Om Asperger i nåt slags trendanalysperspektiv,
http://www.smh.com.au/lifestyle/syndrom ... 2goq3.html

KrigarSjäl skrev:Om Asperger i nåt slags trendanalysperspektiv,
http://www.smh.com.au/lifestyle/syndrom ... 2goq3.html

Jag som gillade Moby, just för att han var lite udda, och så har han 'fakat' bara för att göra sig lite mer spännade, hm kan det stämma

''These days, to some, the term has become an intelligent-sounding shorthand for anything quirky, unconventional or awkward. A bit of a loner? Asperger's. Like vegan food and doing Lego? Asperger's. Got red hair and read Philip K. Dick? Asperger's. Couple this with the popular perception that Asperger's is typical of the high-functioning closet genius, and you have the perfect hipster headset. As the musician Moby told The New York Times in 2010, "I just like to pretend [I have Asperger's]. It makes me sound more interesting."

Det är inget ovanligt att artister försöker verka mer märkvärdiga än vad de är.

Vän av ordning tycker ju att hipstrarna blir svåra att ta på allvar om de påstår sig vara aspergare utan att ha våra svårigheter och motgångar i bakgrunden.
Det är vi som är på riktigt och aspergerpersonligheten är ta mig fan inget mode.

Åas finns det många bra artister som är märkvärdiga på riktigt, om inte annat på ren talang.

Oh fuck that..
Om jag kunde bli av med min Asperger och därmed större delen av mina problem så skulle jag inte tveka ett ögonblick..

Det är liksom inte så att jag valde att födas såhär, att bli såhär.. Trend.. Fuck off..

Så många hamnar inom ramarna för en diagnos numera att det blir panik och vi måste börja rensa. Och då kommer det fram en massa skitsnack, som att vi är alla lite blyga, nästan ingen har social fobi, vi är alla deppiga ibland, sjukdomen depression finns inte i hög grad eller att vi har alla drag av aspergers och vi borde sluta diagnostisera sådant som är normalt.

Suck....

Grejen är att jag tror att det faktiskt är ganska många som har det jobbigt på ena eller andra sättet och inte någon jag känt som har haft en diagnos har känt att nejförresten, jag är helt frisk/vanlig.

Som i en bok jag läste: "Min dotter har Downs syndrom, men syndrom har vi väl alla lite till mans?"
Öh, nej. Har du Downs syndrom så har du en extra kromosom (ofta kallad "kärlekskromosomen" ). Det är inget man bara "har lite till mans". Lika lite som man har Aspergers för att man t.ex. gillar tåg.

De ovetande leder pseudoflocken?

Tja, det är väl roligare att ha något som folk vill ha än att ha något som de INTE vill ha, tänker jag

Men ärligt talat så tror jag att en hel del av förvirringen och missuppfattningarna kan tillskrivas allt välmenande struntprat om AS (såsom Atwoods "Aspiekriterier" och liknande). Att ha AS framställs som nånting som någonting charmigt och smått excentriskt som förknippas med intelligens och kreativitet snarare än med de svårigheter som faktiskt ingår i diagnoskriterierna.

Vem vill inte vara excentrisk, begåvad och kreativ?

Det är nog dags att vi som faktiskt har diagnosen AS blir lite mera tydliga med att vi faktiskt har problem istället för att slicka i oss av de vackra lögnerna, hur välsmakande de än är för våra egon. Vi är faktiskt inte mera begåvade eller kreativa än andra - hur tråkigt det än är att acceptera det.

En del har problem, andra har problem som kan överkommas om förutsättningar ges. En del klarar det på egen hand. Men vi som faktiskt har är nog en väldigt olik grupp och inte alls så homogen som man kan tro.

Absolut inte homogen. En av anledningarna till att jag tvivlar på att jag har aspergers ibland. Kan träffa en skolboksaspie, och känner mig helt annorlunda. Finns nästan inget gemensamt.

Gafsan skrev:Tja, det är väl roligare att ha något som folk vill ha än att ha något som de INTE vill ha, tänker jag

Men ärligt talat så tror jag att en hel del av förvirringen och missuppfattningarna kan tillskrivas allt välmenande struntprat om AS (såsom Atwoods "Aspiekriterier" och liknande). Att ha AS framställs som nånting som någonting charmigt och smått excentriskt som förknippas med intelligens och kreativitet snarare än med de svårigheter som faktiskt ingår i diagnoskriterierna.

