Till Matilda vill jag bara skjuta in att jag (trots att jag själv har barn) aldrig har sett något fel med att andra väljer att inte skaffa några. Vill man inte ha barn skall man låta bli. Det måste ju vara 100 gånger bättre än att skaffa barn, fast man inga vill ha, och dessa barn får lida.

Sedan har jag aldrig förstått det där. Visst, jag erkänner, jag är av uppfattningen att jag inte hade en aning om vad kärlek var förrän jag fick mina barn. Men den sanningen gäller ju för mig, och inte för alla andra.

Att förvänta sig att alla vill ha barn är fördomsfullt och naivt.

tahlia skrev:Att förvänta sig att alla vill ha barn är fördomsfullt och naivt.

Ja! Huvet på spiken! Pricken över I:et! Grädde på moset osv.

Många som hör att jag inte vill ha barn tycker att "jo men det där växer du ifrån". Jag fick höra vid 16 års ålder att "vänta tills du blir 20 ska du se!". Det var väldigt länge sen jag var 20 och jag har fortfarande inte ändrat mej.

Men det är ju det; eftersom jag har tuttar förutsätts det att jag inte vill annat än torka bäbiskräks och barnsnor hela dagarna.

Sen slogs jag av en annan tanke, som inte riktigt har med ovanstående att göra. Det sägs att kvinnor ska vara bättre än män på sånt här som har med mellanmänskliga relationer att göra. Jag undrar hur den förmågan korrelerar med det faktum att generellt sett ägnar sej kvinnor åt mer fördold mobbing av den som inte passar in. Fast det är väl förmågan att dölja allt bakom falska, till synes trovärdiga, leenden som visar på den där omtalade förmågan.

Och jag ser heller ingenting konstigt i att vilja ha barn. Visst är de jättetrevliga för det mesta och mina kusinbarn älskar jag nästan mer än mina kusiner. Jag vill bara inte ha några egna.
Poängen är att radikalfeminister (kvinnor måste, snusa, spotta på golvet och träna karate) är lika hemska som biologfascister (män slåss, kvinnor föder barn) när det gäller att tala om för alla andra var skåpet ska stå.

Den ena typen blir sne om jag nämner att jag gillar att virka, den andra om jag börjar prata om partikelfysik. Så hur ska jag kunna veta om jag är en pojkig eller en flickig flicka? Hur många bilmodeller ska man kunna namnet på innan vågskålen tippar och man blir en pojkflicka? Vägs det upp av å andra sidan hur många kläd-designers man kan namnet på? Tur att det finns de som skiter i vilket!

weasley skrev:Sen slogs jag av en annan tanke, som inte riktigt har med ovanstående att göra. Det sägs att kvinnor ska vara bättre än män på sånt här som har med mellanmänskliga relationer att göra. Jag undrar hur den förmågan korrelerar med det faktum att generellt sett ägnar sej kvinnor åt mer fördold mobbing av den som inte passar in. Fast det är väl förmågan att dölja allt bakom falska, till synes trovärdiga, leenden som visar på den där omtalade förmågan.

Heh....
"Dom skämtar ju bara det begriper du väl".
"Det är säkert du som missförstått bara",
"Det tror jag inte på, dom som är så trevliga!"
"Du provocerar dem ju med att bete dig så konstigt!"
"Kom tillbaka när du har bevis på att nån gjort så mot dig och du har en lösning på vad vi kan göra." (När jag gick och anmälde att någon duschat mina kläder i omklädningsrummet medan jag varit på idrott, och att jag därmed inte skulle ha nått ombyte på hela resten av dagen)...

Thunderchild skrev:Tänk vad lätt det är om man inte har ett endaste argument att anföra men bara vill röra om lite.. Då kan man slänga ur sig nåt skit bara för att provocera..

