Vet inte om det här kan passa på någon annan tråd men iallafall..

Jag har olika slags ångest. Och har märkt nu när jag varit tillsammans med min pojkvän 3 månader att ibland har jag en slags ångest som får mig att misstänka honom för en massa saker.
Att han pratar med andra tjejer på facebook, på mobilen, att han på något sätt går bakom min rygg.
Ibland får jag sån stark känsla av detta att jag måste gå igenom hans mobil. Det är så jävla tråkigt, för han vill bara ha mig och har aldrig gått bakom min rygg. Men när jag får den där ångesten så är jag helt säker på min sak. Någon som känner igen sig?

Känner igen mig helt. Har varit tillsammans med min karl i närmare ett och ett halvt år. Jag älskar honom riktigt mycket, vi bor ihop och allt men.. Jag är så rädd för förändring att jag inte vill att det ska ta slut eller liknande.

Det gröna monstret inom mig kommer alltid fram när det är någon som kommenterat på hans fb bilder, det är någon tjej som smsar eller ringer och liknande. Däremot har jag ingen aning om vad man gör åt det

Jaa du @annizas. Är det svartsjuka du menar? Min förra flickvän var enormt svarsjuk, hon misstänkte mig för allt. Fick inte umgås med mina vänner för hon misstänkte att jag hadde sex med deras flickvänner. Nu är det ju så att jag hadde inte särskilt många vänner, och det hela resulterade i att jag tillslut mest satt hemma. Och då var ju inte det bra heller. För då var det ju att hon misstänkte att jag smyg onanerade till inbillade kvinnor.

Paradoxalt nog var det ju faktiskt hon som var otrogen mot mig, och det erkände hon utan omsvep. När hon hadde varit ute och roat sig med sina 'vänninor'. Jag frågade om han var bättre än mig, men det hadde han visst inte varit. Sa hon iaf. Men det var ju jag som var den bedragne hanrejen. Så svartsjuka berodde nog i hennes fall på dåligt samvete. Nå, jag förlät henne, och vi separerade så småningom, pga andra orsaker. Så här är det väl inte för dig, men det finns väl många anledningar till fenomenet.

Självklart kan jag bli svartsjuk, väldigt enkelt också.
Men det här handlar inte om det. Utan olika ångest tillstånd eller vad man kan kalla det.
Jag har ångest varje dag, men olika typ. Och det är bara när den där "misstänksamma ångesten" kommer som jag tror han gör grejer mot mig.
Vilket jag tänker på när jag har den men det hjälper inte.
Brukar oftast bara ha den en dag i taget också.

Så som du förklarar att din flickvän var svartsjuk, fast att det egentligen var hon som var otrogen, att man "känner ígen andra genom sig själv" är det inte för mig. Men min pojkvän tror ju det ibland när jag kommmer med helt sjuka anklagningar en misstänksam dag.
Men jag är glad att jag insett det sorry om jag skriver osammanhängande.

Alexa skrev:Känner igen mig helt. Har varit tillsammans med min karl i närmare ett och ett halvt år. Jag älskar honom riktigt mycket, vi bor ihop och allt men.. Jag är så rädd för förändring att jag inte vill att det ska ta slut eller liknande.

Det gröna monstret inom mig kommer alltid fram när det är någon som kommenterat på hans fb bilder, det är någon tjej som smsar eller ringer och liknande. Däremot har jag ingen aning om vad man gör åt det

Inte jag heller, det är svårt fan. Man får försöka med tankenskraft, hehe. Iallafall jag, eftersom jag inbillar mig att han skriver med nån tjej osv. Jag kan må riktigt dåligt över att han tex sitter och håller på med sin lur, och komma in i väärsta katastroftankarna som sen får mig att vara förbannad på honom. Och han undrar vaför, stackarn. Plus det tar sån energi från mig.

annizas skrev:Jag kan må riktigt dåligt över att han tex sitter och håller på med sin lur, och komma in i väärsta katastroftankarna som
sen får mig att vara förbannad på honom. Och han undrar vaför, stackarn. Plus det tar sån energi från mig.

