Arrangerade äktenskap har varit det vanliga i Indien. I Västerlandet förutsätts man träffas och bli kära helt spontant. Men eftersom den spontanta kärleken ibland låter vänta på sig nätdejtar många i västerlandet. Och i Indien har nätdejtandet blivit ett alternativ till de av föräldrar mha äktenskapsmäklare arrangerade äktenskapen. Det som ses som mindre romantiskt här ses som mer romantiskt där.

Ett nygift par berättar:

"- För drygt ett år sedan satt jag och tittade på bilder på Facebook under en rast på jobbet. Jag var ute efter att träffa någon att gifta mig med. När jag såg fotot av Karimun kände på mig hon var speciell. Jag skickade i väg en vänförfrågan, säger 25-årige Javed Ansnare, som arbetar med datasupport."

"Under flera månader chattade de intensivt. Sedan följde långa telefonsamtal. Det tog fyra månader efter det första mejlet innan de träffades första gången, trots att de bara bor en halvtimmes resväg från varandra i megastaden Bombay.

- Då visste jag redan att jag var kär och ville gifta mig, säger Karimum." (DN 2013-05-24 "Nätet en genväg till den äkta kärleken")

Föräldrarna var förvånade, de hade räknat med att ordna äktenskapen för alla sina sex barn.

"För Jabude [Karimuns mor], som själv bara var 14 år när hon gifte sig och fick sitt första barn ett år senare, var det viktigt att inspektera Javeds bostad innan något beslut fattades. I Indien innebär äktenskapet att bruden flyttar hem till den nyblivne makens familj."

Kärleksäktenskapen blir allt populärare.

"Även de arrangerade äktenskapen görs i allt större utsträckning upp på nätet. De digitala äktenskapssajterna har miljontals kunder. Utifrån religion, kast, bakgrund och intressen matchas unga män och kvinnor."

Men det finns baksidor med nätet, man kan råka ut för skojare. Varje år överges tiotusentals brudar efter att brudgummen lurat till sig en stor hemgift och sedan stuckit.

Alltså behövs bröllopsdetektiver som kollar upp.

"Antalet bröllopsutredningar ökar med flera hundra procent om året.

- Att gifta sig är den viktigaste händelsen i livet. Det är naturligt att vilja räta ut frågetecken, säger Rahul Rai.
--
Företaget har 550 anställda och kontor i 56 städer.
--
Den vanligaste kunden är brudens föräldrar eller syster."

Förutom att kolla på nätet så gör detektiverna förfrågningar bland grannar och tjänstefolk.

"Dricker mannen mycket sprit? Använder han droger? Har han haft någon längre seriös relation som han tiger om? Är han rent av redan gift med någon annan?

Ett ämne som dykt upp de senare åren är eventuella homosexuella relationer, säger Rahul Rai.

Detektiverna använder moderna spionkameror, inbyggda i glasögon och väskor. Foton är alltid effektiva bevis."

Detektiverna färdas mestadels på cykel, eftersom biltrafiken ofta står still i Bombay.

Topp fyra: Det vill familjerna veta

1. Ekonomin.
De flesta undersökningar handlar om förmögenhet. Status är viktigt för den växande medelklassen.

2. Svärmor.
En nygift kvinna flyttar ofta in hos mannens familj. Därför det viktigt att ta reda på vilken karaktär svärmor har.

3. Sprit och droger.
Missbruk är svårt att acceptera för många indiska familjer. [Skulle varit svårt för mig med, det gäller inte bara i Indien.]

4. Tidigare relationer.
En kortare romans under studietiden är okej. Långa förhållanden och tidigare äktenskap är ofta svårare att tolerera för potentiella svärföräldrar.

Det verkar mest vara brudens familj som anlitar bröllopsdetektiver. Men brudgummen behöver inte oroa sig över brudens ekonomi, han får ju hemgiften. Inte heller behöver han kolla om hon har ett bra jobb; hon förväntas oftast bli hemmafru. Droger är säkert inte så vanligt bland unga flickor. Möjligen kolla om hon haft flera längre relationer. Vet inte varför det ses så negativt, kanske tror man att den som redan haft (minst) en lång relation inte engagerar sig helt och fullt i äktenskapet sedan.

