otur så kanske man inte kommer in någonstans. Svårt att lita helt på statistiken också, eftersom man aldrig vet vad årets sökande har för snitt/meritvärde... Kanske är straight A-studenter allihop! Jag har ändå hyfsat bra betyg, men det kunde varit högre meritvärde om jag läst mer matte... Ångrar nu att jag inte tvingade mig själv till fler kurser. Har lite mattefobi...

Tack för peppningen! Håller tummarna för dig också. Vad har du mer sökt till, i lägre prio? Jag har sökt interaktionsdesignprogrammet i Kalmar också. Samt några fristående psykologikurser.

Ja, jag hade då sannerligen aldrig klarat av att studera och jobba samtidigt. Jag studerade på heltid i år (tekniskt-naturvetenskapligt basår på universitetet, för att läsa Fysik B samt "friska upp" minnet med gammal kunskap) och jag hade nog allvarligt talat bränt ut mig ordentligt om jag hade jobbat samtidigt. Känner man dock att man orkar jobba lite är det nog en god idé med tanke på att man då ej behöver ta lika mycket studielån alternativt då kan leva lite "lyxigare".

Förhoppningsvis ska man väl komma in någonstans men usch vilken ångest jag har över det hela (drömmer till och med om det på nätterna). Ska bli skönt när antagningsbeskeden kommer 12 juli så man slipper ovissheten. Jag och ovisshet går ej bra ihop. De program jag ansökt till med lägre prioritet är verkligen inte dåliga program, men det finns ingenting jag vill studera så mycket som jag vill studera biomedicin. Biomedicin är lite av min drömutbildning. Anyway, jag ansökte till dessa program (i ordning):

1. Biomedicinprogrammet
2. Kandidatprogrammet i kemi
3. Kandidatprogrammet i biologi/molekylärbiologi
4. Apotekarprogrammet

Samtliga vid Uppsala Universitet.

Du sa att du ansökt till interaktionsdesignprogrammet också. Vad är det för något?

Gryningsflickan skrev:Jag ska flytta till Uppsala och börja plugga till biomedicinsk analytiker i höst (är ganska säker på att bli antagen då jag har bra gymnasiebetyg). Jag är förväntansfull men också rätt nervös. Att orka med nollning, "studentlivet", få det stöd jag tror jag behöver vid studierna och att jag ska få en samtalskontakt och att det är en person som det fungerar med.

Jag är ganska livrädd för det där med nollning. Att "tvinga" folk (man är väl inte tvungen egentligen men vill komma in i klassen bör man tydligen vara med) till social interaktion samt viss förnedring med hjälp av diverse spex, lekar och fester är inte något jag förstår mig på.

Angående stöd i studierna: har du tagit kontakt med Studentstödet (http://vb.uppsala.se/webb/Studentstodet/)? Det är något som helst ska göras innan läsårets början. Annars får man, som jag, vänta en termin på grund av köer, vilket inte var så bra för mina studier och mitt självförtroende.

Har du hittat boende än?

Gryningsflickan skrev:Neutrino: Då kanske vi kommer läsa tillsammans om du blir antagen? (om jag minns rätt har jag läst i någon tråd att du bor i Uppsala) Eller är biomedicinprogrammet inte samma som biomedicinska analytikerprogrammet?

Yes, det stämmer bra att jag bor i Uppsala. Biomedicinprogammet och biomedicinska analytikerprogrammet är dock inte samma sak. Biomedicinska analytikerprogrammet är ett yrkesförberedande program medan biomedicinprogrammet är mer forskningsförberedande. Om jag har förstått det rätt så är det så att de studerar BMA läser mer praktiska och laborativa moment medan man på biomedicin läser mer teoretiskt samt går in djupare på ämnena. Förstår du vad jag menar?

