Vad är Aspergers "light"?
97 inlägg
• Sida 3 av 5 • 1, 2, 3, 4, 5
docfrasse skrev:Inte desto mindre - här kom det! - måste jag säga emot: man kan enligt DSM-IV få bägge diagnoserna om man har AS och vanföreställningar och/eller hallucinationer och i övrigt uppfyller kriterierna för schizofreni. Med ICD-10 är det tyvärr lättare att felaktigt diagnosticeras med schizofreni, fast man redan har någon diagnos på autismspektrum, bara för att vanliga hederliga autistiska drag feltolkas som s k negativa symtom som är vanligt vid S.
Intressant!
Senast redigerad av Aspkvinna 2011-05-04 14:05:13, redigerad totalt 1 gång.
docfrasse skrev:Inte desto mindre - här kom det! - måste jag säga emot: man kan enligt DSM-IV få bägge diagnoserna om man har AS och vanföreställningar och/eller hallucinationer och i övrigt uppfyller kriterierna för schizofreni. Med ICD-10 är det tyvärr lättare att felaktigt diagnosticeras med schizofreni, fast man redan har någon diagnos på autismspektrum, bara för att vanliga hederliga autistiska drag feltolkas som s k negativa symtom som är vanligt vid S.
Det är du som är experten, så du har säkerligen rätt. Det jag skrev gjorde jag grundat på denna klausul i DSM-kriteriet, vilket jag tolkar som att schizofreni utesluter AS. Men jag har förmodligen missförstått eller så är detta kanske egentligen bara ur någon förenklad populärversion av DSM.
Criterion F. The diagnosis is not given if the criteria are met
for any other specific Pervasive Developmental Disorder or
for Schizophrenia.
Senast redigerad av Kvasir 2011-05-04 14:05:13, redigerad totalt 1 gång.
*Oj, såg mig omnämnd och blev glad!*
Jag har en känsla av att många läkare har en tendens att lämna depressioner, svåra tvångssymptom eller fobier och rätt mycket annat utan att pröva någon behandling hos patienter med AS, med hänvisning till att det är AS- eller "AS-relaterade" symptom. Folk här, som förefaller mig ha koll på sig själva och sin AS, har också skrivit att de har råkat ut för det.
Jag tycker det verkar som någon eller flera saker av att läkarna i fråga är orimligt försiktiga i differentialdiagnosticeringen, följer någon sorts "signaler uppifrån", brister i "empati" i en grad som de kanske inte lika lätt skulle göra mot folk som är "som vi", eller (om nu vanliga praktiker är såpass välorienterade) att forskningsläget (i neurologi, biokemi...?) om vad som inverkar hur på vad är oklart.
Har någon händelsevis någon sakkunnig kommentar på lut?
Jag har en känsla av att många läkare har en tendens att lämna depressioner, svåra tvångssymptom eller fobier och rätt mycket annat utan att pröva någon behandling hos patienter med AS, med hänvisning till att det är AS- eller "AS-relaterade" symptom. Folk här, som förefaller mig ha koll på sig själva och sin AS, har också skrivit att de har råkat ut för det.
Jag tycker det verkar som någon eller flera saker av att läkarna i fråga är orimligt försiktiga i differentialdiagnosticeringen, följer någon sorts "signaler uppifrån", brister i "empati" i en grad som de kanske inte lika lätt skulle göra mot folk som är "som vi", eller (om nu vanliga praktiker är såpass välorienterade) att forskningsläget (i neurologi, biokemi...?) om vad som inverkar hur på vad är oklart.
Har någon händelsevis någon sakkunnig kommentar på lut?
Senast redigerad av Zombie 2011-05-04 14:05:13, redigerad totalt 1 gång.
Vet inte om jag är sakkunnig i sammanhanget, men jag hängde inte riktigt med i vad du sa där.Zombie skrev:*Oj, såg mig omnämnd och blev glad!*
Jag har en känsla av att många läkare har en tendens att lämna depressioner, svåra tvångssymptom eller fobier och rätt mycket annat utan att pröva någon behandling hos patienter med AS, med hänvisning till att det är AS- eller "AS-relaterade" symptom. Folk här, som förefaller mig ha koll på sig själva och sin AS, har också skrivit att de har råkat ut för det.