Problemet är att du beter dig som ett troll:
Du ser allt i svart-vitt. Du vägrar konsekvent ta in några andra åsikter än dina egna. Du ignorerar alla argument som motbevisar din "åsikt". Du upprepar din egen åsikt om och om igen, men sedan erkänner du att du egentligen håller med dina meningsmotståndare, för att i nästa sekund ändra åsikt igen. När folk inte längre orkade diskutera med dig i "manligt/kvinnligt"-tråden, gick du istället in i den här tråden och började prutta ur dig exakt samma mening om och om igen. Du är precis lika rabiat som ett troll och/eller de väderkvarnar du slåss mot.

Thunderchild skrev:Jag är säker på att du vet bättre underjord.. Så var snälöl och lägg ner den stilen. Har varit så otroligt skönt att slippa dylika påhopp sedan ett par veckor..

"Ta det som en man, Thunderchild. Det är bara fjollor och kärringar som låter sig bli kränkta. Visa att du är en man och inte en mus. Det är obiologiskt av män att klaga på att de blir påhoppade. Män ska tåla lite stryk."

(Du säger ju själv att det inte finns ett socialt kön, så då får du väl föregå med gott exempel och sluta gnälla och bete dig som män ska bete sig eftersom ingen, enligt dig, kommer undan sin biologi.)

weasley skrev:

sugrövmanövern skrev:Jag får nästan uppfattningen att många kvinnor har någonting emot att ta hand om sina barn. Jag begriper liksom inte varför man skaffar barn då. Jag begriper inte heller varför många bara ploppar ur sig ungar utan att fråga mannen rätt ut i hur hög utsträckning han är villig att ta hand om dem.

Om det nu är så att kvinnan inte vill ta hand om sitt barn, är det verkligen så att det skulle ligga i kvinnans "natur" att vara moderlig?

Ja jag tror att moderlighet ligger i många kvinnors natur. Men man orkar inte vara moderlig när man hetsas till att göra karriär. Typ.

Vore det så att kvinnans roll på planeten var att tillgodose nästa generation med sitt liv, så skulle väl inte de där strömningarna finnas?

Jag tror inte det var så här feministerna hade tänkt sig samhället. De hade inte tänkt att kvinnokampen skulle göra kvinnorna sjuka och stressade. De hade inte tänkt att barnen skulle må dåligt på dagis och få ont i magen. Det har gått överstyr med genusvetenskap och feminism. Det har blivit sjukt och de goda föresatserna har skapat en styggelse. Den rabiata kvinnan som ska ha allt på en och samma gång. Snart växer en penis ut på varje flickebarn.

Jag menar inte att kritisera dej, sugrövmanövern, det var bara en tanke jag slogs av. Själv är jag alldeles för egen för att vilja ta hand om en skrikklump 24/7. Tycker det borde finnas ställen där man kunde lämna bort barnet, ungefär som ett hundpensionat, så man finge lite lugn. Dagis är ju bara till för förvaring av barn medan föräldrarna jobbar.

Jag har inte heller någon vilja att ta hand om en skrikklump. Därför föder jag ingen. Dagis är fel tycker jag, det är äckligt med så mycket barn samlade på ett och samma ställe. Snor, barnlukt, skrik, gröt och äppelmos överallt. Usch. Skolan är också äcklig, klasserna borde vara mindre.

Jag förstår inte den här våldsamma hetsen att släpa med sej karln överallt.

Nej eller hur, de vill ju ofta inte. Jag brukar se karlar utanför Jysk, som sitter i bilarna och trummar på ratten med fingrarna. Deras fruntimmer borde ta körkort .

Visst, jag kan förstå att man vill ha karln delaktig i vad som införskaffas till bostaden, men för 17, det är ju bara låta honom kolla på nätet vad IKEA har att erbjuda, och sen åka och handla något man gillar utan att ha honom som ett gnällande bihang.