Anyway, om jag kommer in på biomedicinprogrammet så kommer vi i alla fall att studera vid samma fakultet och samma "campus"/byggnad. BMC - Biomedicinskt Centrum. Jag läser en kurs i Brott & Kemi där nu under sommaren. Har känt mig väldigt rädd för att eventuellt byta från stället jag befunnit mig vid i år till BMC så jag måste säga att det känns väldigt bra att jag fick komma dit och vänja mig vid stället nu under sommaren då det inte är så mycket folk där.

Gryningsflickan skrev:Hoppas ni blir antagna på det ni vill! Håller tummarna!

Tack, detsamma!

Neutrino skrev:Har du hittat boende än?

Boende har jag fått tag i som tur är! En liten studentlägenhet i Flogsta, jag åker jag ner till Uppsala om lite drygt en vecka för att hämta nycklarna och lämna lite möbler, sen flyttar jag ”på riktigt” i augusti någon gång. Hur bor du?

Neutrino skrev:har du tagit kontakt med Studentstödet

Jag kontaktade faktiskt studentstödet redan när jag skickade min ansökan i våras så jag står i någon sorts kö, de bad mig återkomma när jag fått antagningsbesked så jag hoppas det kan vara klart innan terminen börjar. Vad är din erfarenhet av studentstödet i Uppsala? Har det fungerat bra? Jag läste psykologi A på Mittuniversitetet i höstas och tyckte inte det fungerade så bra med tex mentorstödet jag fick, mentorn gjorde mig snarare ännu mer förvirrad.

Jag försöker verkligen att ordna allting praktiskt i förväg och vara så förberedd jag bara kan inför hösten så jag inte ska krascha. Nu under sommaren har jag praktik hos en kvinna som jobbar som BMA på ett djursjukhus och det känns skönt att få liten inblick även om hennes jobb kanske inte direkt är ett ”typiskt” BMA-jobb. Men visst är jag nervös. Jag har inte läst något naturvetenskapligt sen jag gick ut gymnasiet och det var 8 år sedan...jag hade tänkt försöka repetera sånt man läste i gymnasiet men har helt enkelt inte orken till det nu.

Neutrino skrev:Om jag har förstått det rätt så är det så att de studerar BMA läser mer praktiska och laborativa moment medan man på biomedicin läser mer teoretiskt samt går in djupare på ämnena. Förstår du vad jag menar?

Tack för förklaringen! Jag har funderat en del på vad skillnaden egentligen är mellan programmen men eftersom jag vill bli BMA har jag inte satt mig in i det närmare. Är det mer om man vill tex forska och så som man går biomedicinprogrammet?

Neutrino skrev:Jag är ganska livrädd för det där med nollning.

Nollningen är inte något jag ser fram emot heller...jag är i och för sig ganska social och oftast enkel att ha att göra med eftersom min strategi hela livet varit att känna av situationen och anpassa mig till det som förväntas. Men det tar så mycket energi så jag förstår inte hur man ska orka börja plugga samtidigt?

Men läste du något förra året också? Hur gjorde du med nollning då? Eller var det kanske enstaka kurser så du "slapp" det? Jag tyckte det var så skönt att slippa det med nollningen här i Östersund i höstas eftersom jag inte läste ett program...

Gryningsflickan skrev:Boende har jag fått tag i som tur är! En liten studentlägenhet i Flogsta, jag åker jag ner till Uppsala om lite drygt en vecka för att hämta nycklarna och lämna lite möbler, sen flyttar jag ”på riktigt” i augusti någon gång. Hur bor du?

Ok, en studentlägenhet alltså? Inte ett studentrum? Vet du om du kommer bo i hög - eller låghusen? Jag bor också i Flogsta. Jag bor dock i ett studentrum (eget rum, eget badrum men delar kök med andra). Det är en utmaning men så länge jag har mitt rum där jag kan stänga in mig och vara själv (vilket jag i princip alltid gör) så överlever jag.