Hemgift är ett gift som förpestar hemmen...

Ja, hemgift måste vara en av de dummaste grejerna folk hittat på

Huggorm skrev:Ja, hemgift måste vara en av de dummaste grejerna folk hittat på

I en tillvaro där man får kämpa för att överleva är det inte något vidare konstigt system. Nu är det väl inte så längre utan en seglivad tradition men det finns situationer där det är helt logiskt att man har ett sådant system. För de 500 miljoner (eller hur många de är) fattiga bönder i Indien som inte riktigt vet om de har tillräckligt för att kunna klara att försörja en familj är det relevant hur mycket resurser den blivande partnern har.

Vi har kanske inte hemgift men hur mycket ekonomiska resurser man kan gå in med i äktenskapet spelar roll för ens möjligheter att skaffa partner.

Azo85 skrev:

Huggorm skrev:Ja, hemgift måste vara en av de dummaste grejerna folk hittat på

I en tillvaro där man får kämpa för att överleva är det inte något vidare konstigt system. Nu är det väl inte så längre utan en seglivad tradition men det finns situationer där det är helt logiskt att man har ett sådant system. För de 500 miljoner (eller hur många de är) fattiga bönder i Indien som inte riktigt vet om de har tillräckligt för att kunna klara att försörja en familj är det relevant hur mycket resurser den blivande partnern har.

Vi har kanske inte hemgift men hur mycket ekonomiska resurser man kan gå in med i äktenskapet spelar roll för ens möjligheter att skaffa partner.

Men att abortera flickfoster för att slippa betala hemgift är big business i Indien, och det är lite provocerande

Huggorm skrev:Men att abortera flickfoster för att slippa betala hemgift är big business i Indien, och det är lite provocerande

Ja för mig här är det provocerande. Men om man på riktigt inte har råd med det så förstår jag det, förmodligen hade många av oss gjort samma sak. Om det är så att lägre medelklass håller på med sådant är det givetvis bara dumheter. Det är ofta mycket lättare att agera mer etiskt tilltalande när man har "socialförsäkringar" än om man lånar en jordplätt av staten utan vare sig id-handling eller bankkonto och är närmast oförmögen att ändra sin livssituation på grund av bland annat kastsystem (som jag inte riktigt vet hur utbrett det är på landsbygden). Alla har inte möjligheten att göra "rättvisa" val som de 500 eller 700 miljoner bönderna.

Men är det människor som sysslar med sådant trots att de faktiskt har råd att göra annat blir det givetvis en helt annan sak.

Miche skrev:Hemgift är ett gift som förpestar hemmen...

Det leder ibland till döden för kvinnan, när mannen och hans familj inte är nöjda med hemgiften, de s k hemgiftsmorden.

BLT skrev:Vi läser om hemska hemgiftsmord, när män är så missnöjda med den hemgift de fått av flickans föräldrar, att de helt enkelt dödar sina hustrur. Myndigheterna räknar med att många dödsfall som beskrivs som olyckor i hemmet eller som självmord, egentligen är hemgiftsmord. Det är kvinnor som trillat ut genom fönstret eller som oförklarligt bränt sig så allvarligt vid spisen, att de har dött.
---
Sedan 1961 är hemgift förbjudet, men det händer fortfarande att föräldrar till en flicka krävs på dyra kapitalvaror av brudgummens föräldrar vid giftermål.

http://www.bltsydostran.se/ledare_sydostran/flickor-har-inget-varde(3406065).gm

Ja, vad har man för inställning till kvinnor då? Ses som slavinnor, avelsdjur och möjlighet att mjölka hennes familj på pengar.

Nätdejtingen borde vara en stor förbättring. Då blir det förhoppningsvis känslor för varandra och då är kvinnan inte utbytbar för mannen, någon som kan dödas och ersättas med en ny.

Huggorm skrev:Men att abortera flickfoster för att slippa betala hemgift är big business i Indien, och det är lite provocerande.

