Mardröm skrev:

Kvasir skrev:Antingen har man så svåra problem med sina depressioner att man mår bättre av medicinerna, eller så tycker man att medicinerna tar bort känslor man vill ha kvar, och då var väl inte depressionerna så besvärliga då eftersom man vill ha dem kvar.

Vilket konstigt resonemang.
Första SSRIn jag provade, då hade jag inte AS-diagnos, jag jobbade så gott det gick, gav mig precis det som behövdes, jag blev impotent, hade svårt med mat och sömn. Nåt annat märktes inte.

Självklart förutsatte mitt resonemang att medicinerna faktiskt hjälper mot depressionen. Gör de inte det så ju resonemanget irrelevant. Varför skulle man ta en medicin som inte har någon effekt?

tahlia skrev:Jag har en liten fråga (som jag kanske borde rikta till DrAspie).

Hur sjutton kan läkarna få påstå att man inte blir beroende av SSRI? Något som jag uppfattat som en direkt pekpinne på beroende är att man blir sjuk/mår dåligt om man tvärslutar, och det gör man när man om man rakt av slutar med antidepp.
Bara de faktum att man ska trappa ned på medicinen i lugn takt när man slutar är, för mig, ett tecken på att du på något vis skapat ett beroende till medicinen.

Själv lade jag tvärt av med mina antidepp, som enligt läkare inte skulle vara beroendeframkallande. Jag trodde allvarligt att jag skulle dö den första veckan.

Nu vet ju inte jag. Kanske inte alla blir sjuk om de tvärt lägger av, men det ändrar inte det faktum att man ska trappa ned för att sluta. Då måste någon sorts tillvänjning ha förekommit innan.

Jag är ingen expert på SSRI, men kan en del eftersom jag gör AT. Bensodiazepiner ger abstinens som kan vara livsfarlig när om man slutar efter att ha tagit länge, så är det inte med SSRI. Men helt riktigt, de ska trappas in och ut, inte direkt från noll till maxdos eller tvärtom. Du får ingen euforisk känsla av SSRI som gör dig beroende som av t.ex. alkohol eller andra droger. Hoppas det klargjorde lite.

Självklart förutsatte mitt resonemang att medicinerna faktiskt hjälper mot depressionen. Gör de inte det så ju resonemanget irrelevant. Varför skulle man ta en medicin som inte har någon effekt?

Valmöjligheter, politik, etc.

Jag kan låta bli min ritalin hur jag vill med bara små biverkningar. Om jag jämför med effexor, och det är inte så knasigt, är det 100gr lättare att administera, jag väljer själv om jag vill ta , problemen (avtändiningen) går över på 48 tim. Jämfört med effexor som jag var tvungen att ta likt en mat och sovklocka, att sluta var en sann pärs, biverkningarna fler.

Sen kan man ju dryfta om vad depression är. Min beskrivning ovan gjorde ju att ev pos effekter kom i skymundan. Men jag ringde o klagade. Första ggn. Tidigare har jag skitit i livet och låtit läkarhunden som gett mig giftet vara. Om vi ska hitta ngt positivt är det väl det.

Mardröm, du pratar också om något helt annat än jag, verkar det som.

Jag kommenterade bara argumenten om avtrubbade känslor och liknande som somliga säger sig uppleva av antidepressiva. Jag förutsatte att medicinen i övrigt har effekt mot depressionen och lämnade alla andra typer av biverkningar utanför diskussionen.

Ja, tänk vad hemskt att få eufori!
Undrar vilken BZ man får det av?
Jag har upplevt det 2 ggr på 20 år av BZ. Z drugs däremot, de är lite bättre på att höja humöret, en imovane på eftermiddagen gör en gladare.

Du kanske borde öka kunskapen om BZ lite? Gör man på rätt sätt så går det bra att sluta. Det finns utmärkta scheman för det, men, ett villkor är att patienten VILL sluta, DU ska inte ge ORDER om det om det upplevs funka bra pga ngn ideologisk fråga.

