Om en polis är ensam, dvs utan annan polis i sällskap, är hen i en utsatt situation. kanske därav detta övervåld. Leif GW Persson sa något liknande i Veckans brott igår.

DN Sthlm skrev:Den 34-årig polis som åtalats misstänkt för misshandel och tjänstefel efter att ha bussat sin hund mot en man och slagit honom med batong förnekar brott. ”Hon har fått utstå rätt mycket tråkigheter”, säger kvinnans advokat, Johan Eriksson.

– Allmänheten har redan dömt henne, säger Johan Eriksson.

http://www.dn.se/sthlm/atalad-polis-har ... akigheter/

Tja, hur många "tråkigheter" har denna polis och andra poliser utsatta andra för, som aldrig ens lett till åtal?

Han säger att hans klient när hon larmades till platsen fått veta att mannen gett sig på flera personer och slagit sin hand genom en ruta. Förstärkning var på väg men hon skulle inledningsvis vara ensam polis på plats.

– Hon upplever situationen som mycket farlig och ber honom flera gånger att lägga sig ned på marken. Hon försöker få kontroll över situationen med hjälp av hunden. Batongslagen i sig har ingen verkan på honom, säger Johan Eriksson.

Ok, att hon slog för att han inte ville lyda hennes order att lägga sig ned. Men hon slog ju honom också när han redan låg ner på marken.

Men hon blir säkert frikänd. Man kan hoppas på att "tråkigheterna" får henne att besinna sig i framtiden. Iaf när det sker på öppen gata och utomstående kan bevittna och filma.

Han ska vara blad att han blev slagen. Vår polis hade skjutit ihjäl honom.

Jag var med om en relaterad sak för en massa år sedan, här i Stockholm.
Företaget jag jobbade på hade haft firmafest på en restaurang. Senare på kvällen är vi två killar och en tjej som som följde med en annan tjej för att sova över hos henne. Sova alltså: det var ingen raggningssituation, utan vi som hängde med bodde långt utanför stan och hade problem att ta oss hem.

Vi går över ett centralt torg. Jag och ena tjejen går ca 15 meter efter de två andra som går lite raskare.
Plötsligt hör jag en kvinnoröst som skriker:

- Va fan gör du!!?

Jag tittar upp och då ser jag ett krossat skyltfönster lite längre fram på gatan.
Plötsligt är vi omringade av poliser, manliga och kvinnliga, som fnyser, svär och knuffar på oss.
Jag fattar ingenting.
Vi knuffas in i en polispikét. Vi tvingas visa ID-handlingar.
Jag är lugn och mjuk i kroppen. Det hjälper inte. Varje steg jag uppmanas att ta följs av en hård knuff.

Det visade sig att tjejen som gick framför hade ryckt åt sig en skjorta när hon passerade det krossade skyltfönstret. Hon var absolut ingen "kriminell typ" bara en full 18-åring som gjorde en dum impulsgrej på fyllan.

Då grubblade jag inte så mycket men efteråt har jag funderat på en del saker:

Vad hade hänt om man som aspie haft den typ av problematik som gör att man får panik när någon försöker tvinga en till något? Om man inte klarat av brysk beröring av okända? Om sådant kunnat utlösa ett tantrum?

Om man fått ångest och börjat hyperventilera, hade det räckt för att poliserna skulle ha "uppfattat situationen som hotfull" och "tvingats agera"?

Poliskvinnan ångrar ingenting när hon förhörs i rätten:

DN Stlhlm skrev:– Inte ens att du fortsatte att slå när mannen låg, frågade åklagaren.

– Nej. Jag måste vara säker på att mina åtgärder fått effekt. Andra människor brukar skrika av smärta när min hund biter dem, men här fick jag ingen effekt.

http://www.dn.se/sthlm/angrar-inte-ingr ... ch-batong/

Så här skriver Hanne Kjöller på ledarplats i DN:

Märkligheterna är i huvudsak två. Den första är varför hundföraren som inte är där för att gripa mannen, utan för att ”säkra” – som det heter på polisspråk – inte väljer att bara hålla honom under uppsikt. Hon vet att en patrull från Nacka är på väg. Kollegerna kommer till platsen 6–7 minuter efter att hon anlänt, men då har – som framgår av filmen – den ensamma polisen redan slagit mannen till marken.

Den åtalade hundföraren står även denna dag fast vid att hennes agerande var rätt. Att hon inte kunde gjort minsta lilla på annat sätt eftersom mannen framstod som psykotisk eller påtänd.

Påståendet om att mannen ter sig påtänd stöds delvis av vittnen. Men när jag tittar på filmen utan blurrade ansikten syns ingenting av den spända nacken och halsen eller de tuggande käkar som mannen, enligt hundföraren, uppvisade innan hon drog fram batongen. Tvärtom ser jag en sluddrande, höggradigt berusad man som precis före första slaget till och med lägger huvudet på sned.

Men min bild är förstås lika lite ett facit som någon annans.

Den andra konstigheten rör antalet batongslag, kombinerat med insatserna från hunden. Dels kan man fråga sig hur det kommer sig att hon bussar på hunden och slår med batongen samtidigt i stället för att börja med en av de två åtgärderna och sedan – om nödvändigt – trappa upp våldet. Dels hur det kommer sig att hon utdelar ytterligare två slag när mannen ligger ned.

http://www.dn.se/ledare/signerat/polism ... -ar-lagom/

Tydligen finns det en praxis att man aldrig ska nöja sig med ett enda batongslag utan alltid dela ut dem i en serie.

Jag kan bara se ett rationellt skäl till att slå på en människa som ligger på marken och det är att försäkra sig om att hen aldrig mer kommer att begå några farliga handlingar, dvs slå ihjäl henom. Och med tanke på hur rättsmaskineriet utan vidare släpper ut livsfarliga människor till att fortsätta mörda så är det inte så dumt som det låter. Det är kanske det vi borde diskutera.

Tingsrätten fällde poliskvinnan men hovrätten friade henne:

SvD skrev:I tingsrätten försvarade polisen sitt agerande med att förklara hur hon upplevde situationen.

- Samtidigt ser jag hur hela hans ansiktsuttryck förändras, hur han spänner käkarna. Det där har jag förstått betyder att han ska flyga på mig. Jag har sett andra med det uttrycket helt explodera.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/slaen ... 055603.svd

Precis som tingsrätten anser hovrätten att polisen inte rent faktiskt varit så utsatt att hon haft rätt att ingripa på det sätt som hon gjorde. Men mannens aggressiva, labila beteende medför att polisens påstående om att hon trodde att hon skulle angripas inte är motbevisat av åklagaren, enligt hovrätten.

Det verkar som om polisen aldrig kan bli fälld om polisen själv trodde att hen gjorde rätt. Det går ju aldrig att motbevisa vad denna polis trodde.

I sin dom skriver hovrätten att händelsen rent objektivt är ett misshandelsbrott. Det finns inga bevis för att mannen faktiskt var på väg att attackera. Men, om polisen trott att mannen var på väg att attackera och omständigheterna runtomkring inte helt uppenbarligen motsäger detta utan snarare kan förklara polisens uppfattning, då har polisen uppfattat det som att hon befunnit sig i en laga befogenhets- och nödvärnssituation. Hennes handlande kan då inte klassas som brottsligt.

Han hade innan hotat och slagit ett par folk. Att han åkte på däng är rätt, dock inte av en våldskåt polis som gick långt över rimlighet.

Jag har negativa möten med polisen i bagaget. De tar gärna till våld så fort chansen ges. De är inte bättre än organiserade kriminella... enda skillnaden är att snuten har bricka och går fria i 10 fall av 10.