Hej!
Ja, det är lätt att känna sig ensam. Du skrev inte att du har Aspergers, men eftersom du är här förmodar jag det. Jag har familj och är inte direkt ensam. Men jag har inte kontakt med någon som har Aspergers. Var hittar man någon som kan dela sina tankar med? Jag söker någonstans där man kan stödja varandra. Attention och andra föreningar verkar handla mest om föräldrar som arbetar för sina barn. Finns det någon förening där vuxna med Aspergers kan stödja varandra? Både ge och ta.

Jag gissar då på attention men annars har vi ju våra egna tillställningar som vi ordnar bara för att vi vill typ.
De dyker vanligen upp i träfftrådarna.

Det är så här att jag tvingar ingen att bli vän med mig på facebook men jag vill lära känna nya människor. och jag vill gärna att folk ska förstå att jag bara vill vara en vän inget annat. så om ni inte tycker om det jag skriver och att jag tjatar förmycket om att kan ni skicka vänförfrågningar så menar jag inget illa. Jag har dåligt självförtroende, tycker väldigt illa om mig själv för att jag inte har någon som finns där för mig. Jag har två äkta vänner och det känns toppen men jag vill gärna få fler vänner som bryr sig. vänner är vad man vill ha i livet. Jag vill få vänner för livet och ni ska veta att jag är så tacksam för att jag får förfrågningar.

Men jag undrar om jag inte hade frågat så kanske ingen skulle ha skickat någon vänförfråga till mig. jag vet inte om det är sant men jag vet inte vad jag ska göra.
Varför har jag inte så många vänner. Jag har liksom aldrig gått på en fest i hela mitt liv.
Jag har en diagnos en psykisk diagnos som heter Asperger, Autism, ADHD, Utvecklingstörd och jag har humörsvägningar. Jag äter medicin och har ångest orolig. Har lite hjälp. Jag har haft depestioner och vart så dålig att vilja ta livet av mig men det kommer jag inte i håg att jag velat göra. Men har tänkt mycket, Vem skullle vilja bli min mig bli min vän med en jävla psykisk sjukdom som jag är. Men jag mår baara dåligt när jag tänker på att jag vill ta livet av mig, för det vill jag ju inte nu,
för jag mår bättre och jag har fått vänner som bryr sig. och ni i den här gruppen bryr er. Jag hoppas att ni förstår mig.

Att jag har mycket ångerst och oro och det kan ta ut på att jag börjar säga saker till folk som jag inte menar, som tillexempel. hatar mig själv, jag är dum i huvudet.

Jag vill att ni ska veta att jag älskar mitt liv mig själv, jag är snygg och vacker och kommer säkert hitta någon vän i livet om man bara tror på sig själv.

Jag har dåligt självförtroende och hatar ibland mig själv för att jag tjatar och förstör människor.

Hoppas att ni har fått en annan blick nu. Puss och kram från en kvinna som har fortsatt att leva sitt liv och fått se lyckan i livet och hoppas att hon kommer att fortsätta att få se, jag pratar om mig själv.