Ta studenten är ett lidande
15 inlägg
• Sida 1 av 1
Ta studenten är ett lidande
Jag tar studenten i år, utspringet och apvrålandet på flaket är på Fredag. Jag går i en klass där jag inte känner någon, de flesta har jag knappt hälsat på (de har däremot hälsat på mig och försökt få in mig i klassen) utan har gått för mig själv och ignonerat alla. Jag har varit och är bjuden på hemmafester, har alltid struntat i dessa då det bara är ett lidande att försätta mig själv i en sådan social situation så länge jag inte super mig stupfull vilket oftast resulterar i att jag spyr och somnar, vilket jag aldrig förstått vad som är så komiskt med egentligen. "Åh igår var jag så jävla full o däcka, fan va bäng jag va *gapskratt*." Jag kan inte dela den glädjen/humorn.
Efter mycket press från föräldrarna som inte gillar att jag sitter som en enstöring och spelar WoW och runkar när jag borde göra det jag bara får göra en gång i livet(tack och lov), dvs ta studenten, gick jag i Fredags och köpte mig en skjorta och drog iväg på fest hos en snubbe i klassen som jag trodde skulle bjuda på dricka, men tydligen ska alla ta med sig egen sprit och där satt jag helt nykter och lika tyst som vanligt. Det släpper liksom inte om jag inte är full.
Drog sedan från festen, alla var så fulla att de inte lade märke till ensamvargen. Eftersom jag inte hälsat eller pratat med de så tror jag de flesta i klassen inte gillar mig och att de kände sig obekväma med mig i närheten. Jag vet inte varför jag hållt mig undan från allt folk, mitt mål var att bli klar med skolan och struntade i allt annat och fastnade väl som vanligt i någon tunnel. Hade planerat att totalt skita i studenten, men när jag råkade se alla i studentmössorna och skit trots att jag försökte springa ifrån skolan för att slippa se mösspåtagningen så vaknade jag väl till lite.
Hur blir ni andra av alkohol? Ska kanske testa att dra på nån mer fest i veckan denna gången med alkohol, men det känns liksom meningslöst då jag inte känner personerna. Hur är livet efter studenten? Blir det lättare? Svårare? Är det sista chansen? Hur är festandet på universitetet osv? Kommer jag ångra mig för livet om jag skiter i allting och bara väntar på att få betygen hemskickade eller har livet precis börjat? Känns lite som att jag avslutar på helt fel sätt, från att skita i allt o alla till att festa med de Rätt sätt vore att skita i studenten, då jag skititi i allt annat under skolgången. Inte helt plötsligt vakna till för att man mår lite(mycket) dåligt under dessa två veckor...
Utspringet får jag bara kalla kårar av. Jag får kalla kårar av all social kontakt men samtidigt vill jag vara en del av gänget, en som tar studenten och festar. Har druckit sprit sen i Onsdags(supit själv), velat begå självmord hela tiden nästan. Seriöst detta livet är bara ett jävla lidande. Men eftersom att jag har haft en närstående som varit självmordsbenägen och suttit med kniven mot strupen så vet jag hur de nära känner, inte hur de kommer känna om jag dör men hur de känner när någon bölar om livet och hotar med självmord så därför håller jag käften om det.
Mina föräldrar tycker tydligen att det är väldigt viktigt att jag springer ut och står på flaket(egentligen skiter jag i vad dem tycker), men orkar inte med deras tjat så jag kommer nog medverka på detta, får stå där och se dum ut vem fan bryr sig inget spelar någon roll vad vi gör i livet.
Vad hade ni gjort om ni hade dessa förutsättningar? Njutit hemma själv/med folk ni känner med ångest över att ni skiter i studenten eller försatt er i denna obekväma situation? Kan tillägga att jag förutom de sociala svårigheterna inte ser särskilt bra ut. Och det säger jag inte för att få uppmärksamhet och det är inte spegeln som säger det utan andra som har sagt det.
Moderator atoms - delade upp texten så att den blir lättare att läsa.
Efter mycket press från föräldrarna som inte gillar att jag sitter som en enstöring och spelar WoW och runkar när jag borde göra det jag bara får göra en gång i livet(tack och lov), dvs ta studenten, gick jag i Fredags och köpte mig en skjorta och drog iväg på fest hos en snubbe i klassen som jag trodde skulle bjuda på dricka, men tydligen ska alla ta med sig egen sprit och där satt jag helt nykter och lika tyst som vanligt. Det släpper liksom inte om jag inte är full.
