Fremen skrev:Stress är i sig en överlevnadsfunktion som är inbyggd i oss, att säga att all stress är dålig vore då helt ologiskt. Det finns alltså positiv stress även om den inte upplevs som positiv. Det finns också stressfunktioner som inte ger upphov till negativa symptom. Några exempel kan jag inte ge nu efter som det är 100% individuellt hur man reagerar i olika situationer.

Precis vad jag tänkt, har bara inte hittat orden. Ska lägga ett par ut kanonbra intervjuer med forskare på Stressforskningsinstitutet, som pekar på varför positiv stress i grunden är någonting bra.

En skillnad är väl kontroll över sin situation ..?

plåtmonster skrev:En skillnad är väl kontroll över sin situation ..?

+ att det är det som gör att vi överlever genom att hålla oss alerta och vaksamma när vi t ex är hungriga eller hotade.

För en del år sedan såg jag en dansk undersökning ang stress, och de sa att man kan skilja på 'positiv stress' och 'negativ stress'.

De sa att negativ stress är tex: Man får en arbetsuppgift som är aldeles för omfattande så man ser lång väg att det hinner man inte, och så kommer arbetsledaren och klappar en på axeln och säger: Det här klarar du lätt, du har ju utbildning! Och kanske dessutom skrattar åt en.

Och positiv stress: Man får en arbetsupgift som är stor vid första anblick, men man ser att det kan kanske gå, så kommer arbetsledaren: Det här är omfattande men gör så gott ni kan, det blir inte kattastrof om ni inte hinner.

Vad händer då, jo med det först exemplet, negativ stress blir man missmodig, tappar arbetslust och gör kanske inte sitt bästa.

Med det andra exemplet, positiv stress visade det sig vara av godo, det vart till och med att somliga höjde sin normala kappasitet. En del tänkte, jag ska nog visa dem att jag kan osv.

Konklusion, det är bra med lite positiv stress för det höjer en, både för resultat och att få engagerade anstälda

barracuber skrev:Precis vad jag tänkt, har bara inte hittat orden. Ska lägga ett par ut kanonbra intervjuer med forskare på Stressforskningsinstitutet, som pekar på varför positiv stress i grunden är någonting bra.

Vore intressant med tanke på att de skriver följande på sin hemsida.

"Stress är ett tillstånd av obalans mellan det som krävs och det som är möjligt. På det sättet liknar stressbegreppet sådana begrepp som törst eller hunger – känslan att något är fel och som vi behöver rätta till. Stress är alltså en bristsituation, ett sjukligt tillstånd som kan innebära en fara. Därför är det lika meningslöst att tala om bra eller positiv stress som att tala om positiv hunger eller positiv törst."

Stressforskningsinstitutet talar jag då om... Vore intressant om de motsäger sig själva, då kan de ju lika gärna lägga ned...

Jag tror att man får särskilja på stress i sig, all stress vid första anblicken är negativ som vi uppfattar tex vid en hotbild men stressen är just den som gör att vi överlever den. Tex jagad av odjur/predatorer något som gör oss alerta. Därav är egenskapen i sig positiv. Och även vid jakt när vi är predatorn upplever vi olika former av stress som leder till en lyckad jakt "skärper våra sinnen". Min läkare sa till mig att det finns de människor som är näst intill befriade ifrån stress, men han la också till att de människor mer eller mindre gör slut på sig själva i förväg. Och att människor under de tusentals år som vi existerat har överlevt just på grund av stress. Jag fick också förklarat för mig att rädsla är i sig en form av stress överlevnads inriktad stress som faktisk är positiv för om vi va precis 100% orädda skulle vi också utsätta oss för situation som är rent dödliga. Jag är övertygad om att man kan använda termen positiv stress.

I det samhälle vi lever i nu har vi våran mat på ica och så jakten efter föda är ingen stressfaktor för de flesta av oss, men istället har vi bytt ut det mot tex arbetsrelaterad stress. Det är så vi får våran föda flertalet av oss (väst världen i stort). Den typen av stress är i själva verket negativ och får oss att må dåligt.

Som förälder känner man ofta stress kring sina barn " fy vad min son har stressat mig idag" Den typen av stress är ju frågan om man kan arkivera i två fack negativ eller positiv. Eller stressen vi upplever när våra barn sprungit bort och vi vet inte vart dom är. Jag tror att den typen av stress kopplad till rädsla för våra barn är positiv i slutändan men negativ när vi upplever den.

Mycket bra influenser i den här tråden. Hoppas den utvecklas vidare.

Även om det nu finns "positiv" stress (dvs där syftet med stressen är positivt ur överlevnadssynpunkt) så kan ju även den såklart vara en negativ upplevelse. Det händer en massa saker i kroppen och jag tror att alla som varit eller är utbrända kan skriva under på att de fysiska känslorna av stress lätt kan trigga rädsla/ångest.

Det är svårt tror jag att tala om stress i generella termer också för det är så himla individuellt vad som stressar vem och hur mkt.

Pentti Varg skrev:Det är svårt tror jag att tala om stress i generella termer också för det är så himla individuellt vad som stressar vem och hur mkt.

