Alldeles för kort, orkar man bara läsa korta texter orkar man inte läsa några böcker.

SvD skrev:Var tredje ungdom struntar ofta i att läsa böcker – och fyra av tio väljer helst texter som bara tar några få minuter att läsa. Det enligt en ny undersökning som Ungdomsbarometern gjort på uppdrag av försäkringsbolaget If.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/1-av- ... 268904.svd

Van från internet med bara korta texter? Ingen tid för läsning pga allt datorspelande? Skolan förmår inte väcka motivation?

Barnboksförfattaren och fd mellanstadieläraren Martin Widmark (Dektektivbyrån LasseMaja etc) åker ofta ut på skolorna för att väcka barns läslust.

Men tycker du att det är ett problem när unga hellre väljer korta texter än böcker - all läsning är väl bra läsning?

– Ja, om man kan läsa ordentligt så finns ju ingen risk med korta texter. Men det bygger på att man ser sammanhang och har en djupare förståelse för att den korta texten också är en sammanfattning. Om de korta texterna däremot är det enda man läser så utsätter man sig för att manipuleras, man blir mer mottaglig för slagkraftiga budskap utan att förstå att det alltid finns nyanser bakom. När det blir så så får vi ett problem i samhället, säger Martin Widmark.

De pratar om sagoböcker och påhittade historier? Läste nog inte en enda bok frivilligt som barn, de jag läste var de skolan tvingade mig att läsa. I vuxen ålder när jag får välja böcker själv har jag inga problem med att läsa långa böcker på svenska eller engelska. Men som vuxen är jag inte begränsad till sagofigurer och påhittade historier utan kan läsa något som faktiskt är intressant.

Provat någon gång ibland att läsa sagor. En av Dan Browns böcker tog jag mig igenom i ett sträck (men det var nog vadslagning). Krig och Fred försökte jag mig på men jag vill mena att jag kunde känna visst fysiskt obehag. Klarar inte av sagor. Tror jag kan vara ett problem för vissa av de unga som inte läser, de tvingas läsa saker de tycker är ointressanta.

Själv klarar jag inte av skönlitteratur men jag har inget problem med tjocka böcker så länge de handlar om något intressant. En skönlitterär bok ger mig inte någonting på något plan vilket är anledningen till att jag inte läser det, handlar inte om bristande läsförståelse.

En sak som jag har undrat över- ni som inte gillat skönlitterära böcker, ser ni aldrig på spelfilmer heller?

Jag har allmänt svårt för mänskligt drama. Mellanmänskliga relationer osv. Men så är jag ju autistoid också.

Bjäbbmonstret skrev:En sak som jag har undrat över- ni som inte gillat skönlitterära böcker, ser ni aldrig på spelfilmer heller?

Nej. Vilket givetvis inte är helt sant för att överhuvudtaget ha en chans att fungera någorlunda i sociala sammanhang är det ett antal filmer och serier man bör ha koll på. Förstår inte varför jag skall lära mig och memorera påhittade historier.

Jag fattar inte denna aversion mot skönlitteratur.

Om jag är intresserad av t ex 1800-talets historia så kan jag läsa facklitteratur. Men om jag vill veta hur människor tänkte och kände då, så läser jag skönlitteratur från 1800-talet.

Men det kanske är så att om man öht är ointresserad av människor så är man också ointresserad av s k traditionell kultur (som skönlitteratur och teater). Typiskt aspigt, typiskt manligt?

Fler trådar om AS och skönlitteratur kontra facklitteratur:

vad-laser-ni-helst-omrostning-t8610.html

vad-laser-du-fakta-eller-fiktion-omrostning-t24625.html

as-och-skonlitteratur-t17895.html

facklitteratur-skonlitteratur-ar-avtandande-t3236.html

empatiformagan-avgor-vad-man-laser-t24615.html

Alien skrev:Jag fattar inte denna aversion mot skönlitteratur.

Om jag är intresserad av t ex 1800-talets historia så kan jag läsa facklitteratur. Men om jag vill veta hur människor tänkte och kände då, så läser jag skönlitteratur från 1800-talet.