Naturligtvis finns det undantag men som det är nu är undantagen regel.
Beroende kan man använda vilket mått man vill för att mäta, jag har hört polisens normer ur läkarmunnar, de ska hålla sig till DSM och ICD och skita fullständigt i allt annat.

Mardröm skrev:Ja, tänk vad hemskt att få eufori!
Undrar vilken BZ man får det av?
Jag har upplevt det 2 ggr på 20 år av BZ. Z drugs däremot, de är lite bättre på att höja humöret, en imovane på eftermiddagen gör en gladare.

Du kanske borde öka kunskapen om BZ lite? Gör man på rätt sätt så går det bra att sluta. Det finns utmärkta scheman för det, men, ett villkor är att patienten VILL sluta, DU ska inte ge ORDER om det om det upplevs funka bra pga ngn ideologisk fråga.

Naturligtvis finns det undantag men som det är nu är undantagen regel.
Beroende kan man använda vilket mått man vill för att mäta, jag har hört polisens normer ur läkarmunnar, de ska hålla sig till DSM och ICD och skita fullständigt i allt annat.

Jag tror jag har hyfsad koll på BZ, men är ingen expert. Jag försökte bara svara på en fråga på ett så lättförståligt sätt som möjligt eftersom det verkade som Lentz fått lite dålig information från sin läkare. Ledsen om jag generaliserade för mycket så att du tog illa vid dig.

Jag tror det var en dålig grej av mig att börja skriva inlägg som läkare, är ju inte här därför utan för att jag har Asperger. Jag är ledsen att jag blandade ihop rollerna, ska inte ske igen.

Dr Aspie skrev:Jag tror jag har hyfsad koll på BZ, men är ingen expert. Jag försökte bara svara på en fråga på ett så lättförståligt sätt som möjligt eftersom det verkade som Lentz fått lite dålig information från sin läkare. Ledsen om jag generaliserade för mycket så att du tog illa vid dig.

Jag tror det var en dålig grej av mig att börja skriva inlägg som läkare, är ju inte här därför utan för att jag har Asperger. Jag är ledsen att jag blandade ihop rollerna, ska inte ske igen.

Det tycker jag inte. Så länge du berättar att det är vad du fått lära dig som medicine studerande och inte vad du själv upplevt. Det kan vara intressant för oss att veta hur läkarna resonerar, precis som det kan vara intressant för dig att veta vad olika patienter har för erfarenheter.

Dr Aspie skrev:Jag tror det var en dålig grej av mig att börja skriva inlägg som läkare, är ju inte här därför utan för att jag har Asperger. Jag är ledsen att jag blandade ihop rollerna, ska inte ske igen.

Jag tycker det är jättebra att få en aktiv läkar(studerand)e här! Fler läkar(studerand)e borde nog hänga lite på sådana här ställen.

Vill du uttala dej som läkare kan du ju alltid skriva det, det första du gör i ditt inlägg!

Dr Aspie skrev:Jag tror det var en dålig grej av mig att börja skriva inlägg som läkare, är ju inte här därför utan för att jag har Asperger. Jag är ledsen att jag blandade ihop rollerna, ska inte ske igen.

Jag har inget emot att du skriver inlägg som läkarroll då och då, har man tur kan man ju lära sig något intressant av dig då och då.
Annars så är det ju som weasley säger intressant att veta hur läkarna ser på saker.

Dr Aspie skrev:
Jag tror jag har hyfsad koll på BZ, men är ingen expert. Jag försökte bara svara på en fråga på ett så lättförståligt sätt som möjligt eftersom det verkade som Lentz fått lite dålig information från sin läkare. Ledsen om jag generaliserade för mycket så att du tog illa vid dig.

Jag tror det var en dålig grej av mig att börja skriva inlägg som läkare, är ju inte här därför utan för att jag har Asperger. Jag är ledsen att jag blandade ihop rollerna, ska inte ske igen.

