Parvlon skrev:Har för mig du skrivit att du är oskuld så jag undrar hur du kan veta det.

Jag lägger inte upp mig för vem som helst.Jag vill inte ha nåt one night stand.Och om det är det som krävs för att få nån relation så avstår jag.Tack så mycket.Då får det va.då tappar jag intresset alldeles.

kullan skrev:

Parvlon skrev:Har för mig du skrivit att du är oskuld så jag undrar hur du kan veta det.

Jag lägger inte upp mig för vem som helst.Jag vill inte ha nåt one night stand.Och om det är det som krävs för att få nån relation så avstår jag.Tack så mycket.Då får det va.då tappar jag intresset alldeles.

Ett problem med en sån attityd är att i verkligheten så får man mer eller helt andra känslor för en person efter att man "begått" samlag med varandra.

Parvlon skrev:Ett problem med en sån attityd är att i verkligheten så får man mer eller helt andra känslor för en person efter att man "begått" samlag med varandra.

Inte minst pga det hormonutbyte som sker i samband med ett samlag som påverkar ens känsloliv gentemot sexualpartnern.

Men visst kan jag förstå kullans inställning, ett ONS är inget att sträva efter, man vill gärna ha ett intellektuellt utbyte av en framtida partner.

.

Parvlon skrev:Ett problem med en sån attityd är att i verkligheten så får man mer eller helt andra känslor för en person efter att man "begått" samlag med varandra.

Det verkar inte vara så för alla (att döma av en del diskussioner här på forumet och i andra sammanhang, liksom det faktum att många faktiskt har one-night-stands) även om jag personligen har väldigt svårt att förstå att man kan vara oberörd av att ha varit någon så nära

Det är mycket närmare (och därmed farligare) att prata eller äta med nån (mer, djupare eller intimare än vid fikabordet på jobbet) än att ligga med henne!

Parvlon

Nej hon ska inte knulla någon för då är jakten över och mannen har tappat lusten och hon anses för lätt. Män vill ragga (de är det som är jakten) och övertala kvinnan till sex. Män är väldigt enkla att förstå.

Devil skrev:Män vill ragga [.]

Nej.

Vad du än gör, gör något som du inte gjort förut för det som du gjorde förut funkar inte. 99% av alla människor klarar inte det och gör som de alltid har gjort och då blir det som det alltid har blivit.

nallen skrev:Det är mycket närmare (och därmed farligare) att prata eller äta med nån (mer, djupare eller intimare än vid fikabordet på jobbet) än att ligga med henne!

Jaha, tänker du så? OK.

Tintomara Ariadne skrev:

Parvlon skrev:Ett problem med en sån attityd är att i verkligheten så får man mer eller helt andra känslor för en person efter att man "begått" samlag med varandra.

Det verkar inte vara så för alla (att döma av en del diskussioner här på forumet och i andra sammanhang, liksom det faktum att många faktiskt har one-night-stands) även om jag personligen har väldigt svårt att förstå att man kan vara oberörd av att ha varit någon så nära

Visst är det knappast en sanning som funkar i alla lägen men jag förstår inte hur du kan få det till att en 40-åring som är oskuld skulle ha något med alla andra att göra. Vad denna 40-åring (inte) har gjort ser jag inte som någon annans (o)skuld.

Devil skrev:Parvlon

Nej hon ska inte knulla någon för då är jakten över och mannen har tappat lusten och hon
anses för lätt. Män vill ragga (de är det som är jakten) och övertala kvinnan till sex. Män är väldigt enkla att förstå.

Ok..

Men förlåt mig om jag uppfattat det heltfel.Men är inte sex en förlängning av det känsloliv man delar med sin partner?Om jag råkar ha en så felaktig uppfattning så då kanske jag SKA va ensam ändå.Då kanske jag inte längre är så intresserad.Då är jag nog hellre ensam.Det kan jag nog leva med.

Parvlon skrev:Visst är det knappast en sanning som funkar i alla lägen men jag förstår inte hur du kan få det till att en 40-åring som är oskuld skulle ha något med alla andra att göra. Vad denna 40-åring (inte) har gjort ser jag inte som någon annans (o)skuld.

