Om OA, Organiserade Aspergare
Om OA, Organiserade Aspergare
Om det är mig du syftar på kan jag säga att det är saker du missförstått och jag att hellre talar rakt ut om saker än att linda in.
Det gör jag i tydlighetssyfte och så ser min litteratursyn ut.
Det gör jag i tydlighetssyfte och så ser min litteratursyn ut.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
Om OA, Organiserade Aspergare
KrigarSjäl skrev:Om det är mig du syftar på kan jag säga att det är saker du missförstått och jag att hellre talar rakt ut om saker än att linda in.
Det gör jag i tydlighetssyfte och så ser min litteratursyn ut.
Nej det är inte dig jag syftar på specifikt, mitt intryck av dig är att du uttrycker dig rakt och på ett sådant sätt att det är lätt att förstå vad du menar och vill ha sagt och jag uppskattar när folk inte lindar in elakheter och krånglar till det i onödan, försöker skriva omständligt av någon obegriplig anledning så att andra har svårt att begripa vad som menas eller så att det är upplagt för missförstånd. Allmänt flum.
Om OA, Organiserade Aspergare
Schmetterling skrev:Men om det är det att man vill ha en förening där NT inte har något inflytande - vilket jag sympatiserar med till fullo - borde det väl ändå gå att släppa in autister som behöver exempelvis ledsagare för att ta sig till ställen? Så länge NT-personen inte lägger sig i verksamheten utan bara agerar, öh, "krycka"?
Edit: Jag frågar, alltså, inte ifrågasätter (eftersom jag inte vet hur särskilt mycket om synen är kan jag inte ifrågasätta den däremot fråga så att jag lär mig).
Det kan ju inte vara något problem om ledsagaren följer en person s a s till dörren och lämnar hen där och sedan hämtar hen. Däremot blir det problem om ledsagaren följer med in på själva mötet. Även om ledsagaren sitter helt tyst, så kan vissa medlemmar känna sig hämmade och obehagliga till mods av blotta närvaron. (Kan ju ha att göra med tidigare erfarenheter.)
Om OA, Organiserade Aspergare
kullan skrev:Jag har kommit fram till att för min egen person så är det ingen förening som passa mig. Jag fixar att gå på möten utan ledsagare men jag har inte hittat något argument för varför just jag skulle vinna på att vara med i OA eller någon annan förening. Känns mest som att det bara kostar pengar.
Det där tycker jag är ett obegripligt egoistiskt argument. De aktiva arbetar för aspergare som grupp och offrar tid och ork, men själv vill man bara få ut fördelar utan att betala för det.
När det gäller t ex Attention här i stan kan jag tänka mig att de även betalar en del i lokalhyra. Dessutom ger Attention ut en tidning (kostnader för tryckning och distribution.). Hur skulle deras verksamhet gå ihop om ingen betalade någon medlemsavgift utan bara frågar "vad får just JAG ut av det?"
kullan skrev:Sedan håller jag med Thalia om hennes kritik. OA kanske tar upp frågor som inte attention eller Asperger och autismförbundet tar upp men men en ev. medlem kan inte bli just medlem för vedebörande behöver ta med sig en kontaktperson som mentalt stöd. Kan ju ligga social fobi bakom det men med någon " känd" person i sin närhet funkar det bra.Men då stängs man ute för att man inte få ta med någon mer än sig själv. Jävlig korkat. Där fick jag snarare ett argument för att inte gå med i OA.
Jag tycker du och tahlia resonerar "jävligt korkat". OA finns ju som ett alternativ till de andra föreningarna, där man får vara hur osjälvständig man vill och släpa med sig förälder, kontaktperson etc. Alltså man kritiserar alternativaet för att itne vara precis som de andra föreningarna. Har man sådan social fobi att man inte törs gå ensam skulle ju en annan OA-medlem kunna följa en dit. Det skulle alltså kunna lösas i praktiken, men det är roligare att räkna upp alla hinder, förstår jag.