Kan det vara att du känner dig på ngt sätt åtsidosatt, som ger dig ångest. Lite som 'Det Osynliga Barnet' av Tova Janson, om det är bekant. Alla glömde henne och hon vart bara synlig igen när hon vart upprörd och arg.

antonius skrev:

annizas skrev:Jag kan må riktigt dåligt över att han tex sitter och håller på med sin lur, och komma in i väärsta katastroftankarna som
sen får mig att vara förbannad på honom. Och han undrar vaför, stackarn. Plus det tar sån energi från mig.

Kan det vara att du känner dig på ngt sätt åtsidosatt, som ger dig ångest. Lite som 'Det Osynliga Barnet' av Tova Janson, om det är bekant. Alla glömde henne och hon vart bara synlig igen när hon vart upprörd och arg.

hmm kanske ligger det något i det.
en annan grej jag kom på nu:

när han ger mig mycket uppmärksamhet, pussas, kramas säger fina saker. för han gör det mycket mer än vad jag gör det tillbaka. Så kan jag ibland tycka att det är jobbigt. Men sen när han inte gör det lika mycket kanske nästa dag, då kan jag tro att nåt är fel. Som om att jag vill, fast ändå inte- ha den där uppmärksamheten.

Jag tycker det låter som om du har problem på flera plan. Dels finns där en viss svartsjuka, sedan finns ångestproblematiken. Uppå det finns något som mycket väl kan vara roten till det mesta - bristande självkänsla.

Något som kan hjälpa människor som fastnar i negativa tankemönster, så som du gör när din misstänksamma ångest dyker upp, är KBT - kognitiv beteende terapi. Den är inriktad på att hjälpa människor bryta tankemönster och ersätta dem med bättre fungerande och mer "friska" tankar. Många här på forumet har uttryckt sig positivt om just KBT, andra har det inte alls fungerat för. Själv kan du ju som inte veta förrän du har försökt och värre blir det inte av att försöka så du har inget att förlora. En fördel är dock att hitta en terapeut/psykolog som är inriktad på Aspergers och i ditt fall gärna även ångestproblematik.

Att ha AS är ett dilemma, man slits mellan saker när man kanske inte helt förstår kroppsspåk etc, och det kan väl ibland leda till feltolkningar, och kan ge upphov till ångest.

Kan finnas samma rädsla som ligger bakom hypokondri. Att man aldrig kan bli 100 % säker. Man kollar och kollar för att uppnå detta 100 % mål men det går ju inte. Känns bättre just när man kollat för då känns det som man har viss kontroll och trygghet. Sen blir det värre igen.

Eftersom det är så med livet. Man kan inte veta något, enda säkra är skatterna och döden.

Att våga tro på något utan fullkomliga bevis är naturligtvis jätesvårt om man fråntagits det på det ena eller andra sättet. För det skulle ju naturligvis bli jättejobbigt om det visade sig att det man var rädd för blev sant en dag.

Men det går att lära sig leva på hoppet igen, eller vad man ska kalla det. Att lita på livet utan 100 % bevis på saker och ting. Det man dock måste göra är bryta med trygghetsbeteendena, de som skänker den korta trösten. Det kan vara så svårt att göra så att man behöver en terapeut, eller oxo att man prövar att bryta själv de "lättaste" trygghetsbeteendena först.

Det man kan säga till sig själv när man bryter ett jobbigt trygghetsbeteende är att visst är det jobbigt, men det är det sunda i det långa loppet, det är det RÄTTA (det blir som en stark motvikt till det man vill göra), och lyckas man tillräckligt många gånger så har man format nya fysiska banor i sin hjärna! Som är de som är enklare och sundare att leva med. Det tröstade mig iaf lite när jag jobbade med mina tvångstankar. Inte samma sak, men det handlade oxo om att stoppa handlingar.

Alexa skrev:Känner igen mig helt. Har varit tillsammans med min karl i närmare ett och ett halvt år. Jag älskar honom riktigt mycket, vi bor ihop och allt men.. Jag är så rädd för förändring att jag inte vill att det ska ta slut eller liknande.

Detta är en typisk - och dominant - ingrediens i en borderlinediagnos.

annizas skrev:Men när jag får den där ångesten så är jag helt säker på min sak.

annizas skrev:Men min pojkvän tror ju det ibland när jag kommmer med helt sjuka
anklagningar en misstänksam dag.

annizas skrev:Jag kan må riktigt dåligt över att han tex sitter och håller på med sin lur, och komma in i väärsta katastroftankarna som
sen får mig att vara förbannad på honom. Och han undrar vaför, stackarn.

