DN Kultur igår skrev:Portugal, i dag ett av Europas fattigaste länder, var en gång en kolonial stormakt som uppfann den transatlantiska slavhandeln. Med utgångspunkt i de sju dödssynderna synar författaren och DN-journalisten Henrik Brandão Jönsson landets koloniala arv i nya boken ”Där solen aldrig går ned”.
---
När man talar om kolonialmakter pratar man ofta om Storbritannien och Frankrike, sällan om Portugal. Hur smutsigt är Portugals koloniala förflutna egentligen?

– Det är faktiskt ett av de smutsigaste. Det var portugiserna som uppfann den transatlantiska slavhandeln. De var de första som började och de sista som slutade 1888. Särskilt när det kommer till slavhandel har Portugal en enorm skuld. Ofta ses England som en djävul, fast de stod där på 1950- och -60-talet och sade att ”nu får vi nog släppa kolonierna”. Portugals diktator Salazar förde ett helt onödigt krig i Moçambique och Angola, som varade i 13 år, men resulterade i 40 år av blodig konflikt.

Samtidigt stämmer myten om att portugiserna trots allt var ”godare” kolonisatörer, åtminstone delvis, menar han.

– Många portugiser hade relationer och barn med den inhemska befolkningen och skapade på så vis ett kitt mellan människor som var starkare än britternas. Portugal är därför ganska väl ansett i exempelvis Moçambique och i Angola, där man äter portugisisk mat och hejar på portugisiska fotbollslag.

– När jag reste runt i de tidigare portugisiska kolonierna fann jag snart att de till stor del blivit sina grannländers syndiga motpoler; i Goa har frosseri fått fäste, i spelmeckat Macao vet girigheten inga gränser, i Angola växer vreden och i Brasilien med sina runt sex miljoner hembiträden – breder lättjan ut sig hos medelklassen. I Rio de Janeiro går de statligt anställda knappt till jobbet, och när de väl gör det, går de snart hem igen.

Alien skrev:Portugal var först!

Zia1985 skrev:

Alien skrev:Portugal var först!

Med transatlantisk slavhandel. Inte så mycket mer.
Slavhandel och kolonialism är inget portugisiskt fenomen.

slackern skrev:

Zia1985 skrev:

Alien skrev:Portugal var först!

Med transatlantisk slavhandel. Inte så mycket mer.
Slavhandel och kolonialism är inget portugisiskt fenomen.

Exakt så, förstår inte hur människor kan vara så trångsynta och tro att slavhandeln bara handlar om den transatlantiska och västvärlden.

slackern skrev:

Zia1985 skrev:

Alien skrev:Portugal var först!

Med transatlantisk slavhandel. Inte så mycket mer.
Slavhandel och kolonialism är inget portugisiskt fenomen.

Exakt så, förstår inte hur människor kan vara så trångsynta och tro att slavhandeln bara handlar om den transatlantiska och västvärlden.

Zia1985 skrev:

slackern skrev:

Zia1985 skrev:
Med transatlantisk slavhandel. Inte så mycket mer.
Slavhandel och kolonialism är inget portugisiskt fenomen.

Exakt så, förstår inte hur människor kan vara så trångsynta och tro att slavhandeln bara handlar om den transatlantiska och västvärlden.

För att det passar deras narrativ.
Men tycker det är extremt intellektuellt ohederligt.
Sen förstår jag inte vad TS önskar diskutera med tråden heller.

Alien skrev:

Zia1985 skrev:

slackern skrev:
Exakt så, förstår inte hur människor kan vara så trångsynta och tro att slavhandeln bara handlar om den transatlantiska och västvärlden.

För att det passar deras narrativ.
Men tycker det är extremt intellektuellt ohederligt.
Sen förstår jag inte vad TS önskar diskutera med tråden heller.

Vems narrativ syftar du på?

Ja, jag är intresserad av historia. Man behöver inte starta en tråd för att diskutera något.

Alien skrev:Det pratas bara om USA och slavhandeln, vi är alldeles för USA-fixerade. Portugal var först!

Slavery in Brazil began long before the first Portuguese settlement was established in 1516, as members of one tribe would enslave captured members of another.[1]

Alien skrev:

slackern skrev:

Zia1985 skrev:
Med transatlantisk slavhandel. Inte så mycket mer.
Slavhandel och kolonialism är inget portugisiskt fenomen.

