Jag har rätt nyligen fått AS och ADD diagnos, så jag har hållit på att fundera en hel del senaste tiden. Nu har jag dock en fråga jag skulle vilja ha svar på.

Jag har länge jag kan minnas haft korta "attacker" där mina ögon fokuserar på och liksom låser sig vid en slumpmässig punkt framför mig. Allt annat fungerar som det ska, jag blir bara inkapabel/ovillig att röra min blick bort från den punkten. Det håller inte i sig mycket mer än 5 sekunder varje gång och är inte förenat med något obehag (det är snarare lugnande), men jag har alltid tyckt att det är lite underligt.

Känner någon annan igen sig i det här? Är det en sak som alla upplever, även NTs?

Jag känner igen mig, fast det hände mycket oftare förr. Blicken fastnar någonstans men fokuserar egentligen inte på något särskilt, utan det blir mer som att titta in i fjärran, och jag vill/kan inte heller flytta blicken på en kort stund. För mig är det också lugnande, som om hjärnan går in i viloläge i några sekunder. Lustigt, jag hade inte ens tänkt på att det kanske inte blir så för alla.

Någon förklaring har jag inte, men jag har också ADD (plus aspergerdrag), och nu när jag tänker på saken verkar det hända mycket mer sällan sedan jag började medicinera. Kan det vara en ADD-grej?

Dopamin brist kanske,minikatatoni.

Jag brukar ofta få sådana "låsningar". Det är förmodligen ögat som ändrar fokus av någon anledning, för om jag har glasögon på mig, och tar bort dom när jag hamnar i ett sådant tillstånd, så blir synen genast skarp igen och vice versa. (Jag förmodar att er syn också blir oskarp då ni hamnar i detta tillstånd.) Jag hoppas att någon här har ett namn och en orsak till fenomenet då det vore intressant att förstå varför detta händer.

Rakel47 skrev:Jag har länge jag kan minnas haft korta "attacker" där mina ögon fokuserar på och liksom låser sig vid en slumpmässig punkt framför mig. Allt annat fungerar som det ska, jag blir bara inkapabel/ovillig att röra min blick bort från den punkten. Det håller inte i sig mycket mer än 5 sekunder varje gång och är inte förenat med något obehag (det är snarare lugnande), men jag har alltid tyckt att det är lite underligt.

Känner någon annan igen sig i det här? Är det en sak som alla upplever, även NTs?

Har haft det så hela mitt liv, dock oftare förr, då hände det typ en ggn i veckan, numer varannan månad. strange. Tänk att någon fler har på det viset. Har alltid varit rädd att jag håller på att bli blind. Men det är så många knasigheter med mig, så det har oftast varit ngt annat att oroa sig för. Jag har dessutom alldrig kunnat förklara fenomenet så bra som du gör.

Jag skriver under på detta fenomen. Upplever det också som skönt och avslappnande. Mini semester för hjärnan.

Händer mig dagligen. Allt från några sekunder till ett flertal minuter. Inte för att jag nånsinn mätt tiden men folk har påpekat min blick när det har hänt.

Intressant... Detta känner jag inte alls igen. Händer det i några speciella miljöer?

För mig kan det hända närsomhelst,vartsomhelst.

lindrin skrev:För mig kan det hända närsomhelst,vartsomhelst.

Samma för mig.

Det händer mig också ibland flera gånger per dag eller så kan det ha ett ganska så långt uppehåll. Kan inte särskilja en speciell anledning till uppkomsten.

Oftast händer det mig, när jag bara sitter och tänker eller inte fokuserar på ngt särskilt. Som att det är ngt som slappnar av i hjärnan/syncentra. Ungefär som en gäspning, fast man inte är särskilt trött, bara uttråkad.

Jag älskar det här forumet - ingen annanstans kan man hitta trådar om ämnen som detta!

Hur som helst, jag gör det HELA TIDEN! Jag trodde att det var helt "normalt", något som alla gör... Speciellt när jag är i en situation där jag försöker/förväntas lyssna, då börjar jag stirra på någon slumpvis fläck var som helst. Det är inget problem i sig, men min hjärna är ju tyvärr benägen att se bilder och mönster i allt så om jag har oturen att fastna på något som på minsta sätt kan påminna om en bild eller ett mönster så flyter tankarna iväg och jag slutar omedvetet lyssna

Du är en liten Aspie

Jo jag trodde också det var normalt, har aldrig riktigt reflekterat vid det.

"Fastna med ögonen" är något som händer NTs också.

colaflaska skrev:"Fastna med ögonen" är något som händer NTs också.

Jo, men det är nog bara en AS som kan ''gräva ner sig'' i det lilla fenomenet.

colaflaska skrev:"Fastna med ögonen" är något som händer NTs också.

Vad bra! Tack för svaret!

Hände mig ofta när jag var yngre, dock något längre perioder. Mina klasskamrater brukade säga att jag fastnade i ett "stirr". Ingen som reagerar lika mycket nu när man sitter på tåget och ska till jobbet när man fastnar.

Händer mig också men inte så ofta numera, hände oftare när jag var yngre.

Jag fastnar inte med ögonen på så sätt att jag inte kan flytta blicken, men jag kan bli sittande med blicken helt stilla och tankarna någon helt annanstans.

Jag är helt säker på att det du upplever är epilepsianfall i nackloben.
Symtomen på nacklobsepilepsi är bland annat ofrivilliga ögonrörelser, "låsningar" och diverse synfenomen.

mongoliet skrev:Jag är helt säker på att det du upplever är epilepsianfall i nackloben.
Symtomen på nacklobsepilepsi är bland annat ofrivilliga ögonrörelser, "låsningar" och diverse synfenomen.

Vi andra då? Vi kan ju inte alla ha epilepsi (iof var det en läkare som sa att jag skulle ha det, fast då var det frontallobsepilepsi han nämnde)

KaosPrinsessa skrev:

mongoliet skrev:Jag är helt säker på att det du upplever är epilepsianfall i nackloben.
Symtomen på nacklobsepilepsi är bland annat ofrivilliga ögonrörelser, "låsningar" och diverse synfenomen.

Vi andra då? Vi kan ju inte alla ha epilepsi (iof var det en läkare som sa att jag skulle ha det, fast då var det frontallobsepilepsi han nämnde)

Jag skrev inlägget lite snabbt till trådstartaren bara utan att läsa övriga inlägg. Jag uppfattar det som att trådstartaren får en fysisk låsning av ögonen (ang. "inkapabel" till att röra ögonen). Man kan ju givetvis stirra av många andra anledningar också och eftersom nacklobsepilepsi tillhör de ovanligare formerna av sjukdomen så är det inte speciellt troligt att alla i tråden är drabbade.
En varningsflagg är i alla fall om man sitter och stirrar och något händer som instinktivt borde fånga ens uppmärksamhet och därmed också utlösa en ögonrörelse, men att ögonen fortfarande är fixerade vid en punkt och helt enkelt inte går att rubba.