Vad säger ni andra arbetslösa med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, är en skarpare lag nödvändig eller överflödig? Eller rentav kontraproduktiv?

Har själv, trots många år av studier och frivillig medverkan i en rad arbetsmarknadsåtgärder med så gott som prickfri närvaro och utan klagomål, inte lyckats få jobb. Kämpar just nu med en praktik, men har svårt att se hur arbetsgivaren ska kunna motivera att anställa just mig (med de besvär jag har, bl.a. bristen på uthållighet och stresstålighet).

http://www.folkpartiet.se/Folkpartiet-nara-dig/Skane-lan/Kommuner/Landskrona/politik/nyheter/landskronamodellen-ar-nu-nationell-politik/

http://www.aftonbladet.se/kultur/article16821142.ab

higgspartikel skrev:Vad säger ni andra arbetslösa med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, är en skarpare lag nödvändig eller överflödig? Eller rentav kontraproduktiv?

Jag är helt emot detta.

Försörjningsstöd, eller det som vanligen kallas socialbidrag skall inte ha dessa motkrav på sig. Är du arbetslös skall du ha A-kassa eller annan ersättning från Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan som aktivitetsstöd. Om detta blir lag, så gör man om socialbidraget till ett nytt aktivitetsstöd, men med lägre ersättning och samma motkrav och som betalas ut av socialkontoret istället för arbetsförmedlingen.

Låter snarare som att man försöker göra om socialkontoret till en ny dumpningsplats för arbetslösa, istället för platsen dit man söker sig som sista utväg. För att vara berättigad till försörjningsstöd i grunden måste du i praktiken vara helt utblottad. Inga pengar på banken, inget som går att sälja. Att kräva detta av totalt utblottade människor som saknar alla former av tillgångar, det är ju helt absurt. Försörjningsstöd skall vara sista hjälpen när det gått helt åt helvete, ingen dumpningsplats av arbetslösa!

Detta är mer ett rent utnyttjande av de människor som har det sämst i samhället.

Tycker att de har rätt till viss del. Man skall inte kunna få försörjningsstöd år ut och år in utan borde vara en temporär lösning. Beror på hur förslaget ser ut innan jag kan tycka ordentligt.

Själv har jag haft försörjningsstöd. Fick det i samband med en 5½ månaders tvångsinläggning på psyket. Förvärvsarbetade inte utan levde på lotterivinster så hade ingen rätt till någon sjukersättning. Hade någon ställt motkrav där och då hade jag antagligen gett dem fingret och tagit livet av mig. Tror inte heller att det är tanken att man ena stunden frihetsberövar individer och tar ifrån dem deras försörjning och därefter kräver motprestation för bidrag. Går inte direkt säga något innan man vet vilka situationer det rör sig om.

Har man haft försörjningsstöd ett par år tycker jag att det verkar rimligt att det ställs någon form av motkrav.

Sjitt. Nu minns jag uppsalamodellen. Utsattes för den i unga år. Blev lite ledsen nu.

Om för många får jobb så kommer lönerna att stiga och det kommer statsmakten att förhindra. Kvalificerad rehabilitering där det behövs och kvalificerad utbildning är det som gör skillnad vad jag kan se. I övrigt så borde man underlätta för innovatörer så att det finns något att jobba med på längre sikt.

Tyvärr tror jag att man kan glömma konstruktiva åtgärder från politiken. Därför bör motkraven vara låga så att ev skada ej förvärras genom ageranden likt en 5-åring "kan själv! - ooooj". Modeller som fungerar på ett ställe kräver också att man kan överföra engagemang, kunskap och nätverkande. Vilket sällan sker så det ser bra ut att man hittat något som fungerar men som inte klarar att skalas upp.

@kiddie, Vad gick uppsalamodellen ut på?

Det var tidigt 90-tal, fanns inga jobb, platsjournalen bestod i ett vikt papper, dvs framsida, insida och baksida. Det fanns inga platsannonser alls, utan tidningen hade reportage om ngn som lyckats få jobb. Någon gång ibland fanns en annons, då gällde det en hög chefsposition.

För att få socbidrag var man tvungen att söka jobb och bevisa att man sökte jobb. Alla ansökningar skulle tas kopia på och skickas till soc med ansökan. I vissa kommuner hade man fasta regler att söka minst 10 jobb i månaden.

I min kommun var regeln "du ska söka alla jobb som finns". Detta samtal utspelade sig mellan mig och min soctant.