Jag tycker det verkar som någon eller flera saker av att läkarna i fråga är orimligt försiktiga i differentialdiagnosticeringen, följer någon sorts "signaler uppifrån", brister i "empati" i en grad som de kanske inte lika lätt skulle göra mot folk som är "som vi", eller (om nu vanliga praktiker är såpass välorienterade) att forskningsläget (i neurologi, biokemi...?) om vad som inverkar hur på vad är oklart.
Har någon händelsevis någon sakkunnig kommentar på lut?
Senast redigerad av docfrasse 2011-05-04 14:05:13, redigerad totalt 1 gång.
Det där är rörigt. Men ska tolkas som att man inte sätter AS-diagnos vid redan diagnosticerad S eller PDD; däremot sägs inget här om hur man förfar vid redan diagnosticerad AS när misstanke även uppkommit om tilläggsdiagnos S; det får man veta om man kollar in kriterierna för S.Kvasir skrev:docfrasse skrev:Inte desto mindre - här kom det! - måste jag säga emot: man kan enligt DSM-IV få bägge diagnoserna om man har AS och vanföreställningar och/eller hallucinationer och i övrigt uppfyller kriterierna för schizofreni. Med ICD-10 är det tyvärr lättare att felaktigt diagnosticeras med schizofreni, fast man redan har någon diagnos på autismspektrum, bara för att vanliga hederliga autistiska drag feltolkas som s k negativa symtom som är vanligt vid S.
Det är du som är experten, så du har säkerligen rätt. Det jag skrev gjorde jag grundat på denna klausul i DSM-kriteriet, vilket jag tolkar som att schizofreni utesluter AS. Men jag har förmodligen missförstått eller så är detta kanske egentligen bara ur någon förenklad populärversion av DSM.Criterion F. The diagnosis is not given if the criteria are met
for any other specific Pervasive Developmental Disorder or
for Schizophrenia.
Hälsningar docfrasse
som väntar på DSM-V
och tycker att alla
klassifikationssystem
brister avseende AS
Senast redigerad av docfrasse 2011-05-04 14:05:13, redigerad totalt 1 gång.
Har för mig att i Finland finns diagnosen "aspergerliknande drag" som används på de individer som inte riktigt uppfyller kriterierna för att få en Aspergerdiagnos enligt DSM-IV men som ändå har svårigheter med sin omgivning, risken är väl att det blir en slags "slaskdiagnos" för alla som har mer eller mindre stora problem på olika sätt med det "sociala samspelet" vilken även kan vara fallet med AS-diagnoser enligt DSM-IV kan man ju misstänka.
Även NT personer kan ju i vissa fall ha enorma svårigheter med den sociala interaktionen av olika skäl, så det är lite luddigt/flummigt detta fenomen med AS känns det ibland...
Även NT personer kan ju i vissa fall ha enorma svårigheter med den sociala interaktionen av olika skäl, så det är lite luddigt/flummigt detta fenomen med AS känns det ibland...
Senast redigerad av Garum 2011-05-04 14:05:13, redigerad totalt 1 gång.
Garum skrev:Har för mig att i Finland finns diagnosen "aspergerliknande drag" som används på de individer som inte riktigt uppfyller kriterierna för att få en Aspergerdiagnos enligt DSM-IV men som ändå har svårigheter med sin omgivning, risken är väl att det blir en slags "slaskdiagnos" för alla som har mer eller mindre stora problem på olika sätt med det "sociala samspelet" vilken även kan vara fallet med AS-diagnoser enligt DSM-IV kan man ju misstänka.
Intressant, men frågan uppstår då vad en sådan diagnos innebär i praktiken? Kan man få någon hjälp även vid den diagnosen, eller är det ett "du har aspergerliknande drag, tack och hej då!"? Här i Sverige ger ju en AS-diagnos automatiskt vissa rättigheter, så den fyller en funktion för individen. Om man inte får någon hjälp och inte några ytterligare rättigheter så fyller ju inte diagnosen lika stor funktion, även om den förstås fortfarande kan hjälpa individen att förstå sin situation. En "halvdiagnos" skulle alltså kunna riskera att bli en diagnos som man ställer mest för att ställa en diagnos men som inte innebär så mycket för patienten i praktiken.