Men det kanske är så att om man öht är ointresserad av människor så är man också ointresserad av s k traditionell kultur (som skönlitteratur och teater). Typiskt aspigt, typiskt manligt?

Det handlar inte om motvilja, om du tror det så har du missförstått. Det handlar om att det inte gagnar mig det vill säga snarare en neutral "vilja". Jag har ingen anledning att syssla med något som jag in på något plan upplever lyfter mig eller tar mig framåt i livet. Om jag gjorde det vore jag en idiot.

Vet inte om det är typiskt manligt. Är det typiskt kvinnligt att gräva ner sig i uppdiktade historier?

Vet inte hur nytt detta är. Jag var den enda storläsaren i min högstadieklass. En del läste böcker då och då, och de flesta läste inte böcker om det inte ingick i skolarbetet. En i klassen hade aldrig läst en bok! Och detta är 80-tal.

Azo85 skrev:Vet inte om det är typiskt manligt. Är det typiskt kvinnligt att gräva ner sig i uppdiktade historier?

Datorspel är ju för det mesta uppdiktade historier, och en stor majoritet av "gamers" är killar. Fast det kanske är andra faktorer än storyn som lockar dem.

Azo85 skrev:

Alien skrev:Jag fattar inte denna aversion mot skönlitteratur.

Om jag är intresserad av t ex 1800-talets historia så kan jag läsa facklitteratur. Men om jag vill veta hur människor tänkte och kände då, så läser jag skönlitteratur från 1800-talet.

Men det kanske är så att om man öht är ointresserad av människor så är man också ointresserad av s traditionell kultur (som skönlitteratur och teater). Typiskt aspigt, typiskt manligt?

Det handlar inte om motvilja, om du tror det så har du missförstått. Det handlar om att det inte gagnar mig det vill säga snarare en neutral "vilja". Jag har ingen anledning att syssla med något som jag in på något plan upplever lyfter mig eller tar mig framåt i livet. Om jag gjorde det vore jag en idiot.

Vet inte om det är typiskt manligt. Är det typiskt kvinnligt att gräva ner sig i uppdiktade historier?

Man läser inte bara för nyttan utan också för nöjet. Och varför skulle nöjet bli mindre av att det är "uppdiktat"? Utan uppdiktat inga myter. För övrigt, så inspireras författare också av verkligheten. Vilhelm Moberg inspirerades både av den yttre verkligheten (research av fakta), sina egna erfarenheter och sin inre verklighet när han skrev Utvandrarserien.

Savanten Svante skrev:Skönlitteratur är facklitteratur, jag lär mig hur andra människor fungerar.

post199088.html#p199088

Kanske är det vanligare bland kvinnor att vara intresserade av andra människor och relationer. Eftersom fler tjejer och kvinnor än killar och män läser skönlitteratur.

Män läser allt mindre. När Statistiska centralbyrån (SCB) undersökte svenskarnas läsvanor visade det sig att andelen män som läser en bok varje vecka minskar med flera procent varje år.

Minst läser pojkar och unga män i ålder 16-24 år. Bara 12,7 procent i den åldergruppen ägnar sig åt bokläsning varje vecka.

Mest hängivna bokläsare bland män finns i åldersgruppen 65-74 år. Var tredje man i den ålder sätter sig med en bok varje vecka.

http://www.litteraturmagazinet.se/artik ... er-6647845

Man kan tolka siffrorna som att unga män är för upptagna med annat för att hinna läsa. Men när de blir äldre blir de visare (och mer stillsamma) och läser mer. Eller så att dagens äldre har vuxit upp i en annan verklighet. De lärde sig uppskatta läsning redan som barn och ägnar sig extra mycket åt det när pensionerats. Medan dagens unga aldrig lärt sig det.

kvicksilver skrev:

Azo85 skrev:Vet inte om det är typiskt manligt. Är det typiskt kvinnligt att gräva ner sig i uppdiktade historier?

Datorspel är ju för det mesta uppdiktade historier, och en stor majoritet av "gamers" är killar. Fast det kanske är andra faktorer än storyn som lockar dem.

