Folk som bara maler - jo tack! Det där handlar om att träna på saker man kan säga innan hjärnsläppet för att förhoppningsvis minska malandet.

Bjäbbmonstret skrev:Folk som bara maler - jo tack! Det där handlar om att träna på saker man kan säga innan hjärnsläppet för att förhoppningsvis minska malandet.

Jag har tränat hela mitt liv på att hantera den typen av människor så det är lugnt. Tror inte det har så mycket om vad jag säger dock utan det är alltså som en kvarn som maler och maler och maler. Det finns ibland bara en på och en avstängningsknapp men visst går det att justeras. Sällan fakta går förbi den utan att malas till oigenkännlighet.

Vill väcka den här tråden till liv igen med lite frågor kring stress!

Är något av nedanstående exempel tecken på stress eller tecken på tankspriddhet eller något annat?

• Att man ibland tappar saker (exempelvis en tallrik så den går i tusen bitar)?
• Glömma bort vad folk säger?
• Glömma släcka lampan i ett rum när man lämnar det?
• Glömma köksapparater framme?

Ge gärna exempel på vad man missar pga stress eller tankspriddhet!

F.ö. är det avkopplande eller stressande att pyssla med en hobby (ex.vis lösa korsord, sitta och teckna eller liknande inte alltför tankekrävande) när man tittar på TV?

Alla de saker som du räknar upp kan vara ett tecken på både stress och tankspriddhet.

Är man tankspridd och inte stressad brukar man väl kunna träna sig att gå igenom en checklista innan man exempelvis går ut genom dörren för att undvika de värsta fallgroparna.
Har man bråttom eller allt för tätt schema så hinner man ju inte det.

Hur Asperger spelar in i det här sammanhanget vet jag dock inte.

Sen beror det ju lite på vad som uppfyller ens sinne, om det är något roligt och intressant eller något tråkigt. Det kan ju vara obehagliga omständigheter som ger mental press som orsakar tankspriddheten.

Hej!

Intressanta tankar.

Blir man per automatik mer lugn av att bara göra en sak i taget? Endera handarbetar man eller ser på TV, inte bägge på en gång. Är man stressad om man talar i telefonwn medan man gör andra saker? Är man stresaad om man glömmer att göra nåt?

Var går gränsen melkan tankspriddhet och stress? Finns det ens nån sån gräns?
När man har ADHD ingår ju att man glömmer sakwr, inte får med sig allt som behövs till en aktivitet, har svårt med igångsättning och att avsluta ordentligt. Var går gränsen mellan ADHD och stress eller tankspriddhet?

Lilla Gumman

Om jag kunde handarbeta (typ sticka) skulle jag nog göra det framför TVn för att stressa av, TV (speciellt reklamkanalerna) stressar mig, om jag då har något annat att pyssla med samtidigt så gör jag gärna det (numera tittar jag ytterst sällan på TV).

Jag vet flera personer som MÅSTE ha något att göra samtidigt som de koncentrerar sig, ex.vis enkla mobilspel eller virka, annars tappar de tråden (sic!) fullständigt och har ingen aning om vad som sagts (ex.vis på ett möte).

Jag tycker alltså att handarbeta samtidigt som man ser på TV är avstressande, att bara se på TV utan att göra något annat är stressande om inte programmet är högintressant!

Lilla Gumman skrev:Hej!

Intressanta tankar.

Blir man per automatik mer lugn av att bara göra en sak i taget? Endera handarbetar man eller ser på TV, inte bägge på en gång. Är man stressad om man talar i telefonwn medan man gör andra saker? Är man stresaad om man glömmer att göra nåt?

Var går gränsen melkan tankspriddhet och stress? Finns det ens nån sån gräns?
När man har ADHD ingår ju att man glömmer sakwr, inte får med sig allt som behövs till en aktivitet, har svårt med igångsättning och att avsluta ordentligt. Var går gränsen mellan ADHD och stress eller tankspriddhet?

Lilla Gumman

Mina tankar om dina:
Nej, en blir inte automatiskt icke-stressad av att göra en sak i taget. Däremot kan fokus på en uppgift, i en rad av uppgifter, göra att den blir färdiggjord och det är avstressande. Dvs att se listan bli kortare.

Nej, att glömma bort något behöver inte betyda att en är stressad. Däremot kan långvarig stress leda till att en lättare glömmer. Om en har välidgt många "bollar i luften" kan en faktiskt glömma samtidigt som en inte känner stress eller ens är stressad.

En kan vara tankspridd utan att vara stressad. Men under stress kan en uppleva sig, eller upplevas som, tankspridd.

Låg stresströskel och tankspriddhet kanske är typiska symptom vid ADHD (jag är inte skolad i ämnet) men behöver inte innebära att en verkligen har ADHD.

Mer allmänt tänker jag att det finns en viss sammanblandning av begreppen stress respektive stressad. Om en har mycket att stå i under, säg, en dag så skyndar en gärna med allt för att hinna. Då säger vi ofta att vi är stressade.
Men stress kan en uppleva utan att ha mycket att göra. Faktiskt kan stress uppstå vid för lite att göra! Stress kan uppstå om en känner oro för något och/eller att en inte kan påverka en trist situation.
Det som händer, i kroppen, är att stresshormoner utsöndras och om detta pågår under lång tid utan kropp och hjärna får vila så tar kroppen och hjärnan skada. Går det långt uppstår utmattningssyndrom (förr kallat "utbrändhet") och det kan ge upphov till minnesförlust, depression, extrem trötthet, noll stresströskel osv osv. Sjukskrivning ofta i ett år och ibland mer.

lillmupp skrev:Det som händer, i kroppen, är att stresshormoner utsöndras och om detta pågår under lång tid utan kropp och hjärna får vila så tar kroppen och hjärnan skada.

