Hej!

Jag skall försöka sammanfatta detta så gott det går.

Jag har under ca. 1½ års tid varit tillsammans med min flickvän som är diagnostiserad med Asperger. Diagnosen har jag dock aldrig sett som något negativt med henne då jag älskar henne för den hon är. Hon har både sina bra sidor, och sina dåliga, precis som jag, du, eller vem som helst.

Det som jag däremot har full förståelse för är att vissa saker gör hon ej med mening. Att hon till exempel har svårt för att förstå varför jag skulle kunna förvänta mig olika saker, så som att ifall något positivt inträffar ser hon ingen logik i att säga någonting om det, eftersom att vi båda två redan vet att det var positivt.

------------
Det jag funderar över är hur jag på så enkelt sätt som möjligt för någon med Asperger, förklara att jag kanske ser annorlunda på vissa saker än vad hon gör. Och att hon skall kunna förstå och relatera till hur jag känner och upplever olika situationer.
------------

Ett annat problem är att det svårt nu inför jul när vi närmare oss det här med presenter och överraskningar. Hon älskar presenterna, jag vet att hon absolut inte är otacksam eller liknande. Men det är jätte jobbigt för henne när man köper något oväntat eller något hon ej har förväntat sig att få i present.

------------
Någon som har en idé om vad jag skulle kunna göra för att minska den jobbiga känslan hon får i kroppen? Så som att gå tillväga på ett annat sätt eller helt enkelt lägga upp det annorlunda?
------------

Sen även saker i det vardagliga livet, då vi ibland lätt kan hamna i situationer där en väldigt liten sak blossar upp till något otroligt stort från ingenstans.

Ibland kan jag försöka förklara någonting för henne, det behöver inte vara något speciellt. Men så kan jag råka använda ett ord lite fel, uttrycka mig lite otydligt eller liknande. Då blir hon jätte arg/rädd/ledsen (beroende på vad vi har pratat om) och frågar saker som "Varför är du arg på mig? Vad har jag gjort för fel?". När jag egentligen inte ens har försökt säga när hon har gjort fel, utan att det bara blev ett missförstånd. När jag sedan försöker förklara detta för henne, så vägrar hon lyssna på mig och tror (och kan ibland göra under en lång tid) att jag verkligen var arg på henne, men ville inte berätta varför. Vilket får både mig, men framförallt henne, att må fruktansvärt dåligt.

- Har ni några tips på saker jag borde säga, samt saker jag absolut inte borde säga i olika sammanhang?

- Finns det saker jag borde vara extra försiktig med att prata om?

- Jag vill absolut inte pressa henne då det gör saken värre, men hur skall jag gå till väga på bästa sätt när sådana missförstånd uppstår? Framförallt, hur skall jag undvika sådana missförstånd?


Jag vet att jag absolut inte har fått med allt som jag borde få med. Men om det är några frågetecken får ni gärna fråga, så svarar jag mer än gärna. Men jag uppskattar råd, tips och idéer på det jag har skrivit, men såklart även annat som ni möjligtvis kommer att tänka på!

Tack på förhand!

1. Det du kan göra är att vara tydlig, nästan övertydlig om det inte fungerar, med vad du tycker. Inte lägga någon värdering i det, utan bara säga det. Förklara också varför det är viktigt och vilka känslor det framkallar.

2. Köp saker som hon förväntar sig. Eller så berättar du vad du köpt. Eller så struntar du i att köpa någonting. Jag vet inte... jag har själv problem med överraskningar, och det handlar mer om förvåning än något annat. Olika personer reagerar olika på förvåning. Jag brukar känna mig antingen illamående och yr eller liknande om det är för stort gap mellan min föreställning och vad som faktiskt hände. Så, fråga vad hon förväntar sig... och arbeta med det.

3. Kom ihåg att vara tydlig och fråga vad hon tycker, och säg din mening som jag förklarade i punkt 1. Visa att du förstår hennes känslor och att du önskar förstå vad hon vill, men även att du önskar att hon förstod dig. Tydlighet och öppenhet. Det KAN vara jobbigt i början eftersom vissa saker kan komma som en överraskning... men i längden är det bäst tror jag.

Välkommen blfy_gbg!