Gryningsflickan skrev:Jag kontaktade faktiskt studentstödet redan när jag skickade min ansökan i våras så jag står i någon sorts kö, de bad mig återkomma när jag fått antagningsbesked så jag hoppas det kan vara klart innan terminen börjar. Vad är din erfarenhet av studentstödet i Uppsala? Har det fungerat bra? Jag läste psykologi A på Mittuniversitetet i höstas och tyckte inte det fungerade så bra med tex mentorstödet jag fick, mentorn gjorde mig snarare ännu mer förvirrad.

Bra där! Min erfarenhet av Studentstödet? Jag är nöjd med dem. Det var jobbigt att behöva stå i kö så länge men förhoppningsvis går det fortare för dig som redan hört av sig till dem. Jag hörde av mig till dem någon månad in på terminen på grund av att jag inte visste att jag behövde stöd förrän jag redan hade börjat studera. Min mentor är helt ok. Jag stör mig lite på henne ibland men det har blivit bättre och hon är duktig på att hjälpa mig att planera, vilket är huvudsaken. Det är väldigt skönt att ha någon som kan hjälpa till med planering när allting bara är kaos i ens hjärna. Har verkligen ryckt upp mig studiemässigt under vårterminen tack vare stödet (trots att det fortfarande är jobbigt och så) vilket känns fint. Även min kontaktperson på Studentstödet är bra. Vänlig och hjälpsam osv. Hoppas du kan få en bättre mentor nu nästa läsår.

Gryningsflickan skrev:Jag försöker verkligen att ordna allting praktiskt i förväg och vara så förberedd jag bara kan inför hösten så jag inte ska krascha. Nu under sommaren har jag praktik hos en kvinna som jobbar som BMA på ett djursjukhus och det känns skönt att få liten inblick även om hennes jobb kanske inte direkt är ett ”typiskt” BMA-jobb. Men visst är jag nervös. Jag har inte läst något naturvetenskapligt sen jag gick ut gymnasiet och det var 8 år sedan...jag hade tänkt försöka repetera sånt man läste i gymnasiet men har helt enkelt inte orken till det nu.

Förberedelser är bra. Du verkar ha läget under kontroll.

Det låter nice. Antar att du kanske har ställt henne en del frågor om utbildningen och så också?

Gryningsflickan skrev:Tack för förklaringen! Jag har funderat en del på vad skillnaden egentligen är mellan programmen men eftersom jag vill bli BMA har jag inte satt mig in i det närmare. Är det mer om man vill tex forska och så som man går biomedicinprogrammet?

Korrekt.

Gryningsflickan skrev:Nollningen är inte något jag ser fram emot heller...jag är i och för sig ganska social och oftast enkel att ha att göra med eftersom min strategi hela livet varit att känna av situationen och anpassa mig till det som förväntas. Men det tar så mycket energi så jag förstår inte hur man ska orka börja plugga samtidigt?

Men läste du något förra året också? Hur gjorde du med nollning då? Eller var det kanske enstaka kurser så du "slapp" det? Jag tyckte det var så skönt att slippa det med nollningen här i Östersund i höstas eftersom jag inte läste ett program...

Ok, jag förstår. Det tar väldigt mycket energi för mig också men det som gör mig så rädd för nollningen har mest med social ångest att göra. Att stå i centrum, skämma ut mig osv. Dessutom har jag väldigt svårt för att träffa nya människor och initiera konversationer och så där. Anyway, när jag studerade i år så hade vi en slags "mottagning" i en vecka men det var väldigt frivilligt (vilket poängterades) och jag gick bara på ett par event. Event som jag kände att jag kanske kunde klara av (filmkväll samt en grillkväll). Resten gick jag inte på. Jag var med på grillkvällen allra första kvällen vilket jag tror var bra. Första kvällen var nog ganska viktig för många rent socialt. Då är alla lite nervösa.

Känner mycket större press inför nollningen/mottagningen nu kommande läsår.