Det är just därför jag hänvisar till Stressforskningsinstitutets definition på stress.
För att vi ska tala om samma sak så är det ju vettigt om alla använder samma definition.

Definitionen är på en kortfattad sida och enligt mig lättbegriplig.

http://www.stressforskning.su.se/stress-somn/om-stress-

Om vi alla hittar på varsin definition på vad stress egentligen är, blir det ju svårt/ omöjligt att begripa vad någon annan menar.

Begreppet positiv stress har jag hört hela mitt liv. Blev därför förvånad när jag läste på Stressforskningsinstitutets hemsida att den inte existerade.
Blir än mer konfunderad om Stressforskningsinstitutet då sagt att den existerar i andra media.

Jag har dock försökt vara tydlig i att när man talar om positiv stress så handlar det om resultatet som just den stress man upplever resulterar i.

Det finns andra ord som är i stort sätt lika vilseledande som Jätteräka hur kan jätte och räka ens gå ihop eller "nästan torr" antingen är det väl tort eller inte? Eller som Stressforskningsinstitutet pekar på positiv hunger. Så ordet positiv stress blir något vilseledande efter som stressen i sig inte är det.

Jag tror ingen skulle säga att när någon upplever nervösitet att det känns särskilt positivt, men i själva verket så får det oftast oss människor att prestera bättre.

Om jag ska slå sönder det hela igen. Om "att känna hunger" Skulle vara rent negativt och något vi inte skulle känna hade vi alla dött av näringsbrist efter som kroppen då inte skulle ge oss de signaler vi behöver för att få i oss den föda vi behöver. Så att känna hunger är alltså positivt? Ett nödvändigt för vår överlevnad?

Min tolkning av det hela.

Stress = negativt eller obalans i en situation.
Stress kan härleda till ett positivt resultat När balanser är återställd.


All stress leder inte till utmattning syndrom vilken typ av stress är helt individuell.

Är det inte viktigt att se om Stressforskningsinstitutet tar i bejakande att stress människan upplevde för 10 000 år sen är långt ifrån den samma som vi upplever idag.
Jag menar det är ju ganska svårt att fråga någon som levde för 10 000 år sen.

Fremen skrev:All stress leder inte till utmattning syndrom vilken typ av stress är helt individuell.

Fel. All stress kan onekligen leda till utmattningssyndrom, det är blott och enbart en fråga om kvantitet.

All stress är positiv så länge man återhämtar sig? All form av fysisk träning är stress och den är i princip bra tills det uppstår vävnadsskador vilket händer när man inte återhämtar sig. Som jag ser det är all stress bra så länge man hinner återhämta sig. Tycker det är för mycket fokus på att stress är dåligt när det egentligen handlar om att människor lever på ett dåligt sätt som inte tillåter återhämtning.

Om människor lär sig att ha stunder där de återhämtar sig blir inte stressen ett så stort problem.

En person skulle förmodligen inte gå omkring och vara hungrig/ törstig om denne hade tillgång till mat/ dryck.
Inte heller gå och vara kissnödig utan att kissa.

Visst skulle man då kunna säga att det var en himla tur att jag blev kissnödig så inte urinblåsan sprack, men det blir ganska meningslöst att för den del tala om positiv kissnödighet.


Men många är stressade utan att kunna göra något åt det. Eller inte kunna dämpa stressen i tillräcklig utsträckning.

Efter att ha läst Stressinstitutets definition på stress så inser jag att jag levt större delen av mitt liv i någon av de två stresstillstånd som beskrivs.
Detta har genom åren brutit ned mig totalt, nu sitter jag här som en Zombie och har värk i hela kroppen och orkar ingenting.

Jag har i hela mitt liv använt strategier för att stänga av stressen så gått jag kunnat men inte alls lyckats i den utsträckning som hade behövts för att jag skulle orka med.
Det absurda är att jag efter denna insikt inte hittar någon som kan hjälpa mig att hantera stressen och eventuellt få tillbaka någon form av liv.

Känner att det onekligen blev lite rörigt med definitioner och liknande. Verkar som om man snarare får tala i termer av "positiva och negativa effekter av stress".

Stress i sig gör skada beroende på mängd och tidsrymd - alla kan bränna ut sig vi har antagligen bara olika höga trösklar för hur mycket stress vi kan hantera. I den meningen är stress i sig alltid negativ eftersom den alltid innebär en risk för att slå över.

Effekten av stress kan ju istället vara både negativ och positiv. Sedan får man väl överväga vad man ska klistra på vad. Om syftet med stressen också är det som upplevs eller om reaktionen är en helt annan.

Som t.ex nervositet som någon nämnde ovan. Nervositet kan få vissa människor att fokusera mer och prestera bättre men det kan få andra människor att helt låsa sig eller kollapsa.

Någon generell benämning på positiv eller negativ effekt blir därför svår att hitta annat än rent basala överlevnadsinstinkter som att fly från en livsfarlig situation etc.