Jag: Hur många jobb måste jag söka?
Hon: De som finns.
Jag: Hur ska jag göra om det inte finns jobb att söka?
Hon: Du ska söka de som finns.
Jag: Men det FINNS ju inga utannonserade. Ska jag söka typ hjärnkirurg eller sånna jobb som INTE finns?
Hon: Nej, du behöver bara söka de som finns.
Jag: Så om det inte finns några och jag söker noll, då är det OK?
Hon: Nej, då får du avslag.
Jag: Men vad ska jag göra då
Hon: Du ska söka de jobb som finns.

Det slutade med en månad utan pengar. De andra månaderna skickade jag ansökningar till företag som inte ville anställa. Det dög.

0) De jobb som finns skall sökas
1) Det finns inga inga uppgifter om lediga jobb

Alltså är uppgiften felaktig och det är något antagande som måste brytas. T.ex skickar man en ansökan oavsett om företaget söker någon så lyckas uppgiften. Men soctanten sa inget om att man kan söka hos de företag som inget sagt.

En fräck tolkning är att skriva ansökan till företaget men endast skicka den till soctanten. För kontrollerar verkligen dessa att ansökan skickas dit och inte endast till soctanten?
Som extra steg kan antalet ansökningar minskas till soctanten knorrar för att optimera arbetsinsatsen.

Kanske man borde skriva ett program som genererar jobbansökningar på samma sätt som man kan generera doktoranduppsatser

Ja, jag började faktiskt fuska sedan. Jag ville göra rätt i början men sedan insåg jag hur man blev straffad för det.

(På den tiden hade "ingen" dator förresten. )

Det har funnits dator med skrivare sedan sedan 80-talet för privatpersoner till hyffsat pris..

Det var någon som skulle straffas (dvs bli utan socialbidrag) för att personen i fråga hade skrivit oserlösa jobbansökningar men när det överklagades och hamnade i domstol så förlorade soc, det är alltså tillåtet att skriva en ansökan som garanterar att man inte får jobbet (som man kanske ändå inte vill ha).

Läste just debattartikeln (som TS länkade till) i Aftonbladet, man blir ju fan mörkrädd.

Jag nekade "kompetenshöjande" verksamhet för ett par år sedan eftersom kommunen inte kunde ge mig någon form av arbete som kunde höja min kompetens, frågan är om det kommer att hålla med den nya lagen...

En effekt av att folk tvingas söka arbeten som de ändå inte kan få kommer att bli att företagen slutar att annonsera ut lediga tjänster eftersom det kommer att ramla in tusentals med ansökningar vilket gör det omöjligt att hitta en anställningsbar person, headhunting kommer att ta över och de som i dagsläget står utanför arbetsmarknaden kommer att få ännu mindre chanser att komma in...

Har nu läst artiklarna som TS länkar till och det är uppenbart att det hela är en åtgärd som saknar all verklighetsrelevans vilket de forskningsbaserade undersökningarna visar dvs de som kontrollerar verkligheten istället för att tycka si eller så om den. Vilket visar att alltihop handlar om teater för väljarna där de som är beroende av socialbidrag blir använda som offerlamm.

Något att tänka på är att moralen mellan statsmakten och folket är ömsesidig åt både hållen.

plåtmonster skrev:Det har funnits dator med skrivare sedan sedan 80-talet för privatpersoner till hyffsat pris..

En kompis köpte en dator i den vändan, 25 000 kostade den. Jämför med socbidragsnormen som då var ca 1900 + el + hyra. Men ja, jag hade en begagnad fråm 80-talet, man programmerade i BASIC.

Det känns lite som alla som inte jobbar eller är sjukskivna på något sätt måste gynna kapitalet numera. Man kan hävda in till helvetet att det är för personens bästa, men i många fall verkar det som rent utnyttjande. Vi håller på att bli ett land där staten "anställer"... och vinsten tillfaller kapitalet, en slags bakvänd kommunism.

Det handlar snarare om att politikerproletariatet vill behålla sitt jobb och är villiga att använda utsatta som syndabock eller slagträ som en metod att pacifiera resterande löneslavar. För lönen den går till 60% i skatt, en rejäl del till bank eller hyresbolag (som mjölkas av kommunen) det som blir kvar momsas. Klart man vill att denna mjölkko består.

Det finns nog flera vinnare.

Frågan är... är jag en vinnare..? Hm!

En enkel modell för att klura ut vilka som lobbat det hela är att räkna ut vem som drar fördelar av arrangemanget.