Jag e jag å ni e några andra, därmed basta!

21 årig man.
Utreds för aspergers syndrom på begäran av min psykläkare som jag har kontakt med angående depression m.m. Satt och diskuterade ångest och så helt plötsligt fläker han ur sig en fråga om jag vet vad aspergers syndrom är för något...
Bor själv i en etta, tror inte jag skulle funka i ett förhållande och ser inte bra ut för övrigt. Kan tänka mig att ha en katt.
Har autism i släkten bla har min farbror någon(grov) form av det

Bullz skrev:21 årig man.
Utreds för aspergers syndrom på begäran av min psykläkare som jag har kontakt med angående depression m.m. Satt och diskuterade ångest och så helt plötsligt fläker han ur sig en fråga om jag vet vad aspergers syndrom är för något...
Bor själv i en etta, tror inte jag skulle funka i ett förhållande och ser inte bra ut för övrigt. Kan tänka mig att ha en katt.
Har autism i släkten bla har min farbror någon(grov) form av det

Välkommen, du har nog hamnat rätt, här åtm

43 årig man, singel.
Bor i stockholmstrakten.
Diagnosticerad asperger och add sedan ett par veckor tillbaka.
Får nog räcka tills vidare.

21 år

Man

Har misstankar på asperger och adhd. Har varit deprimerad innan jag började gymnasiet. Ungefär 3-4 år sedan (Kanske till och med längre tillbaka). Har vaknat med ångestattacker i 2 år nu. Jag har fått stöd av ett personligt ombud som ska hjälpa mig med att gå vidare i livet. Ombudet fick jag kontakt med tidigt i våras. Tack och lov.

Jag är väldigt osocial med personer jag inte känner och även de jag har känt i hela mitt liv.
Vet inte vad jag ska säga många gånger, men när jag väl pratar så kan jag bara prata om allt jag verkligen är intresserad utav.
Jag drömmer mig bort i en värld som ingen annan förstår sig på när jag öppnar munnen och pratar om vad jag tänker på och hur jag känner. Tycker allt har känts struligt med min uppväxt, inget har fungerat som jag verkligen har velat.

Nu när ekonomin har varit riktigt dålig hemma ett bra tag och jag har varit arbetslös sen jag tog studenten så har jag gjort allt för att återställa saker och ting helt ensam. Har försökt läsa upp betyg, men det var riktigt jobbigt med nya miljöer och människor. Gick dock med en person jag inte kände så väl från högstadiet.
Arbetsförmedlingen var så jobbig att jag inte ens kunde tänka, allt gick så fort och allt hände på en gång.

Jag har i alla fall en dröm. Eller ett drömjobb om det här skulle hända någon gång i mitt liv. Att göra konceptbilder och konstverk till någon eller några stora film och speltitlar. Hjälpa att utveckla spel eller film med bilder.

Får hoppas att utredningarna ger svar senare i år. Jag har läst väldigt mycket om asperger de senaste veckorna. Det är som att se sig själv i texterna. Men jag kan inte sitta och ställa en diagnos själv med texter jag har hittat på internet och i böcker.

Ska försöka hålla mig aktiv här på forumet. Verkar vara många personer med olika bakgrunder. Intressant.

Jag har snart varit medlem här i 3 år. Jag har inte skrivit särskilt mycket, men läst en del. Jag har alltid känt mig hemma här trots att jag inte haft någon diagnos. Häromdagen fick jag tillslut min aspergerdiagnos, så nu är det väl dags att jag presenterar mig.

Jag är en tjej på 37 år som bor i en småstad i Östergötland. Jag kommer ursprungligen från en håla i Småland, men har också bott nästan 15 år i Göteborg. Jag lever tillsammans med min man och mina två söner. Den äldsta sonen är 8 år och har asperger och adhd, den yngsta är 4 år och står i kö för utredning.

Jag har ett eget företag som sysslar med grafisk design och webbdesign, men trots att jag tror att jag är ganska bra på det jag gör tjänar jag inget alls eftersom jag är fruktansvärt dålig på att ragga kunder. Jag har heller inte den orken som krävs egentligen. Att ha två barn med speciella behov och själv egna svårigheter tar på krafterna.

