9999999 skrev:

matterik skrev:De mesta kring AF pratas om som om det är ett krav, inklusive FAS 3, söka arbete etc. Men det är ju inte det. Arbetsförmedling är ju valfritt rent juridiskt, precis som socialen och psykiatrin så länge man inte har en allvarlig psykisk störning.

Visst, man kan ju alltid bosätta sig ute i skogen och leva av naturen.

20.000 under 29 år lever på det sättet. Valt att inte ha kontakt med myndigheter så det är absolut möjligt.

Azo85 skrev:

9999999 skrev:Visst, man kan ju alltid bosätta sig ute i skogen och leva av naturen.

20.000 under 29 år lever på det sättet. Valt att inte ha kontakt med myndigheter så det är absolut möjligt.

Knappast att de lever av naturen. Förmodligen lever den absoluta majoriteten av dem på föräldrarna. Resten har svartjobb, är kriminella eller jobbar utomlands.

vill inte jobba åt staten . . .

Vildsvin skrev:

Azo85 skrev:

9999999 skrev:Visst, man kan ju alltid bosätta sig ute i skogen och leva av naturen.

20.000 under 29 år lever på det sättet. Valt att inte ha kontakt med myndigheter så det är absolut möjligt.

Knappast att de levet av naturen. Förmodligen lever den absoluta majoriteten av dem på föräldrarna. Resten har svartjobb, är kriminella eller jobbar utomlands.

Mellan jag var 19 och 24 år jobbade jag kanske 6-7 månader och hade ingen kontakt med någon myndighet. Levde inte på mina föräldrar, flyttade hemifrån när jag var 16. Sysslade inte med svartjobb eller någon kriminell verksamhet och jag arbetade inte utomlands utan försörjde mig på lotterivinster, säkert ett par tusen av de som gör det.

Sedan kan jag tycka att det är uppenbart att jag inte menade att de levde på naturen men jag kanske skall vara tydligare i framtiden så att alla förstår vad som menas.

Azo85 skrev:försörjde mig på lotterivinster

Där hade vi ju ett till realistiskt alternativ. Där ser vi tydligt att vi inte är tvingade till någonting, vi kan ju leva på tur bara.

Jag upplever att arbetsförmedlingen faktiskt har en hel del att erbjuda oss med aspergerdiagnos. Det finns flera olika slags anställningsformer som kan vara både möjliga ingångar till arbetsmarknaden och hjälp om man håller på att trilla ur den. Man kan få hjälp att hitta hjälpmedel och strukturera upp arbetsdagen och en hel del assistans. Man kan få hjälp också med kontakter med försäkringskassan om det blir aktuellt. Jag är riktigt förvånad över hur bra de har varit att göra med, och hur skickligt de har fått min högsta chef (en ökänt tuff förhandlare) med på tåget.

Arbetsförmedlingen på min ort har SIUS-handläggare, arbetsterapeuter och arbetspsykologer som är speciellt inriktade mot neuropsykiatriska funktionshinder, och de verkar veta vad de gör. De är trevliga och engagerade och tydliga i kommunikationen.

Nu fanns det ju i mitt fall redan en arbetsplats att jobba mot, vilket så klart har underlättat, men om det inte vore för arbetsförmedlingen skulle jag ha fallit ur den.

Även när man redan har ett jobb kan man vända sig till arbetsförmedlingen för att få hjälp med anpassningar av arbetsplatsen - helt gratis. Det kan ju vara bra att veta om man inte vågar besvära sin arbetsgivare med sådana utgifter.

9999999 skrev:

Azo85 skrev:försörjde mig på lotterivinster

Där hade vi ju ett till realistiskt alternativ. Där ser vi tydligt att vi inte är tvingade till någonting, vi kan ju leva på tur bara.

Pokervinster räknades som lotterivinster förut, fortfarande möjligt utan att registrera någon inkomst. Min åsikt är att pokerspel är mer än tur. Finns förmodligen en hel del legala sätt att försörja sig på utan kontakt med myndigheter som vi inte tänker på. De flesta lever förmodligen på andras inkomster eller kriminalitet. Bara pekar på att det är fullt möjligt.

Vad exakt kan AF hjälpa till med då? Jag har aldrig fått hjälp.

Skickat från min GT-I9305 med Tapatalk 4 Beta

Tintomara Ariadne skrev:Jag upplever att arbetsförmedlingen faktiskt har en hel del att erbjuda oss med aspergerdiagnos. Det finns flera olika slags anställningsformer som kan vara både möjliga ingångar till arbetsmarknaden och hjälp om man håller på att trilla ur den. Man kan få hjälp att hitta hjälpmedel och strukturera upp arbetsdagen och en hel del assistans. Man kan få hjälp också med kontakter med försäkringskassan om det blir aktuellt. Jag är riktigt förvånad över hur bra de har varit att göra med, och hur skickligt de har fått min högsta chef (en ökänt tuff förhandlare) med på tåget.

Arbetsförmedlingen på min ort har SIUS-handläggare, arbetsterapeuter och arbetspsykologer som är speciellt inriktade mot neuropsykiatriska funktionshinder, och de verkar veta vad de gör. De är trevliga och engagerade och tydliga i kommunikationen.

Nu fanns det ju i mitt fall redan en arbetsplats att jobba mot, vilket så klart har underlättat, men om det inte vore för arbetsförmedlingen skulle jag ha fallit ur den.

Även när man redan har ett jobb kan man vända sig till arbetsförmedlingen för att få hjälp med anpassningar av arbetsplatsen - helt gratis. Det kan ju vara bra att veta om man inte vågar besvära sin arbetsgivare med sådana utgifter.

Jättekul att läsa om att de faktiskt finns dom som får det som vi har rätt till. Det gör att det finns hopp i alla fall.....