För övrigt så vill du ju inte vara med i Attention el AAF heller. Men gillar att gnälla på just OA ändå.
Om OA, Organiserade Aspergare
Jag var med i de där organisationerna ett tag men sa upp allt. Kom ihåg att Attention skickade hem jobbiga tidningar till mig.
Om OA, Organiserade Aspergare
En rent personlig reflektion från mig:
Jag är aktiv i OA och i Attention för att jag VILL bidra till "gruppens" väl och ve så mycket jag kan. Det gick för mig och blev ett (ännu ett!) specialintresse. Jag fastnade således i det som i alla andra intressen, och har prioriterat det i praktiken före att själv landa i min diagnos och få elementär ordning på mitt eget liv. Att vara involverad i detta arbete kom också att spela en stor roll bakom mina nya indragna beslut från kommunen och tre års tvist om min rätt till en bostad, eftersom det syntes hur "kapabel" jag var...
Jag hade aldrig i förväg inbillat mig att det inte skulle vara större intresse i "gruppen" för medlemskap i en sådan gemensam förening, även om det råkade finnas absurt nog inte bara en utan två befintliga desto större organisationer som har sett till att ha en så bred medlemsbas att de har kunnat växa sig till femsiffriga medlemstal och därmed niosiffriga statsbidrag.
Och jag har ännu inte riktigt förstått att det kan vara så många av mina "med-aspies", säkerligen både med sämre och framför allt rimligen massor med betydligt bättre personliga förhållanden än jag själv har (som själva har både yrkeskarriärer, relationer/familj eller bägge delar) som inte kan se behovet av en egen röst, också, eller i stället för, eller om man kanske ännu inte ens har stöttat någon av de två stora, eller båda. ÄVEN om autism förvisso betyder just självförsjunkenhet (samma aut- som i automat=självgående)...
Den verkliga asperger-eliten om någon är ju de som har välfungerande liv att spela maximal teater, och trycker stenhårt i neurogarderoben. Självklart kan man inte börja jobba för gruppen under sådana förutsättningar, men stödja det andra gör kanske kunde tänkas?
Letar man upp föreningens hemsida och klickar sig in på "Historik och verksamhet" kan man ju se framgångsrika remissyttranden, initiativtagandet till värdefullt extramaterial på DVD-utgåvan av en viss spelfilm med aspergertema, samarbete på hög nivå med den akademiska världen... blivande medarrangörskap av en stor konferens. Behöver OA bevisa mer?
Ätt göra särskilt mycket mer kräver de där pengarna som medlemsavgifter från fler, och centrala bidrag vid tillräckligt många medlemmar skulle innebära, men som man inte har idag... än (?)...
Går man in och läser stadgarna kan man också läsa sig till att inget är hugget i sten angående personal för att hjälpa medlemmar ända fram till aktiviteter och träffar. Undantag "beslutas av styrelsen i varje enskilt fall".
Jag är aktiv i OA och i Attention för att jag VILL bidra till "gruppens" väl och ve så mycket jag kan. Det gick för mig och blev ett (ännu ett!) specialintresse. Jag fastnade således i det som i alla andra intressen, och har prioriterat det i praktiken före att själv landa i min diagnos och få elementär ordning på mitt eget liv. Att vara involverad i detta arbete kom också att spela en stor roll bakom mina nya indragna beslut från kommunen och tre års tvist om min rätt till en bostad, eftersom det syntes hur "kapabel" jag var...
Jag hade aldrig i förväg inbillat mig att det inte skulle vara större intresse i "gruppen" för medlemskap i en sådan gemensam förening, även om det råkade finnas absurt nog inte bara en utan två befintliga desto större organisationer som har sett till att ha en så bred medlemsbas att de har kunnat växa sig till femsiffriga medlemstal och därmed niosiffriga statsbidrag.
