***Borttaget***
Hur mycket har jag kosta samhället i onödan?
***Borttaget*** Livsfarlig psykvård
8 stulna år som inte går att ändra på!
Maria ungdomsmottagning beroende centrum för alkohol och narkotika på 70-talet!

Hur mycket har jag kostat samhället i onödan?
***Borttaget***
När jag var 20 år stod jag inte ut med mina symtom såsom ,frånvaro, stelhet,
sinnesförvrängningar m.m. som jag hade haft sedan 16 års åldern!
Lade mig på gatan medvetet, berusad och hamnade på Maria ungdomspool

***Borttaget***
En sån där barndoms rotare som sa att allt berodde på barndomen.
Min frånvaro trötthet att inget smakar nåt, brydde du dig inte om
När ska du tala om din barndom Jag vet att du är trött!
Hur lång tid tar det innan jag blir frisk.
Svar 8 år!

Symtomen är ångest, och behöver inte alls bero på barndomen
Kan faktiskt vara ärftligt! Förstår jag nu.
I 8 år plågade du mig innan jag fick en riktig psykolog och läkare som
tog mina symtom på allvar och gav mig medicin för ångest så att jag kunde funka igen!
Du ser en mor i din flickvän.Du är frisk inte sjuk.
EN GÅNG VAR DET EN LÄKARE PÅ MARIA UNGDOM SOM VILLE SKICKA MIG TILL PSYKIARTRIKER FÖR BEDÖMNING EFTER ATT HA LÄST MIN JOURNAL.
ÄNTLIGEN HÄNDER NÅT TÄNKTE JAG!

Jaså dom vill skicka dig till läkare aldrig i livet jag går med på det!
Det ska jag sätta stopp för! mIN PSYKOLOG RUSADE OCH SADE TILL LÄKARE ATT DET RÄCKTE MED ATT JAG GICK HOS HONOM OCH ROTADE I BARNDOMEN+FLUMSNACK+ANTIPSYKIATRISKT PRAT!

Hjälp mig till psykakuten jag står inte ut med mina symtom, vill inte självmedicinera med alkohol ! Orkar inte längre!

Vad ska du där och göra? Ligga i en säng?
Men öppenvården då?

Bättre att du går här och pratar om din barndom!

Men den vill jag inte prata om tänker jag tyst. Det räcker med att jag vet att jag blev misshandlad
När ska du börja prata om din barndom? Jag är trött på att höra om dina symtom!
Men jag klarar inte av att jobba !
Jag går självmant till psykakuten och försöker få hjälp, men blir råd att gå tillbaka till min psykolog på Maria ungdom.

Vad ska man egentligen med en psykakut till om man har psykiska problem?
Ska en missbrukare till psyket och en psyksjuk till en ungdomsmottagning?
Åren går och jag blir inte ett dugg bättre.

Vad ska jag göra för att bli frisk? Börja jobba svarar han hurtigt.
Att jag kan vara psyksjuk och använder alkohol som självmedicinering mot mina katatona symtom ,som symtomen heter struntar han i!
Att arv och miljö samverkar skiter han i, drick ditt vin hudsaken jag får reda på din barndom.

Han börjar massakern på min barndom och min mor.
Du letar upp flickvänner som liknar din mor.
Snarare tvärtom så letar jag upp flickor som är ödmjuka, snälla och ömsinta.
Dina arbetskamrater ställer för stora krav på dig! Vilket jävla flumsnack, dom var ju bara människor.
Du är arg på din mor, nej men besviken! Du stal 8 år av mitt liv!
Tänk att ett litet piller kan ta en tillbaka till verkligheten från ångesten
Så att man känner sig normal och kan fungera.

***borttaget*** bygger ett slott av teorier, med förödande konsekvenser!
Klart att jag är bitter på barndomsrotare och är glad att det finns folk inom psykiatrin som jobbar med symtomen istället för orsakerna!

25 år senare får jag diagnosen Aspergers syndrom med katatona symtom

Så det är därför jag varit så stel och frånvarande, att inte kunnat bedöma tid, rum och andra sinnesintryck på rätt sätt. Det är alltså det som alkoholen hjälpt mot och så är jag på en alkoholmottagning?

Istället för att hjälpa mig till öppenvården eller psykakuten kontaktar han Fruängens dagsjukhus där man barndomsrotarrotar i grupp!

Där blandar man alla diagnoser alltifrån svårt psykotiska till lättare allmänpsykologiska tillstånd ,livskriser. Vi får alla ångestdämpande, antidepressiva och neuroleptika är bannlysta, Läkarna är hatiska mot öppenvården och när man väl slutat där vägrar dom att remittera till öppenvården.

En svårt psykotisk tjej som förvägras neuroleptika klär av sig naken inför oss i sitt hem och plockar fram dockleksaker från barndomen .Hon regredierar och blir som ett barn. Dagen efter tar hon sitt liv. Vi får räkna med dödsfall här säger dom råbarkat. Tycker det är konstigt att ingen får individuellt anpassad vård. Eller ännu hellre vanlig psykvård.