Jo, det ska du absolut göra, men du är ju här som privatperson och inte läkare, du har ingen överhet men det betyder inte att du inte ska diskutera medciska frågor. Tvärtom.

Men alltfler patienter inser att tex BZ, och även de gamla tricykliska deppmedsen är ett bättre val än SSRI-SNRI och daglig utfodring med modern antipsykotika (abilify har en särställning ) och "icke beroeneframkallade" medel mot sömn/ångstproblemtik som propavan, theralen, nozinan. Det är bara att be till Gud att man somnar så man slipper lida!

Beroende, som drabbar 50% av de som äter BZ 6 mån, av vad jag läst, drabbbar mer sällan aspergae. Dessutom får man skilja på beroende av NÅT och kickar, eller speciella substanser så som alkohol. Vidare måste beroendet utvärderas, om det är så det får bli, best case, eller om det är till skada för patienten. BZ är ju faktiskt ganska ofarligt. Om man använder det rätt, 2-8 veckor, eler vid "speciela tillfälen" och inser vilka som man måste göra undantag och långtidsbehadla så kan mkt lidande förhindras. SSRI ser jag som lite absurda, en depression varar normalt 2-8 veckor, en ssri hinner knappt börja funka innan persoen i de flesta fall skulle börjat funka av sig själv.

Vi har ju fö nu Lyrica som ger en del patienter eufori. Det kan även uppträda på SSRI.

Nu är jag inte emot SSRI för de som vill äta dem, de kan göra stor nytta, men jag är starkt emot skönmålningen och den beskrivning av beroende som man numer annammar. Likaså att beroende skulle vara så hemskt. En avtrappning på BZ kan ta lång tid och vara smärtfri. Triazolam blir man inte beronde av ens, den elimineras för snabbt. Tror du det är svårare att sluta med BZen triazolam än seroxat?

Ja ja, Dr Aspie, börja nu inte tvivla på din kompetens eller omdöme igen!
Skriv eller låt det framgå vad du talar som bara, som folk redan har sagt!
Här finns åtminstone Docfrasse också (som läkare utanför garderoben, så det hoppas jag jag får skriva). Tänk att ha folk som (ur olika vinklar) vill hjälpa till med litet sådant här på forumet! Och AS-rättighets-eldsjälar av olika slag. Tillgångar! Fler sådana!

(För övrigt kanske du har sett åtminstone något av vad folk kan få för sig eller fruktlöst spekulera i när det inte finns någon sakkunnig som hjälper till med fakta, begrepp och tankereda?)

Jag får se hur jag gör i framtiden. Men är lätt hänt att någon känner sig provocerad.

Det jag skrev är vedertagna "sanningar" som jag lärt mig på utbildningen. Jag har själv upplevt att patienter som, som jag ser det, undviker SSRI i onödan p.g.a. att de känner någon som fastnat i tablettmissbruk av t.ex. BZ. Skitviktigt att förklara att det inte alls är samma typ av läkemedel då. Sen är det inte säkert att patienten vill äta SSRI ändå, men det är ju bra om man vet vad man tar ställning till.

Dr Aspie skrev:Jag får se hur jag gör i framtiden. Men är lätt hänt att någon känner sig provocerad.

Det jag skrev är vedertagna "sanningar" som jag lärt mig på utbildningen. Jag har själv upplevt att patienter som, som jag ser det, undviker SSRI i onödan p.g.a. att de känner någon som fastnat i tablettmissbruk av t.ex. BZ. Skitviktigt att förklara att det inte alls är samma typ av läkemedel då. Sen är det inte säkert att patienten vill äta SSRI ändå, men det är ju bra om man vet vad man tar ställning till.

Dr Aspie

Jag uppskattar i mängder att du deltar här och kommer och korrigerar oss lekmän när vi bara sitter och spekulerar!!

Några av oss har väl lite mer kunskap om preparaten än andra, men det är alltid väldigt intressant att se vad en fackman har att säga! Så när du rubricerar dina läkarinlägg ungefär som du gjorde i ovanstående citat så är åtminstone JAG väldigt glad och nyfiken på vad du har att skriva och känner mej verkligen inte alls provocerad!

