Hej!

Ni får säkert tusen inlägg där ni ska jämföra med diagnosen o komma med vad ni tror o vad ni tycker det låter som det man beskriver. Till saken hör att jag inte vet om några andra som kan ge mig bra stöd o vägledning i detta just nu. Jag pratar med så många jag kan o försöker att solla bort all den informationen som jag inte behöver.

Det som hör till historien innan jag beskriver mitt lilla underverk till barn är att vi ska påbörja börja en utredning för att se om det kan vara något, men det är intressant att höra vad ni anser om min beskrivning så om ni vill o orkar får ni gärna läsa o komma med åsikter, frågor o tankar som är viktiga att ha med sig. Berättelser hur det sett ut för er.

Jag har då en tjej som fyller tre år nu i juni 2013. Hon är en glad o sprallig tjej, hon har från det hon var fyra månader inte sovit i princip ingenting vaknar fortfarande på nätterna o natt äter. Hon har varit tidig i att börja gå o springa, pratet är tidigt välutvecklat o långt ifrån det tal som många av hennes treåriga kompisar har.

Hon tyr sig mest till äldre barn, har en enorm energi och ork trots att hon inte sover mycket. Är matglad när det är något som hon tycker om som köttbullar, korv och tomtegröt.

Är det något hon inte känns vid är hon petig och låter maten vara, hon är skrikig och kan utan anledning göra utfall mot oss föräldrar, andra barn och våra djur. Hon kastar saker omkring sig.

Hon har svårt att ta ögonkontakt, svårt att ta in det man säger utan svamlar bort det man säger, låssas inte höra, kan det uppfattas som. Hon har svårt att gå på pottan el toastolen. Hon klarar inte höga ljud ex. dammsugaren vi måste stänga in i henne i sovrummet vårat framför en film, detta för att vi ska kunna dammsuga resten av lägenheten. Hon är extremt impulsiv o har svårt att koncentrera sig, upplever att hon inte samspelar med kompisarna om det inte är på hennes villkor. Stora vredesutbrott om det uppstått något.

Tacksam för råd, tankar, åsikter.



Moderator atoms - tråden har flyttats från avdelningen, Övriga Aspergerfrågor.

Jag hoppas verkligen att ni kommer fram till vad det är för slags stöd hon behöver ha för att hon ska må bra Det är inte lätt när man inte förstår, vad som är hinder och varför.

Det låter som min syster och jag kombinerat om jag skall vara sån. Min syster har lätt förståndshandikapp och autism medan jag har as.

Min syster sov knappt någonting alls när hon var liten, detta fick vi veta var för att hjärnan blev mer aktiv när hon skulle sova än när hon var vaken. Jag själv började tidigt prata, gå och ha mig, har alltid blivit kallad lillgammal då jag var före dem i min egna ålder och såg mer intresse i att prata med fröknarna eller sitta med föräldrarna än att leka med jämnåriga.
Min syster har svårt för ögonkontakt, likaså jag. Hon hör knappt något när man pratar med henne, man måste först verkligen få hennes uppmärksamhet annars så hör hon verkligen inte. Jag kan många ggr vara likadan, jag hör verkligen inte när jag gör någonting. Själv kan jag förstå henne att det är svårt att koncentrera sig, det är inte lätt när man uppfattar allt med alla sinnen samtidigt och inte Kan sålla bort ljud eller synintryck.
Samma sak med mat. Gillar jag maten så äter jag mer än gärna men jag har så svååårt för mycket av maten, klarar inte av grytor eller gratänger, gillar inte såser, inte pasta och inte grönsaker i större omfattning.

Nu blev det mycket men jag känner igen mig så väl i det du skriver!
Önskar er all lycka och hoppas det går bra!

Tack så mycket för ditt svar, att det blir långt det gör ingenting det är bara positivt. Hur gammal var du när du fick din diagnos? På vilket sätt upplever du att det har hjälpt dig? Vad har du fått för stöd efter diagnosen?

Om du vill svara på frågorna? Annars är det ok att inte svara.

Hon låter som en treåring. Jag tycker ni ska vänta med att utreda henne.

Jag har varit emot att utreda henne själv tidigare, men har kommit till den punkten just nu att jag inte hittar ut. Det är inte för mig viktigt att de sätter en diagnos på henne, snarare att de ser till henne o oss som föräldrar o kan se om det är där det fallerar så att säga. Att vi som familj ska få stöd i allt som händer, vad jag vill om det blir en utredning är att hon ska få den hjälp hon behöver när hon behöver den. Har hon ingen diagnos så har hon inte det, men en utredning kan ju inte skada henne precis snarare hjälpa henne att antingen bekräfta eller avfärda.

Vad innebär det du skriver att ni ska påbörja en utredning? Står hon i kö till utredning eller eller står ni i begrepp att men har ännu inte tagit upp era funderingar med bvc, bup eller hab?

