Jag har så länge jag kan minnas varit väldigt dålig på att visualisera saker och jag har alltid tyckt att jag har dålig fantasi. Jag försvinner ofta in i "min egna värld" men det är ingen fantasivärld eller ett ställe där jag föreställer mig saker. "Min egna värld" är ett ställe där jag stänger ute omvärlden och bara observerar och analyserar saker, tänker på riktiga saker, händelser, situationer, problem, fakta osv.

En sak jag tycker är svårt är att föreställa mig hur karaktärer och olika landskap/ställen ser ut när jag läser böcker (jag tycker dock om att läsa, men jag föredrar facklitteratur). Låt oss säga att jag försöker föreställa mig en person i en bok. Då ser inte jag personens ansikte eller hur han/hon ser ut. Det är mer som att jag bestämt mig för att fantisera ihop en person och så känns det som att jag gjort det. Jag kan nog urskilja några få detaljer men inte alls många. I jämförelse med er som tänker i bilder så är nog min visualisationsförmåga och min fantasi tämligen usel (antagligen i jämförelse med er som inte tänker i bilder också).

However, på natten, när jag sover, är det som att min hjärna kompenserar för allt det där för mina drömmar är helt otroliga! De är oerhört detaljerade, färggranna, konstiga och absurda. Folk pratar och jag känner även hur olika material känns när jag tar på dem i mina drömmar. Jag upplever déjà vus, dreams within dreams, falska uppvaknanden osv (ibland är drömmarna även lucida men det händer inte särskilt ofta). Drömmarna känns ofta väldigt verkliga och jag kommer väldigt ofta ihåg dem när jag vaknar och jag kommer ihåg dem länge. Jag kommer fortfarande ihåg drömmar jag haft för flera år/månader/veckor/dagar sedan. Åtminstone delar av dem. Som sagt, det är som att min hjärna kompenserar och går på högvarv (rent fantasimässigt) när jag sover. Jag tycker om det och det gör att jag alltid ser fram emot att gå och lägga mig.

Detta kanske är väldigt vanligt och helt normalt. Jag vet inte. Ville bara höra om någon annan upplever liknande saker. Är det någon annan som i princip aldrig fantiserar på dagarna och anser sig ha dålig visualisationsförmåga men har oerhört fascinerande drömmar? Berätta!

Admin: förtydligade rubriken

Är snarare tvärtom för mig: Har väldigt lätt för att visualisera saker (hur annars skulle jag kunna jobba som 3D grafiker!?) men väldigt luddiga drömmar; ofta svaga rent visuellt men desto kraftigare på ett emotionellt plan. Visst har jag haft ett par så kallade "epic dreams" som varit väldigt visuella och vilka som jag kommer ihåg väldigt mycket från; men de hör till undantagen.

Jag har lätt för att visualisera, men minns inte alltid drömmarna. Jag minns väldigt lite drömmar nu för tiden, de flesta drömmarna jag minns numera är från nätter då min kropp saknar substansen alprazolam.

När det kommer till visualiseringen så är det oftast något som triggas, inte något jag automatiskt har hela tiden. Något triggar det om det är att jag hör något bisarrt eller ska lösa problem, då sätts det igång. Annars är det ganska textbaserat där uppe.

Det är lite samma sak för mig; jag har ibland funderat över hur mina drömmar kan vara så detaljerade och livliga när jag inte är så bra på att visualisera i vaket tillstånd. Jag antar att jag är mer ordbaserad i mitt tänkande, för det där med att tänka i bilder känns främmande. (Inte för att jag kan tänka särskilt bra i ord heller i och med att min hjärna snarast lever sitt eget liv och rör till allt.)

Jag har ingen aning om varför drömmarna kan vara så häftiga och verkliga, men det vore ju trist om man drömde i ord istället för bilder.

Jag visualiserar halvdant. Tror det är det som hindrade mig fortsätta måla, jag kunde inte minnas i mitt inre hur något såg ut (förstod det tidigt men inte varför men en aha-upplevelse var det, trodde det var brist på inspiration...). Därför kunde jag inte få ut det som en bild.

Konstigt nog tänker jag mycket i bilder. Fastän de inte är hela. De är som en förenklad bild, jag ser var saker är i rummet i mitt inre, vissa detaljer "ser" jag men de är inte heller helt verklighetstrogna.

Påminner ganska mycket omhur jag drömmer. Jag ser saker och de ser rätt verkliga ut, kanske lite mer än när jag visualiserar, MEN det finns inga färger.

Det som är så konstigt var en gång när jag låg på sjukhus och var intensivt sjuk, då kunde jag sluta ögonen och se saker. Ett fält med lite annan natur och jag såg banne mig varenda grässtrå. Som livs levande starkt intensvt och färgfyllt. Trodde aldrig jag hade det inom mig och blev både väldigt fascinerad samidigt som det tog emot att jag hade fel om mina förmågor.