EDIT: Oh, bör även nämna detta: http://www.teknat.uu.se/Student/sarskilt-stod/snpf/?languageId=3. Vet inte hur mycket du tycker om att gå på träffar och så där men vi brukar ha trevligt tillsammans. Vi brukar mest fika och spela spel.

Neutrino skrev:Ok, en studentlägenhet alltså?

Det är inte korridorrum utan en liten pluttlägenhet på 18 kvadrat, tror den ligger i höghusen. Tyvärr är det bara ett litet pentry i lägenheten så min plan är att köpa en miniugn och en frys så jag klarar mig (har under många år haft ätstörningar och tror risken finns att jag ramlar dit igen om jag inte har möjlighet att göra storkok och frysa in portioner)

Förstår att det är lite jobbigt att bo i korridor, visst kan man stänga in sig som du säger men det måste ändå ta energi. Står du i kö till att få någon egen lägenhet eller tänker du att du ska bo kvar? Fördelen är väl att det är billigare. Jag tror inte jag skulle orka med det, kanske för några år sedan när jag aldrig lyssnade på mig själv men inte nu längre..

Neutrino skrev:Min erfarenhet av Studentstödet? Jag är nöjd med dem.

Det låter bra att det har fungerat bra för dig med studentstödet! Då känner jag mig lite lugnare över den biten. Det är väl kanske inte så konstigt om det fungerar bättre i Uppsala som är en stor studentstad jämfört med Östersund. Kul att det funkat bättre för dig med studierna nu under våren!
Jag fick faktiskt ett mail av studentstödet igår om att jag har ett möte hos dem den 21/8. Frågade dem om det var ok om jag skickar ett mail innan med de frågor jag har och vad jag själv tror jag behöver hjälp med och det gick bra. Det känns skönt för när jag skriver vågar jag ta upp det jag tänker på och vara ärlig på ett helt annat sätt än när jag pratar (då förminskar jag mina problem och anpassar mig efter hur jag tror de förväntar sig att jag ska vara)

Neutrino skrev:Det tar väldigt mycket energi för mig också men det som gör mig så rädd för nollningen har mest med social ångest att göra. Att stå i centrum, skämma ut mig osv. Dessutom har jag väldigt svårt för att träffa nya människor och initiera konversationer och så där.

Det där känner jag igen..som tur är så har det blivit enklare desto äldre jag blivit. Precis när jag gick ut gymnasiet tyckte jag sånt var jättejobbigt och fick ångest för att jag kände att jag borde vara med och borde tycka det var kul. Nu kan jag mer acceptera att jag kan tycka det är trevligt en stund men sedan behöver gå ifrån utan att få fetingångesten för det. Fick du lite kontakt med någon av de du läste med året som gick eller var det svårt?

Neutrino skrev:EDIT: Oh, bör även nämna detta: http://www.teknat.uu.se/Student/sarskil ... nguageId=3. Vet inte hur mycket du tycker om att gå på träffar och så där men vi brukar ha trevligt tillsammans. Vi brukar mest fika och spela spel.

Det visste jag inte om att det fanns, tack! Ska kolla lite mer på länken när jag hinner. Det skulle kunna vara trevligt men jag är lite rädd för träffar och så, har inte träffat så många andra med typ AS eller liknande, rädd för att jag ska verka för "normal" och att de andra ska undra vad jag har där att göra..


Det här kanske är OT men: jag ska försöka lista mig hos någon husläkare i Uppsala snart, du råkar inte ha tips på något ställe/person som är bra att ha och göra med? Så man slipper träffa olika varje gång...

Gryningsflickan skrev:Står du i kö till att få någon egen lägenhet eller tänker du att du ska bo kvar?