Socionom skrev:Har hon ingen diagnos så har hon inte det, men en utredning kan ju inte skada henne precis snarare hjälpa henne att antingen bekräfta eller avfärda.

Inte helt enkelt det där, svårt när hon är så liten, ok om hon verkligen har AS då är det säkert bra, men om hon befinner sig i gränslandet..kanske mindre bra. En diagnos är trots allt en sorts stämpel. Nu vill jag inte avskräcka för mycket, gör det du känner och måste göra. En bra bok är Ross W Greene Explosiva barn, det handlar om barn med utbrott och hur vi som föräldrar kan göra för att det ska bli bättre. Boken är lite "bortom diagnoserna", för ofta finns det ingen bra lösning även om barnet har en diagnos. Det blir lite så att en diagnos inte leder nån vart egentligen. Den här boken tycker jag är riktigt bra. Dock handlar den om lite äldre barn, men jag tror den kan vara läsvärd för dig iaf.

Jag fick min diagnos nyligen, för ungefär 2 månader sedan och jag är 21 år.
Min syster är 7år yngre än mig och fick sin diagnos när hon var 11 eller 12 år.

I och med min diagnos så känner jag mycket lättnad, att det är okej att jag inte förstår allt, det är okej att jag är urkass på matlagning iom. mitt arbetsminne, det är inge konstigt med mina sömnproblem och att jag ska ta det på allvar. På kort tid nu så har jag insett att det är jag som fungerar annorlunda och att jag har andra förutsättningar än andra. Jag är inte sämre som människa, jag är bara sämre på somliga ting än andra.
Allt är inte lika självklart för mig och somliga saker behöver jag hjälp och förklaringar med. Som att duscha avskyr jag, mat är ett svårt kapitel, har stora krav på kläder, sängkläder, kuddar, täcken, skor osv.

Samma sak med min syster, vi har alltid vetat att det är någonting men vi började söka i fel ände. Började med sömnproblem och sen fick vi veta att det var barnepilepsi och sen söka vidare för hennes andra olikheter. Nu har hon fått väldigt mycket stöd i skolan, om hon har ont i huvudet eller går en hel natt sömnlös så är det ingen på skolan som ifrågasätter när hon är hemma en dag.

Jag tycker att en utredning är aldrig fel, Om det är så att hon kommer ha problem med saker som kommer naturligt för andra barn så bör hon få stöd så tidigt som möjligt. Visar det sig att det bara är barnproblematik , då kan du andas ut.

Tycker definitivt hon behöver utredas, även om hon inte har npf (AS, ADHD etc) så tyder detta på något som inte är ok:

Socionom skrev:hon har från det hon var fyra månader inte sovit i princip ingenting vaknar fortfarande på nätterna o natt äter.

kan utan anledning göra utfall mot oss föräldrar, andra barn och våra djur. Hon kastar saker omkring sig.

Det finns säkert en anledning fast den inte syns för utomstående och hon är för liten för att berätta. Men vilket som är det inte ett acceptabelt beteende.

Vad säger de på förskolan då, tycker det att hennes beteende är normalt där?

Detta kan tyda på AS:

Hon klarar inte höga ljud ex. dammsugaren vi måste stänga in i henne i sovrummet vårat framför en film, detta för att vi ska kunna dammsuga resten av lägenheten.

Hon tyr sig mest till äldre barn

upplever att hon inte samspelar med kompisarna om det inte är på hennes villkor

Och detta låter som ADHD:

har en enorm energi och ork trots att hon inte sover mycket.

Hon är extremt impulsiv o har svårt att koncentrera sig

Även om er dotter genomgår en utredning så behöver kanske inte en formell diagnos ställas mtp att hon är så liten?

Andra trådar om små barn med (misstänkt) AS:

symptom-for-sma-barn-t18278.html

hur-tidigt-borjar-foraldrar-soka-diagnoser-for-sina-barn-t18970.html

rad-angaende-aspig-tvaaring-t32441.html

om-min-tvaarige-son-t27610.html

hur-hanterar-ni-trotsiga-barn-t15642.html

att-forklara-allt-och-kramar-5-arig-son-t22506.html

ni-erfarna-vad-tror-ni-om-min-dotter-3-ar-och-as-t21161.html

min-son-snart-5-ar-t19723.html

utbrott-av-sonen-6-ar-t17997.html

forskolan-vill-gora-utredning-av-2-aring-jag-ar-tveksam-t15923.html

utvecklingssamtal-pa-dagis-misstankar-om-as-t13624.html

sadan-ar-min-3-ariga-dotter-t7108.html

Jag har läst någonstans att ett barn måste ha nått en viss ålder för att man ska kunna göra en utredning på det. Kommer nu inte ihåg i vilken ålder det var. Dock tycker jag att 3 år låter lite väl litet.

kullan skrev:Jag har läst någonstans att ett barn måste ha nått en viss ålder för att man ska kunna göra en utredning på det. Kommer nu inte ihåg i vilken ålder det var. Dock tycker jag att 3 år låter lite väl litet.

Nej då.