Den här gången blir det en lite längre promenad. Mycket hälsosamt, och trevligt!
Träffen är för vuxna med asperger/autismtillstånd som kan delta självständigt.
Barn fås tas med, ev. hundar, men inte andra anhöriga såklart.
Föranmälan är inget krav, men säg MYCKET gärna till här ifall ni tänker delta, så inspireras andra.

Samling kl. 10.30 vid spårvagnshållplats Angered centrum, vid spårvagnsvändslingan, mot torget med några torghandlare. Ifall ni är osäkra på att känna igen mig, så säg till här eller i e-post, så kommer vi överens om hur vi skall hitta varandra!

Vi går ner till Lärjeåns dalgång, och går sedan söderut längs Lärjeån, ca 7 km, till dammen vid Hjällbo. Vi äter medhavd lunch på vägen eller vid slutmålet. Sen går till spårvagnshållplats Hjällbo, varifrån man kan åka hem. Man måste ta med sig egen lunchmat (mer än frukt iallafall) och eget att dricka.

T.ex. här finns karta för dem som vill ställa in sig i förväg:
https://docs.google.com/file/d/0B0gBz1_ ... ring&pli=1

Varför känns det som en träff enbart för högfungerande asperger/autism tillstånd? Lite trist inställning tycker jag, som nog gör att de som verkligen skulle behöva/vilja komma på träffen inte kan komma.

Hur ser vägen ut som man ska gå på? Är det stig, grusväg eller asfalterad gångväg? Lätt att ta sig fram hela vägen? Mycket backar eller slät mark?

Eembla skrev:Varför känns det som en träff enbart för högfungerande asperger/autism tillstånd? Lite trist inställning tycker jag, som nog gör att de som verkligen skulle behöva/vilja komma på träffen inte kan komma.

De har bransch- och föräldraföreningar.

Eembla skrev:Varför känns det som en träff enbart för högfungerande asperger/autism tillstånd? Lite trist inställning tycker jag, som nog gör att de som verkligen skulle behöva/vilja komma på träffen inte kan komma.

Men vad är det du behöver? Har du svårt att hitta får du förstås ta med vem som helst till själva mötesplatsen (fast den inte får följa med sedan).

Är du rädd att inte hitta de andra, eftersom du inte känner någon:

Ifall ni är osäkra på att känna igen mig, så säg till här eller i e-post, så kommer vi överens om hur vi skall hitta varandra!

@ krigarsjäl Va? Vilka har branch och föräldraföreningar? Och vad har det med saken att göra?

@ alien Jag själv är otroligt obekväm i att träffa nya människor, ska jag träffa någon ny så behöver jag ha med mig en trygg person som jag kan luta mig tillbaka på om jag skulle tycka att de nya är skrämmande. Men eftersom man måste kunna gå och socialisera själv så är det ju rätt kört.
Vilket jag tycker är lite konstigt då personer med autism/asperger har ju just problem med att socialisera och även på en träff för personer med de svårigheter så har man väldigt höga krav tycker jag vilket är lite trist.

Eembla skrev:@ alien Jag själv är otroligt obekväm i att träffa nya människor, ska jag träffa någon ny så behöver jag ha med mig en trygg person som jag kan luta mig tillbaka på om jag skulle tycka att de nya är skrämmande. Men eftersom man måste kunna gå och socialisera själv så är det ju rätt kört.

du får ju säkert delta på träffen tillsammans med en kompis som har AS.

Eembla skrev:Vilket jag tycker är lite konstigt då personer med autism/asperger har ju just problem med att socialisera och även på en träff för personer med de svårigheter så har man väldigt höga krav tycker jag vilket är lite trist.

Och just därför är det bra att träffas på lika villkor där alla kommer på egen hand och representerar sig själv.

Om det kommer folk som har med sig sina föräldrar och kontaktpersoner så blir det en faktor som alla måste förhålla sig till då det blir folk där som inte är där för sin egen skull. Det blir lätt situationer där man pratar om vad man ska göra, vilket fik man ska välja etc. Om du nån måste rådfråga sin kontaktperson eller sin mamma och den tycker att "ja men kan ni inte göra såhär" så blir det lätt en besvärlig situation som påverkar alla. Nån kanske har en annan åsikt men inte vågar dra upp det för att inte stöta sig med kontaktpersonen.

Göteborg har jag varit i.

Moggy skrev:Hur ser vägen ut som man ska gå på? Är det stig, grusväg eller asfalterad gångväg? Lätt att ta sig fram hela vägen? Mycket backar eller slät mark?