Senast redigerad av Kvasir 2011-05-04 14:05:13, redigerad totalt 1 gång.
Har ingen aning om vilka regler och lagar de har i Finland angående AS personers rättigheter till hjälp och stöd, men det var en intressant frågeställning du framförde, i synnerhet vad som gäller för de som får diagnosen "aspergerliknande drag"
En diagnos ska man ju bara ha om det är till gagn för en, om en AS diagnos inte innebar nån hjälp eller att man fick några rättigheter vore det ju fullkomligt meningslöst att ha en sådan diagnos, tvärtom skulle man ju se till att man INTE fick AS stämpeln på sig, för då skulle det ju bara innebära nackdelar men inga fördelar.
En diagnos ska man ju bara ha om det är till gagn för en, om en AS diagnos inte innebar nån hjälp eller att man fick några rättigheter vore det ju fullkomligt meningslöst att ha en sådan diagnos, tvärtom skulle man ju se till att man INTE fick AS stämpeln på sig, för då skulle det ju bara innebära nackdelar men inga fördelar.
Senast redigerad av Garum 2011-05-04 14:05:13, redigerad totalt 1 gång.
Man kan få bägge diagnoserna, se tidigare inlägg. Jag håller med om att AS knappast borde utgöra ett skydd mot schizofreni. Den rådande uppfattningen, som jag förstår det, bland forskare är väl just att förekomsten av S varken är högre eller lägre hos folk med AS än i befolkningen i övrigt.MsTibbs skrev:rattlelizard skrev:vågar man ställa frågan om någon med Aspergers kan samtidigt vara scizhogfren eller hur man nu stavar det?
"Juridiskt" sett nej vad jag förstår. Däremot kommer jag om en vecka ha första mötet med forskare i ett projekt för att kolla upp om asperger och schizofreni har något samband och ta reda på mer om de båda, likheter och skillnader i symptom i olika åldrar och liknande. Det finns en artikel om projektet jag skall vara med i, i Landstinget i Värmlands tidning här: http://www.liv.se/sidkat/6421/Intryck5-07..pdf
Själv tänker jag som så; varför skulle schizofreniprevalensen vara lägre bland aspergare än bland snittbefolkningen? Det är givetvis mer komplicerat att diagnosticera en person med "lite av varje" (exempelvis jag själv som ännu inte är färdigdiagnosticerad) än personer som är mer renhårigt tillhörande en enda diagnosgrupp.
Jag hoppas att man kommer kunna få både AS och schizofrenidiagnos i framtiden, på samma sätt som man idag kan få AS tillsammans med ADHD-diagnos, något som var juridiskt omöjligt förut. Även om personen uppfyllde kriterierna och hade problematik från båda diagnoserna (sic!).
Ser ut som ett intressant forskningsprojekt.
Senast redigerad av docfrasse 2011-05-04 14:05:13, redigerad totalt 1 gång.
docfrasse skrev:Vet inte om jag är sakkunnig i sammanhanget, men jag hängde inte riktigt med i vad du sa där.Zombie skrev:*Oj, såg mig omnämnd och blev glad!*
Jag har en känsla av att många läkare har en tendens att lämna depressioner, svåra tvångssymptom eller fobier och rätt mycket annat utan att pröva någon behandling hos patienter med AS, med hänvisning till att det är AS- eller "AS-relaterade" symptom. Folk här, som förefaller mig ha koll på sig själva och sin AS, har också skrivit att de har råkat ut för det.
Jag tycker det verkar som någon eller flera saker av att läkarna i fråga är orimligt försiktiga i differentialdiagnosticeringen, följer någon sorts "signaler uppifrån", brister i "empati" i en grad som de kanske inte lika lätt skulle göra mot folk som är "som vi", eller (om nu vanliga praktiker är såpass välorienterade) att forskningsläget (i neurologi, biokemi...?) om vad som inverkar hur på vad är oklart.