Drog sedan från festen, alla var så fulla att de inte lade märke till ensamvargen. Eftersom jag inte hälsat eller pratat med de så tror jag de flesta i klassen inte gillar mig och att de kände sig obekväma med mig i närheten. Jag vet inte varför jag hållt mig undan från allt folk, mitt mål var att bli klar med skolan och struntade i allt annat och fastnade väl som vanligt i någon tunnel. Hade planerat att totalt skita i studenten, men när jag råkade se alla i studentmössorna och skit trots att jag försökte springa ifrån skolan för att slippa se mösspåtagningen så vaknade jag väl till lite.
Hur blir ni andra av alkohol? Ska kanske testa att dra på nån mer fest i veckan denna gången med alkohol, men det känns liksom meningslöst då jag inte känner personerna. Hur är livet efter studenten? Blir det lättare? Svårare? Är det sista chansen? Hur är festandet på universitetet osv? Kommer jag ångra mig för livet om jag skiter i allting och bara väntar på att få betygen hemskickade eller har livet precis börjat? Känns lite som att jag avslutar på helt fel sätt, från att skita i allt o alla till att festa med de Rätt sätt vore att skita i studenten, då jag skititi i allt annat under skolgången. Inte helt plötsligt vakna till för att man mår lite(mycket) dåligt under dessa två veckor...
Utspringet får jag bara kalla kårar av. Jag får kalla kårar av all social kontakt men samtidigt vill jag vara en del av gänget, en som tar studenten och festar. Har druckit sprit sen i Onsdags(supit själv), velat begå självmord hela tiden nästan. Seriöst detta livet är bara ett jävla lidande. Men eftersom att jag har haft en närstående som varit självmordsbenägen och suttit med kniven mot strupen så vet jag hur de nära känner, inte hur de kommer känna om jag dör men hur de känner när någon bölar om livet och hotar med självmord så därför håller jag käften om det.
Mina föräldrar tycker tydligen att det är väldigt viktigt att jag springer ut och står på flaket(egentligen skiter jag i vad dem tycker), men orkar inte med deras tjat så jag kommer nog medverka på detta, får stå där och se dum ut vem fan bryr sig inget spelar någon roll vad vi gör i livet.
Vad hade ni gjort om ni hade dessa förutsättningar? Njutit hemma själv/med folk ni känner med ångest över att ni skiter i studenten eller försatt er i denna obekväma situation? Kan tillägga att jag förutom de sociala svårigheterna inte ser särskilt bra ut. Och det säger jag inte för att få uppmärksamhet och det är inte spegeln som säger det utan andra som har sagt det.
Moderator atoms - delade upp texten så att den blir lättare att läsa.
Studenten är ett lidande
Jag gick på min student även om jag kände något liknande som dig. Det blev inte mer än vad jag väntat mig.
Iofs har jag aldrig haft något större behov av att vara social, alkohol ger mig heller inte så mycket.
Universitetet var lättare att plugga på för mig iallafall eftersom jag pluggade saker jag själv valt och var intresserad av. Socialt var det också enklare eftersom man kunde ignorera andra ännu mer än på gymnasiet. Festandet vet jag ingenting om.
Gå för att du är glad att det är över om det verkat så jävligt
Iofs har jag aldrig haft något större behov av att vara social, alkohol ger mig heller inte så mycket.
Universitetet var lättare att plugga på för mig iallafall eftersom jag pluggade saker jag själv valt och var intresserad av. Socialt var det också enklare eftersom man kunde ignorera andra ännu mer än på gymnasiet. Festandet vet jag ingenting om.
Gå för att du är glad att det är över om det verkat så jävligt
Studenten är ett lidande
Festerna är mer spontana på gymnasiet men tenderar att vara fokuserade på drickande. Gillar man inte det är tiden bättre spenderad på andra aktiviteter. Kanske sådan där du kan umgås med likasinnade. Gymnasiefesterna kanske inte är så mycket sakna. Däremot är det bra att gå på studenten, det kan man ångra men skippa spriten om du inte känner för det.
På universitetet så är festerna oftast mer organiserade och städade. Observera mer, inte helt dock så blir det kanske där ännu viktigare att hitta det som man faktiskt vill läsa och de umgängen som faktist ger en något. Att bli medsläpad till aktiviteter som inte är direkt relaterade till studer och arbetsliv som någon slags maskot är bara slöseri med din tid och energi. Bestäm vad du själv vill men prova också sådant som du kanske tvekar på iaf en gång.