Vem vill inte vara excentrisk, begåvad och kreativ?

Det är nog dags att vi som faktiskt har diagnosen AS blir lite mera tydliga med att vi faktiskt har problem istället för att slicka i oss av de vackra lögnerna, hur välsmakande de än är för våra egon. Vi är faktiskt inte mera begåvade eller kreativa än andra - hur tråkigt det än är att acceptera det.

Nja, nobelpristagarna med diagnos håller nog inte med dig riktigt.

KrigarSjäl skrev:

Gafsan skrev:Tja, det är väl roligare att ha något som folk vill ha än att ha något som de INTE vill ha, tänker jag

Men ärligt talat så tror jag att en hel del av förvirringen och missuppfattningarna kan tillskrivas allt välmenande struntprat om AS (såsom Atwoods "Aspiekriterier" och liknande). Att ha AS framställs som nånting som någonting charmigt och smått excentriskt som förknippas med intelligens och kreativitet snarare än med de svårigheter som faktiskt ingår i diagnoskriterierna.

Vem vill inte vara excentrisk, begåvad och kreativ?

Det är nog dags att vi som faktiskt har diagnosen AS blir lite mera tydliga med att vi faktiskt har problem istället för att slicka i oss av de vackra lögnerna, hur välsmakande de än är för våra egon. Vi är faktiskt inte mera begåvade eller kreativa än andra - hur tråkigt det än är att acceptera det.

Nja, nobelpristagarna med diagnos håller nog inte med dig riktigt.

Är nobelpristagare med AS mer begåvade och kreativa än nobelpristagarna utan AS? Är nobelpristagare oftare aspergare än ej? Annars: you wha'?

Googla Vernon Smith.

KrigarSjäl skrev:

Gafsan skrev:Tja, det är väl roligare att ha något som folk vill ha än att ha något som de INTE vill ha, tänker jag

Men ärligt talat så tror jag att en hel del av förvirringen och missuppfattningarna kan tillskrivas allt välmenande struntprat om AS (såsom Atwoods "Aspiekriterier" och liknande). Att ha AS framställs som nånting som någonting charmigt och smått excentriskt som förknippas med intelligens och kreativitet snarare än med de svårigheter som faktiskt ingår i diagnoskriterierna.

Vem vill inte vara excentrisk, begåvad och kreativ?

Det är nog dags att vi som faktiskt har diagnosen AS blir lite mera tydliga med att vi faktiskt har problem istället för att slicka i oss av de vackra lögnerna, hur välsmakande de än är för våra egon. Vi är faktiskt inte mera begåvade eller kreativa än andra - hur tråkigt det än är att acceptera det.

Nja, nobelpristagarna med diagnos håller nog inte med dig riktigt.

Eller varför inte göra något så häpnadsväckande otroligt som att få folk att förstå att även människor med AS är olika?
Om bara det går in så finns som ingen poäng i att varken argumentera för att vi är så jävla smarta och kreativa eller att vi är så jävla handikappade. Då blir alla tvungna att möta oss så som de möter alla andra - med förutsättningen att det inte vet ett skit förrän vi berättar om oss själva.

tahlia skrev:med förutsättningen att det inte vet ett skit förrän vi berättar om oss själva

Men det går ju inte, hur ska man kunna odla sina förutfattade meningar isåfall?

KrigarSjäl skrev:Vernon Smith

Är han mer begåvad och kreativ än de andra Nobelpristagarna?

Jag menar att fokus på specialintresse kan vara en fördel, ja.

Det där med vad som räknas som coolt kan ju variera starkt. Har hört från flera håll när AS blev vanligare som diagnos att flera av de jag kände (litegrann) tyckte att de fick en ocoolare diagnos när de avdiagnostiserades från olika personlighetsstörningar och klassades som AS. De hade jobbat i allehanda terapier "med sig själva" och tyckt det var spännande. Men med AS så försvann hela mystiken samt att terapin ofta avslutades. Och de upplevde att vad de hade innan hade med "psyket" att göra, medan AS har med "hjärnan" att göra, och således egentligen ganska trist. Ingen mystik. Inget grävande i psyket.

På något sätt kanske jag kan fatta det lite. Ibland har jag tyckt att AS är en ganska "tråkig" diagnos. Jag har fortfarande rätt svårt att förstå vad som skulle vara coolt med den.