Har någon händelsevis någon sakkunnig kommentar på lut?
(Hoppas jag förstått Zombies syfte rätt;)
Aspie: Hej doktorn jag är deprimerad!
Doktorn: Nähä, det är du inte alls. Du uppfattar dig som depp för du har AS som inte går att bota.
Aspie: Jomen, jag mår ju dåligt! Jag kan ju visst vara deprimerad även om jag ha AS, varför skulle jag inte kunna det...
Doktor: Det är normalt att må dåligt om man har AS. Dessutom "ser du inte depp ut"... (då förutsätter de att AS har normala ansiktsuttryck och kroppsspråk vilket inte alltid är fallet bland aitismspektrum)
Jag ser fram emot forskar-testningen! Ska bli spännande!
Senast redigerad av MsTibbs 2011-05-04 14:05:13, redigerad totalt 1 gång.
Första stycket hängde jag med på. Det var värre med det andra stycket - det är där jag inte förstår.MsTibbs skrev:docfrasse skrev:Vet inte om jag är sakkunnig i sammanhanget, men jag hängde inte riktigt med i vad du sa där.Zombie skrev:*Oj, såg mig omnämnd och blev glad!*
Jag har en känsla av att många läkare har en tendens att lämna depressioner, svåra tvångssymptom eller fobier och rätt mycket annat utan att pröva någon behandling hos patienter med AS, med hänvisning till att det är AS- eller "AS-relaterade" symptom. Folk här, som förefaller mig ha koll på sig själva och sin AS, har också skrivit att de har råkat ut för det.
Jag tycker det verkar som någon eller flera saker av att läkarna i fråga är orimligt försiktiga i differentialdiagnosticeringen, följer någon sorts "signaler uppifrån", brister i "empati" i en grad som de kanske inte lika lätt skulle göra mot folk som är "som vi", eller (om nu vanliga praktiker är såpass välorienterade) att forskningsläget (i neurologi, biokemi...?) om vad som inverkar hur på vad är oklart.
Har någon händelsevis någon sakkunnig kommentar på lut?
(Hoppas jag förstått Zombies syfte rätt;)
Aspie: Hej doktorn jag är deprimerad!
Doktorn: Nähä, det är du inte alls. Du uppfattar dig som depp för du har AS som inte går att bota.
Aspie: Jomen, jag mår ju dåligt! Jag kan ju visst vara deprimerad även om jag ha AS, varför skulle jag inte kunna det...
Doktor: Det är normalt att må dåligt om man har AS. Dessutom "ser du inte depp ut"... (då förutsätter de att AS har normala ansiktsuttryck och kroppsspråk vilket inte alltid är fallet bland aitismspektrum)
Jag ser fram emot forskar-testningen! Ska bli spännande!
Senast redigerad av docfrasse 2011-05-04 14:05:13, redigerad totalt 1 gång.
Första stycket fattar ni också rätt *Tack MsTibbs!!* (plus då OCD-, schiz- och efter behag med andra problem som många [ännu] också tänker bort som om AS vore någon sorts överdiagnos som gör andra psykofysiska dysfunktioner icke behandlingsbara).
Andra stycket var en dåligt formulerad fråga om varför läkare gör (kan tänkas göra) så, hur forskningsläget ser ut ifråga om hur folk med respektive utan AS är funtade i de kemiska och neurologiska system det gäller, och i vad mån det finns grund för en mer nyanserad praxis.
Blev det litet klarare så?
(Har inte känt mig skarptänkt nog att hitta andra ord förrän nu...)
Andra stycket var en dåligt formulerad fråga om varför läkare gör (kan tänkas göra) så, hur forskningsläget ser ut ifråga om hur folk med respektive utan AS är funtade i de kemiska och neurologiska system det gäller, och i vad mån det finns grund för en mer nyanserad praxis.
Blev det litet klarare så?
(Har inte känt mig skarptänkt nog att hitta andra ord förrän nu...)
Senast redigerad av Zombie 2011-05-04 14:05:13, redigerad totalt 1 gång.