Låter som en bra deal.

weasley skrev:

sugrövmanövern skrev:Det är mest kvinnor som gnäller över hur dåliga männen är dock. Jag hör inte så mycket från män om hur kassa och värdelösa kvinnor i allmänhet är på att fixa datorn eller meka eller vad det nu kan vara. Det jag hör mest gnäll om är kvinnor som är slampiga och otrogna och grälsjuka. Inte så smickrande egenskaper.

Intressant betraktelse som jag tyvärr inte kan säga att jag själv har iakttagit. Fast det verkar ju som om både kvinnor och män gnäller över motparten, fast de stör sej på olika saker... tror jag... det framgick inte vad det är kvinnorna gnäller om.

Bland annat då det här med att han inte ser dammråttorna på samma sätt som henne. Att hon inte får bekräftelse för att han spelar tv-spel istället för att sitta och krama om henne framför Gilmore Girls. Att han pratar för mycket om hockey. Att han inte kommer med blommor tillräckligt ofta. Att han inte ställer sig och diskar efter jobbet. Typ sådana saker är vanligt.

Matilda och sugrövmanövern:

Jag vet att det finns massor av tjejer som vill ha barn. Men orsakerna till deras barnaönskan behöver inte nödvändigtvis vara den biologiska klockans alarmsignaler.
Det kan lika gärna vara ett försök att lappa ihop ett skitförhållande ("jo men skaffar vi barn så kommer han bry sej mer om mej...!") eller nåt man råkar ut för när man blir våldtagen i ett samhälle som förbjuder abort (iofs frågan om man verkligen vill ha barnet då) eller nåt man förväntas ha eftersom arvsföljden måste fortgå (kinesisk kultur, europeiska kungahus bla) eller om ens egen tro förbjuder abort.

Jag vet också att det finns sådana som hävdar att män och kvinnor är exakt likadana. Det är oftast de som också är anarkofeminister. De är lite läskiga. För det finns faktiskt skillnader, men precis som Matilda var inne på är det svårt att avgöra vilka de sociala skillnaderna förväntas vara. Jag gillar också att sticka, virka och nålbinda! Men jag är barnsligt fascinerad av atomfysik och datorer. Samtidigt som jag har tuttar har jag ingen större lust att skaffa barn.

Och varför är det mer socialt accepterat att vara en pojkflicka än att vara en flickpojke? Är det för att det kanske finns en viss tendens till att männens normer är de som ses som giltiga? Observera att jag inte alls skriker högt om något patriarkat. Jag manar mest till eftertanke; kan det ligga ett korn av sanning i det som anarkofeministerna skränar om?

weasley: Jo, alltså det är ju inte stenhårt på det ena eller andra sättet. Det går inte att ha någon stenhård åsikt om vad som är manligt och kvinnligt.

Barn används ofta som brickor i spel av människor. Ännu en sak som ligger i människans natur, att vara egoist.

Tjejen:

- Han kommer att älska mig och svära mig evig trohet om jag föder honom ett barn!
*romantiskt, drömmande och verklighetsfrånvänt leende*.
Han kommer att besöka BB med choklad och rosor...

Killen:

- Fuck that shit! *rymmer till andra landsänden*.

Precis. Brickor i ett spel.

Jag undrar vad TC skulle tycka om den teorin; att man vill skaffa barn av sociala skäl, istället för den Kvinnliga Naturens skäl.

underjord skrev:

Thunderchild skrev: ett troll:
Du ser allt i svart-vitt. Du vägrar konsekvent ta in några andra åsikter än dina egna. Du ignorerar alla argument som motbevisar din "åsikt". Du upprepar din egen åsikt om och om igen, men sedan erkänner du att du egentligen håller med dina meningsmotståndare, för att i nästa sekund ändra åsikt igen.

Thunderchild skrev:Jag är säker på att du vet bättre underjord.. Så var snälöl och lägg ner den stilen. Har varit så otroligt skönt att slippa dylika påhopp sedan ett par veckor..

"Ta det som en man, Thunderchild. Det är bara fjollor och kärringar som låter sig bli kränkta. Visa att du är en man och inte en mus. Det är obiologiskt av män att klaga på att de blir påhoppade. Män ska tåla lite stryk."