Jag står i bostadsköer men jag har inte jättebråttom att flytta härifrån. Står kvar i köerna ett år till eller något och ökar mina chanser att få något relativt bra sedan. Det finns dagar då jag verkligen inte vill bo här (till exempel när någon i området har fest och spelar oerhört hög musik samt när mina korridorskamrater klagar på att jag inte är tillräckligt social eller insisterar på att jag ska vara med på något socialt event jag inte vill vara med på) men annars är det inte så farligt.

Gryningsflickan skrev:Det låter bra att det har fungerat bra för dig med studentstödet! Då känner jag mig lite lugnare över den biten. Det är väl kanske inte så konstigt om det fungerar bättre i Uppsala som är en stor studentstad jämfört med Östersund. Kul att det funkat bättre för dig med studierna nu under våren!

Yes, det känns bra. Jag ska faktiskt dit idag vid kl 10 på uppföljningsmöte som man har emellanåt. Det brukar också vara ganska givande tycker jag.

Gryningsflickan skrev:Jag fick faktiskt ett mail av studentstödet igår om att jag har ett möte hos dem den 21/8. Frågade dem om det var ok om jag skickar ett mail innan med de frågor jag har och vad jag själv tror jag behöver hjälp med och det gick bra. Det känns skönt för när jag skriver vågar jag ta upp det jag tänker på och vara ärlig på ett helt annat sätt än när jag pratar (då förminskar jag mina problem och anpassar mig efter hur jag tror de förväntar sig att jag ska vara)

Bra! Då får du antagligen stöd relativt snart. När institutionen hittat mentor (eller vad det nu är för stöd du behöver) och så där. Ja, visst är det lättare att kommunicera skriftligt? Då hinner man tänka ordentligt, få ur sig det man vill säga och man vågar vara lite mer ärlig. Dessutom tycker jag att det är lite svårt att komma ihåg allt man vill säga när man väl sitter på ett möte (även om man tänkt på det i flera dagar/veckor) så därför brukar jag, precis som du, skriva ner/skicka in frågor i förväg.

Vad, om jag får fråga, heter personen du ska träffa på Studentstödet? Tänkte bara se om du ska träffa samma person som jag. Eller, man kanske inte får skriva ut hela namn? Förnamnet räcker dock.

Gryningsflickan skrev:Det där känner jag igen..som tur är så har det blivit enklare desto äldre jag blivit. Precis när jag gick ut gymnasiet tyckte jag sånt var jättejobbigt och fick ångest för att jag kände att jag borde vara med och borde tycka det var kul. Nu kan jag mer acceptera att jag kan tycka det är trevligt en stund men sedan behöver gå ifrån utan att få fetingångesten för det. Fick du lite kontakt med någon av de du läste med året som gick eller var det svårt?

Vad skönt att det är något som har blivit enklare för dig. Gjorde du aktivt något för att det skulle bli enklare eller blev det bara så?

Jag fick lite kontakt med några av de jag läste med i år, ja, men det tog ett tag. Jag har väldigt svårt för att ta kontakt med folk så jag väntar ofta på att andra ska ta kontakt med mig. Gör de det så kan det fungera relativt väl och då kan jag ganska lätt lära känna någon på en ytlig nivå (typ att man säger hej när man ser dem, det fungerar att sitta bredvid dem på föreläsningar osv). Däremot gick jag i princip hela året (fram till de två sista månaderna) och kände att jag inte riktigt var en del av gruppen och att det var som om det fanns en osynlig vägg mellan mig och de andra i min basgrupp. De kunde sitta vid lunchbordet och ha jätteroligt, prata, skratta och så vidare men jag var inte en av dem. Dessutom kände jag att de inte riktigt förstod/uppskattade vad jag sa när jag väl sa något. Förstår du vad jag menar? Det är svårt att förklara.

De två sista månaderna, då vi hade tentaperiod och spenderade extremt mycket tid till att studera och vara på universitetet (inklusive helger), så tyckte jag äntligen att jag började lära känna ett par av dem. Det var äntligen ok att prata med dem utan att jag kände mig konstig och så där. Just därför var det extra jobbigt när året var slut. Jag menar, jag kände mig äntligen som en av dem men så var året helt plötsligt slut och det var dags att splittras. Nu måste jag börja om igen nästa år. Det känns jobbigt.

