plåtmonster skrev:En del psykoanalytiker har en tendens att göra terapin till ett tillstånd istället för en behandling.

Ja, det är meningen. När jag pluggade psykologi kom frågan upp vad det finns för evidens att psykodynamiska metoder hjälper. Då fick vi veta att i den psykoanalytiska skolan ser man inte på det sättet. Man har inte ens målet att någon ska börja må bra. Det finns inget mål. Det som det går ut på är att man ska få fler och fler "insikter". Det är därför lite som det inte gjorde dem så mycket att de ibland lämnade vrak efter sig, målet var inte mental hälsa och man vägrade applicera någon vetenskaplig metod och hävdade att man köper hela konceptet och sedan tror man på det. Därför finns det inget avslut på sådana här terapier. När vi frågade hur länge folk gick i dem så allraminst 2 år, innan kunde inga insikter nås, sedan började det hända saker tydligen och man fortsatte, ja kanske ett decennium eller mer.

Denna ovetenskapliga metod gick nästan alla samtliga skattepengar avsedda för terapi till innan KBT:s intåg. Mer är 95 % av terapeuterna i landstinget var psykodynamiker. Vi kastade pengarna på något som gick stick i stäv med vad svensk vård ska vara, byggd på vetenskap.

kiddie skrev:Denna ovetenskapliga metod gick nästan alla samtliga skattepengar avsedda för terapi till innan KBT:s intåg. Mer är 95 % av terapeuterna i landstinget var psykodynamiker. Vi kastade pengarna på något som gick stick i stäv med vad svensk vård ska vara, byggd på vetenskap.

Nu kastar landstinget istället pengar på KBT-terapeuter som har fått en tredagars utbildning, extremt exempel från Skånes landsting. Kortare utbildning än tre veckor är sällsynt men har förekommit för att bli "KBT-terapeut". 5-årig psykologutbildning med inriktning på psykoterapi eller en undersköterska med tre dagars terapeut-utbildning, själv väljer jag nog psykoanalytikern.

Edit: Eftersom man plockade bort "95%" av terapeuterna var man snabbt tvungen att ersätta dem eftersom behovet inte minskade med socialstyrelsens beslut. Därför var man tvungen att snabbutbilda de "95%" som försvann i ett beslut.

Jag har bara träffat en KBT-terapeut som var sköterska + kurs. Det var värdelöst. Var som hon fortfarande läste ur läroboken.

Sedan har jag insett att även en mer erfaren terapeut kanske inte skulle vara til hjälp för mig eftersom KBT bygger ganska mycket på att man är rätt vanlig. Bättre än så kan jag inte förklara det.

Jag håller mig borta från terapi.

mikael skrev:Löningen ,låt bli KBT då sök nåt annat.

Ja jag tar ingen terapi alls. Varken KBT eller annan form.

Om man skickar psykodynamikerna på KBT-kurser kan man förhoppningsvis få en del folk som kan båda inriktningarna och kan anpassa metod efter vilka problem folk har.

Själv går jag inte heller i någon terapi. För mig meningslöst, pratar inte alls samma språk som hjärnskrynklare. Anser mig inte känna mina känslor och upplever inte saker så det finns inget att prata om. Även om jag är inlagd på psyket så är mitt svar "okej" på frågan hur jag mår. Senast jag blev skickad till psykolog var när min biologiska pappa tog livet av sig. Givetvis frågar psykologen vad jag kände när jag fick veta det och mitt svar var att jag inte kände något och att han antagligen tyckte att han hade ett tråkigt liv och då var det väl bra att han dog. Sedan när psykologen frågar samma sak igen antar jag att psykologen antingen inte förstår svenska eller bara är allmänt dum i huvudet. Alltid uppkommit en sådan situation och ungefär där slutar försöket med någon form av terapi för själv har jag ingen motivation till att prata med en idiot.

Hjärnskrynklare håller jag mig borta ifrån.

På mottagningen där jag går är de flesta psykologer KBT:are. Det passar nog i dagens quick-fix tänkande. Det är klart att det blir billigare att låta folk gå i kortvariga terapier än de mer långdragna psykodynamiskt inriktade. Renodlad psykoanalys á la Freud liggandes på en brits och fortsätta i terapi en sisådär 7 år undrar jag om det existerar idag. Den psykodynamiska terapin är nog inte riktigt samma sak som psykoanalys.

För mig passar inte KBT, jag föredrar en bearbetande terapi och det hos en som har tillräcklig utbildning. Jag var några ggr hos en sjukgymnast som hade steg 1 i psykoterapi (=KBT) och hon ritade upp samma "scheman" med pilar hit och dit och grejer och sa samma saker varje gång. Jag tittade på hennes ritningar och sa att "ja, men vet du det där stämmer inte på mig det är faktiskt så här..." Då visste hon inte alls vad hon skulle svara. Efter några ggr på detta vis sa jag tack för mig, det här funkar inte alls.

Det är ju tyvärr väldigt viktigt att det "klickar" mellan terapeut och patient, gör det inte det kan nog terapi göra saker o ting ännu värre. Då måste man kanske gå i terapi för att man har gått i terapi ungefär...

rapchic skrev:Jag tror det är fel att stänga ute folk som inte uppenbarligen är troll.
Min man blev utestängd efter att bara startat en tråd och han har ju definitivt nått här att göra eftersom jag har AS. Men eftersom han inte har AS blev han trollförklarad och avstängd när han frågade en fråga som kommit upp flera gånger efter utan att folk har blivit avstängda.

Så det finns en baksida med att stänga av medlemmar för snabbt men kan stänga ut folk som hör hemma här.

Men det här låter ju helgalet!

Håller med Pentti Varg om KBT (och nu även det andra inlägget), jag har mycket svårt för denna typ av quickfix. Jag störde mig på terapeuten, en typ A-människa som pratade om ens olika roller. Ett kariärristtugg som jag inte kan relatera till och öht inte tål. Ja och saker och ting upprepades. Mantrades.

Ja, jag fungerar inte heller som alla pilar i KBT. Och de "tankefel" man ska träna bort de kanske jag inte har men har andra istället som är mer aspiga.

Jaja. Bästa "terapin" har jag fått av en prälle och mina kissar.