Det är stor stig och sen lite asfaltsstig stig på slutet.
Inga stora höjdskillnader då stigen går längs en mindre å.
Skulle det fungera för dig?

Vuxna med "trist inställning" är också välkomna! (om de ens bor nära Göteborg ...)

TORatANDET skrev:

Moggy skrev:Hur ser vägen ut som man ska gå på? Är det stig, grusväg eller asfalterad gångväg? Lätt att ta sig fram hela vägen? Mycket backar eller slät mark?

Det är stor stig och sen lite asfaltsstig stig på slutet.
Inga stora höjdskillnader då stigen går längs en mindre å.
Skulle det fungera för dig?

Vuxna med "trist inställning" är också välkomna! (om de ens bor nära Göteborg ...)

Tack för svar. Alltid trevligt med promenader. Skulle jag delta är det bra att veta sånt här för att välja skor och kläder.

Eembla skrev:Vilket jag tycker är lite konstigt då personer med autism/asperger har ju just problem med att socialisera och även på en träff för personer med de svårigheter så har man väldigt höga krav tycker jag vilket är lite trist.

Nej, det är inte så konstigt, då dessa problem sällan förekommer när folk på autismspektrum träffas. Det är lite därför som man inte vill ha med personal, då dessa gör att det blir dessa som bestämmer hur kommunikationen ska se ut.

Eembla skrev:@ krigarsjäl Va? Vilka har branch och föräldraföreningar? Och vad har det med saken att göra?

I dessa sammanhang brukar det syfta på AAF och Attention (ar-du-osaker-om-traffarna-las-garna-har-t8767.html resp. http://www.attention-riks.se/).

@ alien Jag själv är otroligt obekväm i att träffa nya människor, ska jag träffa någon ny så behöver jag ha med mig en trygg person som jag kan luta mig tillbaka på om jag skulle tycka att de nya är skrämmande. Men eftersom man måste kunna gå och socialisera själv så är det ju rätt kört.
Vilket jag tycker är lite konstigt då personer med autism/asperger har ju just problem med att socialisera och även på en träff för personer med de svårigheter så har man väldigt höga krav tycker jag vilket är lite trist.

Jag förstår den känslan, så kände jag själv också inför första gången jag träffade forumister irl. Men det gick bättre än jag tänkt.

Har du funderat på mer exakt vad du är rädd för?
T ex att behöva konversera och inte komma på något att säga? Det går bra att var tyst, lyssna och kolla av läget. På en promenad så är man också s a s upptagen med att promenera.

Precis som du kan känna dig osäker inför att träffa okända aspergare, så kan många aspergare känna sig obehagliga till mods inför okända NT. De kan känna sig iakttagna och kritiserade el vara rädda för att NT ska "ta över". De blir hämmade och vågar inte prata öppet.

Se även denna tråd: ar-du-osaker-om-traffarna-las-garna-har-t8767.html

Jag ska med sonen på skolresa 5-6/6 annars hade jag kommit. Om planerna av någon anledning ändras, så kommer jag (om sonen blir sjuk eller liknande).

Hej!

Jag har för avsikt att komma!

Vi hade väldigt trevligt förra gången. Vi var några stycken likafuntade som promenerade och pratade om diverse saker som hade väldigt lite med naturen att göra, precis som det brukar vara på de här naturträffarna. Ta chansen att komma ni andra också, för det dräller ju inte direkt av tillfällen att träffas under så fria former som här.

@alien
Måste säga först tack för förståelsen. För det har känts som att alla andra här, mer eller mindre säger tänk på alla andra dina problem skiter vi i. Lite därför jag har slutat svara här i tråden då jag sett det som lönlöst.
Jag har många rädslor inför nya människor. Dels det här med att hälsa, vilka ska man hälsa på? Tar folk illa upp om man hälsar? Tar de illa upp om jag bara hälsar på några?
Sedan är det själv konverserandet i sig. Ja men var börjar man? Jag har ofta problem med att komma in i samtal, det händer väldigt ofta minst 1 gg per dag att jag pratar men ingen lyssnar. Det känns jobbigt att ha pratat för sig själv.

Sedan är det rädslan för konfrontationer. Om någon säger jag vill göra såhär, men jag inte vill det och säger min åsikt, men personen svara tillbaka med nej det vill inte jag vi gör såhär. Då känner jag mig väldigt illa till mods och vågar jag säga emot så börjar jag oftast gråta pga det är så jobbigt. I den situationen så är det väldigt skönt att ex ha min kärbo som bara vänder mig mot honom och säger ta ett djupt andetag, de menar inget illa, ska du ta och göra såhär istället? Eller om det handlar om var man vill äta, så kan han ge ett konstruktivt förslag till mig att "Gör som de vill, du behöver ju inte äta där, sedan går vi och gör det du vill".

