OT: det åminner mig osökt om Euler.

Huggorm skrev:

kiddie skrev:Nagel är det. I betydelsen spik. Fick det bekräftat i radios "Språkbiten".

Mina halvbröders halvbror provade att trampa i änden på en gammal bräda så den andra änden for upp, ungefär som när folk trampar på krattor i filmer. På den brädan satt en rejäl spik så han fick en nagel i ögat. Det var tydligen ganska obehagligt, så det ligger en del i det gamla talesättet.

*SKRIK* Åh fy f-n vilka äckliga bilder jag fick i huvudet nu!

DN skriver om en tågolycka i Belgien; "[...] den brandfarliga och giftiga kemikaliska vätskan akrylnitril [...]"



Att man dessutom använder ordet "kemikalier" och avledningar därav fyra (4) gånger i en artikel om mindre än 150 ord ter sig otroligt amatörmässigt.

nallen skrev:DN skriver om en tågolycka i Belgien; "[...] den brandfarliga och giftiga kemikaliska vätskan akrylnitril [...]"



Att man dessutom använder ordet "kemikalier" och avledningar därav fyra (4) gånger i en artikel om mindre än 150 ord ter sig otroligt amatörmässigt.

Nu har de skrivit om artikeln, men jag reagerade på något helt annat när jag läste den igår. Då pratades det om två döda och 17 skadade, men att det inte var någon fara för allmänheten. Nehej, dessa 19 personer då, var de ombord på tåget, fast det var ett godståg, eller...?

Möjligen kan det ha handlat om järnvägs- och räddningspersonal i tjänsten.

nallen skrev:Möjligen kan det ha handlat om järnvägs- och räddningspersonal i tjänsten.

Jo, jag tänkte på det också, men jag misstänker att det delvis handlade om kringboende som skadedes innan man evakuerade, och det är nu, efter evakueringen, som det inte längre föreligger någon fara för allmänheten.

Inget direkt språkfel tror jag, men jag tänkte på en intressant konstruktion här om veckan där man använder ordet det tre gånger konsekutivt, t.ex.: "Är det det, det är?" Vackert är det inte i skriftspråk i alla fall. Det finns förvisso mer intressanta konstruktioner av upprepade ord i följd, t.ex. Buffalo buffalo Buffalo buffalo buffalo buffalo Buffalo buffalo.

Edit: Haha, denna artikel var ännu mer roande.

Det vanliga missbruket av negationer, som Amerikanerna verkar vara mästare på genom deras -- som jag uppfattar det -- redneck-idiom, är alltid roande: "I ain't done nothing", eller "I didn't do nothing". I svenskan uttrycker det sig många gånger vardagligt som:

-- Ska vi inte gå och bada?
-- Jo, visst vore det kul!

(Det jakande svaret menar ju att vederbörande inte ska gå och bada, men ändå är dessa förvillande negationer väldigt vanliga vad jag har erfarit.)

Jag var ute och gick igår och gick förbi ett ställe där de håller brevduvor. Jag kom då att tänka på en ganska rolig annons jag såg på Blocket för några år sen. Det stod nåt i stil med:

" Brevduvor till salu. Det finns både vita och bråkiga duvor."

Tyckte det var lite kul...

Pentti Varg skrev:Jag var ute och gick igår och gick förbi ett ställe där de håller brevduvor. Jag kom då att tänka på en ganska rolig annons jag såg på Blocket för några år sen. Det stod nåt i stil med:

" Brevduvor till salu. Det finns både vita och bråkiga duvor."

Tyckte det var lite kul...

Hm, vita duvor är alltså inte bråkiga? Nej, det är klart, fredsduvor är ju vita.

Kvasir skrev:Hm, vita duvor är alltså inte bråkiga? Nej, det är klart, fredsduvor är ju vita.

Ja, precis

Windfarne skrev:"Storleken på det partiet går igenom nu går inte att underskatta"
-Mona Sahlin

Eller jo, det gör det nog. Hon menar nog att det inte går att överskatta.
Eller möjligen att det inte får underskattas.
Skillnaden är allt.

Kahlokatt skrev:I dag var det en kvinna på nyheterna som pratade om ett nytt sätt att utvinna energi ur solljus och alger. Hon sade ungefär: "Potentialen för den här energikällan kan inte nog underskattas!"

Den är alltså helt värdelös...?

Ur sommarnumret av SJ:s tidning Kupé:

Det är omöjligt att underskatta Astrid Lindgrens betydelse för Småland.

Ur The Cities Book från Lonely Planet:

En av Belgrads starka sidor: "Tåg och bussar som går var som helst."
Ööhh...nej, det låter inte så positivt....

Om Bukarest: "Se takkronan i presidentpalatsen som väger 2,5 ton."
Eh. Just presidentpalatset i Bukarest lär vara världens näst eller tredje största byggnad, så det väger nog liiite mer än 2,5 ton.
*

På nyheterna i dag:
"Polisen stoppade prinsessan Madeleine i sin bil."
Gjorde de? "OK, bitch, inget tjafs nu. In i snutbilen. Vi ska ha ett allvarligt snack med din farsa."

Det här kanske folk tycker är jättetaskigt att skratta åt, men...
...på TV var det en fransman som inte var så duktig på engelska och som skulle säga att hans fru var duktig på att göra efterrätter.
"My wife is very good in desserts!" sade han.

Den påminner om en svensk politiker på ambassad-party, ibland påstås det att det var Göran Persson.
I den öppna baren i en ambassads festvåning:
- A scotch on the rocks for me, and do you have any use [juice] for my wife?