Och jag har ännu inte riktigt förstått att det kan vara så många av mina "med-aspies", säkerligen både med sämre och framför allt rimligen massor med betydligt bättre personliga förhållanden än jag själv har (som själva har både yrkeskarriärer, relationer/familj eller bägge delar) som inte kan se behovet av en egen röst, också, eller i stället för, eller om man kanske ännu inte ens har stöttat någon av de två stora, eller båda. ÄVEN om autism förvisso betyder just självförsjunkenhet (samma aut- som i automat=självgående)...
Den verkliga asperger-eliten om någon är ju de som har välfungerande liv att spela maximal teater, och trycker stenhårt i neurogarderoben. Självklart kan man inte börja jobba för gruppen under sådana förutsättningar, men stödja det andra gör kanske kunde tänkas?
Letar man upp föreningens hemsida och klickar sig in på "Historik och verksamhet" kan man ju se framgångsrika remissyttranden, initiativtagandet till värdefullt extramaterial på DVD-utgåvan av en viss spelfilm med aspergertema, samarbete på hög nivå med den akademiska världen... blivande medarrangörskap av en stor konferens. Behöver OA bevisa mer?
Ätt göra särskilt mycket mer kräver de där pengarna som medlemsavgifter från fler, och centrala bidrag vid tillräckligt många medlemmar skulle innebära, men som man inte har idag... än (?)...
Går man in och läser stadgarna kan man också läsa sig till att inget är hugget i sten angående personal för att hjälpa medlemmar ända fram till aktiviteter och träffar. Undantag "beslutas av styrelsen i varje enskilt fall".
Om OA, Organiserade Aspergare
Glömde lägga till länk angående det jag räknade upp: http://aspergare.org/historik.html
marxisten är ny moderator
Trampe skrev:Tex här post199275.html#p199275 det är en del av lobbykampanjen.
Däräv hävdar jag fortfarande att det är olämpligt att personer som sitter i styrelsen för OA skall vara moderatorer. Det gällde Pemer och det bör gälla nu med.
Jag har då och då för några år sedan personligen skrivit personliga inlägg om en helt egen personlig åsikt. OA som förening har inte bedrivit någon lobbying, för OA som förening står inte bakom den aktuella linjen, den har varit min helt personliga och har aldrig varit förankrad i OA som föreningens linje. Är det inte idag heller, även om jag erkänner att den fortfarande är min åsikt. Men jag har aldrig sagt att OA är för. Jag är ganska säker på att man borde kunna hitta en del "jag tycker att" och liknande formuleringar i aktuella inlägg också.
Jag har alltid levt i övertygelsen att mina privata inlägg på ett forum där jag privat är medlem inte ska kunna anses räknas automatiskt som förespeglande att de delas av en förening som nämns i min signatur att jag är verksam i som ordförande eller något annat. Inte förrän om och när jag skriver uttryckligen i ett inlägg att "här och nu talar jag för föreningen/s styrelse/". Det har hänt vid något tillfälle. Jag har aldrig sett någon övertygande argumentering mot att det skulle vara en felaktig tolkning.
Däremot har jag givetvis köpt för länge sedan, redan vid aktuell kritik då det begav sig, att någon som var ordförande i en förening borde tänka lite mer på vad han skrev, för den rent hypotetiska risken att seriösa Viktiga yrkespersoner läste på ett sådant här forum och fick se inlägg signerade av den person som kunde identifieras som ordföranden i en förening de kunde få med att göra.
Jag har beklagat flera yviga inlägg här, på detta forum. Men i åtminstone en forummedlems tycke diskvalificerade tydligen något eller några av dessa inlägg mig för all framtid från att räknas som tillräknelig som representant för intresseföreningar på det här området, och tydligen även den förening som jag vid tidpunkten var ordförande för som oseriös för all framtid, vad som än någonsin händer. Jag antar att jag inte kan mer än beklaga det. Det känns lika asperger-typiskt som jag tycker att dessa mina misstag var.