Har du lätt för att träffa nytt folk och skaffa vänner osv?

Gryningsflickan skrev:Det visste jag inte om att det fanns, tack! Ska kolla lite mer på länken när jag hinner. Det skulle kunna vara trevligt men jag är lite rädd för träffar och så, har inte träffat så många andra med typ AS eller liknande, rädd för att jag ska verka för "normal" och att de andra ska undra vad jag har där att göra..

Du gör självklart som du vill men jag tror verkligen inte du behöver känna dig "för normal" där. Man är som man är och det är ok. Alla som kommer dit har inte AS heller. Jag har till exempel ingen AS-diagnos (men väntar på utredning) utan är "endast" diagnosticerad med olika ångeststörningar och depression. Vissa som kommer dit skulle jag aldrig ens gissa har en diagnos (fast nu vet jag ju att de har det). Variationen är ganska stor tror jag. Vissa är tysta (jag sa ingenting under de första fyra gångerna jag var där och jag pratar fortfarande jättemycket) medan andra pratar väldigt mycket osv. Jag hoppas inte det det låter som att jag försöker tvinga/övertala dig till att komma dit. Ville bara poängtera att du inte behöver känna dig konstig eller malplacerad där. Anyway, vi ses varannan vecka (det är en av de få sociala tillställningar jag faktiskt tycker om) och vill du komma förbi så är du välkommen.

Gryningsflickan skrev:Det här kanske är OT men: jag ska försöka lista mig hos någon husläkare i Uppsala snart, du råkar inte ha tips på något ställe/person som är bra att ha och göra med? Så man slipper träffa olika varje gång...

Tyvärr har jag inget bra tips. Jag går till Flogsta Vårdcentral men jag tycker inte om min läkare. Som tur är behöver jag ej gå dit särskilt ofta. Vårdcentralen är nog ganska bra rent generellt, det är bara min läkare jag inte fått ett så bra intryck av.

Intressant att se att några väljer att studera vidare, kul att se att det inte bara är en själv som vill utvecklas intellektuellt. Jag tycker universitets-studier verkar kul och intressant dock är jag lite överrumplad av hur mycket självansvar det verkar vara. Hade problem med att falla efter när jag gick på gymnasiet, även fast jag hade lätt för saker och ting. Men det verkar kul och kan ni, så kan jag. Kul att se!

Själv har jag hittat en intressant utbildning i närheten där jag bor, det är en YH-utbildning där man blir Automations-Ingenjör. Bra lön, bra variation och extremt goda framtidsutsikter på den fronten. Kollade även på yrkesvux som utbildade folk att bli anläggare och asfaltsarbetare, detta verka också intressant då jag gillar utomhusarbete och hårt fysiskt arbete. Dock blev jag skrämd av hur mycket skit asfaltsarbetare får i sig, och hur ryggskador är en ständigt återkommande faktor för anläggare.

Jag hade tänkt söka till folkhögskola och undrar hur det har funkat för er som pluggat där med AS. Folkskolor har ju mindre klasser och verkar köra lite lugnare i studietakt jämfört med vanliga skolor och det låter ju bra för nån som mig.

Minns ju högstadiet i vanlig klass vilket var en katastrof from beginning to end

Det står så här: "Stöd vid funktionsnedsättning eller andra studiehinder
Folkhögskolan erbjuder ett inkluderande förhållningssätt och socialt stöd. Kurator, en dag/vecka, kan ge individuellt stöd till deltagare med funktionsnedsättning och vid behov hjälpa till i kontakter med olika typer av vårdgivare, myndigheter etc."

Jag har studerat på folkhögskola och för mig var det paradiset.