Folk som predikar sån här:
http://webcache.googleusercontent.com/s ... l=sv&gl=se

Samt farliga alternativa terapiformer kvacksalveri medmera , det finns medlammar som är lättlurade här och söker alternativmedicin och kan råka riktig illa ut.

Jag kan ju hålla mig till neutrala ämnen hädanefter och vara foglig inte gå i dialog med folk som tar energi.

Samt farliga alternativa terapiformer kvacksalveri medmera , det finns medlammar som är lättlurade här och söker alternativmedicin och kan råka riktig illa ut.

Jag kan ju hålla mig till neutrala ämnen hädanefter och vara foglig inte gå i dialog med folk som tar energi.

Jag är som sagt en varm anhängare av neuropsykiatri och sånt som bevisligen funkar.
ECT , KBT , minfullness har betraktas som dumheter av psyko dynamiker.
Men nu kan inget stoppa neuropsykiatrisk forskning.
Anti psykiatriska flumpellar har haft 40 år att bevisa att sådant funkar.
Dom har ju lagt ut en veritabel bombmatta mot den nya forskningen så att Sverige nu släppar 40 år efter i utveklingen jämfört med andra länder.
Jag fick själv enkelt bra bemötande Då jag jobbade i Finland.
Det var då det gick upp för mig hur lurad jag blivit av antipsykiatrin och primalknuttar.
Tre samtal hos psykolog räckte sedan öppenvård lite klonazepam ut och jobba ta del av livet.
Lika enkelt som genialt, jag slapp det plågsamma hur var din barndom terapi.
återigen till Sverige blev det ett veritabelt helvete med en antipsykiatrisk psykolog.
Nu kom jag OT.

En morgon för några veckor sen skrev du ett av dina inlägg om din barndom där du hängde ut ett antal läkare som du ogillar. Dina plågoandar. Jag ifrågasatte att du namngav dem och föreslog lite terapi typ KBT. I din värld kanske jag därmed är en annhängare av KBT. Hjälp med att bearbeta verkar du behöva.

Tror hela ditt inlägg togs bort sen.

Läste slarvigt, du gillar alltså KBT.

mikael skrev:jag slapp det plågsamma hur var din barndom terapi.

Psykoanalys, en rätt utbredd form på lärosätena för psykologi.

plåtmonster skrev:Psykoanalys, en rätt utbredd form på lärosätena för psykologi.

Psykoanalys har ju visat sig kunna göra mer skada än nytta. Ska se om jag hittar underlag på det, läste en intressant rapport/undersökning om det för ett bra tag sedan. Har dock inte svårt att se hur det lätt kan bli tortyr snarare än ett hjälpmedel. Idén om att man måste plöja igenom och vrida och vända på all gammal skit känns förlegat, att lära sig släppa taget om det känns sundare.

mikael skrev:Scientologerna och dom som är emot neuropsykiatri.

Aha. Då är jag också med. Tack!

Thurizas skrev:Folk som inte "hör" hit är oftast folk som vill veta hur vi funkar eller de som känner igen sig mycket i "oss" utan att själva ha en diagnos. Fram för fler av den sorten

Å, tack!

mikael skrev:Folk som påstår att barndomen är orsaken till asperger.
Kryptiskt hur?

Aha, då förstår jag också lite bättre. Jag trodde faktiskt ett ögonblick att du menade ALLA som inte har diagnos. Men så var det alltså inte.

Ugglan skrev:En morgon för några veckor sen skrev du ett av dina inlägg om din barndom där du hängde ut ett antal läkare som du ogillar. Dina plågoandar. Jag ifrågasatte att du namngav dem och föreslog lite terapi typ KBT. I din värld kanske jag därmed är en annhängare av KBT. Hjälp med att bearbeta verkar du behöva.

Tror hela ditt inlägg togs bort sen.

Läste slarvigt, du gillar alltså KBT.

Ja det var dumt att namnge!
Jo går på det.

tahlia skrev:Psykoanalys har ju visat sig kunna göra mer skada än nytta. Ska se om jag hittar underlag på det, läste en intressant rapport/undersökning om det för ett bra tag sedan.

Socialstyrelsen beslutade för något år sedan att de endast skulle "subventionera" KBT-terapeuter och att alla psykoanalytiker därmed fick klara sig utan landstingsbidrag. Inte för att myndigheter alltid har rätt men det säger en del om en myndighet beslutar att upphöra med något för att det inte finns vetenskapligt stöd.

Kanske misstolkade beslutet men har för mig att det var så.

Klart de hänger på det för det kostar förstås mindre..

Det som behövs är att anpassa metoden efter patienten istället för tvärtom. Psykoanalys kanske är bra i några fall men definitivt är det ingen universalmetod, men det är inte KBT heller.

"Men doktorn varför gipsar du benet när jag har krossat armbågen? -det är vad socialstyrelsen bestämt att alla lider av och det enda som alla utbildas på. =Finns det något annat sjukhus?? -Patienter ska lyda doktorn annars hamnar de i helvetet" ..