Jag (atypisk autist) hade själv under hösten en flickvän med asperger. När hon skulle fylla år var hon envis om att det bara var en viss (fantasilös) grej hon ville ha av alla. Jag tyckte det skulle kännas tråkigt att ge bort just det eftersom överraskningsmomentet skulle försvinna. Tycker nämligen att det är roligare att ge bort presenter som överraskar (på positivt sätt) än något i förväg bestämt. Jag löste det hela genom att slå in det hon ville ha i ett paket med helt annan storlek och form än den man kunde vänta sig, så att hon vid dess anblick skulle tro att det innehöll något annat än det hon ville ha. Det funkade bra - hon fick det hon ville ha och jag fick mitt överraskningsmoment!

Tyvärr är det numera slut, men det beror på annat än födelsedagspresenten.

Hej
jag är en kille som är 23 år gammal och har precis för en månad sen blivit ihop med de mest underbara tjej jag kan tänka mig och det visar sig att hon har Aspergers, jag har absolut ingenting emot de med aspergers och jag säger inte att ni inte kan älska det jag undrar mest över det är hur man vet om hon älskar en på riktigt nu är vi bara i början av vårat förrhållande detta är jag väl medveten om så det kan vara svårt att säga, men vi har sagt till varandra att vi älskar varandra och jag tycker hon är det bästa som har hönt mig och nu vill jag försöka lära mig så mycket om aspergers som möjligt genom att fråga någon här som har det och har varit i en relation, hon har till och med sagt att hon vill ha en framtid med mig ha barn gifta sig och allt det där men jag vill för hennes skull lära mig så mycket om aspergers som jag bara kan för att underlätta för hon och mig mest för hon för som sagt var även fast det bara har gått en månad känns det så rätt med henne hon är mitt ljus som plockade fram mig trots att jag stängt av så mycket pågrund av tidigare händelser som sårat mig djupt snälla hjälp mig..

1: hur vet jag att hon älskar mig som hon säger

2: Exakt vad innebär det av mig att göra henne lycklig för det är allt jag vill

3: vad ska jag kolla efter några säkra tecken på att det kommer funka för oss trots hennes problematic


Admin: förtydligade rubriken

Det finns inga svar att ge här som blir annorlunda pga. Asperger. Lär dig vem hon är istället.

Lyssna på henne, det hon säger är det hon menar, det är få personer med diagnosen som ljuger eller använder omskrivningar.

Överraskningar kan lätt bli fel, lär känna henne ordentligt och överraska henne inte med ett stort födelsedagskalas med massor av vänner (min underbara flickvän råkade ut för det vilket resulterade i en panikattack), ta små steg och lär känna hennes gränser.

Låt henne få egentid om hon behöver det (min underbara flickvän kan sitta bredvid mig och vara inne i sin värld med ett av sina specialintressen), din flickvän kanske behöver gå undan några timmar eller någon dag, stör endast med frågor om mat (be henne inte laga maten, bjud på den) och hjälp henne varsamt ur sin bubbla.

Apropå mat, undersök vad hon tycker om och vad hon inte tycker om, många med Aspergers är känsliga för än det ena, än det andra, respektera detta.

Hon kan ha tufft med sociala sammanhang, sitter hellre ensam än går på fest, även om det är bland sina egna vänner, hon kanske föredrar någon enstaka vän då och då istället för flera på en gång.

tack så mycket Miche för ditt svar jag ber om ursäkt till alla om ni missförstod mitt inlägg jag menade aldrig att ni skulle säga hur hon känner och sådant för det vet bara hon själv det jag ville är att få reda på mer om aspergers för hennes skull så att jag lättare kan förstå och hjälpa henne utan att vara för på henne för jag vill inget annat än hennes bästa och jag älskar henne oerhört mycket så all information ni kan ge och dela med er är mer än välkommen..

Ännu en gång ber jag om ursäkt om det har uppstått missuppfattningar eller att jag sårat någon på ett eller annat sätt jag vill bara veta mer gå in djupare för att få en djupare förståelse för henne och hennes problematic....


Mvh: Arrexx

oja jag ska ta till dina råd och repsektera henne för den hon är och hennes önskemål allt jag vill är att göra henne lycklig det är allt därav mitt försök nu att få en djupare menining med att förstå aspergers bättre och på så sätt möta henne med jämna fotsteg än att tvinga hon in i en känslig position....

arrexx skrev:det jag ville är att få reda på mer om aspergers för hennes skull så att jag lättare kan förstå och hjälpa henne utan att vara för på henne för jag vill inget annat än hennes bästa och jag älskar henne oerhört mycket så all information ni kan ge och dela med er är mer än välkommen..

