KrigarSjäl skrev:
Idén med dansbandsmusik är från början att fylla en lada med folk som vill dansa. Bakgrundsmusik att svänga loss till, ren bruksmusik.

Fyller sitt syfte då och det finns ju uppenbart en efterfrågan på musiken.

http://d24w6bsrhbeh9d.cloudfront.net/ph ... 00b_v1.jpg

En bild om musik...

KrigarSjäl skrev:Man får ta det för vad det är, musik gjord för att dansas till. För dansbandsmusikerna är det ett kneg och inte så mycket mer.

Vad har du för referenser på det? De jag känner ser det mer som en livsstil än ett kneg. De skulle hålla fortsätta på fritiden om de inte kunnat leva på det.

KrigarSjäl skrev:Musikintresserade bryr sig i regel inte om dansband utan mer obskyra rockband, Bob Dylan, Morrissey, punk, klassiskt mm. Musik med lite hjärna.

Du skämtar. Den mesta rockmusiken går knappt ens att kalla för musik. Tre ackord i tio minuter + lite brölande till är inte vad jag kallar för musik. De flesta rockmusiker verkar inte ens kunna det mest elementära inom musiken.

Moggy skrev:Kanske inte. Men Vikingarna och SvenIngvars (eller vilka dansband som nu är störst) säljer massvis med skivor och fyller lokalerna med folk som älskar deras musik. Tror det betyder mycket mer för dansbandsmusikerna än att få höga betyg av recensenter på DN och sen inte sälja några skivor.

Ja, men de som inte gillar musiken försöker oftast snacka bort det faktum att det finns en stor dansbandspublik med diverse bortförklaringar.

Finns ju exempel på en del som spelat i hårdrocksband och sedan börjar spela i dansband/dansbandsmusik för att det lönar sig bättre.

Wine skrev:Finns ju exempel på en del som spelat i hårdrocksband och sedan börjar spela i dansband/dansbandsmusik för att det lönar sig bättre.

Det kan ju vara så att de varit uppfödda på dansbandsmusik, och tröttnat på att spela icke-musik. Så då går de tillbaka till sina rötter. Typ som Benny Andersson och co.

Men om det nu lönar sig bättre att spela dansbandsmusik, hur kan det komma sig om nu ingen gillar sånt?

Anledningen till att dansbandsmusiker har sådana gräsliga kostymer är av skattetekniska skäl. På 70-talet när de turnerade runt försökte många av dem som då klädde sig mer propert att göra avdrag i deklarationen för scenkläderna. Arbetsklädsel är normalt avdragsgill om den endast används i arbetet. Dock gick inte Skatteverket med på det eftersom kostymerna och kavajerna som de använde även kunde användas privat. Därför blev scenkläderna mer extrema och ohyggliga så att de absolut inte skulle kunna användas i något annat syfte än att uppträda på scen och därmed bli avdragsgilla.

Vill ni se några riktigt överjävliga skivomslag rekommenderas den underbara bloggen http://katastrofalaomslag.blogspot.com/

Björne skrev:Därför blev scenkläderna mer extrema och ohyggliga så att de absolut inte skulle kunna användas i något annat syfte än att uppträda på scen och därmed bli avdragsgilla.

Kul info om något man inte hade en aning om!

Björne skrev:Anledningen till att dansbandsmusiker har sådana gräsliga kostymer

Jag tror dig! Om inte annat så för att det är en väldigt bra historia!

/ J

Och om man hatat dansbandsmusik på 70-talet så borde man alltså ha klätt sig i de då lika hatade kostymerna till vardags för att göra dem icke avdragsgilla!!

Jag tycker mig ana en viss snobbism i föraktet för dansbandsmusik.

Men jag har inga fördomar, det viktiga är om man gillar melodin och ev texten, inte vilken genre det är.

Eftersom musiken i första hand är till för dans så kanske sången inte är så passionerad och känslostark (tacka vet jag opera) och texten är rätt platt. (Iofs så brukar många texter i andra genrer inte heller vara så lysande.)

Men ibland är texten så sorglig att jag inte fattar hur någon kan dansa och vara glad till den. Som Den stora dagen av Vikingarna:



En gammal kvinna går omkring och pyntar i sitt hus
Idag är det hennes stora dag.
Hon har köpt kaffebröd och tårta som smyckats med små ljus
och en likör av bästa slag.
Och när hon lägger på en duk, den finaste hon har,
så ringer det på hennes telefon.
Hon blir glad och lyfter luren och hör rösten på en karl,
hennes allra yngsta son.

Jaså, säger Du det, Du kan inte komma från,
Du tog fel på vilken dag det var.
Nej, det gör ingenting, om det är något, bara ring,
för jag finns ju här var dag.

Hon tar fram finservicen, den med små violer på,
en kopp har visst en gång gått i kras.
Men hon tänker att det gör nog ingenting,
vi blir så få på mitt årliga kalas.
Och när kaffet kokar upp så ringer det på telefon,
och hon glömmer allt och springer därifrån,
och på ett ögonblick hon mister något av sin illusion
när hon hör sin äldste son.