Det som kan vara värt att tänka på är att knyta kontakter men det kan göras genom att välja tillfällen då det är nyktert ändå. Dina jämnåriga kan bli framtida affärspartners och arbetsgivare eller arbetstagare.
I slutändan får man fylla livet med det innehåll som man själv behöver. Det finns ingen manual för hur det skall gå till såsom skolan gärna vill få det till.
På universitetet så är festerna oftast mer organiserade och städade. Observera mer, inte helt dock så blir det kanske där ännu viktigare att hitta det som man faktiskt vill läsa och de umgängen som faktist ger en något. Att bli medsläpad till aktiviteter som inte är direkt relaterade till studer och arbetsliv som någon slags maskot är bara slöseri med din tid och energi. Bestäm vad du själv vill men prova också sådant som du kanske tvekar på iaf en gång.
Det som kan vara värt att tänka på är att knyta kontakter men det kan göras genom att välja tillfällen då det är nyktert ändå. Dina jämnåriga kan bli framtida affärspartners och arbetsgivare eller arbetstagare.
I slutändan får man fylla livet med det innehåll som man själv behöver. Det finns ingen manual för hur det skall gå till såsom skolan gärna vill få det till.
- plåtmonster
- Inlägg: 15480
- Anslöt: 2010-03-23
- Ort: Nära havet
Studenten är ett lidande
Skit i utspringet, gör det du tycker är kul (jag skulle föredra att runka eller spela något jag gillar).
Alla blir ändå så fulla så ingen lär komma ihåg om du varit där eller inte, så varför lida?
F.ö. så undrar jag vilka som bryter mot lagen och langar all sprit... Jag tycker att det är förjävligt, vad är det de lär ungdomarna? Supa sig fulla som svin och tro att de haft roligt? Pyttsan... Det finns så mycket annat i livet som är mycket roligare.
En litet tillägg, jag vet att svin inte super, liknelsen är dålig om än vedertagen.
Alla blir ändå så fulla så ingen lär komma ihåg om du varit där eller inte, så varför lida?
F.ö. så undrar jag vilka som bryter mot lagen och langar all sprit... Jag tycker att det är förjävligt, vad är det de lär ungdomarna? Supa sig fulla som svin och tro att de haft roligt? Pyttsan... Det finns så mycket annat i livet som är mycket roligare.
En litet tillägg, jag vet att svin inte super, liknelsen är dålig om än vedertagen.
Studenten är ett lidande
Själv gick jag på min student, men gjorde det på mitt sätt.
Var med vid rektorns avslutningstal i aulan (gammal auktoritär rektor, gillade honom) med påföljande mösspåtagning. Vid utspringet väntade jag till sist och kom ut som ett yrväder, blev väl mottagen av mina anhöriga som lugnt lotsade mej igenom folkhavet. I min stad kör vi inte med traktorflak, iaf inte på teoretiska program (gick samhäll), utan alla organiserar sitt eget och kör runt och tutar. Farsan körde mej några varv i en av familjens jänkare, sen åkte vi hem och hade en lugn barbecue med anhöriga. Party med klasskompisarna sket jag i, var helnykterist på den tiden.
Mitt tips till dej är att gå på själva studenten men spring ut lite efter dom andra och ta det lugnt. Blir det för jobbigt med traktorflaket så skippa det. Fira gärna med familj och liknande men skit i spritfester med klasskompisarna. Det är också viktigt att du knyter bra kontakter under studietiden med folk som prioriterar studier och andra intressen framför spritfester. Men vad du gör, gör inte misstaget jag gjorde och försök komma in på nåt litet småstadsuniversitet, folk där är mer intoleranta och fokuserade på kårliv och supa än vad dom är på dom stora, etablerade universiteten, där finns det en helt annan blandning av människor.
Var med vid rektorns avslutningstal i aulan (gammal auktoritär rektor, gillade honom) med påföljande mösspåtagning. Vid utspringet väntade jag till sist och kom ut som ett yrväder, blev väl mottagen av mina anhöriga som lugnt lotsade mej igenom folkhavet. I min stad kör vi inte med traktorflak, iaf inte på teoretiska program (gick samhäll), utan alla organiserar sitt eget och kör runt och tutar. Farsan körde mej några varv i en av familjens jänkare, sen åkte vi hem och hade en lugn barbecue med anhöriga. Party med klasskompisarna sket jag i, var helnykterist på den tiden.
