UNT skrev:Nästan vart femte barn som tas om hand av samhället får psykofarmaka, utan diagnos. Enligt Socialstyrelsen är det 15-19 gånger vanligare att HVB-placerade får sömnmedel, antidepressiv eller antipsykotisk medicin.(TT)

På hemsidan utlovas att vistelsen präglas av ”struktur, tydlighet och förutsägbarhet”.
Men vid Socialstyrelsens inspektion på Järlebo framkom en annan bild. Då berättade personalen om hot, våld och vandalisering. I sin rapport, som kom tidigare i år, går Socialstyrelsen så långt som att hävda att ungdomarna inte kan garanteras en trygg och säker vård vid Järlebo.
–  Vår kritik är ovanligt allvarlig, säger Susanne Gerlecz vid Socialstyrelsen.

–  Jag har sett en massa missförhållanden. Om kommunerna kände till förhållandena skulle de inte placera någon där. Allt handlade bara om att tjäna pengar, hävdar Keith Lundh.
Han berättar om ett stort antal allvarliga händelser, från självmordsförsök till grova överfall. De avvikelserapporter som skrivits av personalen har enligt Keith Lundh försvunnit och inte nått socialtjänsten.

I Socialstyrelsens rapport framgår att personalen lämnat in upp till åtta avvikelserapporter i månaden utan att få gehör från ledningen. Järlebo har enligt myndigheten ”brustit i sitt ansvar”.

–  Det förekom knappast någon behandling, det handlade mer om förvaring, anser han.

Peter Bejermyr berättar om en 14-årig pojke som vistades ett halvår på Järlebo, utan att få behandling och utan att gå i skolan.
Det Peter Bejermyr främst vänder sig mot är att bara en anställd åt gången var i tjänst.
–  Ibland jobbade tjejer ensamma på Järlebo. De kunde inte hantera situationerna med hot och våld utan fick ibland låsa in sig på kontoret och ringa polisen.

Gunnar Elrud arbetar vid Uppsalapolisen och är bosatt nära Järlebo. Han berättar om incidenter i området i form av bränder, fordonsstölder och liknande.
–  Personalen har sagt att de är så underbemannande att de inte klarar av att ha koll på ungdomarna, berättar Gunnar Elrud.

UNT skrev:Järlebo har fyra platser och mot en kostnad av 3 600 kronor dygnet tar man emot tonårspojkar som är inne i bland annat kriminalitet och missbruk.
–  Under helgerna var jag ensam med de boende från fredag klockan 15 till måndag klockan 9. Jag fick vara vaken tills killarna gått och lagt sig, ofta vid 23-tiden och ibland ännu senare, berättar Marlene Fredriksson.
–  Jag orkade inte med helgarbetet på egen hand. Det gick inte att bedriva någon behandling under de omständigheterna och jag sa åt chefen att de måste sätta in mer personal. Men han svarade att det skulle bli för dyrt.

Marlene Fredriksson säger att hon blivit slagen och råkat ut för andra allvarliga händelser på Järlebo.
–  En gång blev situationen så besvärlig att jag låste in mig på kontoret. De boende skrek att de skulle våldta mig och försökte slå in dörren. Jag ringde den som hade beredskap på företaget och grät. ”Nu blåser jag energi till dig”, sa han, och blåste i luren. Jag klarade mig den gången men jag jobbar aldrig där igen.

Hon menar att personalen haft dålig kontroll över ungdomarna som enligt henne har gjort inbrott i hennes bil, kastat en bensinbomb mot vårdboendet, stulit en lastbil med mera.
–  Föreståndaren sa till mig att de inte har råd att ta in fler anställda, berättar Maria Lundborg.

Under 2010 och 2011 gjorde Frösundakoncernen stora vinster. Men en granskning från Skatteverket visar att koncernen lyckats radera hela sin vinst och undkomma skatt.

Skatteverket hävdar att koncernen gjort det med otillåtna metoder, genom att laborera med uppblåsta räntor.
Skatteverket har höjt den beskattningsbara vinsten för Frösundakoncernen som krävs på 12 miljoner kronor i skatt.

Varför har då personaltätheten på Järlebo hållits så låg? En möjlig förklaring till att Frösundakoncernen trots stora tillgångar inte skjuter till mer pengar kan hittas på ägaren Hg Capital Trusts hemsida. Där skriver riskkapitalfonden att dess enda mål är att skapa avkastning åt sina ägare.