Helt riktigt. Alien försökte det göra till en negativ manlig egenskap att inte intressera sig för andra människor i och med att man läser mindre skönlitteratur. Jag kopplade det till en annan diskussion om grabbig miljö och försökte vara lite fräck men tänkte inte på datorspel. Sedan kan man kanske inte jämföra historierna i skönlitteratur och datorspel men de är onekligen båda uppdiktade historier vilket jag till mitt förtret inte tänkte på.

Alien skrev:Man läser inte bara för nyttan utan också för nöjet. Och varför skulle nöjet bli mindre av att det är "uppdiktat"? Utan uppdiktat inga myter. För övrigt, så inspireras författare också av verkligheten. Vilhelm Moberg inspirerades både av den yttre verkligheten (research av fakta), sina egna erfarenheter och sin inre verklighet när han skrev Utvandrarserien.

Att skriva tjata är en överdrift men min mor brukar ibland fråga varför jag inte läser vanliga (skönlitteratur) böcker. Hon menar att det är avkoppling. För mig är det inte avkoppling, jag kan jämföra det med att stirra in i ett vitmålat tak vilket kan vara avkoppling en kort stund men till slut upplever man sig inte nämnvärt stimulerad. Själva läsandet är inget nöje för min del. För mig är nöjet det jag har memorerat. Kommer ihåg när jag fick historieboken i gymnasiet på 596 sidor (inklusive register) läste jag den från pärm till pärm på mindre än två veckor, en hel del bilder i och för sig. Men varje gång vi skulle läsa bok i svenskan så antingen fuskade jag eller struntade i det. Historieboken innehåller kunskap som jag tror mig kunna ha nytta av, en skönlitterär bok gör inte det.

Alien skrev:

Savanten Svante skrev:Skönlitteratur är facklitteratur, jag lär mig hur andra människor fungerar.

post199088.html#p199088

Kanske är det vanligare bland kvinnor att vara intresserade av andra människor och relationer. Eftersom fler tjejer och kvinnor än killar och män läser skönlitteratur.

Jag kan hålla med om det citatet från Savanten Svante. Satsade ordentligt en gång på att börja läsa skönlitteratur i syfte att bli allmänbildad samt förbättra min empatiska förmåga. Bibeln är antagligen bok nummer ett i allmänbildande syfte vilken jag läst därefter kom jag fram till att någon 1800-tals ryss eller typ Kafka har störst allmänbildande värde. Blev Krig och Fred och jag tog mig så när igenom del 1 på 5-6 dagar hade bara två eller tre kapitel kvar innan jag fick nog av att hålla ordning på alla baroner, överstar, fina damer och alla för mig konstiga namn. Jag klarade inte av det. För mig var det bara en loggbok över personer och platser som inte var korrekt med historien.

Själv anser jag mig vara empatistörd bortom vad som eventuellt kan förklaras med asperger. Jag känner inget om jag läser en skönlitterär bok, för mig är det bara information. Jag känner inget med karaktärerna i en film eller bok. På det viset har jag en bristande läsförståelse men jag har inget problem med tät avancerad textmassa. Jag klarar bara inte av att motivera mig själv till att läsa en skönlitterär bok. De allra flesta tycker att jag läser konstiga böcker på min praktikplats hade jag alltid med en bok och läste i lunchrummet på rasten och vanligen fick jag höra "Hur klarar du av att läsa det där?", egentligen känner jag precis samma sak när människor läser skönlitteratur. De flesta skulle inte klara av att läsa en bok pärm till pärm på 350 sidor om fotens uppbyggnad precis som att jag inte skulle klara av att läsa en 350 sidor bok som går under skönlitteratur. Det väcker inga känslor hos mig som det verkar göra hos andra.

Alien skrev:

Män läser allt mindre. När Statistiska centralbyrån (SCB) undersökte svenskarnas läsvanor visade det sig att andelen män som läser en bok varje vecka minskar med flera procent varje år.

Minst läser pojkar och unga män i ålder 16-24 år. Bara 12,7 procent i den åldergruppen ägnar sig åt bokläsning varje vecka.