Min erfarenhet är den att har man bränt ut sig 1 gång så går det snabbare att bränna ut sig en gång nummer 2. Jag har bränt ut mig och jag tycker att det är jobbigt nog att få ihop det mest nödvändiga. Ett pass i tvättstugan gör att man inte orkar så mycket mer den dagen. Att gå in till stan blir den dagens projekt. Resten av tiden går åt till återhämtning. Spelar ingen roll om det var positivt eller negativt jag skulle göra. Min energi tar lika fullt slut.

googlade fram det här!

En ganska bra slutsatts på vad alla fått fram. Onekligen vill jag dock stå fast vid att samtliga säger samma sak med olika formuleringar. Vilket inte är fel utan bildande då det kan bli enklare för någon att förstå olika typer av formuleringar och förklaringar.

http://www.privatmedicin.se/medicinboke ... om/stress/

Kroppens anpassning till en situation som uppfattas kunna vara störande eller hotande.
Kortvarig stress är i sig inget sjukdomstillstånd och är normalt helt ofarligt. Normalt en ändamålsenlig och önskvärd reaktion. Risken för hjärtsjukdom mm. kan i sällsynta fall vara ökad. Vid stress har man en ökad aktivering av det sympatiska nervsystemet.
Långvarig stress eller extremt kraftig skadlig stress uppstår då individen saknar resurser eller strategier för att bemästra situationen. Detta innebär en ökad risk för utveckling av allvarliga förändringar i beteendet och i de kroppsliga funktionerna med ökad sjuklighet som följd. Bl a störs kroppens hormonella funktioner.

Moderator Alien: Markerade citatet.

Jag tror att även om det är individuellt hur stress upplevs och hur mycket en individ tål, så är vi nog överens om att det är den långvariga kroniska stressen som är farlig för hälsan.

Om vi aldrig får tillräckligt med återhämtning som många redan sagt, det är väl den balansgången som tycks blivit svårare o svårare för människor i dagens samhälle att klara av. Har man sen som många här nån diagnos så blir nog hela systemet mer känsligt för stress tror jag.

Sen är det också så att det tar ofta många år att bli utbränd, det är oftast en långvarig process. Men om man väl hamnat i utbrändhet (som undertecknad) så kan det vara en ganska knivig situation - såtillvida att upplevelsen av att vara utbränd (med alla dess jobbiga fysiska och psykiska symtom) blir till nya stressorer som läggs till de man redan hade. Och det blir en ännu större och ondare cirkel. Det är mkt därför tror jag, i min egenskap av lekman, som det tar så väldigt lång tid att återhämta sig. Det blir liksom verkligen ett litet myrkliv fram o sen två större tillbaka.

tahlia skrev:

Fremen skrev:All stress leder inte till utmattning syndrom vilken typ av stress är helt individuell.

Fel. All stress kan onekligen leda till utmattningssyndrom, det är blott och enbart en fråga om kvantitet.

Inte för att jag brukar rätta någon om jag tycker att den personen är mindre korrekt.
Det jag syftade på är att övergående stress är fullt normal och icke skadlig.
SÅ där har du ju att ALL form av stress leder inte till ett sjukdomstillstånd.

Ett generellt påstående svarat med något som är generellt kan inte i det här fallet bli en konstant.

Ja men den som har dragit på sig en ordentlig stressreaktion kan bli stresskänslig och tål inte normal stress sen. I varje fall inte på väldigt länge.

tahlia skrev:

Lonya skrev: Ååh "den" var direkt tagen från Wikipedia . . . Mjaae, skillnad på FYSISK stress, och den typen av "stress" dom skriver tycker jag. JAG menade mer att "sätta i gång" systemet Inte att ge sig ut på cocktail party och mingla med minst 10 personer i timmen. *fniss*

Eftersom du kanske är helt omedveten om din nedlåtande ton (vi är ju trots allt på ett forum för aspergare) så låter jag bli att svara med samma mynt. Dock tänker jag påpeka att BDSM är som allra minst lika mycket (oftast mer) psykisk stress om fysisk. Av den anledningen förutsatte jag att det var just psykisk stress vi i första hand talade om.
Vidare vet jag inte om stark smärta kan jämföras med att t.ex "enbart" ha sex då de coctails som utgör hormonflödet i de lägen jag nämner skiljer sig en hel del åt så du lär nog få specificera "fysisk stress".

Nedlåtande ton? Ok, du lyckas inte sämre. (Eftersom att du gillar att vrida på ord) Jag försökte att vara tydlig - eftersom att vi (på aspergerforum) har tillåtelse till det, trodde att det var vitsen med det hela. Synd att du tar det personligt?, och avigt. BDSM är en personlig favorit, jag har erfarenhet. Och nej, jag orkar inte förklara för dig. Du har din uppfattning … och det är ok Jag min <3

Positiv stress = motion eller t ex när man gör något som är riktigt roligt. Då tänker man inte så mycket på det.



As simple as that.

En myt.

Nej seriöst.. När man skyndar sig med/till något och samtidigt känner att stressen inte tynger en utan tvärt om.

Så är det för mig i.af..

Som när man hittat någon man gillar och båda vill mysa och man försöker göra allt på en gång?

plåtmonster skrev:Som när man hittat någon man gillar och båda vill mysa och man försöker göra allt på en gång?

Det är positiv stress. Gött mos om du har det så.