Frösundakoncernen ägnar sig till stor del åt vård av funktionshindrade och äldre. Intäkterna utgörs nästan uteslutande av skattemedel från kommunerna.

UNT skrev:En aprilnatt i år påträffade polisen en pojke vid Resecentrum i Enköping. Han berättade att han bodde på Huddunge hvb (hem för vård eller boende) i Heby, 40 kilometer därifrån, men hade missat bussen hem. Det var minusgrader och pojken hade börjat tappa känseln i fötterna.

Polisen ringde Huddunge hvb men personalen sa att pojken fick skylla sig själv. Under 15 minuter försökte polisen förgäves få personalen att ta tag i situationen.
”Jag blir illa berörd av den brist på ansvarskänsla som personalen på hemmet uppvisade”, skriver en polis i sin anmälan till Socialstyrelsen.

En pojke som bodde på Sörbackens hvb skar sig för ett halvår sedan i armarna med rakblad. Enligt pojken ingrep personalen först när han varit nära att skära sig i strupen. Pojken har uppgett att han lämnades med öppna sår och att såren förblev obehandlade under en vecka.

En psykoterapeut vid landstinget har anmält händelsen till Socialstyrelsen. Enligt anmälan frågar sig pojken varför personalen inte stoppade honom eller tog honom till sjukhus för att sy igen såren. Händelsen ska ha försämrat hans psykiska tillstånd, hävdar terapeuten.

I ett svar till Socialstyrelsen skriver Sörbackens hvb att pojken använde självskadebeteende för att få sin vilja fram. Akutmottagningen ska ha sagt åt boendet att ha is i magen och inte föra honom till sjukhus.

UNT skrev:Under 2012 gjorde Socialstyrelsen tillsyn vid 690 hvb, hem för vård eller boende, som riktar sig till barn och ungdomar.

I nästan vart femte fall var bristerna så stora att Socialstyrelsen krävde åtgärder. Oftast handlade det om för låg bemanning eller att personalen hade för låg kompetens.

En av dem har numera lämnat hvb-sektorn.
–  En bidragande orsak var att ungdomarna inte skrevs ut i tid. Det handlade om veckor eller månader. Det sättet att tjäna pengar gick emot mina värderingar och jag ville inte vara kvar.

Hon säger att alla de tre hem hon arbetat på utlovade insatser som man ibland inte kunde leva upp till och menar att vissa ungdomar borde ha fått behandling någon annanstans.
---
–  Vid Socialstyrelsens besök är det mycket viktigt att kunna visa upp skriftliga rutiner. Jag har varit med om att man inför inspektioner skrivit ihop rutiner för till exempel medicinhantering.

–  Många av ungdomarna har svåra problem och för dem kan hvb-hemmet vara samhällets yttersta insats. På en del håll har personal kommit direkt från gymnasiet och haft attityden ”nu ska vi ha kul aktiviteter ihop”. De klarar inte att stå emot en grupp utagerande tonåringar. De regler som är stommen i behandlingen kan då falla samman.

Hon är även kritisk mot att en del hvb-hem tar in ungdomar med vitt skilda problem som missbruk, kriminalitet eller självskadebeteende. Hemmen kan då få fullbelagt men alla ges samma behandling.

UNT skrev:–  Vi har tagit till oss av Socialstyrelsens kritik och genomfört förbättringar, säger Anne-Lie Granroth, affärsområdeschef på företaget Frösunda som driver Järlebo.

Påståendet att personalen skulle ha haft dålig kontroll på ungdomarna med följden att de kunnat slåss och begå brott i närområdet menar hon är fel.
–  Många kan tro att vi har befogenheter att låsa in ungdomarna men det här rör sig inte om en sluten institution. Att vissa ungdomar är utagerande kan vara en orsak till att de placerats på Järlebo. Det beteendet försvinner inte över en natt när de blivit placerade.

Anne-Lie Granroth menar att vissa ungdomar klarar att vara utan personal en tid och att det kan ingå i deras träning för ökad självständighet.

UNT skrev:Den här typen av placeringar kom att förvåna Peter Falk (FP) och Åsa Jansson (C) när de valdes in i socialnämnden för barn och unga.

Båda är nykomlingar i politiken och har bakgrund som företagare. De började undersöka hur det fungerar för unga som hamnar på ett hvb, hem för vård eller boende.
–  Jag såg att vården utan vidare kunde kosta över 90 000 kronor i månaden, berättar Åsa Jansson. Jag tänkte, vänta nu, vad får vi egentligen för alla dessa pengar?
–  Ju mer jag granskade, desto mer misstänksam blev jag. Det var lite personal och alldeles för höga vinstuttag.