Det sätt som du helt plötsligt och under en begränsad tid kan förlora tilltron till någon du bör lita på är ett klassiskt borderlinedrag.

DSV-IV Borderline skrev:tar sig minst fem av följande uttryck:
gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer
uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering
[...]
är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (till exempel intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar)
[...]
uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (till exempel ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)
har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller dissociativa symptom.

sv.wikipedia Borderline skrev:Medan de kan utveckla intensiva - men stormiga - förhållanden, är deras attityd till familj, vänner och partner ofta instabila. Synen på andra kan växla snabbt mellan absolut idealisering och total nedvärdering. På så sätt kan ett intensivt förhållande, med stor tillit, snabbt uppstå. Men när separation hotar, inbillad eller verklig, kan förtroendet mycket snabbt övergå i ilska eller ett totalt avsägande av relationen. Detta kan förvåna den person som drabbas, eftersom de ofta har svårt att förstå vad personen upplever som ett hot om separering. Denna rädsla för att bli övergiven kan ha att göra med personens svårighet att knyta känslomässiga band med närstående, något som särskilt visar sig då den viktiga personen inte är direkt fysiskt närvarande.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Borderline

ICD-10 F60.3 Emotionally unstable personality disorder Borderline skrev:intense and unstable interpersonal relationships

http://apps.who.int/classifications/icd10/browse/2010/en#/F60.3

Självklart bör man inte låta obefogad misstanke grundad i uppkommen ångest gå ut över ens partner. Har man dock borderline kan det vara svårt att undvika. I annat fall bör man tro på en människas oskuld tills motsatsen är bevisad. I en kärleksrelation är det extra viktigt eftersom den avslutas när tilliten försvinner.

En till tråd som behandlar ämnet obefogad svartsjuka:
http://www.aspergerforum.se/det-har-med-partnerns-ex-och-avlagda-kk-t32859.html

...och vad vi saknar i encyklopediska personlighetsdrag kompenserar vi med Hr Gripande Kylig.

Sjukt jobbigt beteende. Har haft en flickvän som var sjukligt svartsjuk. Drev fram till att jag blev otrogen till slut. Flr hon kollade mej ändå hela tiden höll på med jobbiga förhör med vem jag hade pratat och kollade igenom min mobil. Så till slut tänkte jag hon litar ju ändå inte på mej kan jag lika gärna vara otrogen.

annizas - Oavsett hur säker du är i dina misstankar, så vet du ju att han inte gjort något fel. Att gå igenom hans mobil är ett oförlåtligt övertramp.
Tala om för honom om din problematik och se till att genast få hjälp att ta itu med det.

Visst är detta ett inslag i borderline men inte det enda. Man kan inte ha borderline om man bara har ett symptom från listan. Och borderline ska bara ställas som diagnos om AS/ADD inte förklarar helt beteendena eller om beteendena är väldigt extrema.

kiddie skrev:Visst är detta ett inslag i borderline men inte det enda. Man kan inte ha borderline om man bara har ett symptom från listan.

Det är väl ingen som har påstått det heller.

kiddie skrev: Och borderline ska bara ställas som diagnos om AS/ADD inte förklarar helt beteendena eller om beteendena är väldigt extrema.

Man kan ha borderlinediagnos utan att ha genomgått utredning för AS. Jag har det t ex.

lejonungen skrev:
Man kan ha borderlinediagnos utan att ha genomgått utredning för AS. Jag har det t ex.

Jag med

Så både Lejonungen och Antonius har borderline och inte AS.

Kanske osäkert att sätta någon diagnos på Annizas över nätet, även om jag inte är främmande för sånt.

Då har du problem och bör reda ut det - gör slut och arbeta med dig själv.

LordNelson skrev:Så både Lejonungen och Antonius har borderline och inte AS.

Ja, det ena behöver väl inte utesluta det andra, när jag utreddes fanns inte ens begreppet AS

Du behöver helt enkelt inse att det gör inget även om han skulle bli otrogen. Om han älskar dig och tar hand om dig så är det helt ok.

