Jag såg till att få min för jag inte orkade med krav, ständiga sjukskrivningar, tvångsmedicinering, socialbidrag man aldrig vet om man får månad till månad.

Jag visste att med aspergerdiagnos lämnas man ifred, får pengar från försäkringskassan och kan inte tvingas till medicinering.

Därför.

Vilja hade föga med saken att göra, däremot är olika svar intressanta för min fortsatta utveckling.

astralblood skrev:tvångsmedicinering

Varför då och på vilka grunder?

astralblood skrev:Jag visste att med aspergerdiagnos lämnas man ifred, får pengar från försäkringskassan och kan inte tvingas till medicinering.

Man kunde ju hoppas i alla fall. Dock nekas även människor med AS aktivitetsersättning/sjukersättning, finns flera exempel på det bland folk här på forumet.

För min del var det visan om att "vi kan inte hjälpa dig förrän du fått diagnos".
Jag var inte alls på och har haft väldigt svårt att acceptera det.

Men hjälp kunde dom inte ge ändå.

Jag har varit nedstämd, haft självskadebeteende och alltid känt mig annorlunda och verkligen fått kämpa för att fungera som alla andra. Åkt in till psyk akut och liknande och träffade sen en psykolog förra året som direkt började fråga mig om hur jag är, vad jag gör, hur jag tänker och föreslog sedan att jag kanske borde utredas för as då hon hade jobbat på habiliteringen tidigare och såg mycket av det i mig.

Nu när jag har fått min diagnos (det var inget snack om saken att jag har as) så har allt underlättat för mig. Jag ska till habiliteringen nästa månad, jag har fått oerhört mycket hjälp från min psykolog kring klargörande med vardagliga saker såsom att duscha, laga mat osv som jag är urkass på och hatar.
Jag ville mer ha min diagnos för att jag ska kunna förstå mig själv, lära mig vad jag behöver för att min vardag ska fungera så bra som möjligt för mig och det har underlättat något så oerhört mellan mig och min sambo samt för mig själv.
Jag vill inte behöva kämpa för att saker som är naturliga för andra inte är naturliga för mig, jag vill inte behöva jobba mer för att få samma resultat. För mig så är inte min as en ursäkt till mitt beteende, enbart en förklaring till varför jag gör som jag gör.
Varför jag behöver ha det på mitt vis, vad det är som blir fel annars.

Jag vill veta vad som är fel, för något är det. Det som vore bra med en aspergerdiagnos är att det är en grund till alla mina problem. Om jag inte har AS så har jag istället en mängd mindre problem att ta itu med. Nackdelen om det skulle vara AS är att det är medfött och inte går att bli av med.