(Du säger ju själv att det inte finns ett socialt kön, så då får du väl föregå med gott exempel och sluta gnälla och bete dig som män ska bete sig eftersom ingen, enligt dig, kommer undan sin biologi.)

Jag ber dig igen Underjord.. Sluta provocera och snacka skit i den här tråden där du inte bidragit med ett enda argument..

Jag har inte vänt kappan efter vinden eller svängt på något sätt och de argument jag förkastat har jag förkastat just för att dom är usla och inget annat..

Om du verkligen vill utmana mig så gör det öga mot öga istället för att skräpa ned med massa skitkastning i trådarna.

Säg bara tid och plats..

weasley skrev:Precis. Brickor i ett spel.

Jag undrar vad TC skulle tycka om den teorin; att man vill skaffa barn av sociala skäl, istället för den Kvinnliga Naturens skäl.

Hade inga planer på att blanda mig i barndiskussionen, men nu blev man ju lixom inbjuden..

Djur har en stark biologisk drift att yngla av sig och starka instinkter att försvara sin avkomma.

Eftersom NT-människor i gemen uppvisar typiskt flockbeteende som vilka andra däggdjur som helst så tycker jag det är en kvalificerad gissning att instinkten att yngla finns hos människor oxå..

Sedan kan ett barn vara en viktigt tillbehör för att passa in i den sociala gemenskapen. Det verkar tex vara väldigt viktigt för tjejer i ett gäng att få sina barn samtidigt så att dom kan vara mammor tillsammans och barnen bli lekkamrater..

Man fortsätter bygga sociala nät med hjälp av ett barn och skaffar sig en position i gruppen..

Inget konstigt alls.. Kolla bara nån dokumentär om apors flockbeteende så känner man igen allt..

sugrövmanövern skrev:Tjejen:

- Han kommer att älska mig och svära mig evig trohet om jag föder honom ett barn!
*romantiskt, drömmande och verklighetsfrånvänt leende*.
Han kommer att besöka BB med choklad och rosor...

Killen:

- Fuck that shit! *rymmer till andra landsänden*.

Killen när han är Pemer:

- Ååååhhh, hon älskar mig... jag älskar henne.... och den lille... *kommer svävande på moln tillbaka till BB med choklad och rosor och ett romantiskt, drömmande och verklighetsfrånvänt leende*.

Ytterligare kommentarer till det kanske lämpligen i tråden "Hur ska Pemer få en tjej"...

Kunde bara inte låta bli med Manöverns kuliga dialog där i inlägget...

Pemer skrev:

sugrövmanövern skrev:Tjejen:

- Han kommer att älska mig och svära mig evig trohet om jag föder honom ett barn!
*romantiskt, drömmande och verklighetsfrånvänt leende*.
Han kommer att besöka BB med choklad och rosor...

Killen:

- Fuck that shit! *rymmer till andra landsänden*.

Killen när han är Pemer:

- Ååååhhh, hon älskar mig... jag älskar henne.... och den lille... *kommer svävande på moln tillbaka till BB med choklad och rosor och ett romantiskt, drömmande och verklighetsfrånvänt leende*.

Ytterligare kommentarer till det kanske lämpligen i tråden "Hur ska Pemer få en tjej"...

Kunde bara inte låta bli med Manöverns kuliga dialog där i inlägget...

Hehe, och om tjejen hade valt dig istället för sin icke-barnintresserade man så hade hennes drömmar slagit in.

För man kan inte styra folk med att säga, nu ska minsann männen bli perfekta fäder, nu har vi bestämt det, klappat och klart!

Att styra in folk och försöka få dem att bete sig som man vill fungerar bara till viss del. Folk borde kommunicera mer med varandra istället för att krångla. Istället för att smyga runt i det tysta och sedan bli arga för att den andre inte läser tankar (tjejer som gör så). Se, nu var jag själv där och försökte bestämma. Men jag har ju rätt. För en del folk (speciellt tjejer) verkar gilla krångel har jag märkt. De blir förnärmade när man försöker ta krånglet ifrån dem.

