DN skrev:Den senaste veckan har vi förväntats skratta åt tonårs- tjejers kulturvanor i många stora medier. Samma förakt visas sällan de manliga motsvarigheterna.

När ”Vakna med NRJ” ringer upp Sofia låter hon förvånad. Det är programledarna Jakob Öqvist, Martin Björk och Izabella Fröberg hon får prata med. ”Visst är det väl så att du är lite förtjust i Justin Bieber? Är du en belieber?”, frågar de. Sofia skrattar och säger ja, hon är ett stort fan. ”Gulle”, säger Izabella Fröberg. ”Jag visste inte ens att det fanns såna här Justin Bieber-fans”, säger Martin Björk. Programledarna berättar att hon har vunnit en tävling. Hon ska få gå på konserten och träffa Justin Bieber, äta mat tillsammans med honom, ta bilder. Hon kommer att vara helt ensam med Bieber under mötet, bara de två, exklusivt. Sofia blir fruktansvärt glad. Man hör det på hennes röst. ”Ni skämtar!” ropar hon, kan knappt få fram något mer, hon skrattar bara.

Samtalet pågår i drygt två minuter. ”Det roligaste av allt, Sofia, det är att vi har med oss, på linjen, Justin Bieber himself”, säger Jakob Öqvist till slut. Men det finns ingen Justin Bieber på tråden. Det hela är nämligen, bokstavligen, ett skämt. ”Du. Är. SÅ. LURAD!” skriker Martin Björk glatt och drar i gång ljudeffekterna, fanfarer och explosioner. Sofia börjar gråta. I direktsänd radio, i en situation som hon inte har bett om att få vara med i.

Jag fick hundratals mejl om den krönikan. De flesta som skrev var upprörda över hur man kunde behandla en person på det viset, och höll med om att det finns något skevt och obehagligt i hur samhället och medierna talar om unga tjejers ­intressen med en underton av förakt. Andra höll inte med och kallade mig (34 år) exempelvis för ”lilla flicka”, vilket väl på ett bakvänt sätt också bekräftar tesen och visar hur man bemöts om man talar eller skriver om Justin Bieber.

Efter all uppståndelse kring NRJ-inslaget gick programledartrion Martin Björk, Izabella Fröberg och Jakob Öqvist nämligen ut i pressen och berättade att ”Sofia” inte finns. De hade bett en kollega spela tonårstjej. Och även om Martin Björk i Expressen omnämner inslaget som en ”sketch”, så var det definitivt inte fråga om en sådan. NRJ:s busringning presenterades som äkta (och programledarna bedyrar att deras ”vanliga wake up-calls inte är fejkade”).
---
Man blåljög helt enkelt, tills kritiken mot förnedringen av ”Sofia” blev så stor att lögnen bleknade i jämförelse och det blev enklare att erkänna.

Expressen skrev:Vi gick över gränsen och förstod att det var på gränsen till vad man kan skämta om. Samtidigt är gränser till för att testas. Redaktionen har varit i kontant med henne i efterhand och hon tycker mer det var roligt och var glad över att gå på konserten, säger Öqvist och fortsätter:
– Det viktiga för oss är att hon mår bra. Det är nog mer andra som är besvikna på skämtet än vad hon själv är.
---
Även om Öqvist förstår reaktionerna försvarar han skämtet.
– För mig personligen är det inte att gå över gränsen. Men för Sofia var det. Det är som att skämta med religiösa om Jesus. När vi ringde henne visste vi inte hur samtalet skulle sluta. Ibland blir det att man trampar på ömma tår. Men det viktiga för oss var att hon inte mådde dåligt i efterhand.
NRJ:s programchef Rickard Keilor berättar att Sofia, som är myndig, fick lyssna på samtalet innan det sändes.
– I efterhand tyckte hon att det var roligt. Vi skulle aldrig ha sänt det i radio om inte hon ville. Hon har inte några "hard feelings". Men jag är självklart ledsen över att folk har tagit illa åt sig av skämtet, säger Rickard Keilor.

