Är väl kramig, på gränsen till klängig.

Vette fan om jag är ''normalbegåvad eller högre''

Är en kattastrof på matte.

''Bokstavstolkar'' bara när jag tappar focus.

Det mesta stämmer nog annars, är jag rädd.

Jag har aldrig haft något riktigt specialintresse. Då och då dyker det upp något intressant jag ägnar lite extra tid åt, men det här att man skulle hålla långa monologer om sitt intresse och att det tar upp nästan all ens vakna tid och engagemang känner jag inte alls igen.

Inte heller är jag bra på att hålla ordning. Jag släpper grejerna där jag står ungefär, men å andra sidan har jag rätt många ADHD-drag också så det beror kanske på det.

Den grejen att man ska känna att man vill vara social bara att man inte är förmögen till det. Känner snarare att jag varken vill eller kan.

*Bokstavstolkar sällan.

*Får inte "meltdowns" eller aggressionsutbrott.

*Är empatisk.

*Jag bryr mig om vad andra tycker. (även om jag önskar att jag inte alltid gjorde det)

*Jag pratar inte mycket om mina intressen, håller inte monologer.

*Har lätt för att komma ihåg ansikten.

*Förstår ansiktsuttryck bra.

*Har inte tvångstankar eller ritualbeteenden.

*Jag lekte med andra barn när jag var liten. (Hade dock få kompisar)

*Jag kan både se detaljer och helheten.

*Jag har inga problem med mat, mer än att jag kan vara lite kräsen.

Det var det jag kom på. Kanske är mer.

Jag bryr mig oxo om vad andra tycker. Gjorde det inte innan dock. Så kanske inte alltid så nyttigt att utvecklas mot det "normala". Innan kunde jag säga nej utan att känna skuld. Om någon bjöd hem mig eller ville hälsa på t ex och det helt enkelt inte passade eller att jag inte mådde tillräckligt bra. Då sa jag bara nej och sedan var det bra med den saken. Folk respekterade det.

Nu så har jag blivit känsligare för folks tjat och skuldbeläggande så jag mår skitdåligt om jag säger nej. Kan inte ens sjukanmäla mig från min DV utan att känna skuld.

Så jag gör mer ofta nu vad jag förväntas göra aller oxo säger jag nej och sitter med dåliga känslor i flera dar för att jag är så usel. Typ.

Först tänkte jag skriva "inga direkta eller utmärkande svårigheter med social interaktion", sedan insåg jag att det beror på att jag lärt mig hur man gör och kompenserar.
Sedan tänkte jag skriva "ingen bristande tidsuppfattning" till jag insåg att jag lärt mig hantera även det genom att alltid ha koll på en klocka samt att jag tagit tid på saker och ting hela mitt liv för att veta hur mycket tid som går åt till det ena eller det andra.
Då tänkte jag gå vidare med "inga problem med ögonkontakt" men minnet talar om för mig att jag, i tonåren, tvingade mig till ögonkontakt med människor i syfte att lära mig hantera även det.

Så... jag vet inte om det finns något drag jag ärligt kan säga att jag inte har eftersom många av de jag upplever att jag inte har är drag som jag egentligen har men har lärt mig hantera eller kompensera för.

Det ska vara matten då, men så insåg jag precis att anledningen till att jag gav upp på matte var för att ingen kunde förklara det jag frågade efter för jag började efterfråga information på universitetsnivå redan i mellanstadiet.

Om bristande förmåga att hålla ögonkontakt är ett typiskt aspergerdrag så gör jag motsatsen. Tittar alltid människor rakt in i ögonen och när jag är ute bland människor med någon bekant brukar jag få en armbåge eller dylika i sidan och samtidigt höra "Glo inte så!" när jag sitter och glor på någon annan i cafét, på stan, gymmet eller vad som. Får tänka på att inte titta människor i ögonen.

tahlia skrev:Sedan tänkte jag skriva "ingen bristande tidsuppfattning" till jag insåg att jag lärt mig hantera även det genom att alltid ha koll på en klocka samt att jag tagit tid på saker och ting hela mitt liv för att veta hur mycket tid som går åt till det ena eller det andra.

