För egen del tycker jag inte att min asperger är nämnvärt jobbig. Jag har en kognitiv förmåga som är välutvecklad som jag tolkat som en del av asperger syndrom. För mig är det jobbigt när människor påpekar det även om det oftast är i positiva ordalag, gillar det absolut inte. Antagligen för att jag inte vill vara märkvärdig och för att det får mig att känna mig oerhört udda. Har en annan kognitiv förmåga som uppenbart är underutvecklad och det stör mig inte det minsta om det påpekas.

Många av mina aspergerdrag som anses som brister (annars hade det inte varit en del i en sjukdom?) ser jag som fördelar och då blir det inte så jobbigt. Att jag inte klarar av socialt umgänge är inte jobbigt eftersom jag inte vill ha något etcetera.

Azo85 skrev:För egen del tycker jag inte att min asperger är nämnvärt jobbig. Jag har en kognitiv förmåga som är välutvecklad som jag tolkat som en del av asperger syndrom. För mig är det jobbigt när människor påpekar det även om det oftast är i positiva ordalag, gillar det absolut inte. Antagligen för att jag inte vill vara märkvärdig och för att det får mig att känna mig oerhört udda. Har en annan kognitiv förmåga som uppenbart är underutvecklad och det stör mig inte det minsta om det påpekas.

Många av mina aspergerdrag som anses som brister (annars hade det inte varit en del i en sjukdom?) ser jag som fördelar och då blir det inte så jobbigt. Att jag inte klarar av socialt umgänge är inte jobbigt eftersom jag inte vill ha något etcetera.

Vad menar du med kognitiv förmåga?

Aspergerian skrev:

antonius skrev:

Aspergerian skrev:Minnen. Jag har ett rätt starkt minne och plågas varje förbannad dag över skit hände för flera år sen. Det är inte samma minne, men om något hände som var jobbigt så stannar det för alltid. Seriöst, för alltid. Jag plågas fortfarande av saker som hände när jag var sju år.

Men är det vedertaget, ngt typiskt för AS? Har så ofta själv, plågas av minnen som är svåra att lämna därhän, tex där man ställt till det och gjort bort sig etc, så man har ångest.

Det kan säkert min dåliga självkänla också, men det starka minnet, som aldrig får mig att glömma känns väldigt aspigt.

Jaa, man måste ju ändå berömma en del NT för det tycks ju kunna bete sig och göra nästan vadsomhelst, och sen har dom kanske ångets någon dag sen har dom som glömt det och gått vidare, medan hade jag gjort samma hade jag haft självmordstankar i åratal efteråt. Finns saker jag gjorde i barndomen jag har ångest över fortf. Och dålig självkänsla kommer väl med det att man 'minns' lite för bra.

Det är bara beställa en pizza och gå in på Helgon så blir man glad sen.

Att det inte syns på en att man har en funktionsnedsättning så folk tror att man inte har problem.

gadas skrev:Utebliven emotionell kommunikation (vill höra ihop med människor men vet inte hur)

Precis!! Känner igen!

Signatur skrev:Vad menar du med kognitiv förmåga?

Förmågan att minnas, orientera sig i tid och rum, problemlösningsförmåga, numerisk förmåga, språklig förmåga med mera. I mitt fall är den nedsatta kognitiva förmågan kognitiv empati även affektiv empati men det vet jag inte om det hamnar under kognitiva förmågor vilket jag kan tycka att det borde.

Att jag inte kan dela på vad som är jag själv och vad som är aspergers.

Miharu skrev:Att jag inte kan dela på vad som är jag själv och vad som är aspergers.

Varför dela på det? Skulle du inte ha det skulle ju inte du vara du. Kan väll vara bra att veta vad du har problem med och hitta strategier kring det.

slackern skrev:

Miharu skrev:Att jag inte kan dela på vad som är jag själv och vad som är aspergers.

Varför dela på det? Skulle du inte ha det skulle ju inte du vara du. Kan väll vara bra att veta vad du har problem med och hitta strategier kring det.

Håller med slackern.

Vad är det som är jobbigt med att inte kunna dela på det?

Schmetterling skrev:

slackern skrev:

Miharu skrev:Att jag inte kan dela på vad som är jag själv och vad som är aspergers.

Varför dela på det? Skulle du inte ha det skulle ju inte du vara du. Kan väll vara bra att veta vad du har problem med och hitta strategier kring det.

Håller med slackern.

Vad är det som är jobbigt med att inte kunna dela på det?

Därför att om jag inte kan dela på det vet jag inte vem jag är. mina tvång går att dela på. jag vet vad som är mina tvång och vad som är jag.
skulle vilja göra detsamma med aspergers, men det verkar inte gå.
vad är aspergers och vad är jag?

jag vet att det låter underligt, men jag är ju å andra sidan väldigt underlig.

Azo85 skrev:

Signatur skrev:Vad menar du med kognitiv förmåga?

Förmågan att minnas, orientera sig i tid och rum, problemlösningsförmåga, numerisk förmåga, språklig förmåga med mera. I mitt fall är den nedsatta kognitiva förmågan kognitiv empati även affektiv empati men det vet jag inte om det hamnar under kognitiva förmågor vilket jag kan tycka att det borde.

Är inte själva kontentan av KBT att man byter ut sina negativa- mot mer positivatankar? eller?

Aspergerian skrev:Minnen.

Amen to that.

Aspergerian skrev:Minnen. Jag har ett rätt starkt minne och plågas varje förbannad dag över skit hände för flera år sen. Det är inte samma minne, men om något hände som var jobbigt så stannar det för alltid. Seriöst, för alltid. Jag plågas fortfarande av saker som hände när jag var sju år.