Mitt tips till dej är att gå på själva studenten men spring ut lite efter dom andra och ta det lugnt. Blir det för jobbigt med traktorflaket så skippa det. Fira gärna med familj och liknande men skit i spritfester med klasskompisarna. Det är också viktigt att du knyter bra kontakter under studietiden med folk som prioriterar studier och andra intressen framför spritfester. Men vad du gör, gör inte misstaget jag gjorde och försök komma in på nåt litet småstadsuniversitet, folk där är mer intoleranta och fokuserade på kårliv och supa än vad dom är på dom stora, etablerade universiteten, där finns det en helt annan blandning av människor.
- Kostymhippie
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 2573
- Anslöt: 2011-10-12
Studenten är ett lidande
Strax innan vi byggnadsingenjörer skulle gå ut kom någon (rolig eller vänlig själ gjorde ingen skillnad) på att vi skulle ha hjälmar på huvudet - tack vare det märktes det aldrig att jag var ensam om att inte ha någon mössa... Jag satte mig på cykeln och började sakta inse att fyra (eller tretton) års helvete var över. Och det har faktiskt blivit bättre på trettio år... Tänkte senast i går på de som inte får fira med utspring och mössor och björkris eftersom de är isolerade genom sitt handikapp.
Studenten är ett lidande
Jag gick på min student förra året, helt värdelöst i en klass jag ej trivdes i. Jag drack på flaket, jag var med på champangefrullen och så, struntade i alla på kvällen och gick på konsert med pojkvännen istället.
Jag gick på min student för att jag ville inte känna i framtiden att jag missade den. Men nu i efterhand så känns det som att det var onödigt
Det blir bättre, det är väldigt skönt att bli klar med skolan, gymnasiet specifikt då. Folk mognar, man träffar människor på andra sätt och allt är inte så inriktat på mode, trender, popularitet osv.
Jag gick på min student för att jag ville inte känna i framtiden att jag missade den. Men nu i efterhand så känns det som att det var onödigt
Det blir bättre, det är väldigt skönt att bli klar med skolan, gymnasiet specifikt då. Folk mognar, man träffar människor på andra sätt och allt är inte så inriktat på mode, trender, popularitet osv.
Studenten är ett lidande
När jag gick första året på gymnasiet och andra gick ut insåg jag vad studenten var och fick ångest. Undrade hur i helvete jag skulle komma undan den för inte fan tänkte jag vara med på något sådant. Var helt äcklad. Så ytligt. Äckligt. Likriktat.
Sedan blev det så att jag inte gick ut utan min "student" blev från komvux och det var ingen som brydde sig tack och lov...
Sedan blev det så att jag inte gick ut utan min "student" blev från komvux och det var ingen som brydde sig tack och lov...
Studenten är ett lidande
Delar man intressen och de andra i klassen respekterar en samt att man kan undvika spritträsket så är det ofta trevligt att vara med på studenten. Annars om det t.ex är mobbning osv. Så är det bättre att satsa krutet på nästa steg,
- plåtmonster
- Inlägg: 15480
- Anslöt: 2010-03-23
- Ort: Nära havet
Studenten är ett lidande
Tog studenten ifjol, skippade helt enkelt att aka pa flaket och ga pa den gemensamma festen pa kvallen eftersom jag fann det ointressant. Man behover ju inte ens spendera sin framtid med dom andra, vad spelar det for roll om dom tycker man ar konstig resonerade jag. Okej, morsan kidnappade planeringen till min fest och gjorde det till nagon slags "titta vilken fin fest vi kan ordna"-show, och var arg pa min nar jag patalade att jag inte verkade ha mycket att saga till om om min egen studentfest. Men, jag overlevde bjudningen och kvallen slutade med att jag nastan somnade pa soffan med en bok.
Studenten är ett lidande
Låter väldigt snarlikt min student.
Jag var själv lite av en outcast i gymnasiet: folk tyckte jag var så jävla weird helt enkelt som aldrig festade med dom. Tack och lov gick jag dock i samma klass som en barndomskompis (vi gick i samma klass sedan 3an i lågstadiet så) så när det blev studentfirande sen så drog jag bara hem till honom på grillfest där. Kändes så jävla awkward då jag inte kände många där men vi två kände varann iaf. Sen efter lite alkohol blev det lättare att socialisera och jag hade en kul kväll. Jag hade en rätt sen alkoholdebut (17 år) så jag var väldigt ovan vid själva ritualerna och så - men jag hade egen dricka iaf.