Och sedan så om jag är själv och några vill göra en sak och jag en annan så vågar jag inte gå och göra min sak pågrund utav rädslan att inte hitta tillbaka till de andra, eller att de andra inte möter mig där vi sagt att vi skulle mötas. Så då hänger jag istället på och liksom våndas, men om jag har någon med mig så skiter jag i dem andra för om jag inte hittar dem så har jag någon annan som kan hitta på något med mig eller åka hem med mig.

Och tyvärr så är det så att om jag inte har den tryggheten att ha någon som kan lösa mitt sociala problem eller att jag känner personerna väldigt väl så att jag kan våga stå på mig för jag vet att personerna inte kommer döma mig,skälla på mig, bli sura så håller jag mig borta för jag vågar inte ta risken att gå dit, stöta på något otrevligt och sen vara ledsen resten av veckan.

Eembla skrev:För det har känts som att alla andra här, mer eller mindre säger tänk på alla andra dina problem skiter vi i.

Du missar en sak. De träffar som ordnas på initiativ av forummedlemmar karaktäriseras av en stor öppenhet, acceptans och att deltagarna hjälper varandra om så behövs. T.ex. har det förekommit att deltagare guidat andra deltagare i Stockholm och på så sätt gjort det möjligt för någon att kunna vara med på en träff.

Det finns i nuläget inga riktlinjer för hur en träff som utannonseras här ska se ut. Jag tycker inte heller att sådana ska finnas. Det bör finnas träffar av varierande utformning. Vi är en heterogen grupp med olika önskemål. Allt är faktiskt upp till initiativtagare, något som vem som helst kan bli.

Jag var skitnervös när jag för första gången, våren 2007, skulle på forumträff. Efter mindre än fem minuter var jag helt avslappnad mycket belåten med den öppna stämning som rådde.

En framgångsfaktor för dessa träffar är att det ordnas av aspies för aspies, dvs. helt på aspies villkor.

Hoppas du hittar en trevlig träff.

Göteborg är lite för långt bort för min del.

Åh lärjeån! där har jag promenerat en hel del.. mkt fint :>

Jag är gärna med om jag lyckas komma upp så tidigt

Vaniljflickan skrev:Åh lärjeån! där har jag promenerat en hel del.. mkt fint :>

Jag är gärna med om jag lyckas komma upp så tidigt

Jag har också varit där mycket, bl.a. lett många aspergerträffar där.
Fin natur och mycket lite andra människor (till skillnad från Slottsskogen och Botaniska vid den här årstiden):

Trevligt om du kommer med, Vaniljflickan. Och såklart Ingemar_Hjort också.
Bra inlägg av Kristofer ovan, och några till, förresten.
Om fler som bor nära Göteborg är intresserade av att träffas, så skriv gärna här.

Jag kommer!

Jag kommer. Det var riktigt trevligt förra gången.

Då kommer det vara en hel hög med Aspergare i Hjällbo där jag bor den 6/6.

Jag hänger tyvärr inte på, har oerhört svårt att umgås med fler än en person åt gången. Men jag har bott i Angered hela mitt liv och gått den promenaden vid Lärjeån massvis av gånger, verkligen jättevackert om man gillar natur. Rekommenderar alla som bor i GBG men inte varit i Angered att hänga på!

424stil skrev:Då kommer det vara en hel hög med Aspergare i Hjällbo där jag bor den 6/6.

Mjällbo. Aspergare och mjäll hör ihop!

treeman skrev:

424stil skrev:Då kommer det vara en hel hög med Aspergare i Hjällbo där jag bor den 6/6.

Mjällbo. Aspergare och mjäll hör ihop!

Haha den var ny. Hellbo har jag hört innan men det är inte så farligt här.

Från wikipedia.se:

"År 2003 hade 85 procent av befolkningen invandrarbakgrund, och 2009 har den siffran stigit till 90 procent.[4] Hjällbo är därmed Sveriges mest invandrartäta område."

Vi är bäst på nåt. Härligt.

Tror siffran är ännu högre idag dock. Oerhört sällan man ser svenskar här. Min trappuppgång är ordentligt svennig med 3 (alla pensionärer) svenska efternamn av 24.