Nu vet jag orsakerna varför jag mår dåligt men har symtomen kvar är en klassik klyssja.
Samt en massa skulder.
Inga pressylta direkt.

en hängiven analytiker som ifrågasatte sig själv:

http://myralf.se/kbt/introduktion/historia/

http://www.psykologiguiden.se/www/pages ... k%2C+Aaron

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kognitiv_terapi

mikael skrev:Samt farliga alternativa terapiformer kvacksalveri medmera , det finns medlammar som är lättlurade här och söker alternativmedicin och kan råka riktig illa ut.

Jag kan ju hålla mig till neutrala ämnen hädanefter och vara foglig inte gå i dialog med folk som tar energi.

Jag är som sagt en varm anhängare av neuropsykiatri och sånt som bevisligen funkar.
ECT , KBT , minfullness har betraktas som dumheter av psyko dynamiker.
Men nu kan inget stoppa neuropsykiatrisk forskning.
Anti psykiatriska flumpellar har haft 40 år att bevisa att sådant funkar.
Dom har ju lagt ut en veritabel bombmatta mot den nya forskningen så att Sverige nu släppar 40 år efter i utveklingen jämfört med andra länder.
Jag fick själv enkelt bra bemötande Då jag jobbade i Finland.
Det var då det gick upp för mig hur lurad jag blivit av antipsykiatrin och primalknuttar.
Tre samtal hos psykolog räckte sedan öppenvård lite klonazepam ut och jobba ta del av livet.
Lika enkelt som genialt, jag slapp det plågsamma hur var din barndom terapi.
återigen till Sverige blev det ett veritabelt helvete med en antipsykiatrisk psykolog.
Nu kom jag OT.

Nu förstår jag! OCH jag håller med dig.

plåtmonster skrev:Klart de hänger på det för det kostar förstås mindre..

Det som behövs är att anpassa metoden efter patienten istället för tvärtom. Psykoanalys kanske är bra i några fall men definitivt är det ingen universalmetod, men det är inte KBT heller.

Tycker också att det finns fördelar respektive nackdelar med bägge. Eller att olika former passar olika personer. Personligen blir jag stressad av KBT, jag har testat bägge formerna, med KBT kändes det som att man skulle åstadkomma en förändring, sak samma vad förändringen var, allt som innebar en förändring var per definition bra, och riktigt så enkelt var det inte.

Däremot tycker jag ACT som brukar kallas andra vågens KBT känns intressant.

Själv anser jag att det är en fördel att NT - individer blir medlemmar här. För temat för ett stort antal ämnestrådar är ju att samhället i stort inte förstår sig på Asperger. Om de läser i trådarna kanske de för upp ögonen lite mer i alla fall.

Själv kan jag bli trött på att ständigt få rådet om att söka terapi så fort det kniper i en. Alla problem löser sig inte via terapi. KBT kanske funkar för vissa men för andra kan det förvärra problemen.

Vi måste alla komma ihåg att i botten är vi alla individer som påverkas olika. Det jag anser är lätt kan någon annan få ångestattacker av att göra. Och båda har rätt. Att säga att har man asperger så ska man reagera på ett visst sätt fungerar inte riktigt. Fullt så enkelt är det inte. Tyvärr.

kullan skrev:Jag har inte märkt av några sådana. Förstår inte riktigt vad du pratar om.

I agree.

Gick in i den psykodynamiska terapin som frisk. Jag hade problem man kunde arbeta bort med rätt metoder. Det var jobbiga problem typ tvång, men på den tiden fick man betala de få specialister ur egen ficka, kostade ca 800 plus resa runt 1990. Jag hade en väldigt sund inställning till världen och mig själv. Jag tyckte bra om mig själv och hade en bild om att alla kan få plats i världen (med lite tur och arbete). Även om man är annorlunda. Jag var naturligt stark i mig själv utan högfärdighet. Jag trodde på att jag kunde förstå lika mycket som andra, jag såg inga gränser för det direkt. Min analys av situationer var väldigt rak och bra, ärlig inför mig själv, klar och sansad. Det som jag dock var och omedveten om, var att jag var naiv, trodde människor om gott och att de oxo egentligen var raka och ärliga.

Jag hade inte råd. Det fick bli landstinget.

Efter tiden i den psykodynamiska terapin visste jag inte vad som var upp och ner. Jag trodde inte på deras tolkningar. Ändå så fanns de där, internaliserade, som om de retade mig. Att inte vara förstådd fick mig att kännas som att min själ höll på att lösas upp (väldigt otäckt). Att inte vara hörd, att ingen hörde på MIN kunskap var som våld, som att tryckas ner av fyra personer mot ett golv, skrämmade och förnedrande. Det hela var att förlora makten över sig själv!!!

När jag avslutade denna typ av terapi var jag en bruten människa. Ja jag vet. Det låter patetiskt. Men jag finner inga bättre ord.

Vården försjukade mig. Jag var inte sjuk. Jag hade ett problem. Och problemet som var där från början blev inte alls bättre, det var samma. Jag fick bara nya symptom.