Då låter det liksom, jaja, eller så får man en min som ser ut så här och sedan blir det...tyst .
Man tycker i sin enfald att man hjälper dem genom att vara klarsynt.
Säger kanske tex, Jamen gör så här i relationen så blir det mindre krångligt!
Och så har man sabbat deras sociala spel och sabbat deras verklighetsuppfattning.

Lite samma reaktion kan ses när folk ( tjejer som regel) talar om spöken och övernaturliga fenomen. Då går ju jag in och säger, men nu får ni ge er! Herregud, har ni aldrig hört talas om hallucinationer och dylikt. Samma reaktion och ibland och .

Folks invanda könsroller är väl ungefär som så att ingen av dem tänker utanför ramarna och det är enkelt att anamma färdiga regler. Det behövs bara en person som säger stopp för att det ska ändras ibland. Men sedan kommer många ändå att fortsätta krångla i relationer och snacka spöken. Folk vill inte veta av verkligheten...

sugrövmanövern skrev:weasley: Jo, alltså det är ju inte stenhårt på det ena eller andra sättet. Det går inte att ha någon stenhård åsikt om vad som är manligt och kvinnligt.

Barn används ofta som brickor i spel av människor. Ännu en sak som ligger i människans natur, att vara egoist.

Tjejen:

- Han kommer att älska mig och svära mig evig trohet om jag föder honom ett barn!
*romantiskt, drömmande och verklighetsfrånvänt leende*.
Han kommer att besöka BB med choklad och rosor...

Killen:

- Fuck that shit! *rymmer till andra landsänden*.

En eftertanke bara - hur vanligt är det att mannen får ensam vårdnad om barnen i en vårdnadstvist med mamman efter skilsmässa? Det kom visst ut en bok härom dagen av en man vars fru hade struntat i umgängesrätten, tagit ungarna med sig och flyttat till Brasilien. Han hade idag ingen vidare kontakt med sina barn och var ledsen för detta (jag har inte läst den, men det där var vad jag fick ut ut resuméen). Undrar hur många män som egentligen skulle vilja vara mer med sina barn, men som stiger åt sidan och låter mamman göra det eftersom kvinnor rent traditionellt ansetts vara bättre på det där omhändertagtandet.

Matilda skrev:En eftertanke bara - hur vanligt är det att mannen får ensam vårdnad om barnen i en vårdnadstvist med mamman efter skilsmässa? Det kom visst ut en bok härom dagen av en man vars fru hade struntat i umgängesrätten, tagit ungarna med sig och flyttat till Brasilien. Han hade idag ingen vidare kontakt med sina barn och var ledsen för detta (jag har inte läst den, men det där var vad jag fick ut ut resuméen). Undrar hur många män som egentligen skulle vilja vara mer med sina barn, men som stiger åt sidan och låter mamman göra det eftersom kvinnor rent traditionellt ansetts vara bättre på det där omhändertagtandet.

Det där har jag sett nån gång på nyheterna på den tiden jag hade TV. De hade intervjuat män som inte fått umgängesrätt med sina barn, och som tyckte det var jättetråkigt. I ett av fallen var modern tom psykiskt instabil, men av rätten ansågs hon ju såsom varande MOR mer lämpad att ta hand om barnen. I sådana fall vill jag banka hårt i huvudet på dem som sitter där och ägnar sej åt det biologistiska tänket som en del gör.

Kvinna == ska ta hand om barn.
Man == ska meka bilar.