Det är helt rationellt, om man ser sina barn ur ekonomisk synvinkel, vilket känns främmande för oss. Men vi tycker ju också det är ok att abortera foster, om det inte passar. Enda skillnaden är att vi inte gör det pga könsselektion.

BLT skrev:Betala 500 rupier nu. Spara 50 000 rupier senare. Så lockar abortklinikerna i sina annonser. Aborten kostar sex kronor och hemgiften sextusen. Ser de på ultraljudet att det är en flicka i magen görs en abort. Tio miljoner flickfoster har aborterats de senaste tjugo åren. Ingreppet är enligt lag förbjudet, men vad hjälper det? Inte konstigt att det går åttahundra flickor på tusen pojkar i Indien.

http://www.bltsydostran.se/ledare_sydostran/flickor-har-inget-varde(3406065).gm

Förutom de ekonomiska och praktiska orsakerna finns också en religiös.

Sydasien skrev:Om inte sonen tänder elden som kremerar fadern under begravningsceremonin går själen förlorad säger hinduisk tradition. Det indiska samhället är ett traditionsbundet sådant och att överge värderingar som under århundranden format människors beteende går långsamt. I Indien värderas pojkar fortfarande högre än flickor. Rätten till abort, som indiska feminister kämpade för på 1970-talet, utnyttjas nu för att abortera flickfoster.

http://sydasien.se/politik/samhalle/fli ... -forsvann/

Alien skrev:

Huggorm skrev:Men att abortera flickfoster för att slippa betala hemgift är big business i Indien, och det är lite provocerande.

Det är helt rationellt, om man ser sina barn ur ekonomisk synvinkel, vilket känns främmande för oss. Men vi tycker ju också det är ok att abortera foster, om det inte passar. Enda skillnaden är att vi inte gör det pga könsselektion.

"Om det inte passar?" Du nedtonar medeltida seder som får Pär Ström att framstå som en jämställdhetsförkämpe, och reducerar vår abortlagstiftning till "när det inte passar".

Nedtonar? Jag tycker jag bara påpekar fakta. Antingen ser man varje ofött liv som heligt el så gör man det inte.

Och indierna gör precis som vi, de gör abort när det inte passar. De har många rationella orsaker grundat på hur deras samhälle ser ut. De gör vad som lönar sig för dem, men för samhället går det sämre iom att det blir obalans i antal män och kvinnor. Samma sak i Kina, men där beror det på ettbarnspolitiken.

Sedan så tycker vi ju att hemgiften är en irrationell sed (plus att den faktiskt är olaglig). Men där lever traditionen och grupptrycket kvar.

När kvinnorna blir mer välutbildade och kan tjäna tillräckligt med pengar själva, borde hemgiften kunna försvinna. Hon för s a s med sig sitt utbildningskapital och sin lön i stället.

Kör muslimerna och andra icke-hinduiska folkgrupper i Indien också med hemgift? Om inte, så borde inte flickor vara en lika betungande börda för dem.

Alien skrev:Kör muslimerna och andra icke-hinduiska folkgrupper i Indien också med hemgift? Om inte, så borde inte flickor vara en lika betungande börda för dem.

Åtminstone muslimerna praktiserar det, jag vet inte hur det är med sikher och jainister och andra.

Ungdomarna kan i viss mån leva fritt när de studerar vid universitet men förr el senare slår fällan igen, dvs de måste gifta sig. En artikel från 2016 men förhållandena har knappast ändrats sedan dess.

SR 12 augusti 2016 skrev:Jav Rad Salgoankar ska gifta sig i november. Det är ett arrangerat äktenskap han står i begrepp att ingå.

– Jag ville inte gifta mig nu men har gett efter för familjetrycket, för eller senare måste jag ju ha en partner. Jag kan inte leva själv. Min mamma har tjatat länge och i år så gav jag upp, säger han.

Jav Rad Salgoankar har arbetat utomlands i Dubai och Singapore och trivdes väldigt bra med det självständiga livet, men väl hemma i Indien igen ser han ingen annan utväg än att göra som sina föräldrar vill. Han är den enda sonen, alla förhoppningar vilar på hans axlar.

https://sverigesradio.se/sida/artikel.a ... el=6495284

Han hade möjligheten att hitta någon på egen hand men var inte tillräckligt intresserad, han föredrog sitt fria liv.