Jag ångrar av hela mitt hjärta att jag sökte upp psykvården. Men jag var så desperat. Jag tyckte att jag nått en gräns för vad jag kunde tåla med mitt tvång och jag försökte hantera det själv men insåg jag behövde hjälp. Finns det något som heter stjälp? Isåfall var det vad jag fick...

Tror att psykodynamisk terapi är bäst som ett led i bearbetning av problem som i någon mån är livsorsakade.

Bjäbbmonstret skrev:Tror att psykodynamisk terapi är bäst som ett led i bearbetning av problem som i någon mån är livsorsakade.

Pratar vi NPF:are? (har inte läst hela tråden)

Om du med "psykodynamisk terapi" menar gräva i det förflutna håller jag både med och inte med.

För folk med neuropsykiatrisk problematik som exv aspergare så räcker de medfödda egenskaperna fullt ut för att ge problem i livet (dvs i vårt nutidssamhälle), där behöver man dessutom inte gräva i barndomen mm om det inte finns uppenbara skäl.

För icke-NPF:are kan det finnas knutar och upplevelser långt tillbaka som man behöver titta närmare på, inte för att älta utan för att förstå bättre. Och även om det är mer närliggande knutar (symptom) kan iofs barndomen ligga som en faktor och påverka.

Anpassa patienten efter metoden eller välja metod efter patientens problem - det är frågan det.
(inte ett citat från Shakespeare )

Tror att de som har ett jobbigt förflutet kan behöva terapi för det, inte bara saker som gäller här och nu. Folk brukar känna själva om de vill gå bakåt mest eller arbeta mest med nuet.

Men den psykodynamiska terapin passar inte heller den som har barndomstrauman. Kanske i en väldigt moderniserad form där man ser saker för vad de är och hur de påverkat och vad man kan göra nu. Känns lite synd att KBT helt tagit över, men det är antingen eller, innan var det bara psykodynamisk terapi.

Det problematiska med att sätta en traumatiserad person i ren psykodynamisk terapi är att man förnekar personens upplevelse. Jag vet vid ett tillfälle i psykodynamisk gruppterapi någon berättade att hon blivit och fortfarande blir elakt behandlad. Hon blev tillfrågad vad hon känner då. Hon svarar att hon blir ledsen. Terapeuten hytter med näven åt henne och säger, NEJ, du förnekar dina känslor, du blir arg, ARG! Tjejen blir jätteledsen men vågar inte gråta för terapeuten har ju sagt att hon inte blir ledsen. Hon gråter i smyg.

Låter som en inkompetent "terapeut". Det senaste jag fått veta är att man numera ska undvika att dra upp trauman eftersom det ökar minnesresponsen av dito. Det är ju samma teknik som används när man studerar, att återminnas det man lärt sig. Typiskt fel metod.

Bjäbbmonstret skrev:Tror att psykodynamisk terapi är bäst som ett led i bearbetning av problem som i någon mån är livsorsakade.

I så fall skulle det hjälpt mig.
Men jag vill ta den lätta vägen och leva livet.
Leva med mina vänner och barn istället för att fastna i terapi som livsstil det vet du nu såväl att jag vill, hur ditt liv är vet jag inget om!
å mycket lidande.
Jag håller på att avprogramera mig från det som inplanterades när jag gick i terapi på 70-80 talet då terapin i sig gav mig väldiga trauman.
Psykologen satt där och sade saker som inte stämde ,jag var så borta att jag kanot sade nåt.
Genom KBT-terapi.
Helt knäckt av denna form .
gå en mil i mina skor.
Har det hjälpt dig så bra dåså.

kullan skrev:Själv anser jag att det är en fördel att NT - individer blir medlemmar här. För temat för ett stort antal ämnestrådar är ju att samhället i stort inte förstår sig på Asperger. Om de läser i trådarna kanske de för upp ögonen lite mer i alla fall.

Själv kan jag bli trött på att ständigt få rådet om att söka terapi så fort det kniper i en. Alla problem löser sig inte via terapi. KBT kanske funkar för vissa men för andra kan det förvärra problemen.

Vi måste alla komma ihåg att i botten är vi alla individer som påverkas olika. Det jag anser är lätt kan någon annan få ångestattacker av att göra. Och båda har rätt. Att säga att har man asperger så ska man reagera på ett visst sätt fungerar inte riktigt. Fullt så enkelt är det inte. Tyvärr.

Löningen ,låt bli KBT då sök nåt annat.

En del psykoanalytiker har en tendens att göra terapin till ett tillstånd istället för en behandling.

plåtmonster skrev:En del psykoanalytiker har en tendens att göra terapin till ett tillstånd istället för en behandling.

Samt att bestämma orsakerna ex incest, man ser en mor i sin flickvän med mera flum och trams.
Jag fick rådet att få en spark i arslet ut och jobba. ,du är frisk inte sjuk med mer.

Det som stämde visste jAg ändå.
Analytiker är empatistörda vettvillingar som i bästa fall kan hjälpa friska välbärgade överklassbarn med lyxproblem.