Själv har jag alltid tyckt att kommunikationen från människor med vissa kombinationer av kognitiva och kommunikativa funktionsnedsättningar borde kunna antas bedömas med ett visst mått av beaktande av dessa nedsättningar, så jag anstränger mig att försöka inte döma någon för hårt för en sådan sak. Ha överseende och tolerans. Båda parter är aspergare och det är aspergerdrag som har krockat. Jag försöker att inte skuldbelägga personen i fråga själv enbart, utan ha tillgift med just att... han/hon har Asperger, precis som jag själv. Jag vet hur lätt det är själv, inte minst efter bl a just dessa fadäser. Så jag försöker att inte döma.
Jag vill hoppas och tro att aspergare ska bedömas med beaktande av sina svårigheter även av seriösa Viktiga yrkesutövare i yrken som får med aspergare att göra. Det ska ju röra sig om människor med en viss yrkeskunskap på området. De bör vara pålästa om aspergarnas svårigheter, och kunna känna igen drag av dessa svårigheter när de ser sådana. Och kunna väga in förståelse för att de är just drag av personens svårigheter. Det tycker jag är ett rättmätigt krav, mer så än att en aspergare ska kunna tänka mer på vad han säger, ta sig i kragen, förstå de rätta sociala spelen... eller några andra typiska exempel på sådant vi aspergare brukar ha specifikt svårt för...
Aspergare måste alltså kunna engagera sig i aspergerfrågor, trots eller inte minst just för att vi är aspergare med våra både företräden och fel och brister. Göra så gott vi kan, och tillmätas respekt för vårt engagemang och vid behov överseende med fadäser i kommunikationen. Jag var lite för yvig i en del privata inlägg på det här forumet på den tid jag var ordförande i Organiserade Aspergare. Jag har inte så här långt hört någon kritik som gällde något som de facto gjordes i OA:s namn i andra sammanhang. Det är möjligt att ett eller annat sådant kan ha varit på eller över gränsen också, utan att jag har förstått det varken då eller senare (jag, som inte har gått någon akademisk utbildning i psykologi eller något annat, eller inte hade haft tillfälle att gå någon kurs i medieträning, utan bara varit och är en enskild aspergare som engagerat mig i gruppens frågor). (Det får gärna påpekas för mig i sådana fall. Jag vill så klart lära mig bättre där jag inte är fullärd. Mina intentioner är att göra gott, inget annat. En del verkar ju knappt räkna med det... )
Att projektet med en intresseförening bildad och driven av aspergare själva för aspergare själva kan vara i första hand så fasligt kontroversiellt att väna, sunda, normala aspergare på ett obundet diskussionsforum (som INTE är bildat och drivet helt och hållet av aspergare själva...!) behöver varnas för sådana förskräckliga mörkerkrafter har jag oerhört svårt att riktigt förstå.
Och jag tycker alltså INTE att det senare kan vara per definition viktigare än det förra, och sörjer att så stor del av den gemensamma målgruppen inte verkar dela den prioriteringen. Idag är det det senare som bidrar kanske mer än de två mycket större organisationerna på banan till att skymma sikten för och motverka en positiv medlemsutveckling i det senare ("varför måste man gå med i en förening när man kan hitta likasinnade och information om träffar på aspergerforum..."). Jag är övertygad om att det är en improduktiv och i förlängningen direkt skadlig ordning.
Jag skulle kunna köpa den där Viktiga obundenheten som skydd just mot de organisationer som inte drivs av aspergare själva enbart, och på vissa håll i landet knappt ens över huvud taget, och som - inte minst just därför - är så stora som runt 13.000 medlemmar vardera. Men i relationen mellan OA och Aspergerforum är det faktiskt de förra som är den lilla lilleputten som skyms av den senare, där den senare känns så mycket större och mer etablerad och på den blotta grunden så mycket mer normal och självklar att hålla sig till att många uppenbarligen verkligen tycker att det ena måste utesluta det andra.
