Eftersom jag har levt många år tillsammans med olika slags djur, har jag kommit att tro att varje djurslag har ett slags "språk", som en människa kan lära sig grunderna i. Givetvis "pratar" vi med "mycket stark brytning" och vi kan bara åstadkomma ett "pidginspråk", men det går faktiskt att kommunicera tvärs över en artgräns. Det tycker jag är fascinerande.

Här är en tråd om kaniners språk:

http://www.alternativ.nu/index.php?topic=135012.0

Fyll gärna på med flera iakttagelser, egna eller andras!


Admin: flyttade tråden från Språket

Brukar be dammråttorna sticka men dom bara kollar på mig. (förlåt, kunde inte hålla mig)

Min katts, och andra katters, kroppsspråk kan jag förstå väldigt väl, men det skulle bli för omständligt att beskriva varenda kommunikativ gest en katt gör. Mycket av den kommunikationen jag förstår av min katt, förstår jag dessutom intuitivt; jag skulle i alla fall många gånger behöva be honom berätta något för att ha en chans att sätta fingret på hur jag vet vad han menar, men det handlar för det mesta om små prosodiska skillnader och kroppsmimiken. Precis som vi människor, så kommunicerar varje katt på ett unikt sätt, men skillnaderna är nog oftast försumbara.

En rolig idé vore att meka ihop ett onomapoetiskt kattlexikon med fonetiska beskrivningar, mrrau?

Jag tror att våra vänner bland djuren tycker att vi är helt hopplöst oförmögna att både höra och lukta. En del verkar inse att de måste tala extra tydligt till folk, exempelvis genom att säga "Vaff!" eller "Mjau!" högt och klart. Jag har konstaterat att när djuren pratar med varandra, då går minst 90% mig förbi.

Ett lexikon vore kul, men hur skulle man göra det ... Film? (Dofterna lär vi ändå aldrig begripa!)

Kanske är inte alltför långt bort med att förstå sina djur. Såg nåt inlägg på vetenskapens värld eller liknande där man kartlägger djurens respons centra i hjärnan så att man med hjälp utav chip i djurens hjärna ska kunna översätta hjärnvågor i behov. Hitills har man bara lyckats kartlägga helt uppenbara behov såsom mat och toa, men det märker vi själv ganska väl när våra djur behöver Men inom våran livstid så kanske man kommer kunna kommunicera med sina djur och få ett svar. Vore lite kul och veta vad illrarna tänker om en

Hadde en hund en gång och den vart så småningom så klok att det var spöklikt, man kunde tro på reinkarnation. Den förstod det mesta man sa till den, men den hade ett slags 'sens of humor'. Kunde skoja till det när han märkte att jag var deprimerad, som att han försökte muntra upp sin husse, så gott han kunde. Jag saknar honnom verkligen.

Har genom åren haft ett par hundar med humor - har en för tillfället också. Det tycks vara en förmåga som finns hos de hundar som tycks ligga "över normal" intelligensmässigt jämfört med sina artfränder.
Tala med djuren? Att prata med djur är att inte prata alls utan låta känslorna flöda. Djur som är nära oss och således (förhoppningsvis) inte är tokrädda för oss, tycks i huvudsak läsa av våra känslor. Om de gör det med hjälp av doft, synintryck eller något helt annat tänker jag inte spekulera i, faktum kvarstår - de tycks onekligen veta vad vi känner när vi tillåter oss att verkligen känna. Hundar är helt klart tydligast på det området. Är du spänd och stressad så kan hunden lätt spegla dina känslor och själv bli nervös och orolig.

De enda varelser jag frivilligt "pratade" med som barn var djur, främst hundar och katter eftersom det var de husdjur vi hade. De är väldigt lätta att förstå och det faktum att jag kunde vara tyst och likt förbannat skapa ett band passade mig perfekt som det tokautistiska barn jag var.

Huruvida det då, och idag, sker en rent medveten kommunikation från båda håll går ju egentligen inte att svara på. Skeptiker kan avfärda det med att jag projicerar mina egna känslor och upplevelser på djuret. Det jag däremot är helt övertygad om är att man kan skapa band med djuren och lära känna dem så pass väl att man lätt kan läsa av deras kroppsspråk.

Hemma hos oss har vi gjort tvärtom eftersom katterna är de mer intelligenta. De förstår ganska många ord och uttryck och kan även svara även om deras uttal naturlitvis är lite begränsat.

Det är kul att prata artöverskridande - speciellt när ex hunden, såsom familjens, vet att en fattar men spelar bara dum för att retas. Det är lätt att förstå varandra. Det sägs ju att hundar bara fattar ett 100-tal ord/enkla meningar, men jag undrar verkligen om inte det är i underkant.

Familjens hund har ju speciella "ord"/läten för specifik familjemedlem. Hälsningarna är väldigt personbundna.

Hmm, jag har aldrig pratat med djur och knappt ens interagerat med dem. Känner en väldigt svag koppling till andra människor och en nästan obefintlig till djur. Därmed inte sagt att jag skulle skada ett djur eller människa med flit, har aldrig och skulle aldrig göra.