Så hans mamma la upp hans profil på en äktenskapsbyrå och på den vägen hittade de hans blivande hustru.

Så träffades de unga tu och godkände varandra. I stället för förälskelse så blir det "ja, han/hon ser ok ut och verkar trevlig, så jag får väl ta honom/henne".

Att vara singel och leva ett självständigt vuxet liv är i det närmaste otänkbart i Indien.

Man bor med sina föräldrar om det inte är så att arbetet tagit en till en ny stad. Samhällsstrukturen är uppbyggd på att det är familjen, och till den räknas även föräldrarnas syskon och kusiner i flera led, som tar hand om individen. Det statliga välfärdssystemet kan man inte räkna med i någon större utsträckning.

För kvinnorna betyder äktenskap att de måste lyda svärmor. Inte undra på att de gärna skjuter upp det om de kan.

Historikern Ranjana Sheel som forskat på genusfrågor i många år och undervisar vid Banaras Hindu University, i staden Varanasi i norra Indien, säger att hon på senare år märkt att unga kvinnor stannar kvar på universitet, och läser enstaka kurser bara för att slippa återvända hem efter avslutad examen.

Där hemma väntar föräldrar som inte sällan tycker att nu är det dags att gifta sig och tjejerna vet att därmed är den friheten som de upplevt under studieåren, till exempel att röra sig och göra vad de vill, slut.

Ja, det låter besvärligt. Att gifta sig betyder att förlora sin frihet och binda sig vid en främling, att inte gifta sig är heller inget val.

Alien skrev:4. Tidigare relationer.
En kortare romans under studietiden är okej. Långa förhållanden och tidigare äktenskap är ofta svårare att tolerera för potentiella svärföräldrar.

Alien skrev:Vet inte varför det ses så negativt, kanske tror man att den som redan haft (minst) en lång relation inte engagerar sig helt och fullt i äktenskapet sedan.

Ja originellt att bry sig om mannens vandel. I de flesta kulturerna är det bara kvinnornas som granskas. Jag undrar också hur de motiverar det.

Att en flickas föräldrar ogillar att mannen varit gift förut kan ha flera orsaker. Skilsmässa är ovanligt så är han skild är det alltid negativt. Var han en så dålig make att hans första fru tvingades till skilsmässa trots det stigma det innebär? Har första frun dött så skulle jag som förälder till en dotter vilja veta hur hon dött. Pga självmord? Är svärmodern och maken så hemska att självmord var enda utvägen? Pga olycka i köket? Det kan vara ett hemgiftsmord.

Har han haft ett längre förhållande med en kvinna? Finns känslor kvar? Han har tydligen inget emot utomäktenskapliga förhållanden, kommer han att fortsätta med det även som gift? Det kan påverka äktenskapet negativt, hans intresse och pengar går inte enbart till fru och familj.

Det finns all anledning för en flickas föräldrar att väga den blivande svärsonens vandel på guldvåg. När dottern väl är gift är hon helt utlämnad till mannens och svärmoderns behandling av henne.

I en hinduisk familj är det viktigt att familjerna tillhör samma religion och samma kast. Att gifta sig med någon av en annan religion är så gott som otänkbart. Fortfarande är 90% av äktenskapen arrangerade.

Äktenskap i Indien
Indisk lagstiftning tillåter interreligiösa äktenskap. Giftermål över religionsgränserna, eller över gränserna i det hinduiska kastsystemet, involverar dock byråkrati och väntetid. Många menar att par i stället väljer konvertering för att minska missnöjda familjers möjligheter att sätta käppar i hjulen.

Enligt Uttar Pradesh nya lagstiftning måste den som vill konvertera för att ingå äktenskap söka tillstånd hos lokala myndigheter.

Interreligiösa äktenskap är sällsynta och uppskattas utgöra runt 2 procent av alla äktenskap i landet.

Runt 90 procent av alla äktenskap i Indien är arrangerade.