Ja, visst blev det klarare. Fast det var en sällsynt omfattande frågeställning! *blir alldeles matt* Kort svar: a) de gör så för att de inte vet bättre b) det ser tunt ut; här finns mer klinisk erfarenhet, enstaka publicerade fallbeskrivningar och okontrollerade studier än stora kontrollerade studier c) jag tycker det finns grund för att behandla depression hos person med AS likaväl som person utan AS, det enda (men knappast stora) problemet är väl att aspisar på gruppnivå tenderar att reagera lite oväntat på psykofarmaka; men det kan ju lösas genom att man börjar med lite lägre doser än brukligt - om man nu väljer att behandla samsjukliga tillstånd med farmaka, det finns ju ofta andra sätt också.Zombie skrev:Första stycket fattar ni också rätt *Tack MsTibbs!!* (plus då OCD-, schiz- och efter behag med andra problem som många [ännu] också tänker bort som om AS vore någon sorts överdiagnos som gör andra psykofysiska dysfunktioner icke behandlingsbara).
Andra stycket var en dåligt formulerad fråga om varför läkare gör (kan tänkas göra) så, hur forskningsläget ser ut ifråga om hur folk med respektive utan AS är funtade i de kemiska och neurologiska system det gäller, och i vad mån det finns grund för en mer nyanserad praxis.
Blev det litet klarare så?
(Har inte känt mig skarptänkt nog att hitta andra ord förrän nu...)
Senast redigerad av docfrasse 2011-05-04 14:05:13, redigerad totalt 1 gång.
docfrasse skrev:Zombie skrev:[...] Blev det litet klarare så? [...]
Ja, visst blev det klarare. Fast det var en sällsynt omfattande frågeställning! *blir alldeles matt* [...]
Förlåt, det var inte meningen.
Borde förstås också ha klargjort att jag menade frågan öppen för delsvar från vem som kan.
docfrasse skrev:Kort svar: [... ...]
Men litet mera klarhet fick jag av ditt svar!
Senast redigerad av Zombie 2011-05-04 14:05:13, redigerad totalt 1 gång.
Zombie skrev:*Oj, såg mig omnämnd och blev glad!*
Jag har en känsla av att många läkare har en tendens att lämna depressioner, svåra tvångssymptom eller fobier och rätt mycket annat utan att pröva någon behandling hos patienter med AS, med hänvisning till att det är AS- eller "AS-relaterade" symptom. Folk här, som förefaller mig ha koll på sig själva och sin AS, har också skrivit att de har råkat ut för det.
Jag tycker det verkar som någon eller flera saker av att läkarna i fråga är orimligt försiktiga i differentialdiagnosticeringen, följer någon sorts "signaler uppifrån", brister i "empati" i en grad som de kanske inte lika lätt skulle göra mot folk som är "som vi", eller (om nu vanliga praktiker är såpass välorienterade) att forskningsläget (i neurologi, biokemi...?) om vad som inverkar hur på vad är oklart.
Har någon händelsevis någon sakkunnig kommentar på lut?
Vet inte hur mycket det har har med de "hela" att göra, men en psykolog som jag har haft påstår att jag har *depression invigt i personligheten* (mycke möjligt att det har någon finare namn) De menar på att jag var deprimerad som barn, som ingen har märkt? (möjligt pågrund av AS) Under viktiga tider när personligheten utvecklades, pga detta menar de att jag aldrig kommer att bli fri från deprissionen eftersom de har blivit ett personlighetsdrag, och detta går att bota lika bra som AS Själv har jag aldrig hört något liknade förut, har någon annan de? (ni får ursäkta om jag är lite och cyklar, men kom att tänka på detta bara.)
Senast redigerad av Missy 2011-05-04 14:05:13, redigerad totalt 1 gång.
Missy skrev:Vet inte hur mycket det har har med "de hela" att göra, men en psykolog som jag har haft påstår att jag har *depression invigt i personligheten* (mycke möjligt att det har någon finare namn) De menar på att jag var deprimerad som barn, som ingen har märkt? (möjligt pågrund av AS) Under viktiga tider när personligheten utvecklades, pga detta menar de att jag aldrig kommer att bli fri från deprissionen eftersom de har blivit ett personlighetsdrag, och detta går att bota lika bra som AS Själv har jag aldrig hört något liknade förut, har någon annan de? (ni får ursäkta om jag är lite och cyklar, men kom att tänka på detta bara.)