Och att betala en hemsk otäck medlemsavgift för att gå med i en förening som med tillräckligt många medlemmar skulle kunna få rejäla resurser och kunna börja göra verkligt mycket - som aldrig ett diskussionsforum kan göra i stället!!! - vore ju fruktansvärt. Mycket bättre att nöja sig med ett ställe på nätet där det finns likasinnade att surra med. Vi är ju ingen homogen grupp, vi har inga som helst gemensamma intressen att tillvarata, och om vi nu mot förmodan skulle ha det så räcker det väl så bra att det finns inte bara en utan t o m två jättestora organisationer där anhöriga och professionella som det är lite ordning på är med och styr upp. Varför i allsin dar skulle aspergare med ett uppenbart intresse av kontakt med likasinnade inte bara tjöta med varandra på nätet och gå på en del träffar, utan också göra något gemensamt tillsammans som man sköter själva? Så mycket som stödja det med ett medlemskap, eller än mindre engagera sig aktivt själv? Vilken onödig tanke! Och inte ett dugg produktivt har väl åstadkommits som inte hade räckt med forumet för att åstadkomma? Nej, inte ett dugg..
Själv ser jag det absolut största egenvärdet i att börja visa omvärlden att vi faktiskt KAN tala för oss själva, engagera oss, påverka och uppnå resultat. Hittillsvarande ordning har starkt bidragit till en undermedveten grundinställning på många håll att vi är mer eller mindre lallande idioter som aldrig behöver tas på allvar. Vi kan ju inte ens driva våra egna frågor själva, utan måste ha hjälp med det. Det har de sett så länge... (Jag har varit med om att få kommentarer om OA:s existens som verkligen gick ut på detta, rent ut - "vad kul att ni kan göra något själva också, det gick jag här och trodde inte att ni kunde"!!!)
Nåväl, vi är än så länge en del som faktiskt vill visa omvärlden att det inte nödvändigtvis behöver vara riktigt så illa. Nu har vi hållit på ett tag och tycker resultatet så långt antyder att vi inte har alltför fel, vi har åstadkommit en hel del, och det redan med en handfull aktiva och bara något hundratal medlemmar. Vi tror inte att det skulle gå sämre om vi fick lite fler, både aktiva och medlemmar över huvud taget, utan bara ännu bättre och bättre!
Moderator Alien: Detta inlägg har kompletteras med citat samt flyttats från denna tråd marxisten-ar-ny-moderator-t33927.html
Om OA, Organiserade Aspergare
Pemer skrev:...som inte kan se behovet av en egen röst...
Eller så är det precis vad man har, behovet av en egen röst.
Det som gör vårt funktionshinder så krångligt är också det som gör oss sinsemellan så olika. Eftersom det handlar om hjärnan och dess funktioner på bred skala så varierar också problematiken i hög grad mellan individer. Inte bara i grad utan även i form. Av den anledningen blir det väldigt svårt att hitta gemensamma grunder att slåss om/för. Om man väljer en sak att slåss för kan det mycket väl vara så att just den saken gör livet svårare snarare än lättare för någon annan.
Jag behöver bara se till min egen familj där vi inte bara delar diagnos utan även gener i stort, vi borde således vara mer lika varandra än helt orelaterade personer med diagnos. Kan man tro i alla fall. Till man faktiskt ser just hur olika våra diagnoser kan drabba oss. Jag ser det dagligen och just därför är jag helt på det klara med att den enda jag kan tala för eller slåss för är individen. Jag kan slåss för mig själv och de saker jag behöver men ska jag slåss för mina barn måste jag byta fokus och slåss för helt andra saker.
I det läget inser man att ingen grupp någonsin kommer att kunna föra varken min eller mina släktingars talan eftersom sannolikheten att gruppen eller ens en enda individ i gruppen ska dela exakt samma problematik är nära på obefintlig. Att någon ska ha behov av att driva de frågor som rör just mig är inte troligt och om jag skulle lyckas få föreningen att driva just mina frågor kommer jag med största säkerhet att göra livet svårare för en annan "med-aspie".
Så nej, det är inte så att jag saknar behov av en egen röst, det handlar mer om att det är just precis vad jag är i behov av.