Jag jobbar också som turistguide under sommaren. Det är ett ypperligt jobb om man som jag har medeltiden som specialintresse. Men det är inget man kan leva på.


Dessutom studerar jag på halvfart. Jag läser en utbildning i autism, vilket inte är så betungande eftersom asperger och autism också är ett specialintresse. Tyvärr kan jag inte få något studiemedel eftersom jag har pluggat alldeles för mycket vid det här laget. Jag läser nästan varje år någon högskolekurs och har läst bl.a. spanska, digital bildbehandling, webbdesign, kemi, matte m.m. Jag har också en magisterexamen i molekylärbiologi.

Jag har arbetat med allt möjligt; genetisk forskning, restaurangbiträde, i leksaksaffär, design butik, som lärarvikarie m.m. Men jag har aldrig varit mer än timanställd under kortare perioder. Därför har jag ingen A-kassa och inte heller någon inkomst.

Jag har haft ganska många intressen genom åren. Det är dock några jag ständigt återkommer till: Medeltiden, brädspel (eurogames mestadels) som jag älskar att både spela och att uppfinna/designa egna. Säsongsvis intresserar jag mig också för melodifestivalen/ Eurovision Song Contest, men annars lyssnar jag hellre på annat.

Jag är också intresserad av choklad, gärna mörk kvalitetschoklad och då menar jag inte bara av att äta den.

Ett annart stort intresse är pyssel av olika slag samt bildbehandling. Utan något kreativt mår jag inte bra.

Att resa är också något jag älskar. Jag och maken backpackade en hel del förr, men nu blir det inte så ofta som jag skulle önska, dels pga barnen och dels pga dålig ekonomi.

De sista åren har nog ändå Aspergers syndrom varit mitt största intresse. Jag har nog läst ca 60 böcker i ämnet vid det här laget.

Egentligen kan jag nog grotta ner mig i nästan vad som helst. Jag gör ofta tabeller och listor. Om barnen tex behöver en ny vinteroverall kan jag ägna flera veckor åt att ta reda på information, läsa tester och göra excelark innan jag bestämmer mig. Så är det med de flesta beslut jag ska ta.

Nu känner jag att jag skrivit väldigt mycket. Det är kanske redan för långt för att någon ska orka läsa, så det är väl bäst att jag slutar nu.

Intressant tråd. Själv är jag ny här på forumet. Är 21 år, tjej. Helt inne i mina studier som är matematik samt fysik (astro/kvantfysik), är inte lika intresserad av världen runt omkring mig dessvärre utan nöjer mig med mina favoritsysslor vilket vissa kanske inte alltid förstår.

Jag är en envis vinnarskalle, som hatar att ha fel.
18, tjej.

Hejsan ♥
Jag er en tjej, 23 år, ensam på jorden och har en asperger diagnos sedan ungefär ett år tillbaka.
Jag har också OCD och något jag tror kallas dystymi.

Är helt ny här. råkade komma hit genom google när jag sökte på något helt annat.

Man kan kalla mig Rin.
Jag är ganska osocial och det är en sak jag skulle vilja förbättra.
älskar japanska saker, filmer, böcker och musik. finns inte mycket mer att säga om mig :3

Är en kille på 34, fick AS-diagnos så sent som förra året. Mestadels varit långtidsarbetslös, men även studerat kultur och humaniora på högskolenivå (filmvetenskap, media och kommunikation, kulturvetenskap). Den senaste månaden eller så har jag praktiserat på en städfirma.

Främsta intressen har varierat, men i huvudsak kretsat kring en fascination för olika konstnärliga tekniker och hantverk (foto, måleri, m.m.) och för arbetsmiljöer. Testar gärna på nya "projekt", bygga enklare grejer eller återanvända sånt som andra gjort sig av med. Tenderar dock att tappa lusten och orken om projekten blir alltför ambitiösa, om inlärningskurvan är för brant eller liknande.

Miharu skrev:Hejsan ♥
Jag er en tjej, 23 år, ensam på jorden och har en asperger diagnos sedan ungefär ett år tillbaka.
Jag har också OCD och något jag tror kallas dystymi.

Är helt ny här. råkade komma hit genom google när jag sökte på något helt annat.