DN skrev:Enligt tidningen Expressen har dödshot riktats mot trion som nu backar och berättar ”sanningen”. Allt var en bluff. Sofia finns inte, utan det var ”en kameratjej” på radiostationen som ställde upp, berättar Izabella Fröberg.

Vad ”kameratjejen” heter framgår inte. Inte heller varför vi ska tro på den uppgiften när samma trio dagen innan presenterade helt andra.
---
En fråga som infinner sig är förstås hur en person som inte finns kan vara myndig. Och hur denna icke-existerande varelse kan lyssna på ett samtal som inte ägt rum. En annan fråga är: om nu detta är ett riggat samtal, hur många av radiostationens andra dagliga ”wake-up-call” är det också?

En tredje är vad annonsörerna kan tänkas tycka om att figurera i ett program där infantila och empatistörda medelålders män (och en 27-årig kvinna) skolgårdsmobbar en ung kvinna

DN Kultur skrev:Sveriges Radio gjorde det för några veckor sedan, när radioprogrammet ”Vaken” spelade upp ett telefonsamtal från Mariana, rosenrasande över förslaget på höjd pensionsålder. Många älskade och beundrade den riviga damen, klippet spelades 52.000 gånger och ”Mariana” fick en egen fansida på Facebook. Men ”Mariana” fanns inte heller; efter ett par veckor avslöjades att hon var påhittad av redaktionen.

Den stora frågan är naturligtvis vad syftet är. I fallet ”Mariana” kallar programledaren Henrik Olsson händelsen för ”en rolig grej”, och förklarar att man ville ”märkas lite, få lite uppmärksamhet”. Och kanske är det så krasst och uträknat att det handlar om viralkåthet.

Både NRJ och Sveriges Radio har agerat högst tvivelaktigt i de här fallen. De bryter mot viktiga journalistetiska principer: att man ska kunna lita på att det som presenteras som sant inte är en lögn, att den som intervjuas är den man tror och inte en inlånad kollega som läser manus. Det är särskilt graverande för public service-företaget Sveriges Radio, men även NRJ förlorar på att mista lyssnarnas tillit. Och, faktiskt, pr-byrån som hittade på ”Black” – om vi inte kan lita på pressmeddelanden så tappar pr-branschen sin legitimitet.

LordNelson skrev:Är NRJ:s break up call på riktigt?
http://youtu.be/Pn4oJxa7Ivk

Alien skrev:Hanna Fahl i DN skrev en upprörd krönika:

DN skrev:Den senaste veckan har vi förväntats skratta åt tonårs- tjejers kulturvanor i många stora medier. Samma förakt visas sällan de manliga motsvarigheterna.

När ”Vakna med NRJ” ringer upp Sofia låter hon förvånad. Det är programledarna Jakob Öqvist, Martin Björk och Izabella Fröberg hon får prata med. ”Visst är det väl så att du är lite förtjust i Justin Bieber? Är du en belieber?”, frågar de. Sofia skrattar och säger ja, hon är ett stort fan. ”Gulle”, säger Izabella Fröberg. ”Jag visste inte ens att det fanns såna här Justin Bieber-fans”, säger Martin Björk. Programledarna berättar att hon har vunnit en tävling. Hon ska få gå på konserten och träffa Justin Bieber, äta mat tillsammans med honom, ta bilder. Hon kommer att vara helt ensam med Bieber under mötet, bara de två, exklusivt. Sofia blir fruktansvärt glad. Man hör det på hennes röst. ”Ni skämtar!” ropar hon, kan knappt få fram något mer, hon skrattar bara.

Samtalet pågår i drygt två minuter. ”Det roligaste av allt, Sofia, det är att vi har med oss, på linjen, Justin Bieber himself”, säger Jakob Öqvist till slut. Men det finns ingen Justin Bieber på tråden. Det hela är nämligen, bokstavligen, ett skämt. ”Du. Är. SÅ. LURAD!” skriker Martin Björk glatt och drar i gång ljudeffekterna, fanfarer och explosioner. Sofia börjar gråta. I direktsänd radio, i en situation som hon inte har bett om att få vara med i.

http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/h ... tjejerna-s