Om OA, Organiserade Aspergare
tahlia, nu tycker jag du gnäller lite här faktiskt.
Först gnäller du att OA är elitistiskt eftersom det bara är till för aspergare som inte behöver ledsagare.
Sen har du problem med tanken att en gruppinsats kan förbättra för individen som ingår i gruppen.
Men på det första gnället så vill jag försvara OA med att det redan finns minst två organisationer som tillgodoser alla som behöver eller vill ha med sej ledsagare. Jag har inte läst stadgarna för OA, men jag kan inte tänka mej att det är förbjudet att vara med i både OA och Attention. Exempelvis. Så ditt gnäll på den punkten är ganska omotiverat.
På det andra gnället tycker jag du tänker lite väl kort. Det finns väldigt många exempel på gruppinsatser (genom tex organisationer) som givit större möjligheter för individen i gruppen. Några sådana insatser jag kommer på på rak arm är tex kampen för kvinnlig rösträtt - en gruppinsats som gynnade individen. Ett annat exempel är RFSU/RFSL som på gruppnivå sett till att lagar ändrats så homosexuella individer har giftasrätt. Vi har inte sett samma utveckling för aspergare än, eftersom hela konceptet är nytt och samhället så förändrat - samt att aspergare behöver ANDRA insatser än kvinnorörelsen eller RFSU/RFSL kämpar/kämpat för.
Vad du gör i ditt senaste inlägg är desutom att på ett noggrant sätt förklara att du skiljer dej så markant från alla andra att det är helt meningslöst att någonsin försöka ingå i en grupp och det finns inget en grupp kan göra för dej. Detta, om något, är elitistiskt. Och om du anser att du är så unik att ingen kan representera dej undrar jag varför du är i den här tråden öht.
Först gnäller du att OA är elitistiskt eftersom det bara är till för aspergare som inte behöver ledsagare.
Sen har du problem med tanken att en gruppinsats kan förbättra för individen som ingår i gruppen.
Men på det första gnället så vill jag försvara OA med att det redan finns minst två organisationer som tillgodoser alla som behöver eller vill ha med sej ledsagare. Jag har inte läst stadgarna för OA, men jag kan inte tänka mej att det är förbjudet att vara med i både OA och Attention. Exempelvis. Så ditt gnäll på den punkten är ganska omotiverat.
På det andra gnället tycker jag du tänker lite väl kort. Det finns väldigt många exempel på gruppinsatser (genom tex organisationer) som givit större möjligheter för individen i gruppen. Några sådana insatser jag kommer på på rak arm är tex kampen för kvinnlig rösträtt - en gruppinsats som gynnade individen. Ett annat exempel är RFSU/RFSL som på gruppnivå sett till att lagar ändrats så homosexuella individer har giftasrätt. Vi har inte sett samma utveckling för aspergare än, eftersom hela konceptet är nytt och samhället så förändrat - samt att aspergare behöver ANDRA insatser än kvinnorörelsen eller RFSU/RFSL kämpar/kämpat för.
Vad du gör i ditt senaste inlägg är desutom att på ett noggrant sätt förklara att du skiljer dej så markant från alla andra att det är helt meningslöst att någonsin försöka ingå i en grupp och det finns inget en grupp kan göra för dej. Detta, om något, är elitistiskt. Och om du anser att du är så unik att ingen kan representera dej undrar jag varför du är i den här tråden öht.
Om OA, Organiserade Aspergare
weasley skrev:Några sådana insatser jag kommer på på rak arm är tex kampen för kvinnlig rösträtt - en gruppinsats som gynnade individen. Ett annat exempel är RFSU/RFSL som på gruppnivå sett till att lagar ändrats så homosexuella individer har giftasrätt.