Man kan kalla mig Rin.
Jag är ganska osocial och det är en sak jag skulle vilja förbättra.
älskar japanska saker, filmer, böcker och musik. finns inte mycket mer att säga om mig :3

Då gillar du säkert min idol YOHIO.

antonius skrev:Då gillar du säkert min idol YOHIO.

Folk brukar anta det om mig. Men jag är inget fan direkt

Hej, jag är ny här. Presentationer är inte min starka sida eftersom jag aldrig vet vad jag ska säga, men om jag gör ett försök:

Tjej, över 30 men under 40 (kanske för gammal för att kalla mig för "tjej", men jag är ung i sinnet ).
Fick diagnoserna ADD och atypisk autism (drag av asperger, men inte tillräckligt många för att få diagnosen, sa de på utredningen) för ett par år sedan.
Äter inte kött, men kan äta fisk någon gång ibland... om den inte smakar för mycket fisk.
Jag gillar böcker, brittisk humor och bärs (och allitteration).

Man, 44 år.

Fick diagnosen förra veckan. Jag är glad att jag hittat detta forum och har läst ett antal inlägg som jag verkligen ler igenkännande åt. Det är skönt att se att andra fungerar som jag; det har ju varit ganska ensamt de här 44 åren trots att jag är omgiven av familj, släkt, kollegor och några trofasta vänner som inte tröttnat på mig.

Känner mig ändå ganska vilsen och tom just nu och har inte kommit fram till någon strategi för hur/om jag ska förmedla detta till familj, släkt, kollegor och vänner.

Som grädde på laxen har jag återkommande depressioner och obearbetad sorg. Jaja, det låter ju deppigt men just nu mår jag i alla fall 7/10

Sofia heter jag och är en glad tjej/kvinna som fyller 22 år i september. Bor hemma med mina föräldrar, två syskon och en hund.
Jag fick min diagnos Aspergers syndrom när jag var 15 och skulle börja på gymnasiet.

Just nu går jag en kurs om hur jag ska skaffa mig ett jobb/praktikplats. Funkar sådär..
Min högsta önskan är att bli bäst på engelska och vinna på Lotto, någon miljon skulle inte sitta fel!

Ska börja plugga i höst, engelska B blir det eftersom jag inte blev godkänd i det ämnet när jag slutade gymnasiet förra året.

Det var lite om mig.

Ny här sedan nån timme tillbaka
Kille eller liknande på 28 år som ser lika ung ut som jag känner mig (typ 20)
Inga diagnoser ställda trots att jag hela livet känt att det är något off med mig. Hade varit väldigt skönt att få mina problem namngivna men inte kommit mig för att söka hjälp- Vet faktiskt inte ens hur man skulle gå tillväga med detta så om ni nu vet, vilket ni säkert gör får ni gärna skriva en rad till mig och berätta var man kan vända sig och hur det gick till när ni genomgick diagnostiseringen. Känns både ångestladdat och skamset för mig om ja ska vara ärlig.
Misstänker dock Aspergers då det mesta som står stämmer in på mig.

Diverse saker om mig själv är att jag trivs med att vara själv men ändå inte. Kan vara sällskaplig men också väldigt osocial.
Gillar att vara ute i naturen. Plocka svamp, fiska eller bara vara där.
Spela data och pc spel, mecka med elektronik. Titta på film el serier. Läsa när hjärnan tillåter.
Har också som för att tvinga mig själv att komma ut och vara social börjat med en sport (hur ovanlig den nu än må vara) vilket än så länge känns bra.

Känns iaf bra att ha hittat hit och få bekräftelse på att man inte är den enda "tokfan" i sverige

En man57

Kvinna
35 år
Har "högfungerande" Asperger
Intressen: Djur,träning och massa annat.

Tjej, 19 år. Nyss fått diagnosen asperger syndom.

Är en tjej/kvinna på snart 25 år. Har ett förhållande med en underbar man sedan 8 år tillbaka tyvärr är vi för tillfället bara kärbo pga utav studier.
Jag har en kandidatexamen i medicin som Biomedicinsk analytiker. Har provat på att arbeta till det jag är utbildad till under sommrarna mellan terminerna, det har dock inte gått så bra. Jag får ingen intellektuell stimulans av rutin arbete på laboratorium och tröttnar lätt, vilket gör att jag har "skolkat" en del från jobb dvs ringt in sjuk. Forskning tilltalar mig mer därför läser jag nu en Master i medicin vid Uppsala Universitet.
Jag bor ute på landet i en liten etta med två underbara pälsbollar till illrar.