Din partner är säkert nuts och du gör alldeles rätt i att kolla upp vad han pysslar med. I kärlek och krig är allt tillåtet. Det är typiskt för borderlinepersoner att träffa olämpliga partners.

Tillitsproblematik som förvärras av stress eller menscykelrelaterade hormonsvängningar gissningsvis (om det bara förekommer vissa dagar).
Bra dagar är man inte lika misstänksam för då är det lättare att ha tillit, sämre dagar då man är trött och medtagen, blossar de sämsta sidorna upp. Så är det ju med nästan allt stress- och ångestrelaterat, att det går i vågor och varierar i intensitet på grund av en radda orsaker och belastningar eller frånvaron av dem.

Sjuklig svartsjuka beror ju oftast på att tilliten inte kunnat utvecklas tillräckligt under barndomen, man har blivit lämnad eller illa behandlad etc. av någon som man stod i beroendeställning till (=förälder oftast). Man kände sig oälskad eller att man inte dög, det är där tillitsbristen föds. Ju tidigare i livet som tilliten skadas, desto djupare sitter tillitsbristen.

Ofta finns det koppling till missbruk i familjen; vuxna barn till alkoholister/missbrukare har ofta svårt med tilliten och självkänslan i nära relationer.
Även ett extremt kontrollbehov och det där snokandet relaterar ibland direkt till det man var med om som barn - att man höll koll på föräldrars alkoholkonsumtion och letade efter tecken på berusning hos dem, letade efter grogglas, spritflaskor osv.
För har det varit riktigt jävligt så kan man ibland känna sig tvungen att återuppleva allt som var och det händer att man då omedvetet iscensätter samma typ av skeenden som under uppväxten.
Detta för att provocera fram allt det där ångestfyllda som man kände då men inte hade någon makt över och i förhoppningen att nu som vuxen kunna ta den makten över situationen, sig själv och sin omgivning så att traumat kan läka ut.
Detta är ju också en del av det som kallas borderline, fast mycket simpelt förklarat - det är ju aningens mer komplicerat om allt relevant ska med.

Borderline överlag som diagnos tror jag förresten inte så mycket på, det handlar ofta om just Adhd och AS i kombination eller var för sig och olika trauman på det som triggar igång det som kallas borderlinebeteende.

Men nu var det nog inte frågan om riktigt så här allvarliga beteendeproblem hos TS exempelvis.
Det kan vara en idé att försöka föra dagbok över en längre sammanhängande period och anteckna varje dag hur dagen varit: om det varit extra stressigt, om man varit extra trött och när misstänksamheten slagit till i förhållande till olika stressorer.
Kanske även att hålla koll på menscykeln, ifall hormonnivåer kan tänkas ha något med det hela att göra.

Hittar man något mönster där så kan det ju räcka med att vara medveten om att extra påfrestningar leder till ökade symtom och att man får försöka vara varsammare mot sig själv under stressiga dagar och kanske varsko pojkvännen om att ett skov är på gång.

Misstänker man att det är hormonrelaterat så kan man testa naturläkemedel för att lindra symtomen.
Exempelvis Apoteket (eller vad de nu heter nu för tiden) har Femalbalans med extrakt av pollen som vissa blir hjälpta av och det finns säkert fler liknande produkter. En mycket låg dos av SSRI dagarna före mens hjälper vissa att stå ut med svår PMS, vet jag.
Jag gissar faktiskt att det kan vara PMS-relaterat i många fall. Orka stå ut med hormonsvängningar ovanpå den vanliga hetsen som kallas livet - man kan bli tillfälligt förryckt för mycket mindre än så.

Ofta är det nog en kombination av ovanstående och en del annat krafs, så lyckas man inte att hejda sig i tid och livet blir ohanterligt pga. det här, så behöver man nog stöd utifrån.
Samtalsterapi, KBT, MBT osv.
Kanske någon sorts "mild" antipsykotika till och med, fast i allra sista hand om inget annat fungerar.

Slutligen, innan jag avslutar denna textvägg:
EFT och Tapping kan vara till hjälp för vissa. Det är en relativt enkel form av självhjälp, en sorts egenterapi som man utför med hjälp av affirmationer och lätta "knackningar" på olika delar av kroppen. Låter flummigt men kan ge resultat om man är ihärdig och mottaglig. Gratis dessutom. Finns en uppsjö tutorials på Youtube.