Mest hängivna bokläsare bland män finns i åldersgruppen 65-74 år. Var tredje man i den ålder sätter sig med en bok varje vecka.

http://www.litteraturmagazinet.se/artik ... er-6647845

Man kan tolka siffrorna som att unga män är för upptagna med annat för att hinna läsa. Men när de blir äldre blir de visare (och mer stillsamma) och läser mer. Eller så att dagens äldre har vuxit upp i en annan verklighet. De lärde sig uppskatta läsning redan som barn och ägnar sig extra mycket åt det när pensionerats. Medan dagens unga aldrig lärt sig det.

Hänger nog ihop med en grabbig kultur. Ingen av mina kompisar när jag växte upp läste böcker (alla har gått in på universitet) och det fanns både de med föräldrar med akademisk bakgrund och de utan. En kompis läste en del fantasy men det var inget han eller någon pratade om, hamnar under samma kategori som att jag inte berättade för någon att hans mamma läste ur bibeln för honom varje kväll. Typ nördigt?

Jag idrottade nog i stort sett dagligen från 6 års ålder, dessutom hade NES (Nintendo) precis kommit. Man ska inte läsa som kille. Jag började läsa böcker först efter jag slutade skolan, inte för att jag läser kopiöst, 1-2 böcker i månaden har jag nog snittat sedan jag slutade skolan medan jag läste 0 böcker när jag gick i skolan. I skolan blir man bara presenterad för "tråkiga" böcker. Började med att jag beställde pokerböcker och insåg att det faktiskt finns böcker om intressanta saker.

Någon form av läsförståelse när det kommer till skönlitteratur tror jag inte att jag kommer få men jag klarar mig nog genom livet utan det då jag inte har något problem med att ta till mig information i textformat.

Finns nog lite olika grabbkulturer. En del är mer åt det tekniska hållet, teorietiker i mångt och mycket, och kanske kulturella. Från datanörd till med i rockband. Sedan finns det en kultur där det mest handlar om att kolla på sport, eventuellt utöva sport eller styrketräning, gilla bilar och kollar in tjejer.

Vet massa killar som läser skönlitteratur. Så jag har aldrig reflekterat över att det skulle vara kvinnligt. Både min far och mor läser. Men sedan så har väl inte mina killkompisar varit speciellt macho. Mina tjejkompisar har oxo läst.

Alien skrev:Jag fattar inte denna aversion mot skönlitteratur.

Om jag är intresserad av t ex 1800-talets historia så kan jag läsa facklitteratur. Men om jag vill veta hur människor tänkte och kände då, så läser jag skönlitteratur från 1800-talet.

Men det kanske är så att om man öht är ointresserad av människor så är man också ointresserad av s k traditionell kultur (som skönlitteratur och teater). Typiskt aspigt, typiskt manligt?

Måste protestera mot detta, finns många bra journalistik som skildrar människoöden. Behöver inte nödvändigtvis vara uppdiktade historier.

Däremot gillar jag personligen skönlitteratur för mer filosofiska frågor. Sättet hur någon tänkt samma sak som en fast betydligt djupare.

Tyvärr har jag inte så mycket tid nu för tiden för skönlitteratur.

Alien skrev:Men det kanske är så att om man öht är ointresserad av människor så är man också ointresserad av s k traditionell kultur (som skönlitteratur och teater).

Jag läste nyligen Operation Stella Polaris, Signalspanare på flykt av Johanna Parikka Altenstedt; boken skulle vara en historisk skildring av hur Finlands signalspaning flyttade till Sverige i slutet av andra världskriget. Jag blev tämligen besviken eftersom boken till stor del bara handlade om människor och nästan ingenting skrevs om teknik, taktik och faktiskt underrättelseinnehåll.

Så, ja, jag är ju, som väl väl bekant vid det här laget, tämligen ointresserad av människor och varför de håller på med en massa pjoller - och blev besviken på boken för att den innehöll för mycket av ovidkommande människoskildringar. (Att den dessutom var dåligt korrekturläst och eländigt redigerad gjorde inte saken bättre.)