Exakt så, förstår inte hur människor kan vara så trångsynta och tro att slavhandeln bara handlar om den transatlantiska och västvärlden.

Det där låter som en typisk halmgubbe. Vem har påstått att slavhandeln bara handlar om den transatlantiska?

Men nu gäller det den som ligger bakom slaveriet i Amerika med åtföljande rasism.

Slavery in Brazil began long before the first Portuguese settlement was established in 1516, as members of one tribe would enslave captured members of another.

TT/UNT skrev:Det har funnits ett slags mytomspunnet skimmer kring uppfattningen av Brasilien som ett av regnbågsfärger upplyst och demokratiskt samhälle där svarta och vita levt sida vid sida i jämlikhet. Men själva verket har den strukturella rasismen i grund och botten varit utbredd, påpekar Maria Soares.

– Men jag märker en skillnad och att det håller på att förändras, inte minst bland unga svarta kvinnor som protesterar och gör sina röster hörda. Det inger hopp.

Då Black lives matter-rörelsen tog ny fart i USA i samband med afroamerikanen Georg Floyd miste livet vid ett polisingripande, fick protesterna mot polisbrutalitet och systematisk rasism förnyad kraft även i Brasilien. Rörelsen heter Vidas negras importam i Brasilien men det finns skillnader här mellan USA och Brasilien, påpekar Maria Soares.

– Black lives matter-rörelsen har varit mycket mera högljudd och tydlig i USA.

Maria Soares rönte stor uppmärksamhet för sitt stora engagemang efter mordet på den svarta vänsterpolitikern, feministen och HBTQ-aktivisten Marielle Franco i mars 2018. Marielle Franco sköts med flera skott i huvudet och mordet föregicks av en uppiskad hatstämning på sociala medier, då politikerns moral ifrågasattes och rena lögner spreds av hennes meningsmotståndare.

– Vår kamp handlar framför allt mot att bryta tystnaden och få slut på osynliggörandet. Vi svarta har haft en tendens att inte låta våra röster höras men men nu märks en förändring i samhället. Svarta märks på ett annat sätt än de gjorde tidigare, inte minst i pressen, säger Maria Soares.

Jag åker genom Rio de Janeiro. Det är i augusti 2014 och överallt på gator, torg och
byggnader syns affischer med bilder på kandidaterna till vårens val till beslutande
församlingar på federal och delstatsnivå. Vita män i övre medelåldern, några yngre
vita män, ett fåtal vita kvinnor. Men inga svarta kandidater, vare sig män, kvinnor,
unga eller gamla. På besök i en av stadens favelor ser jag en affisch på en man som
möjligen skulle kunna definieras som icke-vit. Det är det närmaste jag kommer när
jag söker efter afrobrasilianska kandidater. USA har precis som Brasilien en blandad
befolkning och en historia av slaveri. Där har folket valt en svart president. Att en
svart president skulle väljas i Brasilien förefaller fortfarande mycket avlägset, trots
att andelen afrobrasilianare uppgick till omkring 50 % i senaste folkräkningen som
genomfördes 2010 (Loveman, Muniz & Bailey, 2011). Detta kan jämföras med USA
där andelen afroamerikaner samma år uppgick till 13,6 % (Rastogi, Johnson, Hoeffel
& Drewery, 2011).

Afrobrasilianska kvinnors utrymme i samhället begränsas på olika sätt och dessa
begränsningar har i stor utsträckning följt med sedan slaveriet (Bernardino-Costa,
2014; Barcellos Rezende & Lima, 2004; Rocha-Coutinho, 1999). Den svarta kvinnan
kom under slaveriet att betraktas som förstörare av den vita familjen. Samtidigt som
hon utnyttjades på olika sätt, som amma åt slavägarens barn, som hans älskarinna
och för hans söners sexuella initiering, hölls hon moraliskt ansvarig för
försvagningen av brasiliansk karaktär och moral eftersom hon betraktades som
promiskuös och eftergiven. Denna syn har bidragit till den ställning som den svarta
kvinnan har i dagens brasilianska samhälle (Barcellos Rezende & Lima, 2004).