Jaså, säger Du det...

Kan inte höra den utan att känna mig gråtfärdig, jag vet ju att det finns en verklighet bakom.

Folk får gärna kalla mig snobbig.

Den där honungsslippriga påklistrade svettiga 'glädjen' som dansbandsmusiken utstrålar ter sig bara kväljande, falsk och övermättad för undertecknad.

Man sjunger om utopier som inte finns och uttrycket berör inte livets jävligheter alls vilket gör det till ren eskapism, en slags kollektiv emotionell svagbegåvad eskapistisk rappakalja som jag inte vill ha med att göra.

rdos skrev:Du skämtar. Den mesta rockmusiken går knappt ens att kalla för musik. Tre ackord i tio minuter + lite brölande till är inte vad jag kallar för musik. De flesta rockmusiker verkar inte ens kunna det mest elementära inom musiken.

Rocken är progressiv och förhåller sig till världen sådan den är istället för att kleta ut etern med hur underbart alltsammans är.

Rocken är progressiv och har därmed nåt att berätta. Dansband är för folk som inte vill ha berättelser eller analys utan sticka huvet i sanden och dansa i takt. Sen åker de hem, skruvar med sin hammock och rensar i sin trädgård.

Kan påpeka att det vuxit fram en genre under 1990-talet som kallas modernmusik. Den är betydligt mer acceptabel att höra men är inget som hemmahögtalarna nås av. Varianten från 1970-talet som lever vidare under "mogenmusik" framkallar ytterst lite musikalisk harmoni..

Det skiljer en hel del mellan olika rockmusik, så för att säga något om den får man nog specifiera genre eller band.

plåtmonster skrev:Det skiljer en hel del mellan olika rockmusik, så för att säga något om den får man nog specifiera genre eller band.

Visst är det så. Men generellt har rocken mer att säga än dansbanderiet.

Ni som dissar dansbandsmusiken totalt, dansar ni öht? Om inte, så är ju er kritik till stor del irrelevant.

När man dansar ska man antagligen inte tänka så mycket på texterna, alltså bör de inte vara djupa el tragiska. Man ska bli på gott humör och kunna sjunga med i texten.

Ett exempel Leende guldbruna ögon, åter med Vikingarna:



Leende guldbruna ögon har jag förälskat mig i
just dina guldbruna ögon
så blå kan det aldrig bli..

blickarna som du mig sänder
tänder nåt varmt inom mig
det är nåt härligt som händer
som fångar å drar mig till dig

Ingen djupsinnig text precis, men har man förälskat sig i en med bruna ögon tycker man texten passar precis.

Blev ju t o m en TV-serie som hette Leende guldbruna ögon. Som bl a tog upp att det var dålig credd att spela i dansband. Kanske just för att dansband inte förknippas med rock och rebeller (som jag tycker bara är rebeller till namnet).

Inom rocken (väldigt brett område) finns det naturligtvis de som är äkta och de som bara poserar. Riktiga rebeller och de som bara snott rebellens attribut.

Vilka som är vilka kan vara svårt att avgöra för den som inte är inne på rock men vi andra ser ganska snabbt vad som är äkta vara.

Dansband anser jag är horribelt i största allmänhet vilket inte bör motiveras mer än att länka till valfri dansbandslåt, typ hör eländet bara.
Det hade jag tyckt även om jag gillade att dansa.

Ett intressant test är att lyssna på skillnaden mellan (dans)banden Vikingarna och t.ex Blender eller Casanovas. Båda utger sig för att vara dansband men det är lite skillnad emellan.

plåtmonster skrev:Ett intressant test är att lyssna på skillnaden mellan (dans)banden Vikingarna och t.ex Blender eller Casanovas. Båda utger sig för att vara dansband men det är lite skillnad emellan.

Är det verkligen det? Om man analyserar ner musiken till takten och tempot?

Msuik består av t.ex synkronisering och harmoni mellan instrumenten också. Samt inte minst variation mellan låtar..

plåtmonster skrev:Msuik består av t.ex synkronisering och harmoni mellan instrumenten också. Samt inte minst variation mellan låtar..

Jo jag vet det är rätt komplext. Därför gav jag bara exempel på vad som kunde analyseras. Så nu när vi har kommit så pass långt. Är det stor variation på dansband rent tekniskt? Det går inte att spela för snabbt och inte för långsamt för det blir totalt omöjligt att dansa till pardans.

Ingen aning hur det förhåller sig rent tekniskt

Nå, ibland kan det bli bra också.
När andra än dansbandsmusiker framför låten, alltså.

Blonda svenska vikingar är en låt av Vikingarna.
I Ultima Thules tolkning är den bra på riktigt, på samma sätt som Staten och kapitalet blir bättre i Ebba Gröns version än Blå tågets.