Något som kan vara roligt för dej att känna till är att vår (högst ovetenskapliga, förvisso) lilla enkät här i någon forumtråd tyder på att många av oss med AS reagerar väldigt underligt på mediciner. Det VERKAR vara ovanligt vanligt med konstiga biverkningar eller utebliven reaktion på medicinen öht.

Om du vill kan jag försöka leta reda på tråden ifråga, så kanske du kan kommentera lite av det som framkommit där?

Dr Aspie skrev:Jag får se hur jag gör i framtiden. Men är lätt hänt att någon känner sig provocerad.

Det får du nog lära dig att hantera.

Det jag skrev är vedertagna "sanningar" som jag lärt mig på utbildningen.

I dagsläget är de inte lika vedertagna. Reträtten är inledd!

Jag har själv upplevt att patienter som, som jag ser det, undviker SSRI i onödan p.g.a. att de känner någon som fastnat i tablettmissbruk av t.ex. BZ. Skitviktigt att förklara att det inte alls är samma typ av läkemedel då.

Jag tog andra vägen. Tack doktorn...
Hade jag fått det jag behövde hade jag kanske aldrig hittat hit...
Men som sagt, det tog år. För många.
NU är jag verkligen arg. Inte på dig, inte alls, du gör som du är åtsagd, men frågan är hur mkt du försvarar din överhet?

Sen är det inte säkert att patienten vill äta SSRI ändå, men det är ju bra om man vet vad man tar ställning till.

Övriga politisk-medicinska konsekvenser och övervägningar då?

Sjukskriver du mig som "special case" förevigt om jag vägrar antidepp? Eller vad? Jag är ett politiskt djur, ingen människa. Skulle jag bara kunna umgås så skulle jag snart förändra allt. Likaså om jag hade det jag behöver, som jag inte har, pengar till mutor, ett väpnat garde. Nu är det hopplöst och jag fruktar herren om jag självspiller mig. Fast nån utväg finns väl även där. Tappa livsgnistan, hålla färgen, planera döden. Jag föredrar detta framför samhällets sk vård och de mediciner du förespråkar.

Hjälp oss dö om vi inte kan leva ett fulllvärdig liv enligt våra egna mått.
Befria oss från smärta och sjuklig ångest och oro, effektivt.

Personligen längtar jag efter den dagen som läkare har samma möjlighet att skriva ut x antal terapitimmar lika lätt som medicin.....(eller både och för dom som behöver det).

Ville bara påminna om diskussionen vi hade under rubriken "Livsfarligt med SSRI". Där diskuterade vi rätt noggrannt SSRI:s starka och svaga sidor. En megastudie hade visat att preparaten inte har mer än placeboeffekt FÖRUTOM vid vissa fall av ÄKTA depression.

Jag gissar att det som INTE är äkta depression är: livskriser, sociala problem, ångest, ensamhet, sysslolöshet, stress etc. Där fungerar dels terapi dels rent praktiska lösningar av problemen. En manodepressiv person kommer av och till in i äkta depressioner t ex.

En aspergares depression består nog ofta av utanförskap och arbetslöshet. Då är risken stor att SSRI inte hjälper.

Observationer: jag och andra konstnärssjälar som är skapta med låg serotoninhalt reagerar oftast på Prosac med en kraftigt förhöjd ångestnivå permanent eller serotonergt syndrom (livshotande). Det enda SSRI-preparat jag sett fungera på mig och andra i denna grupp är Seroxat. Nackdel: rejäl viktuppgång och impotens/utebliven orgasm=havererat äktenskap ibland.

Medicin som påverkar serotonin och noradrenalin (halvneuroleptika), Efexor, Remeron/Mirtazapin: Vanliga biverkningar: Man går upp rejält i vikt och samlar på sig vatten. Blir slö, slapp och likgiltig. Impotens.