Finns det några vetenskapliga studier som visar på detta? jag betvivlar dig inte utan vill snarare veta mer konkret hur det fungerar.

plåtmonster skrev:Finns det några vetenskapliga studier som visar på detta? jag betvivlar dig inte utan vill snarare veta mer konkret hur det fungerar.

En begriplig framställning.
Inte en vetenskaplig studie i sig utan Socialstyrelsen har sammanfattat pch beskrivit.

Några tips på hur man kan klara av stress?
Finns säkert redan någon liknande tråd, men är ny här och har inte riktigt kommit underfund med hur jag hittar trådar.

Min stressnivå är hursomhelst hemskt låg och obalanserad. Med det menar jag att vardagliga saker som att städa, adressändra, deklarera, boka/avboka möten kan göra så jag blir helt apatisk eller får ångestattacker då det känns helt omöjligt för mig att klara av dessa ändå enkla och vardagliga saker. Men när jag har svåra tentor eller andra svåra problem (läser fysik och matte) som jag ska klara av då är jag inte alls stressad utan bara fokuserad. Därmed obalanserad stressnivå.

Någon som känner igen sig och kanske har några tips?



Moderator atoms - förtydligade rubriken.
Moderator atoms - slog ihop två trådar om likartat ämne.

Jag tycker Mindfulness är väldigt bra, det tar ett tag att lära sig och du måste göra flera upprepningar, men när väl allt sätter sig så har inser du har andetaget med dig vart du än går. Vilket är mucho praktiskt.

Det är något mystiskt med de "enkla" vardagssakerna. Jag får aldrig ordning på dem och fattar inte varför de stressar mig så mycket. Skulle jag fatta vad det är i dem som gör mig stressad kanske jag skulle klara det bättre.

Bara att betala en dum räkning kan stressa mig. Men det kanske är alla delmoment? Logga in på banken. Hitta rätt mottagare. Skriva rätt OCR, rätt belopp. Godkänna transaktionen. Logga ut. Det är egentligen inte en enda sak som min hjärna vill tro. Den säger åt mig att det är enkelt varför tycker du inte det? Men det är ju fler än en sak. Kanske delvis varför det känns så jobbigt. Jag vet inte och skulle gärna vilja veta.

Ett tips är att automatisera allt sådant. Hmmmm undrar varför man gillar datorer

När det gäller städning och andra vardagliga saker kan det hjälpa att ordna det mer rutinbundet; att ha en speciell dag i veckan tex då man avsatt en tid för just städning.

Tidigare trådar om stress:

hur-ska-man-kontrollera-stress-och-utbrott-t5540.html

hur-hog-ar-din-stresstroskel-t22674.html

blir-ni-blockerade-vid-stress-t23862.html

hur-star-man-ut-edit-med-stressen-pa-jobbet-t32829.html

Känner igen!

Förstår mig inte riktigt faktiskt. Vad det handlar om. Men intressant att det kommer upp som en tråd. Jag har inte heller satt det i samband med stressnivå. Utan mer, äsch jag vet inte, kanske den ansträngning det kräver att hålla fokus, den ansträngning det kräver av en?

Jag skulle formulera det som att tråkiga och enkla saker är mycket mer krävande än svåra men roliga, eftersom för det senare finns liksom koncentrationen där. Det är som om jag mer än de flesta måste vara i det jag gör med liksom hela mig och i det senare fallet är jag där, men i det första måste jag tvinga dit mig om och om igen och det kräver ansträngning och ger känslan av att jag står inte ut! (tja, hög stressnivå antar jag).

För löjligt enkla saker blir så svåra, så jobbiga. Speciellt på jobbet skjuter jag ofta upp tråkiga saker, och jag kan i stunden tycka att det är en jättebra ide att avbryta och fortsätta en annan dag FÖR JAG STÅR INTE UT! Inte så bra, nej.

Jag försöker hantera det genom att bryta ned i små hanterbara bitar med pauser emellan. Och använda belöningar för att motivera mig själv. För jag står ut lite bättre om jag tänker på belöningen...

Nu vet jag inte alls om det är vad det handlar om för dig. Jag tänker att det kanske är en npf-grej? Nu har jag inga diagnoser (men har registrerat mig här av en anledning). Tänker att jag kanske kan ha drag av ADD också, och jag känner SÅ igen det här hos min mamma. Hon har aldrig riktigt klarat av att städa och hålla ordning t ex (det var rätt illa faktiskt) och jag snubblade över en artikel som hette "mitt stök har fått en diagnos" eller dylikt som handlade om någon som inte klarade att städa eller slänga saker som visade sig ha ADD. Hon har beskrivit det ungefär som dig, att stressnivån blir så hög, får ångest, och inte förstått det alls och mått väldigt dåligt över det. Samtidigt som hon klarat av andra saker som egentligen krävt mer.

Via LSS kan man få boendestödjare som kan hjälpa en att hantera vardagsproblemen, kan vara värt att söka.

Det finns inget som stressar mig så mycket som vardagssakerna, och jag måste ju utföra dem för jag har två barn på heltid. Jag måste ruta in allt allt se till att slutföra en sak innan jag börja på en annan. Det som hjälpt mig det senaste är att varje sak har en början en mitten och ett slut. Även om jag måste ringa jobbiga samtal som jag bävar för och ofta skjuter upp så långt det går. Inför samtalet under samtalet och efter. Jag måste planlägga precis allt annars går det inte. Jag har haft stöd från socialtjänsten i 3år nu och precis blivit avskriven där ifrån och ska prova klara mig själv. Får se hur det går.

Tankeväckande: /långa listor som denna är faktiskt nyttiga!/

http://markmanson.net/worst-moments-of-your-life