Jag klockade alla tider till och från min praktikplats jag hade häromåret. Först när de började skämta och skoja om hur jag tog tid på alla rutinsaker som jag insåg att det var märkligt. Något jag har gjort mycket länge.

Azo85 skrev:Jag klockade alla tider till och från min praktikplats jag hade häromåret. Först när de började skämta och skoja om hur jag tog tid på alla rutinsaker som jag insåg att det var märkligt. Något jag har gjort mycket länge.

Skönt att höra jag inte är ensam om att "sent" upptäcka att det inte var normalt förfarande.
Hade inte heller en aning om att andra inte gjorde så och eftersom jag själv gjort så sedan jag lärde mig klockan så reflekterade jag inte över det för egen del heller, var som vardag. Blev en riktig aha-upplevelse när jag till slut insåg att folk generellt inte gör så.

Vaggande gångstil

xxxxx skrev:Själv tror jag att det kan vara väldigt bra att ta upp sådant som olika personer med asperger inte känner igen sig i som ses som typiska för en asperger diagnos. Så att andra och en själv förstår att man inte behöver vara exakt som den stereotypiska bilden av asperger för att ha asperger. Så att man själv inte tror att man är exakt allt som hör med asperger att göra bara för att man har en asperger diagnos. Alltså att man "är" diagnosen och "blivit" allt med diagnosen efter att man har fått den. Vi är alla olika.

Detta var och är något som jag länge funderat på. Och funderat på om jag verkligen har asperger eller om jag bara "lurat" mig själv för att hitta orsaker till svårigheter och missförstånd i livet. Att vilja ha asperger för att förstå mig själv och känna att jag passar in någonstans..

Tack för den här tråden! Jag laddar lite för att söka hjälp för det här, men det är flera av de drag som anses typiska för en diagnos som jag inte känner igen mig och det får mig att tvivla på min misstankar. Intressant att läsa alla svar!

Peace skrev:*Är empatisk.

Är icke ett diagnoskriterium att sakna empati. Fortfarande.

KrigarSjäl skrev:

Peace skrev:*Är empatisk.

Är icke ett diagnoskriterium att sakna empati. Fortfarande.

Vet inte hur det är med andra men jag är snarare överempatisk. Jag tror det är en myt att folk med AS ska sakna empati. det finns väl individer som inte förstår vad empati är men jag tror de flesta har koll.

kullan skrev:

KrigarSjäl skrev:

Peace skrev:*Är empatisk.

Är icke ett diagnoskriterium att sakna empati. Fortfarande.

Vet inte hur det är med andra men jag är snarare överempatisk. Jag tror det är en myt att folk med AS ska sakna empati. det finns väl individer som inte förstår vad empati är men jag tror de flesta har koll.

Det ÄR en myt.

Därför kan man inte ta upp det här i en tråd om aspergerdrag man saknar.

Det kan nog vara olika med den saken eftersom det första vanligt folk brukar säga om aspergare om de blir tillfrågade om de vet vad aspergers är, så säger de att de saknar empati. Så det kan väl inte vara helt ovanligt? Finns ju olika funktionsgrad på aspergers, alla är faktiskt inte högfungerande.

Jag brukar inte hålla monologer om mina intressen.

Tänker att det har inte riktigt med matte att göra, så bryter ut det. Har riktigt uselt sifferminne.

kiddie skrev:Det kan nog vara olika med den saken eftersom det första vanligt folk brukar säga om aspergare om de blir tillfrågade om de vet vad aspergers är, så säger de att de saknar empati. Så det kan väl inte vara helt ovanligt? Finns ju olika funktionsgrad på aspergers, alla är faktiskt inte högfungerande.

De som folk uppfattar "saknar empati" har bara ett helt annat sätt att uttrycka och använda sig av sin empati - de saknar den inte. Problemet gemene man har i det läget är att logiken får gå före känslorna vilket inte måste vara oempatiskt bara rationellt och effektivt.

Kanske oxo att vissa har fullt upp med sina egna känslor att de inte har tid att reflektera över andra.