Neuroleptika=påverkar även dopamin. De exekutiva funktionerna sänks kraftigt och man blir handlingsförlamad. Kan inte få tanke att bli handling. Grav fetma och impotens. Zoombie-liv.

Reumatiker o andra svårt sjuka kan oftast inte klara av psykofarmaka. Man stryker med av biverkningarna.

BARA DU VET VAD SOM ÄR BRA FÖR DIG! DU ÄR UNIK!!!

Dr Aspie skrev:Jag får se hur jag gör i framtiden. Men är lätt hänt att någon känner sig provocerad.

Det blir bra träning, på internet har du möjlighet att få möta många arga patienter, men de sitter bakom datorskärmar, harmlösa.

Du kan lära dig mycket av att diskutera och få se saken från patientens synvinkel. I stället för irrläror och informationsbroschyrer, den nakna sanningen .

Du vill väl inte bli en trött doktor med en Vioxxalmanacka på väggen? . Det vill säga, man lär sig något nytt varje dag, det är inte alltid smärtfritt, men kanske värt det. Att folk blir provocerade är en bra sak att kunna hantera, speciellt när man får tillfälle att analysera igenom i lugn och ro varför personen blev provocerad.

Precis! Fan vilken tur att vi har Sugis som kommer på sådant och kan formulera det!

weill, ja äter celebara och tycker indragnigen av vioxx var en skandal.

Bara en not om SSRI, det är allmänt känt att personerna som utförde dödskjutningarna vid skolorna i USA var 'medecinerade' med dessa prep. De var iofs unga och säkerligen deprimerade, men du kan säkert hitta den verkliga kopplingen själv. Skador på vuxna kanske inte märks i samma grad, men dessa gift är relativt nya oxå. Skadorna de gör kan lika gärna gå i arv. Föds man med de är det säkert svårare att bli verkligt läkt.
Min läkare ville oxå ge mig rävgiftet eftersom jag hade en 'kemisk obalans' i hjärnan. Precis som att det skulle få en att ta emot skiten. Tråkigt att det finns folk som inte kan/vågar säga emot dock.

Det finns för närvarande inga bevis för att det var just SSRI preparaten som fick dom att skjuta ihjäl en massa folk. Inte som jag har sett iaf.
Dom var ju säkerligen medicinerade av en anledning, jag vet inte vad det var men det kan ju ha bidragit till varför dom gjorde som dom gjorde, däremot ville media peka ut SSRI som den stora boven i det hela så fort dom fick reda på att ungarna käkade lyckopiller.

Mitt ben skakar nu och jag äter SSRI preparat, det måste bero på tabletterna! Ut med dom fort som fan, vill aldrig se dom igen!
Eller så kan det bero på att jag är rastlös...

du kanske är rastlös pga att du äter SSRI?

Mardröm

Det är allmänt känt att:

1) Precis när man börjar äta SSRI kan man få mer och allvarligare ångest och depression - då gäller det att hålla ut. Denna period pågår ungefär 2-3 veckor beroende på person.

2) Om man slutar äta SSRI alldeles tvärt och utan läkarens godkännande kan man OCKSÅ hamna i ett tillstånd av svår ångest, och depressiva tendenser.

SSRI är alltså inte farligt I SEJ, det är när man använder det slarvigt som det kan vara farligt. Vi vet inget om hur skolskjutarna hade det med sin medicin; tog de den regelbundet eller slarvade de med intaget? Struntade de i läkarens förmaningar och slutade tvärt? Hade de inte förstått att man kunde känna mer ångest under insättningsperioden, men att detta bara är en reaktion på medicinen?

Och framförallt; kan de inte skilja på tanke och handling? Att TÄNKA att man vill meja ner en hel skolgård är förvisso inte bra, men att gå till handling... där finns en allvarlig diskrepans som kan ha med SSRI att göra, eller något djupare, kanske psykosartat. Det vet vi inte.

Mardröm skrev:du kanske är rastlös pga att du äter SSRI?

Kanske, men hellre rastlös än alternativet faktiskt.