Hon får skylla sig själv säger personalen på fruängens dagsjukhus!
Senare får jag rätt medicin mot symtomen i Finland där jag börjar jobba.
***borttaget***

Lyckligtvis fungerar Maria ungdomsmottagning beroendevård bra idag och psyksjuka får komma till psyket!

***borttaget***

Det är hela tiden väldigt mycket om alla som har varit på dig under åren.

Tycker inte du ska försöka hämnas genom att hänga ut dem här, dessutom fanns väl inte ens AS som diagnos för tjugofem år sen (jag kan ha fel). Du får väl söka hjälp igen. Lite terapi.

Han vägrade ju att skicka mig till psykakuten eller öppenvården.
Hindrade när en läkare som kom till maria ville det.
Jag fick gå med svåra symtom
Jag hänger ut honom ,han får stå för vad han gjort.

Jag vet hur det är att ha ouppklarade saker inom vården. Jag utsattes oxo för den där typen av terapi mot min vilja, eller rättare sagt gjorde jag inte som de sa skulle de ta bort all typ av hjälp.

Det var bedrövligt att de påstod att verkliga saker bara var symboler, att verkliga, BEFOGADE känslor bara var projektion och överföring och att barndomen var allt. Man fick inte ha negativa tankar om terapeuten för det bevisade bara att man var jättesjuk och dessa tankar var en symbol, antingen betydde det att man gömde ngt inom sig som skulle tvingas ut med psykiskt våld, eller oxo var man arg på ngn annan som man låtsades (även inför sig själv) älska.

Detta är hjärntvätt. Och dessutom utsätta ngn som tänker rakt och konkret är ännu värre, det skär som knivar i själen.

De trauman jag har är inte från barndomen utan från vården. Detta är väl rätt sorgligt? Men samtidigt TRODDE de att de gjorde rätt, att man kunde bryta ner ngn psykiskt och att den sedan skulle bygga upp sig fast som frisk. De trodde på det inte som man tror på vetenskap utan som man tror på religion. De trodde de gjorde ngt bra. De var lärda så. Att plocka sönder och bryta ner. De visste inget annat. I deras religion betydde allt frågasättande att man var i förnekelse och sjuk, så de vågade SJÄLVA inte ifrågasätta för då skulle de tro att de oxo var sjuka!

Så steg ett är att verbalisera, att berätta om detta trauma inom vården. Steg två är att analysera och se vad de gjorde fel. Steg tre är att förstå att de inte gjorde det av ondska.

Men sedan då? HUR KOMMER MAN VIDARE? Vad är steg fyra? Någonstans i bearbetningen måste det ju finnas en punkt man är klar med detta. Men man kan inte bara säga sluta, tänk framåt.

Problemet som jag ser det för min del, är att så många vårdgivare var involverade. Många jobbar fortfarande och har mkt goda löner och kanske ett bra liv. De som jag medan det pågick, ställde mot väggen visade INGEN ånger. Inget alls. De brydde sig inte om att de skadat mig.

Skulle de förstå, säga att nu vet de att det var fel, då skulle en knut lösas upp. Men detta kommer vi aldrig att få.

Så nu har vi gått igenom de första stegen. Jag och Mikael.

Det har vi säkert gjort till och från ett tag och det är enkelt att bli bitter och falla tillbaka i dem, för vart ska man annars ta vägen? Man måste vara på väg någonstans mentalt.

Så.... vad är nästa steg? Vad gör vi nu för att läka dessa sår? Människor talar om accepterande och förlåtelse. Förlåtelse vet jag inte vad det är. Det är ett av de begrepp jag inte någonsin kommer att förstå. Accepterande då? Hur kommer man dit? Känns som det är steg fem eller sex.

Det mystiska steg fyra... Någon?

kiddie skrev:Det mystiska steg fyra... Någon?

Inse att steg 3 var skitsnack, att dessa personer har en moral som om den vore uppdiktad av satan själv, och om man nu överhuvudtaget ska säga att sådana saker som ondska existerar så kommer dessa personer väldigt nära.

Hänga ut folk är bra.

9999999 skrev:Inse att steg 3 var skitsnack, att dessa personer har en moral som om den vore uppdiktad av satan själv, och om man nu överhuvudtaget ska säga att sådana saker som ondska existerar så kommer dessa personer väldigt nära.

Tror ärligt det finns båda sorterna, de som inte var självständiga nog att sätta emot, och de som tyckte att de var något alldeles extra...

Är också sur på samhället, det gick bra att ge mig min diagnos men sen. Nej sen hjälper vi dig inte.. jag vet inte ens vart man kan få hjälp ???

Ugglan skrev:Det är hela tiden väldigt mycket om alla som har varit på dig under åren.

Det KAN bero att man vill varna andra så att de inte "blir på" de också...

Slutenvården, kan det vara något om man mår dåligt? har hört att alla blir sämre som varit där, får inte ens ett eget rum utan får ligga med diverse psykfall som man inte vet vad de hittar på härnäst? vad gör man om man blir så dålig så man behöver akut hjälp och inte orkar längre??