När det gäller strukturella begränsningar är arbetsmarknaden ett område som både
svarta män och vita kvinnor har bättre förutsättningar och möjligheter på än svarta
kvinnor (Barcellos Rezende & Lima, 2004). Exempelvis är en majoritet av de 7,2
miljoner hembiträden som finns i Brasilien svarta kvinnor från underklassen
(Bernardino-Costa, 2014). Den brasilianska psykologen Rocha-Coutinho (1999)
hävdar att den vita, bättre beställda kvinnans frigörelse i dagens brasilianska
samhälle sker på bekostnad av förtryck och exploatering av andra kvinnor. Dessa
kvinnor är oftast afrobrasilianska och de tar hand om hushållsarbete och
barnuppfostran så att den vita kvinnan med bättre ekonomiska förhållanden kan
satsa på en karriär.

Brasiliens koloniala historia och myten om det harmoniska samhället
Brasilien koloniserades av Portugal på 1500-talet och var det land i världen som kom
att ta emot flest afrikanska slavar. Över 5,8 miljoner afrikanska slavar
transporterades av portugiserna över Atlanten till Brasilien (”The Trans-Atlantic
slave trade database”, 2008, 2009). Slaveriet avskaffades officiellt i landet 1888 (dos
Santos Gomes, 2004). När portugiserna först kom till Brasilien anlände de utan sina
fruar, och kvinnor tillhörande ursprungsfolken samt svarta slavkvinnor kom tidigt
att användas som sexobjekt av de vita kolonisatörerna. Därmed började befolkningen
i landet att blandas rasmässigt och det sociala avståndet mellan olika grupper i
samhället minskade (Oliveira Lima, 2007).

Redan under kolonialtiden kom man dock att se på rasblandning som ett problem
för nationens framtid då den ansågs bidra till en distansering från Europa och en
önskvärd utveckling av Brasilien till ett europeiskt och civiliserat land (Mountain &
Calvo-Gonzalez, 2011). Den vetenskapliga rasismen fick sedan sitt genomslag i
Brasilien under 1800-talets senare del och 1929 hölls en konferens med syftet att ta
fram ett policydokument som angav rikttlinjer för hur den nationella rasen skulle
förbättras (Masiero, 2005). Den psykologiska vetenskapen gavs här ett viktigt
uppdrag i att med hjälp av psykologiska metoder främja fortplantning av individer
med önskvärda fysiska och psykiska kvaliteter för att förbättra rasen (Masiero, 2005).
Sammanfattningsvis ansågs nationens framtid kunna säkras genom whitening, som
framför allt skulle ske genom främjande av europeisk invandring (Mountain &
Calvo-Gonzalez, 2011).

I praktiken fanns det dock krafter i det brasilianska samhället som gjorde det svårt
att uppnå den eftersträvansvärda vitheten, vilket kom att erkännas och till och med
hyllas under 1930-talet av bland andra den brasilianske sociologen Gilberto Freyre
(Mountain & Calvo-Gonzalez, 2011; Penha-Lopes, 1996). Han kom 1933 ut med
boken The Masters and the Slaves. I boken framställdes Brasilien som en racial
democracy där raser och kulturer smälte samman som ingen annanstans på jorden,
och fick ett stort genomslag världen över (Celarent, 2010). Enligt da Silva och Reis
(2011) var den gängse bilden av Brasilien vid den här tiden ett samhälle med
harmoniska rasrelationer. Willems (1949) beskrev det som att den allmänna
opinionen i Brasilien var starkt emot all typ av diskriminering på grund av ras och
att förklaringen till detta stod att finna i portugisernas förkärlek för att inleda
sexuella relationer med sina mörkhyade undersåtar, något som det fanns flera
historiska exempel på.

I Latinamerika i stort framhölls rasblandning som något positivt och det fanns en tro
på att vita gener var starkare än svarta och därför kom äktenskap mellan vita och
svarta att uppmuntras utifrån tanken att det skulle göra den icke-vita befolkningen
blekare (Osuji, 2013). Konsekvenserna av whitening kan ses i hur befolkningens
sammansättning har förändrats över tid. Medan allt färre kategoriserar sig som
svarta, har antalet individer av blandat ursprung ökat. Vid folkräkningen 1872
utgjorde de svarta 19,2 % av befolkningen. Motsvarande siffra 2000 var 6,2 %
(Oliveira Lima, 2007). Att gifta sig med ljusare partners kom att bli en strategi för att
nå ökad social status och ända fram på 1990-talet har forskare i studier kunnat
konstatera att afrobrasilianare söker partners med europeiska drag i syfte att få barn
med ett mer attraktivt utseende (Osuji, 2013; Sheriff, 2001).