Hej
Jag har aldrig trott att jag kommer ha bidrag livet ut, jag har alltid vetat att så snart dom kan kommer dom att kasta ut mig från systemet.
Lite extra bevis fick jag på senaste samträffmötet då min FK-kontakt sa "du vet väl att man måste göra nått för att få aktivitetsersättning".
Så nu måste jag i slutet av maj börja ta körkort även om jag inte får färdtjänst (vilket måste ha för att kunna ta körkort). Men färdtjänst kommer jag få för hon är en positiv person

Hur tror du det går för dig, alltså inte vad du vill utan vad FK beslutar om dig?

Jag tror ju bara jag kommer få perioden ut för att vara ärlig.
Min man tror detsamma så han är jättestressad över att starta ett företag som ska hinna börja gå runt innan nästa sommar

Jag vet med 100% säkerhet att jag kommer att ha sjukpension livet ut. Min arbetsförmåga är satt till 0%. Och jag blir sjukare ju äldre jag blir. Både till kropp och själ.

Ja jag är tvärsäker på att jag jobbat min sista dag. Jag blir sjuk av att jobba.

Jag tror inte ens det kommer finnas några bidragssystem kvar när jag närmar mig livets höst, vare sig folk behöver dem eller inte.

Jag var inne på Huggorms linje här men jag ides inte skriva det. Dvs det är högst troligt att pengarna kanske inte finns längre om några år. Även fast jag är beviljad dem.

sugrövmanövern skrev:Jag var inne på Huggorms linje här men jag ides inte skriva det. Dvs det är högst troligt att pengarna kanske inte finns längre om några år. Även fast jag är beviljad dem.

delvis därför jag är 100% säker på att jag inte kommer ha det livet ut.
FK skiter ju i hur mkt man kan arbeta eller om man kan ta sig till aktiviteten dom tvingar en till.

Den dagen FK drar in min sjukersättning (utan att ge mig ålderspension i stället) hoppar jag framför tunnelbanan, för då blir mitt liv så dåligt att det inte är värt att leva. Så jag kommer att ha bidrag livet ut. Det som är osäkert är hur lång tid "livet ut" omfattar.

Jag tror inte. Kanske. Jag vill gärna utbilda mig och arbeta men jag är öppen för att det kanske aldrig är möjligt.

Ja men inte på enbart bidrag, kommer förmodligen alltid leva på nån form av bidrag.
Liksom även om jag nu skulle få nåt jobb i framtiden så kommer det ändå bara vara på halvtid då jag förmodligen aldrig kommer kunna klara mer.

Kevlarsoul skrev:Ja men inte på enbart bidrag, kommer förmodligen alltid leva på nån form av bidrag.
Liksom även om jag nu skulle få nåt jobb i framtiden så kommer det ändå bara vara på halvtid då jag förmodligen aldrig kommer kunna klara mer.

Jag tror att jag inte kommer jobba 100% heller men jag tror FK skiter i det för att vara ärlig.

Eftersom jag är beviljad permanent sjukersättning sedan några år tillbaka och eftersom jag inte tycks bli mirakulöst bättre så verkar det som om jag kommer att ha bidrag livet ut.

Nej. Vill aldrig leva på bidrag, förutom vid studier.

kvicksilver skrev:Nej. Vill aldrig leva på bidrag, förutom vid studier.

Tyvärr handlar ju "att leva på bidrag" väldigt sällan om "vill" och väldigt ofta om " måste".

Man vill känna framtidshopp men när man kollar på hur man är och svårigheterna man har så är det svårt. Jag är rädd för att jag kommer vara fast i bidrags/rehabiliterings biten resten av mitt liv.

rapchic skrev:Lite extra bevis fick jag på senaste samträffmötet då min FK-kontakt sa "du vet väl att man måste göra nått för att få aktivitetsersättning".

Men det där stämmer ju inte. Aktivitetsersättning är ju för folk som har helt eller delvis nedsatt arbetsförmåga. Men FK-kontakten kanske menade aktivitetsstöd?

Jag kommer nog att ha sjukersättning (inte bidrag, bidrag betalar man inte skatt på ) tills ålderspensionen, har varaktig sjukersättning.

Men det känns för bra för att vara sant...

Märkligt att man kastar ut alla på arbetsmarknaden på löpande band,
antingen blir de arbetsförmedlingen eller soc.

Soc betalar ju iallafall strömmen för en.

Hoppas att jag nån gång kan få bidrag o leva resten av livet på det

Jag tror jag kommer ha bidrag ett decennium till. Sedan blir jag utkastad ur systemet. Jag hoppas att jag kan jobba åt mig själv, dvs försörja mig själv på odling och fiske till stor del och sedan kanske frilansa med något för att dra in några euro...

Knappast, jag tror att jag kommer uppleva en tid då det inte ges bidrag höger till vänster. Har haft siktet på att bli självförsörjande så länge som jag kommer ihåg och är inte rädd för att arbeta när det krävs så det lär inte bli svårare varken fysiskt eller psykiskt än för de som arbetat in sig i 8h/dygns-tempot.

Flyttar hellre utomlands och får bättre odlingsmöjligheter än fastnar i nån lägenhet/soc här.

JA, jag har aldrig jobbat och inte gått gymnasiet. Jag har aktivitetsersättning, det är väl samma som förtidspension(?) jag har aldrig ens satt fötterna på försäkringskassan, det är min läkare som fixar dedär.

Jag förstår inte varför jag är sjukskriven lr vad jag är, jag tycker inte att det är något fel på mej. Jo kanske förut när jag låg inlagd på psyket en längre period, men det är 8 år sedan, man kan väl förändras?

Men det är ju praktiskt att de transfomerar in ens levebröd i dedär plastkortet och sen kan man bara välja valfri fralla från hyllan. Det är rena lyxen sommmartider hej året runt. Men varför.

nope, men vill helst bestämma själv när jag 'kastar loss' så jag inte bara drunknar

Har gått på soc sen 2007, så om det inte dyker upp någonting annat så lär det väl förbli så tills jag dör. Är långtifrån arbetsskygg – har varit aktiverad i en rad arbetsmarknadsåtgärder och praktiserat på heltid alltifrån nån enstaka månad till ett halvår i sträck. Detta samtidigt som man ska hålla på med en fullkomligt idiotisk pappersexercis, söka bidrag som man ändå inte kommer att få (som bostadsbidrag m.m.).