Två grupper med två väldigt tydliga behov och mål. Aspergare har lika många behov och mål som det finns aspergare. Det man tycks ha svårt att se överlag är att det är en jävla skillnad på att vara en minoritet baserat på en gemensam fråga och att vara en minoritet baserat på en hjärna som fungerar avvikande på olika sätt hos samtliga diagnostiserade.
weasley skrev:Vad du gör i ditt senaste inlägg är desutom att på ett noggrant sätt förklara att du skiljer dej så markant från alla andra att det är helt meningslöst att någonsin försöka ingå i en grupp och det finns inget en grupp kan göra för dej. Detta, om något, är elitistiskt. Och om du anser att du är så unik att ingen kan representera dej undrar jag varför du är i den här tråden öht.
Läs om, läs rätt. Oh, och när du ändå håller på, gräv fram en aspergare vars sätt att fungera (styrkor, svagheter och problematik) ser exakt ut som ditt. Kan du inte hitta någon så har du en ledtråd till vad jag faktiskt skrev.
Om OA, Organiserade Aspergare
weasley skrev:tahlia, nu tycker jag du gnäller lite här faktiskt.
Du kallar det gnäll, jag kallar det ifrågasättande i syfte att tänka två steg längre.
Om OA, Organiserade Aspergare
När man fått svar flera gånger på anklagelsen om "elitism" och ändå framhärdar, då känns det som gnäll. Eller som att tala med en vägg.
Om OA, Organiserade Aspergare
Alien skrev:När man fått svar flera gånger på anklagelsen om "elitism" och ändå framhärdar, då känns det som gnäll. Eller som att tala med en vägg.
Så bra, då vet samtliga hur det har varit från min sida redan från start. Jag har konsekvent talat med väggar, vilket i det här fallet är en omskrivning för "människor som bevisligen inte alls begriper vad jag säger". Så, nu fick ni lite elitism från min sida alldeles gratis - varsågod och hugg på den.
Om OA, Organiserade Aspergare
De flesta som jobbar i någon eller några av intresseorganisationerna är säkerligen precis som jag överens med Tahlia om att skillnaderna på individnivå kan vara gigantisk. Men att åtminstone försöka samarbeta så gott det kan gå måste ju ändå vara bättre än att inte ens försöka alls.
Om OA, Organiserade Aspergare
Men problemet som Tahlia drar upp om olikheten skulle ju i princip kunna tillämpas på i stort sett varenda rörelse eller intresseorganisation som har kämpat för något över huvud taget. Alla arbetare, alla kvinnor, alla homosexuella, alla blinda eller alla invandrare från Långtbortistan är i princip olika och har olika förutsättningar. det hindrar inte att man har organiserat sig för gemensamma mål.
- Bjäbbmonstret
- Inlägg: 10578
- Anslöt: 2007-11-15
- Ort: Mälardalen
Om OA, Organiserade Aspergare
Bjäbbmonstret skrev:Men problemet som Tahlia drar upp om olikheten skulle ju i princip kunna tillämpas på i stort sett varenda rörelse eller intresseorganisation som har kämpat för något över huvud taget. Alla arbetare, alla kvinnor, alla homosexuella, alla blinda eller alla invandrare från Långtbortistan är i princip olika och har olika förutsättningar. det hindrar inte att man har organiserat sig för gemensamma mål.
Helt rätt. Men vad ska aspergarnas gemensamma mål vara? Vilken enskild fråga som täcker in alla varianter och grader av svårigheter som vi alla varierar mellan skulle vi kunna samlas under?
Det enda mål jag kan se man rimligtvis skulle kunna samla alla under är rätten att bli behandlade som enskilda individer med en egen unik uppsättning svårigheter och styrkor. Det vill säga att inte stämplas med en mall för hur "aspergare" är utan istället bemötas utifrån ens egna problematik.
Om OA, Organiserade Aspergare
Bekämpande av diskriminering och fördomar mot aspergare tror att dom allra flesta kan ställa upp på. Och dom som inte kan det behöver ju inte vara med, så jag ser inte problemet.tahlia skrev:Det enda mål jag kan se man rimligtvis skulle kunna samla alla under är rätten att bli behandlade som enskilda individer med en egen unik uppsättning svårigheter och styrkor.