Överlag så är alkohol dock en jävla skitdrog. Jag är ingen nykterist eller så, utan är smart nog att inse att det finns andra, liknande grejer som ger sämre bieffekter. Vill man ha ett rus snarlikt alkohol (ökad impulsivitet, minskad social ångest, ökad öppenhet) så är bensodiazepiner ett bra alternativ t.ex. - men blanda inte det med alkohol bara.
Annars är cannabis också ett bra alternativ till sociala sammankonster: Du blir glad, skrattig och social - skön att umgås med helt enkelt. Detta utan att du blir så jävla korkad/pantad som på alkohol, och du får behålla motoriken helt intakt.
Alla droger har positiva, neutrala och negativa effekter (Ja, alla. Oavsett vad staten/skolan/föräldrar har lurat i dig för dumheter). Men ska du bruka så var för fan lite vuxen och sköt det snyggt, läs på om substansen och ta inga korkade doser. Detta gäller även alkohol som väldigt många ofta brukar snetrippa på (vilket kan resultera i sjukhusvistelser eller kallelse till domstol). Droger är till för vuxna helt enkelt.
Vill även lägga in en grej ang. social ångest:
Jag hade mycket sånt när jag var yngre (högstadiet t.ex.) men sen under gymnasietiden så märkte jag att det började släppa mer och mer. Speciellt mellan 20-25 märkte jag väldigt stor skillnad på detta området så var lugn: du kommer också bli mer självsäker med dig själv och runt bland folk - du behöver bara lite mera erfarenheter och självinsikter.
Jag var själv lite av en outcast i gymnasiet: folk tyckte jag var så jävla weird helt enkelt som aldrig festade med dom. Tack och lov gick jag dock i samma klass som en barndomskompis (vi gick i samma klass sedan 3an i lågstadiet så) så när det blev studentfirande sen så drog jag bara hem till honom på grillfest där. Kändes så jävla awkward då jag inte kände många där men vi två kände varann iaf. Sen efter lite alkohol blev det lättare att socialisera och jag hade en kul kväll. Jag hade en rätt sen alkoholdebut (17 år) så jag var väldigt ovan vid själva ritualerna och så - men jag hade egen dricka iaf.
Överlag så är alkohol dock en jävla skitdrog. Jag är ingen nykterist eller så, utan är smart nog att inse att det finns andra, liknande grejer som ger sämre bieffekter. Vill man ha ett rus snarlikt alkohol (ökad impulsivitet, minskad social ångest, ökad öppenhet) så är bensodiazepiner ett bra alternativ t.ex. - men blanda inte det med alkohol bara.
Annars är cannabis också ett bra alternativ till sociala sammankonster: Du blir glad, skrattig och social - skön att umgås med helt enkelt. Detta utan att du blir så jävla korkad/pantad som på alkohol, och du får behålla motoriken helt intakt.
Alla droger har positiva, neutrala och negativa effekter (Ja, alla. Oavsett vad staten/skolan/föräldrar har lurat i dig för dumheter). Men ska du bruka så var för fan lite vuxen och sköt det snyggt, läs på om substansen och ta inga korkade doser. Detta gäller även alkohol som väldigt många ofta brukar snetrippa på (vilket kan resultera i sjukhusvistelser eller kallelse till domstol). Droger är till för vuxna helt enkelt.
Vill även lägga in en grej ang. social ångest:
Jag hade mycket sånt när jag var yngre (högstadiet t.ex.) men sen under gymnasietiden så märkte jag att det började släppa mer och mer. Speciellt mellan 20-25 märkte jag väldigt stor skillnad på detta området så var lugn: du kommer också bli mer självsäker med dig själv och runt bland folk - du behöver bara lite mera erfarenheter och självinsikter.
- Deadly_Nightshade
- Inlägg: 881
- Anslöt: 2009-07-03
- Ort: Stockholm
Studenten är ett lidande
Jag tyckte också alla tillställningar runt studenten var besvärliga, jag gick på vår studentfest, dock inte på vår studentbal vi hade någon vecka senare. Hade aldrig druckit alkohol innan studentfesten, drack lite mycket alkohol på studentfesten så skämde ut mig lite. Sedan visste jag inte heller hur man skulle bete sig på en fest, då jag aldrig hade vart på en innan.