Här kommer den viktigaste informationen du kan få i den frågan:
Alla aspergare är olika. Våra personligheter, våra styrkor, våra svagheter och vår problematik skiljer sig åt. Det finns lika många kombinationer och svårighetsgrader som det finns aspergare. Det absolut bästa du kan göra är därför att fråga henne. Kommunicera med henne, be henne berätta om sig själv och hur just hon fungerar. Om och vad hon uppfattar som sina svårighet samt hur du bäst stöttar henne om hon upplever att hon behöver stöttning.

Vidare. Huruvida en människa älskar dig eller inte när de säger "Jag älskar dig" är alltid en fråga om tillit, precis som kärlek i stort. Du får välja att antingen lita på henne eller att låta bli. Att våga älska och låta sig älskas är att våga lita på någon och tro på något. Så antingen kastar du dig rakt ut i det hel och hållen eller så avstår du.

arrexx skrev: allt jag vill är att göra henne lycklig

Det där återkommer konsekvent, nästan som om du vill övertyga dig själv eller som om du är besatt av tanken. Jag kan ju vara helt ute och cykla men det känns som om du ligger på rätt hårt vilket kan skrämma iväg de bästa av dem. Det är ju möjligt att du är osäker och rädd att förlora henne så det är därför det här bedyrandet hela tiden återkommer...
Har du själv någon diagnos?

tahlia skrev:

arrexx skrev: allt jag vill är att göra henne lycklig

Det där återkommer konsekvent, nästan som om du vill övertyga dig själv eller som om du är besatt av tanken. Jag kan ju vara helt ute och cykla men det känns som om du ligger på rätt hårt vilket kan skrämma iväg de bästa av dem. Det är ju möjligt att du är osäker och rädd att förlora henne så det är därför det här bedyrandet hela tiden återkommer...
Har du själv någon diagnos?

Jag är likadan, rätt eller fel? Jag tror att det är rätt eftersom min flickvän faktiskt har mått riktigt dåligt och mår definitivt bättre nu samt att det är ömsesidigt, även hon vill att jag ska må bra, vilket jag faktiskt numera gör efter att ha träffat henne.

Vi respekterar varandra fullt ut och mår bra tillsammans, vi kompletterar varandra och vårt liv tillsammans fungerar hur bra som helst, slutligen så hjälper vi varandra med olika saker.

tackar för era råd de uppskattas mycket jag är inte själv diagnosticerad av någon typ av problematic som asperger eller annan sådan problematic men jag är själv handikappad med sjukdomen Systemisk juvenil idiopatisk artrit (barnreumatism) , det jag menar med att göra henne lycklig är inte pågrund av att jag försöker övertyga mig själv om något och jag är inte osäker på henne heller jag litar på henne till 120% men orsaken att jag säger vill göra henne lycklig är för att jag är som du säger så rädd att förlora henne genom att göra något som inte borde jag gör mitt absolut bästa för att inte göra så att hon missförstår eller såra henne utan det är snarare min egen dumhet och okkunighet jag är rädd för.

därför kastar jag mig ut i det och låter stormen ta mig med och jag förstår även att alla inte är samma utan olika kombinationer som du säger men genom att förstå problematicen i sig och hur personer med den är så lär jag mig bättre och därför kan försöka så gott jag kan att göra det bästa för hon och mig för att få det att funka men sen vet jag också för att veta vad hon gillar och inte måste jag fråga henne naturligtvis...

Mvh: Arrexx

Miche skrev:Jag är likadan, rätt eller fel? Jag tror att det är rätt eftersom min flickvän faktiskt har mått riktigt dåligt och mår definitivt bättre nu samt att det är ömsesidigt, även hon vill att jag ska må bra, vilket jag faktiskt numera gör efter att ha träffat henne.

Vi respekterar varandra fullt ut och mår bra tillsammans, vi kompletterar varandra och vårt liv tillsammans fungerar hur bra som helst, slutligen så hjälper vi varandra med olika saker.

Även om jag sätter åt sidan det faktum att jag blir våldsamt skeptisk mot folk som ivrigt pratar om "hon är hela mitt liv" och "det enda jag vill är att göra henne lycklig" så känns det lite för på att upprepa det hela tiden.
Självklart är det bra att vilja göra någon lycklig och att vilja göra vad man kan för att någon ska må bra. Det är det där ivriga upprepandet som väcker misstänksamhet.
Det är väl möjligt att det finns människor som faktiskt är så "romantiska" och att min misstänksamhet således är ogrundad i vissa fall, har bara väldigt svårt att ta det till mig. Var inte meningen att kliva på någons tår.