Så kan jag också känna starkt då och då, särsilt om jag ser, hör eller känner nånting som påminner om ett visst sånt jobbigt minne. Ibland önskar man verkligen att man kunde spola tillbaka i tiden och ändra på allt man gjort fel.
Det som är så typiskt också är att alla bra saker som man ska komma ihåg och ta med sig, dom glömmer man... Och alla dom dåliga saker som man helst ska slänga i soptunnan där de hör hemma, de består tyvärr... Så jäkla tragiskt och typiskt det där... :/

En sak som ställer till det för mig är min oförmåga att utföra vissa sysslor eller ärenden, s.k. måsten, i tid och i vissa fall att utföra dem över huvud taget. Därför drabbas jag varje år av straffavgift 1000 - 3000 kr p.g.a. för sent inlämnad deklaration. Ungefär varannan månad får jag betala påminnelseavgift p.g.a. för sent betalda räkningar. En förlustanmälan av en värdefull sak jag slarvade bort för ett halvår sedan väntar fortfarande på att bli gjord. Det finns många fler exempel.

Det spelar ingen som helst roll hur många att-göra-listor jag upprättar. De hamnar ihopvikta i en väska, byrålåda, pappershög eller byxficka. Kalenderpåminnelser skulle nog hjälpa om det vore så att de också utförde den syssla de påminner om

Mitt problem handlar inte om att jag struntar i sysslan/ärendet utan att jag glömmer. Och då menar jag inte att jag har dåligt närminne utan att det bokstavligen försvinner ur mitt medvetande. Om jag påminns så kommer jag ihåg: ja just ja, det skulle jag ju göra. Men före och efter påminnelserna finns det inte ens som en bakgrundstanke.

Jag har många gånger fått höra att jag ska göra saker direkt och inte skjuta upp, men det hjälper inte eftersom jag nästan alltid har något annat jag gör och som jag inte är beredd att avbryta.

Finns det någon som känner igen sig? Kanske till och med någon som har hittat en metod som fungerar?

Vet situationen, trebarnspappa, hedge:a mot risk.

Ja Trebarnspappa och Signatur, känns igen. Jag skriver små lappar men då tycker min man att det känns som en institution, och ja då får det väl vara så..det är mitt enda tips.

Mkt skitsnack.

Trebarnspappa, ja jag känner igen mig. Jag gör aldrig saker direkt, har jättedålig startmotor. Folk har sagt åt mig att skriva lappar så att jag inte ska glömma bort saker, men problemet är att mina lappar är lika kaotiska som min hjärna. Skulle ngn se lapparna skulle han vara övertygad om att en komplett galning skrivit dem. Och eftersom jag inte har rutinen att göra saker har jag inte rutinen att kolla av lapparna heller, det brister i samma förmåga. Och dessutom blir det vansinnigt många lappar. Folk tror att man bara behöver minnas en sak, men det gäller kanske 20 åt gången. Raderade mina virtuella gula klisterlappar från datorn. Många var fullskrivna. Det var ca 100 lappar...

Har haft vissa system som funkat bättre med påminnelse. Det som funkat allra bäst är när en annan person tvingat mig ta itu med saker. Har allra flesta räkningarna på autogiro. Skulle ta kontakt med min läkare ett halvår sedan men det har ännu inte hänt. Har iaf inte komplett glömt det dock. Folk är snälla och påminner mig om saker. Och mer än en gång. Tack vare det går det ganska bra.

Mitt minne är lite lustigt. Handlar det om aktiviteter, tider eller möten som är relaterade till människor nära mig (barnen, syskon, sambo) så har jag vanligtvis inga problem att komma ihåg saker. Jag är snarare den som kutar runt och påminner andra mest hela tiden.

Handlar det däremot om saker som gäller enbart mig själv så fungerar det inte alls lika bra. Där handlar det dock egentligen inte alls om minnet utan svårigheten att komma igång eller orken att ta tag i det. Har tillbringat de senaste 3-4 månaderna med att konstatera att jag borde skaffa mig en läkartid men jag orkar bara inte. Tanken på att dra igång något som eventuellt kommer att kräva mer i ett återkommande, löpande schema är så långt från tilltalande det kan komma så det blir inte av.

Min ork räcker inte till alla så det blir jag själv som blir utan i slutänden. Energin lägger jag på andra.

Signatur skrev:Att inte ha någon flickvän.

Det är du inte ensam om. Jag är också singel.. jag tycker det är skönt ibland, men ibland inte. Jobbiga är jag alltid går på nitar med dom jag blir kära i, medans mina vänner alltid lyckas

Men en dag, så kommer det till dig. Man ska inte ha allt för bråttom!

@trebarnspappa: japp jag känner igen mig, jag kan glömma kom ihåg listor direkt jag lägger ifrån mig dom. ibland innan nästan

Zima33 skrev:

gadas skrev:Utebliven emotionell kommunikation (vill höra ihop med människor men vet inte hur)

Precis!! Känner igen!

Moderator atoms - reparerade ett fallerat citat.

Jag har inte fått någon professionell diagnos än, eftersom jag inte vågat prata med någon om att jag själv diagnostiserat mig med Aspergers. Dock är jag 99,9% säker på att jag har det tills motsatsen bevisats, så jag känner mig ändå som att jag kan svara i den här tråden.

- Att inte kunna skaffa vänner, eller vara rolig och social eller ens kunna fortsätta en konversation
- Att inte inse själv när jag inte låter alltför trevlig (inte så kul att omedvetet förarga folk)
- Koncentrationssvårigheterna

Även vissa smådetaljer stör otroligt mycket, som t.ex. att jag är hyperkänslig för smärta, pratar för högt, har halvtaskig grovmotorik och kan t.ex. inte dansa, slå kullerbyttor, fånga eller sparka på bollar osv.