Där jag har jobbat har det varit ca 15 min fikaraster med en rast på fm och en på em. Själv undviker jag dessa raster nästan alltid pga min ljudkänslighet.

Akustiken är bedrövlig i kafeterian i källaren på min nuvarande arbetsplats.
Där hålls fm-fikat. Ibland går jag dit direkt, när fikarasten börjar och fikar med någon annan avdelning än min egen, eftersom min avdelning fikar först en kvart senare och då är ljudvolymen mkt högre. Jag väljer att äta min matlåda före eller efter ruschen, eftersom vi har flextid även för lunchen. Jag är social under de fika- och lunchraster som jag deltar i. Eftermiddagarna är jag betydligt mer ljudkänslig och kollegorna betydligt mer högljudda och skrattar så det går ont i mina öron. Jag jobbar 75 % och borde därför inte förväntas behöva vara med på mer än högst 75 % av alla fikaraster. Ingen kollar om jag är upptagen i telefon, är på möte eller har brådskande uppdrag, när jag uteblir från fikaraster.

Mycket märkligt att det är helt OK att åka hem o äta lunch, men fikarasterna ska du minsann ställa upp på, även om du inte har någon behållning av dem. På lunch är det helt OK att äta tillsammans med dem om jobbar på någon annan avdelning, men inte alls lika legitimt under fikarast.
NT-kollegor kan tolka bristfälligt deltagande på fikaraster personligt. Ska jag behöver motivera varför inte fikar tillsammans med min egen avdelning i samma omfattning som de flesta andra?
Det är aldrig någon som har frågat varför, så jag har antagit att mitt beteende är OK.

Bara man sköter sitt jobb så.

Fikarasterna hålls på arbetstid men lunchen utanför arbetstid. Därför är det okej att åka hem på lunchen men inte på fikarasten. Folk som aldrig går på fikaraster anses ofta osociala och otrevliga. Dessutom avhandlas ofta en del jobborienterat i samband med fikarasten då det är ett tillfälle alla samlas. Däremot kan det vara okej att missa delar av fikarasten, och bara pricka in hela ibland. Det varierar från arbetsplats till arbetsplats och är inte helt lätt att få kläm på.

NT:folket tycker ju att det är det viktigaste i världen, sen när man väl deltagit och inget vettigt vart sagt och man tycker att det var bara slöseri med tid, samt man vart lätt illamående av att se kanske lätt överviktiga medelålders människor stoppa i sig vetelängder som om det var det sista dom gör i livet. Sen säger dom men vi hadde väl trevligt, kom nu fler gånger. Och man tänker bara, suck, inte mer, please mercy, och så försöker man le...

Det beror ju mycket på klimatet på arbetsplatsen och hur stort behov en har av när-/frånvaro vid fikarasterna. Jag tycker att det är skönt att få koppla av en stund från arbetet, men jag önskar att samtalsämnena var mer sofistikerade.

Tröttsamt när man redan innan rasten kan rabbla upp exakt hur samtalen kommer att låta och vad dom kommer att handla om, eftersom att dom alltid låter ungefär likadant.

Eva B skrev:Det är aldrig någon som har frågat varför, så jag har antagit att mitt beteende är OK.

Det kan man inte vara säker på. De kan ha lagt märke till det och rent av diskuterat det sinsemellan, men inte sagt något direkt till dig. Men har de klagat hos chefen borde du fått höra om det i t ex utvecklingssamtalen.

Som Bjäbbmonstret påpekar så ingår fikarasterna i arbetstiden, alltså kan man inte räkna det som fritid som man får tillbringa hur man vill.

Men om du arbetar 75% varje dag, så borde du väl kunna hoppa över fikarasaten på em med hänvisning till att du vill gå hem tidigare. Om du vill tillbringa sista timmen av din arbetsdag för att bli klar med dina ärenden ist för att fika så borde iaf chefen uppskatta det.

Även om du inte vill berätta om din AS, så kan du väl berätta att du är ljudkänslig och blir trött av många ljud. Du skulle kunna berätta det för någon kollega du arbetar tillsammans med, och sedan lita på att det sprids.

Om man inte deltar i fika rasten så brukar det sluta fungera.

Risken är att det skapar ett ännu värre helvete eftersom fikarasten sker på betald arbetstid...