Det är ingen fara jag respekterar din åsikt om vad du tycker eller inte jag vet bara vad jag känner för henne sen om någon tror mig eller ej är upp till var och en så jag har inte tagit åt mig iallafall och jag är ledsen om jag sagt något jag inte borde ha gjort..

Mvh: Arrexx

tahlia skrev:Det är väl möjligt att det finns människor som faktiskt är så "romantiska" och att min misstänksamhet således är ogrundad i vissa fall, har bara väldigt svårt att ta det till mig. Var inte meningen att kliva på någons tår.

För oss handlar det inte så mycket om att vara romantisk utan om vårt fysiska och framför allt psykiska mående. I och med att vi båda mår så mycket bättre och har så mycket mer energi (inte minst jag) så blir allt så rätt, det kanske låter klyschigt men jämfört med våra tidigare kärlekar så är detta något helt annorlunda, det är på en helt annan nivå.

Dessutom ger vi varandra utrymme så ingen av oss behöver känna sig pressad av den andre.

Två aspergare kan vara som natt och dag, glöm inte det.

Det som man bör tänka på är bla att vara tydlig.
Inte låta saker sägas mellan raderna.
Ironi kan missas av en med asperger.
Oskrivna sociala regler kan också missas.
Plötsliga förändringar kan vara jobbigt.
Om du tex kommer senare hem kan det vara bra att säga i god tid (om det går)
Det kan vara jobbigt när det är rörigt eller blir för mycket olika intryck.
Att vistas bland mycket folk kan vara påfrästande.
Man kan behöva en del egentid.

Kom ihåg att just din tjej inte behöver ha alla de här svårigheterna utan hon kan likväl bara ha några eller inga alls.
Det är ändå bra saker att ha i åtanke.

Hm.

Jag hade ihop det med en väldigt romantisk och omhändertagande kille en gång. Han gjorde allt för att göra mig lycklig och var jättenoga med att göra alling rätt och på rätt sätt. Det funkade inte.

Alla är vi olika, så jag kan självklart inte tala för hur hon känner eller tänker, men i just mitt fall var detta extrema omhändertagande och den gigantiska omtänksamheten inte vad jag behövde. Jag behövde någon som var stark i sig själv. Som visste vad han ville och inte anpassade hela sitt liv efter vad jag skulle tycka eller tänka om någonting. Jag tror att det jag behövde helt enkelt bara var en trygghet i att den jag älskar finns där och bryr sig om mig och hur jag känner men inte utformar hela sin värld efter mig.

Jag blev kär i min man för att han var den han var, inte för att han kände mig utan och innan. Och att han faktiskt lät mig få det utrymme och ensamma kvällar jag så väl behöver. (Och då menar jag inte ensamma kvällar som i att han är ute och på stan eller nåt och jag sitter och stickar, utan bara att jag kanske ser en film eller spelar tevespel själv i vardagsrummet och han pysslar med sitt i ett annat rum, tryggheten för mig är alltså att den jag älskar finns där, det räcker för att jag ska vara lycklig.)

Och om hon säger att hon älskar dig så stämmer det lika väl som om någon annan skulle säga det, skulle jag tro?

Tack yakamoko och alla andra det är mycket fina råd ni har get mig och jag ska ta till de alla speciellt de från dig yakamoko för jag är en sådan person att jag kan inte spela någon annan jag är den jag är och så har jag alltid varit och jag kommer vara där för henne när hon behöver mig och tänker lämna henne ensam de gånger hon behöver....


Mvh: Arrexx

Lyssna på henne såklart, om hon är ärlig så är det hon säger det hon menar..

jag tänker naturligtvis lyssna ppå henne Lurre tack så mycket

Mvh: Arrexx

Man kan inte ge några specifika råd eller svar utifrån det du har skrivit. Alla med Asperger är olika, precis som alla neurotyper är (och alla ADHD:are, etc (hänger du med? ALLA!)).

Det låter dock som att ni verkligen älskar varandra. Och ja, även en med Asperger kan vara djupt kär, och ja, även en med Asperger kan uttrycka sin kärlek (men på kanske okonventionella sätt).

Ett kännetecken på Asperger (av många) är dock att man har svårt att uttrycka sina känslor fullt ut. Därför är det viktigt att inte pressa individen med jobbiga frågor som handlar om känslor i stort.

jag älskar henne oerhört mycket och jag får känslan av at hon gör detsamma och det är sant ingen är likadan men jag tänker aldrig pressa henne jag har tålamod så jag kommer vänta och repsektera henne för hela hon både bra och dåliga sidor..


Mvh: Arrexx

Ta vara på kärleken.