Nej nej, men du kan ju knappast garantera henne att den hon hypotetiskt ligger med utvecklar känslor för henne - eller vice versa. Men visst, för mig har det varit ett sätt att komma närmare den andre. Och personligen brukar jag inte vänta särskilt länge (typ inte alls ). Jag tycker ofta att saker och ting brukar bli smidigare när man väl har kommit över den tröskeln. Och jag kan även delvis känna igen mig i vad nallen beskriver i så motto att sex faktiskt har funkat som en isbrytare som gjort det lättare att prata sedan. För mig. Men då har känslorna funnits där redan innan.

Och så tycker jag inte att det känns trevligt att tala förbi kullan så här, om henne.

Dunderbar skrev:Fokusera inte så mycket på att finna just kärleken.
Då gömmer den sig för dig.
Först kanske du ska komma fram till vilka egenskaper din kille ska ha.
Så du kan känna igen dem hos de killar du får kontakt med.

Det gör jag inte och jag vet ungefär vilken personlighet han ska ha; problemet att de få jag träffat inte har varit intresserade av mig.

Dunderbar skrev:Börja med att bli vän med dem, sedan märker ni båda om det kanske finns något mer än bara vänskap.

Jag blir inget annat än vän och sedan (två ggr under dessa år) olyckligt kär.

Dunderbar skrev:Dejtingsiter och sådant, har jag aldrig provat själv.
Men den bild jag får av dem, är att de kanske är lite som en djungel av hungriga tigrar (singlar), där alla desperat jagar efter kärleken.

Tyvärr så är det så jag upplever saken också.

Dunderbar skrev:Good Luck!!

Tack.

Devil skrev:Nej hon ska inte knulla någon för då är jakten över och mannen har tappat lusten och hon anses för lätt. Män vill ragga (de är det som är jakten) och övertala kvinnan till sex. Män är väldigt enkla att förstå.

Det problemet kan jag inte säga att jag har haft. De brukar dyrka mig efteråt.

Banzai skrev:Det gör jag inte och jag vet ungefär vilken personlighet han ska ha; problemet att de få jag träffat inte har varit intresserade av mig.

Det ordnar sig! Jag kan inte tänka mig annat. Du verkar ju jättetrevlig, ser bra ut och är både smart och rolig.

Tintomara Ariadne skrev:

Devil skrev:Nej hon ska inte knulla någon för då är jakten över och mannen har tappat lusten och hon anses för lätt. Män vill ragga (de är det som är jakten) och övertala kvinnan till sex. Män är väldigt enkla att förstå.

Det problemet kan jag inte säga att jag har haft. De brukar dyrka mig efteråt.

You go girl!

Sheyen skrev:Har lyckats få pojkvän 2 gånger via detta forum. Skriv en kontaktannons i kontakt-tråden (eller vad den nu heter).

Det är det enda tips jag kan ge dig. Jag tycker själv att det är skitsvårt att veta hur man ska göra för att få pojkvän och jag är förvånad över att jag har en, haha.

Vi får se om jag skriver någon kontaktannons så småningom, men det får bli när jag orkar med det. Är främst ute efter lite tips just nu, men tack!

ragnevi skrev:Spendera sommaren i en riktig håla, urbaniseringen har gjort att betydligt fler av kvinnligt kön har flyttat till storstäderna medan betydligt fler killar har blivit kvar. Det slår mig varje gång jag är på mindre orter, hur ganska så risiga brudar kan gå tillsammans med hunkar till pojkvänner. Det skulle aldrig ske i Göteborg eller Stockholm exempelvis.

Så nu har du eliminerat konkurrensen och de flesta killar är inte så kräsna, men gör det bästa av vad du har. Om du är medveten om att du saknar en inre stilkompass och gärna blandar gult och orange när du klär dig, ber du en mer stilsäker (enligt andras mer generella smak) väninna om hjälp och råd.

Lider du av ett släng social fobi, lite betablockerare och vin och öl ovanpå det så kommer det kännas mycket bättre…
Om du inte tycker om att gå ut så kommer du älska att gå ut på mindre hålor, alla ställen stänger ett eller två. Men fram tills dess får du svälja obehaget.

