plåtmonster skrev:@kiddie, Tycker din berättelse är lärorik!

Vet du vilken utbildning denne på hab hade ?
(vilket ämne läste du själv förresten?)

Det är väl just detta med att man lyssnar in behov och ger underlag för en struktur så att saker kan hanteras.

Hahha, tack för att du orkade läsa. Jag vet bara att hon är psykolog och inte psykoterapeut men mer vet jag inte. Själv läste jag lite olika ämnen men blev inte klar med något program tyvärr.

Ja, absolut att det behövs en bra förståelse, men jag tror vi lever lite i de sista dödsryckningarna av psykoanalysen som hävdade att alla är precis likadana och föds som tabula rasa.

Jag tror inte psykoanalysen som sådan är död men den kan nog se sin dominans som förverkad. Är hon psykolog så har hon 2,5 års mer studier bakom sig än en terapeut. Vilket kan påverka något..

Bjäbbmonstret skrev:Gadas det är ju inte all ångest som sprider sig. Man kan också enbart ha specifik ångest som bara är knuten till vissa triggers och då tror jag att det är bäst att man fokuserar på att reda ut dem också. Oavsett måste man ju återhämta sig från ångest och stress för man orkar inte möta den hela tiden.

Men ett förenklat exempel: Är man rädd för spindlar så kan man antingen prata om det för att bli lugnad eller så kan man se till att städa bort alla spindlar och vaksamt undvika alla ställen där spindlar kan uppträda - eller så kan man gå till botten med det genom att lära sig hur ångest fungerar och låta den komma - utan att stegra den i en ond spiral i det vällovliga syftet att hindra den - liksom att sakta och under sakkunnig ledning låta spindeln komma...

@gadas, det där var en väldigt bra jämförelse, den tar jag till mig.

Jag tror det beror på vilka diagnoser man har.

matterik skrev:Jag tror det beror på vilka diagnoser man har.

Självklart.

Jag känner till en person med Asperger (väldigt mycket autism) där pappan (med stöd av vården) hävdade att han skulle vara beroende av vård (någon form av särskilt boende) under resten av sitt liv, mamman däremot hävdade att han kunde med lite hjälp bli relativt självständig.

Idag bor hen i egen lägenhet (visserligen granne med sin mamma) och sköter det mesta själv vilket är betydligt mycket billigare för samhället i stort.

Till exempel om man har två psykiatriska diagnoser, till exempel Asperger och en psykos diagnos eller Asperger och bipolär så behandlas man av socialen och psykiatrin annorlunda än en person som bara har en psykiatrisk diagnos, dvs Asperger.

Vad jag menar är att det kan vara bipolär snarare än Asperger som är grunden för ens bemötande från systemet.

Och en person som bara har Asperger kan kanske mötas av högre krav från socialen och hänvisas till arbetsförmedlingen.

plåtmonster skrev:@kiddie, Tycker din berättelse är lärorik!
.

Håller med, verkligen intressant!
Jag brukar vara kass på att läsa långa inlägg, men d'r gick det utan större problem, intressant och gick rakt in i hjörtat, låg och grät i slutet igårkväll (och har inte sparkat lika hårt på mig själv idag)

blyger skrev:

plåtmonster skrev:@kiddie, Tycker din berättelse är lärorik!
.

Håller med, verkligen intressant!
Jag brukar vara kass på att läsa långa inlägg, men d'r gick det utan större problem, intressant och gick rakt in i hjörtat, låg och grät i slutet igårkväll (och har inte sparkat lika hårt på mig själv idag)

Tack.

Var snäll med dig själv.