Källa: BBC

https://unt.se/artikel/indiska-par-flyr ... d/j8664wmr

Om vad selektiva aborter leder till:

Rekha Pande, professor i kvinnohistoria vid universitetet i Hyderabad i sydöstra Indien, sitter i sitt arbetsrum med en kopp masala chai framför sig. Hon är bekymrad över utvecklingen.

Spoiler: visa

Tittar man i statistiken över barn under 6 år ser man att jämnvikten mellan könen har rubbats ordentligt. I hela Indien går det i dag 940 flickor på 1 000 pojkar och i vissa delstater i norra Indien så lite som 870 flickor. Familjer med ett eller två barn har blivit norm – och helst ska minst ett av barnen vara en son. Föräldrar tar bort flickfoster eftersom pojkar ses som en bättre garanti för ålderdomen.
Det får konsekvenser. Rekha Pande berättar att det i delstater i norr, som Haryana och Punjab, finns by efter by utan några giftasvuxna flickor.

– Familjer har stora problem att få sina söner gifta. De hämtar fruar från Rajasthan och Kerala där det finns fler flickor. Kvinnorna känner inte till den lokala kulturen och kan inte språket, utan ses bara som barnalstrande sexverktyg.
Det handlar om en systematisk utrensning av flickor ur samhället, enligt Francis Ray, genusforskare och människorättsaktivist. Något som blivit möjligt med könsbestämmande ultraljudstester.
– Är fostret i magen en pojke så fortsätter de med graviditeten men är det en flicka tar de bort fostret, säger han.

https://unt.se/nyheter/uppsala/artikel/ ... g/r9e6v8xj

När det är ont om något så brukar det uppvärderas. Men inte när det gäller flickor och kvinnor. Hur det kan gå visas i en indisk film, Ett land utan kvinnor ((Matrubhoomi) från 2003.

I en fasanfull vision om framtiden har Indien, efter århundraden av spädbarnsmord, aborter och långsamt dödande genom vanvård av småflickor, blivit ett land utan kvinnor.

Spoiler: visa

Filmen utspelas i en by på den indiska landsbygden där bypampen Ramcharan lever med sina fem giftasvuxna söner. Till slut uppdagas det att det finns en ung ogift kvinna i grannbyn, och det blir giftermål för äldste sonen, och han planerar att dela med sig...

Det är olagligt att berätta för föräldrarna om könet vid ultraljudsundersökning. Men i ett korrupt samhälle är det bara att muta personalen.

Rekha Pande berättar om en traditionell bön som man ber när en kvinna blir gravid: ”Å Gud ge oss en son och en flicka någon annanstans ifrån”.

Förhållandena kan moderniseras i städerna men på landsbygden ... Religionen och traditionerna trycker ned kvinnorna.

När en kvinna gifter sig flyttar hon in hos makens familj. Det är brudgummens familj som får hemgiften som flickans familj samlat ihop.
---
En flicka ses som en börda.

Om hemgiften ses som kvinnan bidrag till hushållet, borde hon få ta med sig den om den blir skilsmässa. Men jag tror inte det fungerar så. Kvinnan återvänder tomhänt till sin familj som då måste skrapa ihop en ny hemgift till henne. Hon är alltså inte välkommen tillbaka. Och eftersom mannens familj behåller hemgifterna så lönar det sig för dem att gifta bort sonen flera gånger och döda kvinnorna.

I medelklassfamljer i städerna får kvinnan utbildning.

I dag utbildar kvinnor sig och jobbar på kontor, säger Francis Ray och tillägger:
– Samtidigt vill man inte satsa för mycket på dotterns utbildning eftersom det blir svårt att hitta en make till henne då. Få män vill gifta sig med en kvinna som har en högre utbildning.

Dvs ingen man vill gifta sig med en kvinna som har högre utbildning än vad han har. Det kanske är likadant i Sverige?

Det där är en gammal artikel och nu är det bättre? Fan tro't.

Indien är "världens största demokrati" men inte jämställt.

Sexuella trakasserier är vardag för Indiens kvinnor. Många flickor gifts bort innan de fyllt 15 år. Kvinnor vägras ett jämlikt deltagande i samhället. Landet räknas numer till världens farligaste land för kvinnor, enligt Thomson Reuters Foundations rapport från 2018.

https://www.omvarlden.se/opinion/debatt ... -demokrati

Alien skrev:Dvs ingen man vill gifta sig med en kvinna som har högre utbildning än vad han har. Det kanske är likadant i Sverige?