Jag har spenderat större delen av mitt liv i diverse hålor så det är inget alternativ. Jag skulle aldrig komma på tanken att klä mig i gult och orange och har endast en väninna. Lider av en smula social fobi, men skulle aldrig dricka för det då jag har för mycket alkoholister/missbrukare i släkten.

biologic skrev:Sök på alla ställen där nördar uppehåller sig! Kan vara vilken sorts nörd som helst; tågnörd, rollspelsnörd, tv-spelsnörd, sci fi-nörd.... De dras i varje fall till mig. Tror att det är enklare att skaffa pojkvän om man är tjej och nörd, vi är inte så många till antalet, så därför blir vi attraktiva. Personligheten blir viktigare än utseendet.

Och där kom den sociala fobin in ja. Jag vill inte knalla in på något "nördhangout" (hur det nu ännu skulle se ut - paradiset?) själv och jag vet inte om jag kan lura med mig min väninna på något åt det hållet heller.

wuwei skrev:Jag ska kanske inte gnälla. Har ju faktiskt ett 19-årigt förhållande (varav 15 år som gift) bakom mig. Men jag har blivit nedslagen av försöken på dejtingsajter efter skilsmässan. Hur jag ser ut och om jag har jobb eller inte verkar ha större betydelse än hur jag är som person och vilka tankar och åsikter jag har. Jag har inget emot att någon uppskattar mitt utseende, men om den som säger något uppskattande helt uppenbart inte har läst ett ord av min presentation och/eller verkar rätt ointresserad av vem jag är så spelar det ingen roll om de häver komplimanger över mig för hur jag ser ut. Objekt är inget kul att vara längre perioder. Jag inbillar mig inte heller att jag är något särskilt fantastiskt objekt heller, det har jag aldrig gjort. Åratal av mobbing för hur ful jag var har satt sina spår.

Har träffat de två jag varit ihop med under någon längre tid i föreningslivet. Första pojkvännen varade det fyra år med, nästa var den som jag gifte mig med. Mellan dessa två fanns några få mycket kortvariga, även de funna inom föreningslivet. Efter skilsmässan 2005 har jag inte träffat någon. Kanske är med i fel förening?

Jag känner igen mig väldigt mycket i detta inlägg förutom att mina förhållanden varade i två månader respektive två veckor.

Banzai skrev:

Dunderbar skrev:Dejtingsiter och sådant, har jag aldrig provat själv.
Men den bild jag får av dem, är att de kanske är lite som en djungel av hungriga tigrar (singlar), där alla desperat jagar efter kärleken.

Tyvärr så är det så jag upplever saken också.

Varför tyvärr?

Vad innebär det för dig att de är desperata? Svaret i ditt fall, eftersom du själv letar efter en partner, måste väl bli att det beror på vem det är?

För vissa är desperation något charmigt t.o.m. sexigt. Att vara charmig och sexig - det går hem, eller?

Hos andra är desperation något pinsamt? Och då går det bort, eller? Att vara pinsam är ingen hit hos dig?

Handlar det om detta? Antingen är det charmigt/sexigt eller pinsam?

Blir valet då lättare?

Så ifall alla ensamma olyckliga singlar satsar på att försöka bli charmiga och sexiga så löser det sig för dem?

Hur blir man charmig då? Smink, klädsel, attityd, fasad, "innehåll", alkohol? Vad vet jag.

Hur blir det för de ("stackarna") som inte gillar smink, kläder, attityd, fasad, "innehåll", alkohol? Är de dömda till evigt singleskap`?

Om man är ute efter varaktigt förhållande, så är nog spel, svåråtkomlighet, visa sig från en annan än sin rätta sida, dåliga idéer.

När jag träffade min man som jag nu har varit ihop med i 13 år, så larvade vi oss mest, och var helt oss själva. Inget tillgjort "dejtande" utan vi var mest i garaget och mekade med min Duett eller Novolette, eller ute på MC (jag började övningsköra för MC då när jag träffade honom). Och så åkte vi på diverse spelningar med rockabilly och western swing som vi gjorde även innan.