Det trista med fallet med modern som var psykiskt instabil var att fadern uttryckte det så att HAN inte kunde påtala det i rätten, då det garanterat skulle leda till att han ansågs vilja svärta ner henne för att få omvårdnaden.

sugrövmanövern skrev:Folk borde kommunicera mer med varandra istället för att krångla. Istället för att smyga runt i det tysta och sedan bli arga för att den andre inte läser tankar (tjejer som gör så). Se, nu var jag själv där och försökte bestämma. Men jag har ju rätt. För en del folk (speciellt tjejer) verkar gilla krångel har jag märkt. De blir förnärmade när man försöker ta krånglet ifrån dem.

*LOL*

Det var ett ganska träffsäkert uttryck!! :-D Otaliga är de exempel på töser som står och ser uppfordrande ut och blir förbannade när karln inte märker att de har klippt sej eller vill ha massage eller vad det nu kan vara. Dvs: KRÅNGEL. När det är så enkelt som att bara uttrycka det man vill!

"Kan du ge mej massage?"
"Titta, jag har klippt mej, vad tycker du?"

Den sista frågan kräver dock lite analys. VARFÖR får man inte svara ÄRLIGT på den frågan? Det är väl för 17 lyktstolpar bättre att säga "nja du ser ut som en smurf" så att flickan kan gå och rätta till det?
Istället måste man ljuga och säga "ååååååååå så fiiiiiiint!" för att inte få sura miner.

Episod ur mitt eget liv: Polarinna har klippt sej, jag kände inte till det. Så när jag hälsar på utbrister jag "men! Du ser ju ut som en monchichi!". Turligt nog är hon en av de bättre människorna här i världen så hon tog det på rätt sätt.

Nåväl. Jag förstår fortfarande inte varför man inte får säga till någon att den ser tjock ut i ett visst klädesplagg. Eller påpeka att den har spenat mellan tänderna. Eller antyda att snorbusen i näsan inte är så attraktiv. Det är ju bättre att VETA sånt så man kan rätta till det!
Så resonerar iaf jag.

sugrövmanövern skrev:Man tycker i sin enfald att man hjälper dem genom att vara klarsynt.
Säger kanske tex, Jamen gör så här i relationen så blir det mindre krångligt!
Och så har man sabbat deras sociala spel och sabbat deras verklighetsuppfattning.

Jag har alltid undanhållit mej från att påpeka sådana uppenbara saker för flickorna. Jag tror jag vid något tillfälle försökte göra det för en som beklagade sej nåt oerhört över sin karl. Försökte tala om för henne att han inte ska behöva gissa hela tiden; det är ju asjobbigt! Vet inte hur det hela slutade med dem, men hon stirrade som om hon hade upptäckt sms-funktionen på mobilen.

sugrövmanövern skrev:Folks invanda könsroller är väl ungefär som så att ingen av dem tänker utanför ramarna och det är enkelt att anamma färdiga regler. Det behövs bara en person som säger stopp för att det ska ändras ibland. Men sedan kommer många ändå att fortsätta krångla i relationer och snacka spöken. Folk vill inte veta av verkligheten...

Jag vet inte om det är så att de inte vill veta av verkligheten. Ibland funderar jag på om deras verklighet är en annan än tex din och min. I deras verklighet står de själva i centrum så att det blir svårt att ta in råd som innebär att se utanför sin egen näsa och sluta spegla sitt ego i andras ansikten.

Nu fick jag lite flashback när jag läser detta.

Jag hade ju ett NT-liv (före depressionen) och även om jag, på vissa sätt, var annorlunda, så hade jag tydligen apat efter andra sätt. Jag kunde gladeligen gnälla på min kille och om min kille, för helt ärligt var det så att jag gjorde allt och han inget.

Men såhär i efterhand, när jag tvingats analysera mig själv, inser jag att det inte alls var så konstigt att han aldrig ställde upp eller hjälpte till med något. Jag tillät det inte! Inte medvetet, för jag hade inte en susning då om att det var jag som var stoppklossen, men ville han åka bort så uppmuntrade jag honom att göra det, för jag trivdes bättre själv med barnen.
Ville han städa tog jag genast över, för jag var tvungen att ha saker på mitt sätt, och han gjorde grejer i fel ordning, vilket stressade mig till max.