Är det arbetsplats med hög utbildningsnivå? kan kollegorna jävlas, eller kan du strunta i dom?
En annan möjlighet är att leta upp ett annat jobb.

plåtmonster skrev:Även om du inte vill berätta om din AS, så kan du väl berätta att du är ljudkänslig och blir trött av många ljud. Du skulle kunna berätta det för någon kollega du arbetar tillsammans med, och sedan lita på att det sprids.

Att leta nytt jobb endast för att hon är orolig att det ska bli problem om hon skippar fikarasten låter lite väl extremt.

Eva B: Jag tror mer på det förslaget Alien nämnde, att berätta för någon att du är ljudkänslig och har svårt för ljudnivån i kafeterian.
Förhoppningsvis har du någon kollega du har lite bättre kontakt med som du kanske kan fråga om det alls kommit upp på tal att du inte är med på fikarasterna och är "osocial", och om så är fallet då kan du ju nämna ljudkänsligheten.
Överlag så tror jag att det inte alls behöver vara nått problem om du endast är med på några enstaka fika tillfället. Dom märker ju att du är med ibland iaf och då borde du inte riskera att få någon stämpel för att vara osocial.

Ett annat alternativ är ju att försöka dra med dig någon/några enstaka på ett lite tidigare fikatillfälle. På mina arbetsplatser har det inte varit någon specifik tid spikat för denna "högtidliga stund" och det har gott bra att fika lite olika tider då det passar.

Eva B skrev:NT-kollegor kan tolka bristfälligt deltagande på fikaraster personligt. Ska jag behöver motivera varför inte fikar tillsammans med min egen avdelning i samma omfattning som de flesta andra?
Det är aldrig någon som har frågat varför, så jag har antagit att mitt beteende är OK.

Är det så jäkla viktigt vad de väljer att tolka det som? Fungerar samarbetet på jobbet i övrigt så är det skitsamma.
Ser inte varför i hela helskotta du ska behöva hålla ett litet informationsmöte om hur du väljer att använda dig av dina fikaraster och varför, det torde vara din ensak. Den enda som skulle ha någon som helst rätt att ifrågasätta den är din chef eftersom, som tidigare nämnts, fikarast sker på arbetstid.

Man ska inte oroa sig så mycket över vad andra tänker och tycker eller hur de kan tänkas tolka än det ena än det andra. Börjar de snacka skit så till den milda grad att chefen kommer till dig och undrar vad du gör på fikarasterna så informerar du vederbörande om dina svårigheter. Övriga anställda har faktiskt inget med det att göra. Att man arbetar tillsammans innebär inte att man har rätt att veta allt om alla.

Jag undrar om skyddsombudet har något att säga till om, fikarum i en källare med dålig (kanske t.o.m. skadlig) ljudmiljö...

Hmmm....själv har jag inga problem med fikarasterna, skulle möjligen vara att jag antingen vill djupdyka i eller är totalt ointresserad av samtalsämnena som dryftas, men med förstående kollegor funkar det bra ändå.
Har kanske tur att fika/lunchrummet på mitt jobb är välisolerat och kollegorna såpass bra.

Hej Eva B.
Först en liten fråga, jag är ny på forumet... Vad betyder NT, som jag ofta ser står skrivet.
Fikaraster är bland det mest obekväma och ointressanta man kan utsättas för på en arbetsplats, tycker jag.

Ju större grupper desto jobbigare. Nu har jag turen att kunna välja att sitta i ett större fikarum eller vid ett mindre bord med färre personer, närmare min arbetsyta. Kallprat är det värsta jag vet. I en mindre grupp, som vid vårt lilla bord, är det rätt ok. Känner varandra väl och har jobbat länge tillsammans. Har stundvis hållit mig borta från diverse raster men känner samtidigt att det är viktigt att vara med. Det är annars så lätt att andra märker att man är lite udda och det vill jag helst slippa åtminstone på arbetet.

Förstår dig när du nämner att du har svårt för en massa ljud. Jag försöker stå ut de här 15 mimuterna men man kan bli bra trött i huvudet efteråt.

NT = neurotypisk, dvs den majoritet som inte har AS (el någon annan NPF-diagnos)

Alien skrev:NT = neurotypisk, dvs den majoritet som inte har AS (el någon annan NPF-diagnos)

Dvs dom som har fått lyckan att födas normala