Ha sex tidigt eller ej, har nog olika betydelse för olika förhållanden/blivande förhållanden och det finns ingen regel som gäller i alla lägen. Men ragga på krogen och ha sex på fyllan samma natt, leder nog inte ofta till varaktiga förhållanden. Och absolut inte att köra med olika spel och göra sig till (till något man inte är).

If you really are longing for it i can throw you a bone Banzai! ;D HaHaHa

Jag tror det blir fel på riktigt om man låtsas vara nerd, det torde avslöjas ganska snabbt att man inte besitter vare sig det intresse eller de kunskaper som värderas så högt inom ett område. Däremot om du har ett genuint intresse - go for it! Det finns alldeles för få nerdiga tjejer i största allmänhet.

kullan skrev:Men förlåt mig om jag uppfattat det heltfel.Men är inte sex en förlängning av det känsloliv man delar med sin partner?Om jag råkar ha en så felaktig uppfattning så då kanske jag SKA va ensam ändå.Då kanske jag inte längre är så intresserad.Då är jag nog hellre ensam.Det kan jag nog leva med.

Vad du gör med ditt liv är upp till dig. Man kan ju se det som att det är nån annan som förlorar på det också men frågan är bara vem.. Apropå "förlängning av känsloliv" som du pratar om så får jag be om att läsa den sista meningen i mitt inlägg.

Tintomara Ariadne skrev:Och så tycker jag inte att det känns trevligt att tala förbi kullan så här, om henne.

Hittade inget annat sätt att förtydliga mig på.

Tintomara Ariadne skrev:Nej nej, men du kan ju knappast garantera henne att den hon hypotetiskt ligger med utvecklar känslor för henne - eller vice versa. Men visst, för mig har det varit ett sätt att komma närmare den andre. Och personligen brukar jag inte vänta särskilt länge (typ inte alls ). Jag tycker ofta att saker och ting brukar bli smidigare när man väl har kommit över den tröskeln. Och jag kan även delvis känna igen mig i vad nallen beskriver i så motto att sex faktiskt har funkat som en isbrytare som gjort det lättare att prata sedan. För mig. Men då har känslorna funnits där redan innan.

Garantier ger jag aldrig när det gäller nån annan och definitivt inte deras känslor. Kan känna igen mig i det du beskriver om personlig erfarenhet men jag är inte lika säker på att dessa "känslor" funnits där sedan innan. Man (eller jag) får ett helt annat perspektiv när det händer så drastiska saker som t.ex ett samlag med en person. Känslor är väldigt svåra att definiera dessutom så jag tycker vi låter det vara off-topic i denna tråden.

Måste nog klargöra vissa saker:

Jag festar inte och jag dricker inte. Jag kan följa med ut med rätt personer, men jag är nykter och jag avskyr fulla killar som stöter på mig. En "festlig" lördag för mig är att åka hem till min väninna, sleva i mig ca 2 liter te (bo på toaletten efteråt), prata strunt, titta på bra eller dålig film och skratta åt henne medan hon får panik i diverse skräckspel. En annan rolig sak är att gå på konsert med rätt musik - där träffade jag en kille som det hade kunnat bli något med, men det rann ut i sanden.

Jag skulle ALDRIG ha ett ONS. Jag är inte pryd eller frigid (snarare tvärtom), men det tar ett tag innan jag känner något för andra människor, inklusive attraktion.

Jag har EN kompis och kanske snart en till. Min bekantskapskrets är med andra ord minimal och sannolikheten att träffa någon via den är obefintlig. Jag har inga gamla killkompisar att ringa upp då jag aldrig haft många vänner och min första av motsatt kön fick jag för något år sedan (vi har tappat kontakten).

Jag har ingen aning om hur jag skulle kunna skaffa en killkompis (hade jag en killkompis så skulle jag kanske inte ha dessa bekymmer) och spela svårfångad. Jag är jag, oavsett situation. Ytterst få gillar det, de flesta tycks jag skrämma på flykten.