Misströsta inte, jag har mer eller mindre i 41 år, som jag nu förstår, haft depression i hela livet MEN inte nu längre sen två år tillbaka men det krävdes mycket förändringar och den största var att flytta ut ifrån stan till naturen där det var lugnare och färre intryck som hela tiden slet i min själ. Få människor och tystnad. Märkte det genom att jag började gå och ha ett glatt leende när jag vaknade på morgonen !
Senast redigerad av Aspkvinna 2011-05-04 14:05:13, redigerad totalt 1 gång.
Asperger "light"
Asperger "light"
Någon mer än jag som fått diagnos men tvivlar på den? ..Samtidigt som man ibland märker att man är för "sjuk" för att klassas som "frisk" och för "frisk" för att klassas som "sjuk"??
Känns som att jag befinner mig i ett gränsland mellan asperger och "vanlig".. Därför börjar jag också ge upp hoppet om jobb nu, för att jag är snäppet för dålig för alla arbetsplatser jag vill vara på men också för "bra" för att bli sjukskriven eller liknande..
Fler med samma känsla och problem?
Moderator: Slog ihop två trådar med samma rubrik.
Någon mer än jag som fått diagnos men tvivlar på den? ..Samtidigt som man ibland märker att man är för "sjuk" för att klassas som "frisk" och för "frisk" för att klassas som "sjuk"??
Känns som att jag befinner mig i ett gränsland mellan asperger och "vanlig".. Därför börjar jag också ge upp hoppet om jobb nu, för att jag är snäppet för dålig för alla arbetsplatser jag vill vara på men också för "bra" för att bli sjukskriven eller liknande..
Fler med samma känsla och problem?
Moderator: Slog ihop två trådar med samma rubrik.
Senast redigerad av mutuldus 2011-05-04 14:05:13, redigerad totalt 1 gång.
Ja.
När man är i det här gränslandet (fast även annars) är det viktigt att ta reda på exakt vad man har problem med. Testerna i en NPF-utredning är nog det bästa sättet. Jag gör just nu min utredning som pekar på ADD i någon form. Har man det går det knappast att hålla sig kvar på dagens tuffa arbetsmarknad. Utöver ADD kanske jag har autistiska drag men det låter jag utredningen visa på. Socialt funkar jag ganska ok, det är främst inom arbete mina brister (numera) kommer fram (fram till tidiga 90-talet kunde jag fungera på ett arbete, sedan kom mina kriser).
Jag går just nu på a-kassa men blir stressad av det och mår dåligt. Mina utredande läkare anser att jag nog borde sjukskrivas åtminstone tillfälligt för att lindra stressen. Å andra sidan anser de inte att det bästa är att "bara vara hemma" i längden - någon form av daglig aktivitet, fot in nånstans, kanske egen verksamhet, är viktigt inte minst för "vi som är i twilight zone"
När man är i det här gränslandet (fast även annars) är det viktigt att ta reda på exakt vad man har problem med. Testerna i en NPF-utredning är nog det bästa sättet. Jag gör just nu min utredning som pekar på ADD i någon form. Har man det går det knappast att hålla sig kvar på dagens tuffa arbetsmarknad. Utöver ADD kanske jag har autistiska drag men det låter jag utredningen visa på. Socialt funkar jag ganska ok, det är främst inom arbete mina brister (numera) kommer fram (fram till tidiga 90-talet kunde jag fungera på ett arbete, sedan kom mina kriser).
Jag går just nu på a-kassa men blir stressad av det och mår dåligt. Mina utredande läkare anser att jag nog borde sjukskrivas åtminstone tillfälligt för att lindra stressen. Å andra sidan anser de inte att det bästa är att "bara vara hemma" i längden - någon form av daglig aktivitet, fot in nånstans, kanske egen verksamhet, är viktigt inte minst för "vi som är i twilight zone"
Senast redigerad av barracuber 2011-05-04 14:05:13, redigerad totalt 1 gång.