Ett band kan man defintivt få till djuren. Mina illrar känner av mig ganska väl. Min ena iller är rätt ung fortfarande knappt 1 år, så han kan vara riktigt pestig ibland. Men när jag mår dåligt och inte orkar så håller han sig ur vägen och snällt ligger i en puff hela dagen. Är jag ledsen så att jag gråter då kryper båda illrarna upp hos mig och slickar bort mina tårar. Min andra iller är inte sådär jätte gosig av sig, men när jag är ledsen så låter han mig gosa med honom, han ligger kvar trots att jag vet att han egentligen vill gå då han brukar vilja gå.
Sedan har dem viss uppenbar kommunikation är vi är ute på promenad och illrarna hoppar mot benen då vill dem upp i famnen, kraffs mot benet när man står vid köket innebär mat. Sedan har dem lite ljud för sig också för att förmedla sin sinnesstämmning.
Men djur har för mig alltid varit balsam för själen. De ifrågasätter inte, finns alltid där för en jag har såpass starka band till mina djur att jag bryr mig mer om mina djurs död än om ex en klasskamrat skulle dö. Mina djur skulle jag sörja länge och vara jätte ledsen, skulle en bekant dö skulle jag som mest skaka på axlarna och tycka jaha det var ju tråkigt. Djuren har ofta betytt mycket mer för mig än människor.

antonius skrev: "Brukar be dammråttorna sticka"
Du måste förstås ge dem garn och stickor - eller skaffa en dammkatt! (Jo, dom finns, fast inte så många!)

Eembla skrev: "chip i djurens hjärna"
Fy så hemskt! Jag vill inte ha något chip i hjärnan, och då ska inte djuren behöva ha det heller!

antonius skrev: "som att han försökte muntra upp sin husse"
Det finns många exempel på det.

tahlia skrev: "Hundar är helt klart tydligast på (att) veta vad vi känner"
Jag har intrycket att grisar är ännu duktigare på just känslor. Vilket inte vill säga lite!

tahlia skrev: "Skeptiker kan avfärda det"
Naturligtvis. Skeptiker kan avfärda allting, till och med att jorden är rund.

dasunbedingte skrev: "Det är kul att prata artöverskridande"
Ja, visst är det! Oerhört fascinerande.

dasunbedingte skrev: "Familjens hund har ju speciella "ord"/läten för specifik familjemedlem"
Menar du att eran hund har satt "namn" på er? Kul!

Eembla: Trevlig beskrivning av illerspråk!

Jag skulle vilja prata med fåglar ( kråkor helst ) , vet att man ska knäppa med munnen, brukar faktiskt göra det ute, struntar i hur crazy det verkar Xd...

Får du några svar? Jag har faktiskt pratat med korpar ett tag, det var när jag hade avfall som jag ville bli av med. Då la jag ut avfallet, och ropade "KRP! KRP!" Nästa dag var det borta!

Men det var på en plats där det bodde två par korpar. Så de hade inte långt att flyga, och för dem var mitt avfall mums.

http://www.cracked.com/article_19042_6- ... think.html

http://www.huffingtonpost.com/2013/01/1 ... 57181.html

Alltid gillat kråkfåglarna. Folk gillar inte skator för de "stjäl" mat från småfåglar och är "fula". Nej! De är fina och alltid tyckt de verkade smarta. Hade det varit i deras natur att kommunicera med människor hade de gjort det även om det nog inte hade varit genom talet. Papegojor kan ju tala och är oxo mer intelligenta än de flesta vill tro.

http://www.youtube.com/watch?v=7yGOgs_UlEc

Kommunikation med djur är via ens beteende/hantering av djur.

Det mest fascinerande i den här vägen är när jag upptäckte att katter inte jamar till varandra, utan bara till människor.

Vi pratar med alla vi, t o m med fiskar i akvarium. Kan i relation till det kännas lite överaktivt.

earlydayminer skrev:Kommunikation med djur är via ens beteende/hantering av djur.

Jag menade mest tvåvägskommunikation. Ömsesidiga försök att både förstå och göra sig förstådd.

Artiklarna har jag laddat hem och ska läsa i lugn och ro. (Filmen kan jag tyvärr inte se med mitt uppringande modem, men jag hoppas att någon annan har nöje av den!)

Savanten Svante skrev:Det mest fascinerande i den här vägen är när jag upptäckte att katter inte jamar till varandra, utan bara till människor.

Det vanliga mjauet kanske. Tror kanske det är ett infantilt beteende som blivit kvar, som spinnandet. Men ska man vara strikt så jamar katter till varann, men det är mest ilskna skrik (revirskydd) och lockande efter partner.

fåglar pratar med oss, hela tiden
jag brukar svara

Är du säker på att det är dig fåglarna pratar med?

Savanten Svante skrev:Det mest fascinerande i den här vägen är när jag upptäckte att katter inte jamar till varandra, utan bara till människor.

De kan ropa på varandra med hjälp av jamanden dock. Det är precis vad mina småtussar gör när de tappar bort varandra. Det är också vad deras mamma gör emellanåt när hon tappat bort dem. Ser hon dem så kallar hon på dem med ett annat läte dock.

Min ena katt försöker definitivt kommunicera med mig.
När den biter mig i vaden när jag ligger i sängen så betyder det att jag ska gå upp och mata den.Alternativt att jag är tråkig.