Enligt Peter Falk är socialsekreterarna i många fall så överhopade med jobb att de inte hinner besöka vårdhemmen. Även Socialstyrelsens tillsyn brister, menar han.
–  Jag har stött på hvb-hem som lämnat falska uppgifter om personalens utbildning utan att Socialstyrelsen sedan kontrollerat om uppgifterna stämmer.

Peter Falk berättar om placeringar som kostat kommunen 12 000 kronor dygnet.
–  Det rör sig ibland om groteska pengar i onödan och ett slöseri med skattemedel. I många fall skulle ungdomarna kunna klara sig med enbart boende och ett bra vuxenstöd i stället för långa och dyra behandlingar med tveksamt resultat.

Tyvärr har det funnits för många avarter i branschen men vi ska se till att få bättre vårdinsatser till rimligare pris.

matterik skrev:12000 kr per dygn. Vilket slöseri.

UNT skrev:Hon är socionom och har arbetat åtta år i olika verksamheter som driver hvb, hem för vård eller boende, men inte sett något som liknar Frösunda.
– Vår uppgift var att hjälpa unga pojkar som tillhör en av samhällets mest utsatta grupper. Att veta att de inte får den vård de har rätt till skär i hjärtat, säger Anna Lindsjö.

Fram till sitt avhopp för två månader sedan var hon chef på Jan Emanuelsgården i utkanten av Norrtälje. Jan Emanuelsgården tar emot pojkar med sociala problem. Kommunerna betalar mellan 2 600 och 3 600 kronor per dygn för en plats. Frösunda utlovar att ungdomarna ska få vård men enligt Anna Lindsjö rör det sig mer om förvaring.

Anna Lindsjö säger att bemanningen hölls så låg att det i stort sett var omöjligt att ge någon behandling. Flera gånger ska hon och andra chefer för vårdhem inom Frösunda begärt mer resurser men fått nej av ekonomiska skäl.
– Jag frågade min chef hur jag skulle förklara för kommunerna att ungdomarna inte fått den utlovade behandlingen. Han svarade att kommunerna måste förstå att vi har pressad ekonomi.

Avtal med vaktbolag som kallats in vid hotfulla och våldsamma situationer ska ha sagts upp eftersom det var för dyrt.
– Som chef var jag satt under hård ekonomisk press. Under minst 60 procent av min arbetstid var jag tvungen att ragga kunder och fick ringa runt till socialtjänsten i olika kommuner som en försäljare för att få dem att placera ungdomar hos oss.

Anne-Lie Granroth framhåller att Anna Lindsjö hade befogenhet att utöka personalstyrkan om den var för låg och att ensamarbete bara förekommer om det inte finns behov av dubbelbemanning.
– Vardagar fanns det bara en person i tjänst som jobbade med behandling, kommenterar Anna Lindsjö.
– Som chef hade jag rätt att ta in extra personal vid akuta situationer men fick veta att det av ekonomiska skäl bara fick användas som en tillfällig lösning.

UNT skrev:Frösunda kräver att deras vårdhem för ungdomar ger en vinst på 24 procent.
– Det är extremt högt, säger journalisten Kent Werne som granskat vårdbolagen.

En chef som inte uppfyllde vinstkraven fick sparken och stämmer nu Frösunda. Vinstkrav inom vårdsektorn är en känslig fråga eftersom verksamheten rör utsatta grupper. Därför pratar vårdbolagens ägare sällan högt om saken. Men i Uppsala tingsrätt pågår en tvist där vårdjätten Frösunda avslöjar att man under 2012 lade en budget med en förväntad vinst på 24 procent av omsättningen.

Det aktuella fallet i Uppsala tingsrätt gäller en chef som kräver skadestånd efter att ha sparkats från Frösunda. I en handling listar Frösunda sina anklagelser mot chefen för att motivera varför han tvingats bort. I den första punkten, där vad som kallas chefens ”misskötsamhet” preciseras, anges att han under 2012 lyckade uppnå en vinst på endast 20 procent mot kravet 24 procent. Det fanns dessutom ett sparkrav för att pressa upp vinsten ytterligare.

Frösunda skriver att chefen inte tog ansvar för de ekonomiska målen.