Är det nån el några här som blir rastlösa/stressade av att vänta t.ex i en kö. Utan att ni har adhd.
Jag tycker sånt är jättejobbigt. Att vänta på min tur.
Jag har också väldigt dåligt tålamod. Får jag göra om en sak flera ggr för det inte lyckas på en gång så blir jag jätteirriterad.

Jag känner igen mig. Blir lätt otålig när det gäller att vänta.
Man känner sig liksom fast på nåt sätt och det är svårt att göra nåt annat än att bli uppstressad av det.

Jag hatar att köa o det spelar ingen roll var det e, om jag står i en affär, sitter i bilen eller kanske väntar på ett plan. Var inne i en bank i dag o fick vänta, alla andra satt medans jag gick runt hela tiden

Går runt, tittar, petar..

När jag tidseffektiviserar min vardag maximalt brukar jag uppleva köande som hindrande. Det tror jag att de flesta gör. Just för närvarande lever jag dock inte riktigt lika stressigt och idag, när jag stod i den 10 minuter långa kön till postkontoret i den lokala livsmedelsbutiken, tillät jag mig att förnöjas över rakbladens placering närmast kassan: jag föreställde mig att lokaliseringen berott på att tillgodose kundernas behov av att kunna raka av den skäggväxt som hunnit växa under köandet.

Lite visare framfört så har vi ju all tid i världen; det finns liksom ingen mening med att springa i rulltrapporna eller att pressa sig ombord på en fylld tunnelbanevagn. Sättet som vi skyndar oss på är en direkt verkan av behovet av att som samhälle kunna agera konkurrensmässigt i jämförelse med övriga. Det flera förutseende bolagsstyrelser redan har listat ut är dock att produktiviteten ökar mer då personalen mår bra än då personalen måste stressa.

AnnaSue skrev:Är det nån el några här som blir rastlösa/stressade av att vänta t.ex i en kö.

Att uppleva problem med att vänta i köer kan spegla den samtida tillvaro som beskrivits ovan.

Viljan att lyckas på första försöket behöver inte relatera till viljan att arbeta effektivast. Min föreställning är snarare att det handlar om att kroppen biologiskt straffar sig själv då misstag begås, för att betinga sig att agera rätt. Den intressanta jämförelsen blir då mot den belöning som kroppen utdelar då man gjort rätt. Balansen mellan att lära sig genom bestraffning eller beröm är inte enbart ett givet pedagogiskt studium, utan kan även ha bäring på kroppens egna inlärningssystem. Vidare innefattar tålamod inte enbart förmågan att iterera tills man lyckas, utan kan även innefatta mer generellt avvaktande.

En lärares sätt att dirigera sin elev kan i mycket hög grad jämföras vid kroppens egna sätt att dirigera sig. Så trots att bristande tålamod kan verka vara den uppenbara orsaken till din irritation skulle det likväl kunna handla om helt vanlig biologi.

AnnaSue skrev:Får jag göra om en sak flera ggr för det inte lyckas på en gång så blir jag jätteirriterad.

Att uppleva irritation över misslyckanden kan vara produkten av biologisk utveckling som beskrivits ovan.

Håller med, Gripandekylig, det är bra att ta ett steg tillbaka och betrakta det hela utifrån.

Jag brukar tänka att jag inte velat ha det på det motsatta viset, att vi alla bara stuntat i köandet och trängde oss fram istället. Så vill jag inte ha det, jag kan tycka att det finns något i det närmaste rörande kring det faktum att vi snällt står och väntar på vår tur för att vi kommit fram till att det är så vi vill att samhället ska fungera. Ja och vill jag ha det så då är det bara att acceptera att ibland väljer man "fel" kö och ibland tar det tid. När jag var yngre, på den tid som Posten fanns på riktigt, kunde det ta sån tid ibland när pensionärer skulle småprata framme i kassan. Det gjorde mig mycket irriterad. Men jag försöker ha överseende med sånt nu. De vill ha lite kontakt, som vi alla vill. Men om någon tränger sig blir jag irriterad, det är ett oskick.

Jag håller med om att köande är ett betydligt mycket bättre system än (för att ta en jämförelse) det Italienska armbågandet (där jag visserligen lyckades väldigt väl men upplevde som betydligt mycket jobbigare).

Jag plockar ofta fram mobilen/surfplattan när jag köar och gör något roligare/trevligare och låter på så sätt tiden rinna iväg (det är bökigt i bilkö men jag kör så sällan bil numera eftersom jag inte har råd).

Numera är jag betydligt mycket mindre stressad vilket underlättar köandet, att hela tiden jaga minuter och sekunder gör köande till en olidlig upplevelse.

såklart att köer är bra och nödvändiga det var inte det frågan var. Jag undrar om flera blir rastlösa i köer och att det känns stressande. Ni som svarade att ni kände igen er har ni adhd eller bara asperger?

Jag har båda diagnoserna (och som sagt jag blev rastlös förut vilket jag kopplar ihop med min dåvarande dagliga dos av stress...)