Jag har en sak som slår lika överraskande för mig som en moraklocka slår ibland.
Det är när personer säger ordet "man". Man som i "Man börjar ju bli kär" eller "man tycker ju att det borde vara soligt".

Hörde hur bönder på det där programmet på tv, med bönder som söker partners, sa "man börjar ju bli kär", "man tycker ju att hon e vacker" osv...
Min ända tanke när samtliga snackade "Å vad tycker han/hon själv?"
Man är ju ett övergripande ord där den som säger detta egentligen säger vad alla andra tycker/borde tycka också. Tycker på samma sätt som den som säger det.

Jag tycker det är lite konstigt när folk använder "man"

nallen skrev:Den påminner om en svensk politiker på ambassad-party, ibland påstås det att det var Göran Persson.
I den öppna baren i en ambassads festvåning:
- A scotch on the rocks for me, and do you have any use [juice] for my wife?

Tinii skrev:Jag har en sak som slår lika överraskande för mig som en moraklocka slår ibland.
Det är när personer säger ordet "man". Man som i "Man börjar ju bli kär" eller "man tycker ju att det borde vara soligt".

Vissa regioner använder det mer och då även om neutrala saker. Då kan jag tycka det är OK, de har lärt sig sedan de var små att tala så. Men sedan finns det de som nyttjar detta sätt att tala bara om saker som handlar om deras egna känslor. Då tror jag det handlar om att det är enklare att säga, att de distanserar sig från det de säger.

När jag var ung vuxen så blev jag så irriterad på detta beteende att jag beslöt att träna bort det hos mig själv. Och jag kände att det gick mer in i själen att säga "jag". Då var det som jag var tvungen att ta mer ansvar för det som jag sa. Rätt konstigt för alla vet ju att man med "man" menar "jag". Men är väl som med omskrivningar, kan vara enklare att våga säga något istf ett "fult" ord. OK att jag säkert säger "man" någon gång då jag menar mig själv och inte generellt, men är inte perfekt. Än iallafall.

Tinii skrev:Jag tycker det är lite konstigt när folk använder "man"

Man kan ju tycka det ibland. Men jag tycker att betydelsen kan vara en lite annan också. Att konsekvent byta man mot jag överallt där det går tycker jag är fel.

De som fått lära sig att det är "fel" att säga "man" säger numera ofta "du" istället när de talar om sig själva:
T.ex.
- Man måste veta hur man ska göra
blir inte
- Jag måste veta hur jag ska göra
utan
- Du måste veta hur du ska göra.

Snacka om att bli opersonlig! Säg man när det känns naturligt.

Fast det det behöver inte bytas ut till jag.
Kan ju säga det på ett annat sätt.

Tex om ditt exempel är ett yrke går det att säga,
"För att klara av att vara receptionist här måste du som anställd kunna programmet som vi använder sig av."
Jag upplever alla fall att det blir tydligare för mig och klarare av vad som menas.
Också ett exempel på hur det går att skriva.
".....klarare av vad man menar" till "...klarare av vad som menas".


Vem vet, kanske är det för att jag upplever att jag behöver tydligare av vad människor menar för att undvika att det blir otydligt eller rörigt för mig.

Det brukar vara lättare att lära sig hur folk menar när de använder vanliga ord som till exempel man än att försöka uppfostra hela världen att använda orden exakt som man själv vill.

Tinii skrev:Tex om ditt exempel är ett yrke går det att säga,
"För att klara av att vara receptionist här måste du som anställd kunna programmet som vi använder sig av."

Om man vänder sig till en arbetssökande eller anställd, ja. Om man berättar om sig själv och sitt jobb finns ingen anledning att säga "du". "Jag" blir konstigt här, det naturliga tycker jag är "måste man som anställd". Det gäller ju vem som än blir anställd, inte bara du eller jag.

"Man" behöver inte innefatta alla andra, vilket du påstod. Däremot kan det innefatta en själv.

Och om det känns lättare att säga "Man börjar bli kär" än "Jag börjar bli kär" så vad är det för fel med det? Betydelsen är densamma. Alla vill kanske inte uttrycka sig så personligt i alla lägen. Men visst kan det gå till överdrift.

Och "vi använder sig av" hoppas jag var ett slarvfel...

Att byta ut "man" mot "du" tror jag delvis kommer från USA där det är mycket vanligt. Engelsmännen har "one" i betydelsen "man" men det har kommit att bli lite snobbspråk.

Hur stavar ni schysst? Schyst. Sjysst. Tjysst eller hur vill ni stava dem?

Norrmän är roliga, tv heter fjärr-syn, det är målande

Fast att de kallar bananer för gule-böj, är visst en myt.

Fisken marulk kallar dom stenbit, kan vara för dess förmåga att bita fast i saker.

vet inte varför jag snöade in på detta, jo exempel på ord som inte är anglofierade. Man behöver inte hämta allt från engelskan.

Vi har ju hämtat rätt mycket från andra språk oxo, som franskan. Sedan har vi ju en drös äldre ord som kommit från andra språk som vi anser svenska, t ex algebra och alkohol (misstänk alltid att ett ord som börjar med al är arabiskt... ja inte som alm och alp.. men andra). Just under våra liv har det ju ramlat in massa engelska ord men det känns relativt normalt med tanke på att vår vokabulär förr har haft starkt inflytande från andra språk. Bara att vi ser det hända just nu.