Jag tror att NT människor tillbringar alldeles för lite tid med att analysera sig själva och sitt beteende. Sedan blir de griniga när man själv ger sig på den biten gällande dem och deras liv.
Vi blir ju mer eller mindre tvungna att ta reda på hur vi fungerar och varför i alla möjliga sammanhang.
De kan bara glida på om ingen säger något.

Jag trodde väl aldrig att jag skulle komma ut ur depressionen tacksam för att jag gått igenom den. Men fördelen med att jag hamnade där, är att jag lärt känna mig själv på ett sätt som jag aldrig skulle gjort innan. Nu säger jag inte att alla skall gå och ramla ned i en depression, utan att det vore bra om alla tog sig en ordentlig titt på sig själva ändå.


När det gäller detta med ovilliga pappor så kan jag säga att när jag och mitt ex skaffade våra två barn, så var vi helt överrens. Hade han sagt att han inte ville ha barn eller hade jag fått en hint om att han skulle sticka, skulle jag inte klarat av en abort ändå. Däremot hade jag inte ställt krav på honom, för då fattades ju beslutet enbart av mig, och inte gemensamt. Det är lite fult att man kan tvinga på en man ett barn, men en kvinna kan välja själv (i alla fall här i sverige).

Om mannen säger ifrån från början så får båda se till att kvinnan inte blir gravid. Blir hon det ändå så beror det ju inte bara på hans slarv utan även på hennes eget slarv (inte vid våldtäkt såklart) och om hon då väljer att behålla barnet, så tycker jag inte hon har rätt att ställa en massa krav på mannen.

Att se till att inte bli gravid är ju egentligen den enklaste saken i världen. Det finns P-piller, stavar, injektioner, spiraler, kondomer. Så egentligen finns det ingen ursäkt (såvida inte våldtäkt har förekommit) om man blir med barn.

weasley skrev:Det var ett ganska träffsäkert uttryck!! Otaliga är de exempel på töser som står och ser uppfordrande ut och blir förbannade när karln inte märker att de har klippt sej eller vill ha massage eller vad det nu kan vara. Dvs: KRÅNGEL. När det är så enkelt som att bara uttrycka det man vill!

"Kan du ge mej massage?"
"Titta, jag har klippt mej, vad tycker du?"

Och det känns ju som att det är just den sorten som i gengäld inte själva kan "läsa" oss män som faktiskt känner oss BRA på att "läsa" dem i sådana bemärkelser...

Det är i väldigt hög grad just på sådana där punkter där så många kvinnor brukar anföra att de bara möter män som inte förstår dem, som jag känner att jag har sådana förmågor och därmed tillgångar som man betraktat på den... "marknaden"...

Men det är väl tydligen just därför förkrånglingsspelet träder in i ett led till, så att en sådan man självklart har begåvats med en utstrålning som är "fel" så att han inte blir attraktiv ändå. Så... krångel i alla led.... krånglet är ett självändamål...

tahlia skrev:Jag tror att NT människor tillbringar alldeles för lite tid med att analysera sig själva och sitt beteende. Sedan blir de griniga när man själv ger sig på den biten gällande dem och deras liv.
Vi blir ju mer eller mindre tvungna att ta reda på hur vi fungerar och varför i alla möjliga sammanhang.
De kan bara glida på om ingen säger något.

Absolut, det där låter jätterätt!

Det är ju i princip exakt samma fenomen som ligger bakom någons fortsatta problem att möta en partner när man har börjat uppfattas som jag gör i den frågan - har analyserat för mycket och kommer och yttrar en massa åsikter om hur man själv och andra funkar, och den andra gruppen i fråga - i det fallet kvinnor generellt, NT:s såväl som AS:are - tycker bara man är tröttsam som håller på och överanalyserar saker och "tänker för mycket" på saken...