- barracuber
- Inlägg: 10992
- Anslöt: 2007-02-11
- Ort: Västsverige
barracuber. Det är ca 5 år sedan jag gjorde utredningen som visade att jag hade asperger.. Vet dock inte vad utredningen kallades.
Men resultatet av utredningen och den person jag är idag är av två helt olika världar!
Ska man kanske göra en ny??
Men resultatet av utredningen och den person jag är idag är av två helt olika världar!
Ska man kanske göra en ny??
Senast redigerad av mutuldus 2011-05-04 14:05:14, redigerad totalt 1 gång.
mutuldus skrev:barracuber. Det är ca 5 år sedan jag gjorde utredningen som visade att jag hade asperger.. Vet dock inte vad utredningen kallades.
Men resultatet av utredningen och den person jag är idag är av två helt olika världar!
Ska man kanske göra en ny??
En ny utredning? Det har hänt att folk gjort om utredningar, framför allt sådana som först gjorde en utredning som de inte var nöjda med, eller som underkändes, eller som utfördes av en enskild läkare istf ett team.
NPF-utredning = neuropsykiatrisk utredning.
Asperger går ju inte bort. Men visst kan man träna bort saker, utvecklas som person, öva upp sin anpassningsförmåga m.m. Men eftersom asperger inte går bort så borde ju man ta en AS-diagnos som livslång. En viktig sak är att man aldrig är skyldig att nämna eller visa den här typen av diagnoser.
Går du regelbundet hos nån läkare? Du kan ju diskutera frågan med honom/henne?
Senast redigerad av barracuber 2011-05-04 14:05:14, redigerad totalt 1 gång.
- barracuber
- Inlägg: 10992
- Anslöt: 2007-02-11
- Ort: Västsverige
Jag tvivlar ibland på min diagnos. Men jag är fan inte normal, det är jag säker på. Jag känner också att jag ligger i ett gränsland mellan asperger och vanlig, men jag vet bara inte var.
Mitt tvivel beror nog på att jag inte känt mer än en annan person med diagnos, så jag vet egentligen inte hurdan medel-aspergaren är.
Jag själv tycker ju att jag är ganska normal, men samtidigt tycker jag att normala människor är skitkonstiga
Hursomhelst verkar inte NT-människor alls fatta hur jag fungerar o tänker, medan aspergare jag pratat med på nätet inte verkar ha några problem.
Mitt tvivel beror nog på att jag inte känt mer än en annan person med diagnos, så jag vet egentligen inte hurdan medel-aspergaren är.
Jag själv tycker ju att jag är ganska normal, men samtidigt tycker jag att normala människor är skitkonstiga
Hursomhelst verkar inte NT-människor alls fatta hur jag fungerar o tänker, medan aspergare jag pratat med på nätet inte verkar ha några problem.
Senast redigerad av Silius 2011-05-04 14:05:14, redigerad totalt 1 gång.
Barracuber. Jo, många nämner det där med att man utvecklas som person men jag har aldrig utvecklats så mkt som de senaste 5 åren.. Folk som känt mig länge tycker att jag är en helt annan människa och det tycker jag själv också.
Jag är idag missnöjd med utredningen för att den inte längre stämmer samt att jag inte tycker att jag har AS.. Tycker heller inte att jag är "normal".. Tycker att jag är något mitt emellan..
När jag flyttade i augusti så har jag inte haft ngn kontakt alls med vården, har dock försökt nu.. Att få en ny psykolog här uppe.
Jag är idag missnöjd med utredningen för att den inte längre stämmer samt att jag inte tycker att jag har AS.. Tycker heller inte att jag är "normal".. Tycker att jag är något mitt emellan..
När jag flyttade i augusti så har jag inte haft ngn kontakt alls med vården, har dock försökt nu.. Att få en ny psykolog här uppe.
Senast redigerad av mutuldus 2011-05-04 14:05:14, redigerad totalt 1 gång.
Återgå till Att leva som Aspergare