Om OA, Organiserade Aspergare
HenrikE skrev:Bekämpande av diskriminering och fördomar mot aspergare tror att dom allra flesta kan ställa upp på. Och dom som inte kan det behöver ju inte vara med, så jag ser inte problemet.
Jag ser ett problem. Det är inte självklart vad som är fördomar och vad som är konsekvenser av handikappet.
Jämför:
1) Aspergare kan arbeta.
2) Aspergare kan inte arbeta.
Jag faller definitivt under 2) och om det betraktas som en fördom som ska bekämpas så går jag under. Andra aspergare faller säkert under 1) och tycker då att 1) inte är en fördom.
Vi kan möjligen enas om att "bekämpa fördomar mot aspergare" men vi får väldigt svårt att enas om vilka dessa fördomar är.
Om OA, Organiserade Aspergare
OA är inte av något intresse för mig personligen efter att ha läst om det men jag tycker att det är bra för dom som känner att dom behöver det.
Om OA, Organiserade Aspergare
Mats skrev:Vi kan möjligen enas om att "bekämpa fördomar mot aspergare" men vi får väldigt svårt att enas om vilka dessa fördomar är.
En som jämt återkommer, även här. Aspies är dödsmördare.
Fråga en stolt tonåring som diagnostiserats med Aspergers syndrom hur hen upplever medias vana att poängtera om en mördare råkar ha samma personlighetsdrag?
http://www.dn.se/debatt/vi-maste-skydda ... liga-data/
- Savanten Svante
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 10005
- Anslöt: 2007-03-13
- Ort: Utility muffin research kitchen
Om OA, Organiserade Aspergare
tahlia skrev:när du ändå håller på, gräv fram en aspergare vars sätt att fungera (styrkor, svagheter och problematik) ser exakt ut som ditt
Halmgubbe, tahlia.
Som Bjäbbis påtalade finns det extrema skillnader på individnivå i gruppen "kvinnor" exempelvis. Detta hindrade inte kvinnorörelsen för att lobba för exvis kvinnlig rösträtt och andra viktiga kvinnofrågor (tillgång till utbildning, lika lön för lika arbete mm) och borde inte hindra aspergare, med eller utan ledsagare, att informera om asperger i allmänhet.
Och javisst, naturligtvis såklart det inte finns någon som är exakt precis på pricken lik mej men goddämit det finns ju en diagnos som handlar om olika former av problem med oskrivna sociala regler och den har du och jag gemensamt. Och detta skulle vi gemensamt kunna informera om.
* Hur dessa problem kan se ut och variera.
* Hur en aspergervänlig arbetsplats skulle kunna utformas.
* Att aspergare inte är mördarmonster.
* Att dålig mimik inte är samma sak som känslokyla.
Ställer du dej ovanför dessa gemensamma problem så är du extremt detaljinriktad och glömmer att se det du faktiskt har gemensamt med andra med samma diagnos - det sociala samspelet. Det kan i mina ögon uppfattas som elitism men samtidigt en skruvad sådan. För om du nu verkligen vore så speciell borde du väl snarare ha tahlias syndrom och inte den någotsånär godtagna diagnosen aspergers?
Om OA, Organiserade Aspergare
Savanten Svante skrev:Mats skrev:Vi kan möjligen enas om att "bekämpa fördomar mot aspergare" men vi får väldigt svårt att enas om vilka dessa fördomar är.
En som jämt återkommer, även här. Aspies är dödsmördare.
Hmm... Det verkar som att så fort media skriver om något mord startas det en tråd här på Aspergerforum där det spekuleras i om mördaren kan ha AS. Det bidrar knappast till att bekämpa just den fördomen mot aspergare, snarare tvärtom.
Så vad tror du? Tror du att vi aspergare här på Aspergerforum skulle kunna enas om att det är olämpligt med sådana trådar? I så fall finns det faktiskt något vi skulle kunna enas om i ämnet "bekämpa fördomar mot aspergare".
Återgå till Övriga Aspergerfrågor