Och även i det fallet känns ju faktiskt läget som att man varit så illa tvungen att börja fundera och analysera för att ens fatta hur man själv funkar...

weasley skrev:"Titta, jag har klippt mej, vad tycker du?"

Den sista frågan kräver dock lite analys. VARFÖR får man inte svara ÄRLIGT på den frågan? Det är väl för 17 lyktstolpar bättre att säga "nja du ser ut som en smurf" så att flickan kan gå och rätta till det?
Istället måste man ljuga och säga "ååååååååå så fiiiiiiint!" för att inte få sura miner.

Nåväl. Jag förstår fortfarande inte varför man inte får säga till någon att den ser tjock ut i ett visst klädesplagg. Eller påpeka att den har spenat mellan tänderna. Eller antyda att snorbusen i näsan inte är så attraktiv. Det är ju bättre att VETA sånt så man kan rätta till det!
Så resonerar iaf jag

Jag vet inte om det är så att de inte vill veta av verkligheten. Ibland funderar jag på om deras verklighet är en annan än tex din och min. I deras verklighet står de själva i centrum så att det blir svårt att ta in råd som innebär att se utanför sin egen näsa och sluta spegla sitt ego i andras ansikten.

Om nån frågar vad man tycker, ska man självklart svara ärligt. Men om de inte frågar tycker inte jag man ska säga nåt alls, om man inte gillar det. Jag för min del avskyr när tex en fd kompis ansåg att det var hennes sak att "uppfostra" mig, och sa självmant typ "Din gamla frisyr var bättre." Jag skiter väl fullständigt i vad hon tycker om min frisyr, jag har den för att JAG gillar den! Har jag inte frågat, så vill jag inte veta vad någon annans, helt subjektiva, åsikt är!

Thunderchild skrev:Om du verkligen vill utmana mig så gör det öga mot öga istället för att skräpa ned med massa skitkastning i trådarna. Säg bara tid och plats..

Du är så härligt manlig och brutal, Thunderchild. *drömmer sig bort*
Kan jag få klämma på dina hårda stora muskler när vi träffas? Mmmmacho...

när jag läser runt här så har jag nog mer drag av aspergers än jag trott...ärftlighetsfaktorn är hög har jag hört...man skämtar om det ibland men det ligger nog mer i det än så. Jag har alltid trott att man inte förstår ironi men det verkar som att många härinne är mycket väl insatta i det.

Till ämnet! Även vi sk normala (utan diagnos kanske är mer rätt, vad betyder NT förresten?) kan vara pojkflickor. Jag tycker också att män är betydligt bättre att prata med än kvinnor. Jag har alltid haft lättare med killar, vi pratar mer samma språk. Därmed inte sagt att jag inte kan fnissa och prata skit som andra tjejer. Men det stämmer nog att tjejer är mer subtilt "elaka", inte för att vi vill vara det utan för att vi har fått lära oss att tjejer ska vara på ett visst sätt, de ska vara tysta och snälla. Det är mer tillåtet för killar att vara raka, som tjej är du konstig om du är rak.

Och även om jag inte till fullo betraktar mig som normal så är det så samhället ser mig och då är jag obekväm istället när jag säger vad jag tycker och tänker, speciellt till tjejer. Män uppskattar min rakhet (oftast) men ser samtidigt ett hot i den eftersom jag inte är vad de förväntar sig av en tjej.

Sedan tror jag att det är ett större problem i tonåren än som vuxen. Som vuxen har ändå många (långt ifrån alla dock) lärt sig att acceptera människor även om de inte till fullo följer normen. Eller drömmer jag där?

Matulda skrev:vad betyder NT förresten?

NT=NevroTypisk.
NT är ett begrepp som hatas av många, (vill inte sätta etiketter på folk) men används som begrepp när man vill benämna person som inte har autism(AS=AutismSpectrum).

Om vi får etikettera er med aspies och AS så är det väl inte mer än rätt att ni får etikettera oss med NT?