Mina intressen är mikrobiologi,patologi och cellbiologi.
Jag gillar klassisk musik, läxor, Big bang theory, World of Warcraft och träning.
Har ingen diagnos än men tagit tag i problemet och påbörjat en psykiatrisk utredning.

Min högsta dröm här i livet är att få köpa ett hus tillsammans med min kärbo, bli professor och bli tilldelad nobelpriset i medicin.

Grabb 27 år. Fick min diagnos 2010 men blev stämplad som bokstavsbarn tidigt. Nyinflyttad i västergötland men har tidigare bott i småland, skåne och halland, jag vill inte tänka på hur jag kommer låta efter 1 år här. Är snäll och trevlig enligt folk men har lite svårt med sociala regler. Har sedan 10års åldern ansetts som väldigt allmänbildad (fast jag tycker inte alltid det själv). Det är nog oxå en "AS grej" att sätta sig in i saker o ting och inte ge sig. Eftersom jag är nyinflyttad västgöte skulle jag vilja lära känna folk därifrån.

Hej allesammans!

Kille 45 år, bor i Uppsala med hustru, två barn, hund och kanin.

Har gått hos psykolog i hela mitt liv fram till 2011, då psykologen sa att jag hade AS, ADHD, Tourettes samt att jag är bi-polär.

– Okej, sa jag, det är ju en förklaring till att jag mått skit i hela mitt liv.

Sedan dess har jag inte gått till någon mer psykolog utan har arbetat på att få perspektiv på tillvaron. Det går framåt ett steg i taget. I samma veva slutade jag upp med min anti-depressiva medicin, alkohol och tobak. Tänkte att det var dags att städa upp i livet.

Har ett i stort sett helt frånvarande socialt liv (förutom min familj). Detta är något jag saknar mycket men har bränt alla mina broar under livets gång. Sedan ett och ett halvt år tillbaka har jag ett halvtids datajobb. Har tidigare arbetat som datalärare och kock.

Mitt liv består mest av mina specialintressen, med en ständig kamp att lägga mer tid tillsammans med familjen: det viktigaste av allt för mig.

Att ta det här steget ut på forumet är svårt men jag gör det ändå.

Hej hopp - vi hörs!

38 årig kille som bor i Stockholm. Har fru och en dotter. Min fru är psykolog och misstänkte tidigt i relationen att jag hade Asbergers. Har varit på utredning och just fått diagnosen Asbergers och ADD. Jobbar med optik beräkningar och sportdyker på fritiden. Har alltid känt mig annorlunda och inte helt passat in i världen. Har dock lyckats bygga upp en viss social kompetens till den grad att jag framstår som "normal" för de som möter mig flyktigt. Är passionerad och ser mycket bra ut till det yttre, något som gjort att jag fått många tjejer intresserade. Intresset har dock snabbt försvunnit när de lärt känna den riktiga mig. Gillar mina specialintressen och kan lösa vissa komplexa uppgifter men saknar elementära förmågor som andra tar för givet. Kan i mångt och mycket känna att jag bor på fel planet:-)

Cousteau skrev:38 årig kille som bor i Stockholm. Har fru och en dotter. Min fru är psykolog och misstänkte tidigt i relationen att jag hade Asbergers. Har varit på utredning och just fått diagnosen Asbergers och ADD. Jobbar med optik beräkningar och sportdyker på fritiden. Har alltid känt mig annorlunda och inte helt passat in i världen. Har dock lyckats bygga upp en viss social kompetens till den grad att jag framstår som "normal" för de som möter mig flyktigt. Är passionerad och ser mycket bra ut till det yttre, något som gjort att jag fått många tjejer intresserade. Intresset har dock snabbt försvunnit när de lärt känna den riktiga mig. Gillar mina specialintressen och kan lösa vissa komplexa uppgifter men saknar elementära förmågor som andra tar för givet. Kan i mångt och mycket känna att jag bor på fel planet:-)

Välkommen till forumet! Många här som är på fel planet så du är inte ensam