Ångrar faktiskt att jag gick på festen, fick inte riktigt något av det annat än att jag blev lite fattigare, insåg att jag inte gillade denna typ av social tillställning samt fick en bakfylla dagen efter. Ångrar även att jag var med på själva studenten, och åkte studentflak, jag tyckte inte det var det minsta skoj med detta åkande på flaket där alla drack och var högljudda.
Jag kände att hela grejen var rätt löjlig, alla verkade vara otroligt glada över studenten, som om det vore värsta stora grejen de åstadkommit då de lyckats klara en utbildning som i ärlighetens namn var allt annat än svår och utmanande? Eller så var det kanske så att de verkligen hade svårt att klara utbildningen och jag bara inte insåg det? För jag ägnade genomsnittligen runt 6-8 timmar/dag åt mitt specialintresse under tiden jag gick i gymnasiet, och klarade ändå gymnasiet med rätt bra betyg, och jag anser mig inte ha väldigt lätt att lära mig och plugga.
Det är inte riktigt något som tycks stämma för alla, det har i varje fall inte stämt för mig. Jag har rökt ganska mycket cannabis under ca 2,5 år, och det förvärrade snarast de besvär jag upplevde i sociala sammanhang. Jag blev inte alls social av att röka, jag blev snarast ännu mer introvert och vissa av mina autistiska drag förstärktes under ruset. Vissa kanske har hjälp av cannabis i sociala situationer, men jag tror inte alla får det, vissa kan säkert som jag få mer besvär av det.
Ångrar faktiskt att jag gick på festen, fick inte riktigt något av det annat än att jag blev lite fattigare, insåg att jag inte gillade denna typ av social tillställning samt fick en bakfylla dagen efter. Ångrar även att jag var med på själva studenten, och åkte studentflak, jag tyckte inte det var det minsta skoj med detta åkande på flaket där alla drack och var högljudda.
Jag kände att hela grejen var rätt löjlig, alla verkade vara otroligt glada över studenten, som om det vore värsta stora grejen de åstadkommit då de lyckats klara en utbildning som i ärlighetens namn var allt annat än svår och utmanande? Eller så var det kanske så att de verkligen hade svårt att klara utbildningen och jag bara inte insåg det? För jag ägnade genomsnittligen runt 6-8 timmar/dag åt mitt specialintresse under tiden jag gick i gymnasiet, och klarade ändå gymnasiet med rätt bra betyg, och jag anser mig inte ha väldigt lätt att lära mig och plugga.
Deadly_Nightshade skrev:Annars är cannabis också ett bra alternativ till sociala sammankonster: Du blir glad, skrattig och social - skön att umgås med helt enkelt. Detta utan att du blir så jävla korkad/pantad som på alkohol, och du får behålla motoriken helt intakt.
Det är inte riktigt något som tycks stämma för alla, det har i varje fall inte stämt för mig. Jag har rökt ganska mycket cannabis under ca 2,5 år, och det förvärrade snarast de besvär jag upplevde i sociala sammanhang. Jag blev inte alls social av att röka, jag blev snarast ännu mer introvert och vissa av mina autistiska drag förstärktes under ruset. Vissa kanske har hjälp av cannabis i sociala situationer, men jag tror inte alla får det, vissa kan säkert som jag få mer besvär av det.
Studenten är ett lidande
Deadly_Nightshade skrev:Jag hade en rätt sen alkoholdebut (17 år) så jag var väldigt ovan vid själva ritualerna och så - men jag hade egen dricka iaf.
Det är ingen sen alkoholdebut i och med att man får dricka på krogen först från 18 års ålder och köpa ut på bolaget från 20, den som försåg dig med alkoholen bröt mot lagen om langning.
Alkohol är egentligen en drog som aldrig borde varit tillåten med tanke på dess skadeeffekter.
Studenten är ett lidande
Jag tog aldrig studenten på gymnasiet så jag slapp allt vad du beskriver med utspring, apvrålande på flak, studentfester m.m. Var inte heller intresserad av att bli full eller stå och hänga i ett gäng med en cigarett i mungipan.
Studenten är ett lidande
anyless skrev:som om det vore värsta stora grejen de åstadkommit då de lyckats klara en utbildning som i ärlighetens namn var allt annat än svår och utmanande?
Det beror ju på vad det var för utbildning..
En skillnad mot 60-talet? är ju att alla får fira även de som är underkända.
Balen hade nog varit roligare än festen har jag en känsla av.
- plåtmonster
- Inlägg: 15480
- Anslöt: 2010-03-23
- Ort: Nära havet
Återgå till Att leva som Aspergare