Nej. Det är det inte. Det går inte att jämföra Sverige med Indien.

Alien skrev:Indien är "världens största demokrati"

Nej. Det är det inte. Jag har aldrig hört någon säga det förut.


Jag såg en dokumentär på tv om kvinnor i Indien och det kastsystem de har där. Herregud, stackars människor! De som tillhör de låga kasterna behandlas ju som om de inte är människor. Och det var vansinnigt hur aggressivt och äckligt män betedde sig mot kvinnor där. Det var en kvinna som försökte säga ifrån om något hon inte var nöjd med på jobbet, alla männen skrattade och bara viftade bort henne, hon hade ingen chans att bli tagen på allvar. När hon inte gav upp blev de snabbt aggressiva så hon var tvungen att gå därifrån. Och det var normalt, så var det hela tiden. Män såg sig uppenbarligen som bättre så kvinnor levde farligt om de sa högt att de inte höll med män.

Men de människor som tillhörde de låga kasterna... usch det var illa, det var riktigt illa att se. Jag tror inte att de känner till något annat än hopplöshet.

När man kallar Indien för "världens största demokrati" så syftar man inte på att det är särskilt demokratiskt i Indien utan på antal invånare (1,2 miljarder).

Indien är inte en fullvärdig demokrati (som de nordiska länderna,) men räknas till demokratier med anmärkningar. De har ju fria val och flera partier.

Systemet gynnar männen så därför vill de inte avskaffa det. Den fattigaste man kan ändå förtrycka kvinnor. Och så religionen och kastsystmet. Religionerna gynnar det bestående.

Huggorm skrev:Ja, hemgift måste vara en av de dummaste grejerna folk hittat på

Hemgift är vanligt i jordbrukssamhällen, och förekom även i Sverige. Det var en kompensation för att döttrarna inte fick ärva jord, eftersom det då inte skulle räcka till det manliga släktledet utan gå över till ett annat manligt släktled.

Kristna, judiska och zoroastriska kvinnor fick arvsrätt i Indien 1925. På 1970-talet och framåt införde flera delstater detta för hinduiska kvinnor så att det gällde för hela i Indien år 2005. Resultatet av detta är helt olika för olika samhällsklasser. Medelklasskvinnor i städerna blev friare, men för fattiga bondkvinnor fick det motsatt effekt. Det uppstod ett starkt ekonomiskt motiv att gifta bort flickor med en kusin (farbroderns son) så att jorden stannade inom släkten, och att flickorna inte utbildade sig eller arbetade utanför gården så att de inte skulle försvinna med någon annan man.
https://aalims.org/wp-content/uploads/2 ... itance.pdf

Vildsvin skrev:

Huggorm skrev:Ja, hemgift måste vara en av de dummaste grejerna folk hittat på

Hemgift är vanligt i jordbrukssamhällen, och förekom även i Sverige. Det var en kompensation för att döttrarna inte fick ärva jord, eftersom det då inte skulle räcka till det manliga släktledet utan gå över till ett annat manligt släktled.

Fast i Sverige ärvde även döttrarna jord, visserligen bara hälften mot sönernas lott men ändå

Huggorm skrev:

Vildsvin skrev:

Huggorm skrev:Ja, hemgift måste vara en av de dummaste grejerna folk hittat på

Hemgift är vanligt i jordbrukssamhällen, och förekom även i Sverige. Det var en kompensation för att döttrarna inte fick ärva jord, eftersom det då inte skulle räcka till det manliga släktledet utan gå över till ett annat manligt släktled.

Fast i Sverige ärvde även döttrarna jord, visserligen bara hälften mot sönernas lott men ändå

Det infördes på 1250-talet när Birger Jarl ville att Sverige skulle bli ett modernt katolskt land. För den katolska kyrkan var detta tillsammans med förbudet mot kusinäktenskap ett sätt att bryta de patriarkala klanernas makt.