Jag blir oproportionerligt irriterad om jag hamnar i en långsammare kö i mataffären. Detta oavsett om jag har bråttom eller inte. För att inte tala om när man stått tio minuter i den långsamma kön och precis när det är ens tur öppnas en ny kassa bredvid. Eller om den nya kassan öppnas innan man hunnit stå länge i kön men nån jävel med fullproppad vagn hinner före. Själv ska man köpa en burk keso, gah. Typisk situation som dränerar energi från sådant man behöver energin till. Dagens gnäll.

Har ej adhd.

Jag har ju enbart Asperger men att sitta i ett väntrum tex. är ju mördande tråkigt. Och sällan får man träffa den man ska träffa i tid så man får ju vänta ännu längre. jo då blir det lätt myror i benen. Kö i matvaruaffären kan oxå va jobbigt. Man blir ju småsur på tanterna som tar det krånglande kortet bara för att krångla. Och sen ser tanten chockad ut över att det inte funkade nu heller. Suck! Själv försöker jag packa upp så snabbt som möjligt och göra ifrån mig vid kassan på enklaste viset. alla konstigheter får man klara av innan man ställer sig i kassan. Typ kolla om verkligen allt är lagt i korgen eller behövs en mjölk till. Sånt kollar jag innan jag ställer mig i kassan. folk som har glömt hälften blir jag galen på.

AnnaSue skrev:såklart att köer är bra och nödvändiga det var inte det frågan var.

Frågan var om man blir stressad och tycker det är jobbigt med köer, fattade det, skulle nog tro att de flesta tycker det är lite jobbigt med köer och jobbigare ju mer stressad man är, det säger sig självt. Poängen var väl att man kan försöka tänka kring köandet som fenomen och att därigenom minska sin rastlöshet och stress. Jag har också mycket dåligt tålamod för att inte säga obefintligt.

Hade jag haft adhd hade jag inte svarat (det var väl det som var grundförutsättningen).

Jag hatar köer. Får mentalt psykbryt ibland. Allt ska gå snabbt annars blir jag sjukt rastlös och mår skit. Har ej ADHD.

treeman skrev:Jag hatar köer. Får mentalt psykbryt ibland. Allt ska gå snabbt annars blir jag sjukt rastlös och mår skit. Har ej ADHD.

Tillägg:
Blir också sjukt rastlös när jag sitter på toan och det inte kommer nåt...

Jag blir sällan irriterad av att vänta i kö. Konstaterar lätt lakoniskt att det bara är att gilla läget eller gå därifrån och gör antingen eller. Jag har ADHD.

Har bara läst ts.

Jag blir SJUKT stressad av köer och jag har inte ADHD. Fråga min psykolog om det efter utredningen och hon sa att det troligen beror på mitt känsliga nervsystem som inte kan hantera stressen i situationern och därför kommer symptom som liknar ADHD fast det inte är fråga om det.

jag blir så även om jag har all tid i världen. Det är nog för att det är så himla tråkigt. Och frustrerande. Jag gillar inte saker som går långsamt heller eftersom jag själv tänker så snabbt å vill att allt ska gå snabbt.

Jag har "bara" asperger och tycker också det är hemskt jobbigt! Men jag tänker att det kan bero på att hela situationen är rörig, högljud och allmänt stressande och att man bara vill därifrån så snabbt som möjligt.

Att vänta på folk i affärer är det värsta som finns.
Att stå som en idiot och vänta på att de ska välja en vara i evigheter, jag tål det knappt. De saktfärdiga och de ambivalenta får handla utan mig.

Köer och väntrum är däremot inga problem.

AnnaSue skrev:såklart att köer är bra och nödvändiga det var inte det frågan var. Jag undrar om flera blir rastlösa i köer och att det känns stressande. Ni som svarade att ni kände igen er har ni adhd eller bara asperger?

Jag har bara Asperger.

KrigarSjäl skrev:De saktfärdiga och de ambivalenta får handla utan mig.

Lika stort tålamod som jag kan ha med köer, lika litet tålamod kan jag ha med människor som tänker långsamt och ologiskt. Det har jag allt svårare med för varje år som går.

Vänta är en av de saker jag tycks vara fantastiskt bra på. Tålamod är en sådan sak jag har för mycket av (enligt nära och käras utsago, inte min egen).

Jag tillhör den här skaran människor som konsekvent låter människor gå före i kön så fort de har färre varor än jag eller om jag ser att de får ont av att stå och vänta t.ex äldre människor eller människor som står där och balanserar på kryckor alternativt de som för tillfället har ryggvärk (åratal av att leva med människor som lider av återkommande diskbråck har hjälpt mig att känna igen den hållningen en människa med ryggvärk får). "Gå före du, jag har inte bråttom".

Känns som om jag stressar tillräckligt över andra saker i mitt liv, onödigt att stressa över småsaker. Dessutom får jag ju en ypperlig möjlighet att stå och fundera ett slag, iaktta människorna runt mig och samla information.

Titti skrev:

KrigarSjäl skrev:De saktfärdiga och de ambivalenta får handla utan mig.

Lika stort tålamod som jag kan ha med köer, lika litet tålamod kan jag ha med människor som tänker långsamt och ologiskt. Det har jag allt svårare med för varje år som går.

Ja det verkar inte bättre än att det är likadant här. Man blir rastlös av att vänta in deras långsamma synapser.