Pojkflicka - känner ni igen er?

av **Lime** » 2008-08-13 23:41:45

Jag tycker om och älskar män och det manliga, kommer bra överens med de flesta män, kanske just därför att jag är kvinna och det manliga och det kvinnliga kompletterar varandra på ett underfundigt sätt :idea:

Är en märklig kombination av pojkflicka och flickflicka, kan vara ganska manhaftig ibland och gillar och klättra i träd, snickra samtidigt som jag gillar att sy och klä och föra mig kvinnligt.
Män är generellt sätt lättare att umgås med än kvinnor men funkar verkligen kemin kan man få en sån innerlig djup vänskap med en annan tjej som är svårt att få med en kille.

av **Tallerger** » 2008-08-13 23:43:08

KrigarSjäl skrev:
Laturia skrev:Det är mycket roligare att umgås med killar.
Dem pratar inte bara om kläder, smink och kärlek,
vilket är långtråkigt.

Blä.

I klassen finns det några sådana exemplar. Alltså tjejer av arten bimbos. Fast supersnygga är de väl inte, så tänk bort den delen av bimbofaktorn, och lägg istället till vardagsmentalitet, inställsamhet, falskhet & normalitetsfascism. På lektionerna har vi ibland diskussionsövningar & debatter. Då säger de inte ett knyst. Men på rasterna däremot! Eller än värre; på mattelektionerna, då är det tydligen fritt fram för kackel. Kackel är ordet, joller i hönsgården, vars enda syfte verkar vara att höra sin egen röst, eller möjligen att förmedla känslolägen. För de säger aldrig något, kommer aldrig fram till något, utbyter aldrig information. Är aldrig intresserade av kunskap. De där hönorna är bara intresserade av sig själva, vad de gjort i veckan & av senaste HM-modet. Världshändelser, kultur & politik rör dem inte i ryggen.
Dessutom är de rätt osympatiska, de använder sig gärna av subtila ironier, kvinnliga härskartekniker. Särskilt mot undertecknad. Det är ett jäkla dilemma; om en snubbe jiddrar kan man alltid trycka upp fanskapet mot väggen, men vad fan kan en aspergerkille göra för att försvara sig mot emotionellt styrda höns??
Antar att ett kyligt bemötande kan funka. Nedlåtande bemötande kan också ta skruv. har läst en del retorikböcker som ger utmärkta råd. Får komma på någon vettig strategi.

Blev frågad varför jag kallar mig KrigarSjäl. Idag känner jag för att svara; för att jag måste. Jag måste alltid, i någon mening, försvara mig gentemot omgivningen. Folk attackerar alltid annorlunda människor på olika sätt, så har det iaf alltid varit för mig. Då lönar det sig inte att tycka synd om sig själv, utan det som gäller är att finna strategier. Kriga tillbaka. Tänka krigiskt. Vara på sin vakt. Och ni NT's som säger att jag överdriver; walk a mile in my shoes. Anledningen till att ni inte blir lika ansatta är därför att normalmänniskan gillar likformighet, konformism. De attackerar er inte därför att ni är normala.

Jag är på din sida, KrigarSjäl. Varje dag är ett krig för att bli någorlunda accepterad och respekterad. Mitt hat mot normalsamhället och deras koder växer för varje dag, och kommer nog att fortsätta göra det så länge jag måste vara fånge i ensamheten.

av **KrigarSjäl** » 2008-08-14 1:50:41

Att gå runt och hata mår man inte bra av, däremot mår man bra av att lära sig gilla krigandet. Där andra ser gemytligt umgänge ser jag en utmaning. När andra finner trygghet i lagarbete ser jag det som en sport att uthärda det. När andra ställer sig in för att accepteras i gruppen gör jag tvärtom, säger saker jag vet retar grupphönsen.

Men hur hantera folk på bästa sätt? För min del gör jag såhär:
Översittare - sätt dem på plats en gång för alla så blir de beskedliga.
Uppmärksamhetstörstande bimbos - ignorera dem. Det tar dem som en personlig förolämpning.
Idioter, halvkorkade, bimbos - håll dem kort. Var artig, bestämd & kylig. Se dem som en flock schimpanser. Det dummaste man kan göra är att försöka resonera med dem.
Människor som hotar med våld - säg till dem "vad väntar du på? Jag står här". Visa aldrig din rädsla, stadig blick, håll inne emotionerna.
Hyenor, mobbare - leta rätt på ledarhyenan, sätt denne på plats. "Strike the shepherd and the sheep will scatter".

Tjejer hotar man aldrig med våld. Aldrig någonsin, då har man förlorat. Men de är ytterst känsliga för beska kommentarer angående vikt & utseende. Uttryck dig belevat, det är de små orden som tar bäst. Säg tex "vad kry du ser ut". En nt-brud tar garanterat åt sig. Hon får ngt att grubbla på: "vad menas med det? Ser jag sjuk ut eller vad?"

Det gäller att hitta strategierna, kort sagt. Strunta i vad dina föräldrar lärt dig, strunta i kuratorerna. Det funkar inte att lösa den här typen av problem med samtal. Till slut lär man sig behärska djungelns spelregler och då blir ens tillvaro så mycket enklare.

av **Inger** » 2008-08-14 2:36:09

Lime skrev:Män är generellt sätt lättare att umgås med än kvinnor men funkar verkligen kemin kan man få en sån innerlig djup vänskap med en annan tjej som är svårt att få med en kille.

Bra sammanfattat. Stämmer precis med min erfarenhet.

av **weasley** » 2008-08-14 11:46:40

Hmmmm...

... ska se om jag kan bli något klokare på det jag försökte säga förra gången.

Alltså, hmm, som jag upplever det så förväntas vissa saker av mej bara för att jag är tjej. Jag ska gilla att diskutera dokusåpor, skvallra om min pv, tycka om att ha tjejkvällar där man provar varandras kläder i sällskap av några flaskor vin, etc. De enstaka ggr jag gått med på sådant har jag bara suttit i ett hörn och betraktat dumheterna.
Då hänger jag hellre på hos killarna, där drar man råa skämt och hittar på roliga hyss. Naturligtvis har jag inte mycket att komma med när det ska dras lumparhistorier, men det har inte hänt SÅ ofta, tackolov.

Vad jag funderar över är var man som tjej då hamnar i för "fack". Med tjejerna funkar det ju inte. Men jag är ju inte kille heller. Fast jag gillar att titta på tjusiga manskroppar (fiiiina axlar *slurp*) och har aldrig ens det minsta känt mej dragen till en tjej.

Jag fick kommentaren en gång att "du är väldigt butch". Så, är det där jag hamnar då? I det homosexuella facket?

av **MsTibbs** » 2008-08-14 13:17:04

weasley skrev:Jag fick kommentaren en gång att "du är väldigt butch". Så, är det där jag hamnar då? I det homosexuella facket?

Att vara butch betyder inte att vara homosexuell/lesbisk nödvändigtvis. Att vara butch är att vara en lite grabbig typ, eller pojkflicka (även om man har en väldigt tjejjig kropp). Eller om man gillar att klä sig "grabbigt" exempelvis i hoodtröjor och pösiga jeanes exempelvis. Dykes-on-bikes är ju lite butchiga i attityden, men det är motorcykeln som gör dem butchiga, inte den lesbiska läggningen allena. Tjejjiga flator och tjejjiga tjejjer generellt kallar man "femme" vilket är motsatsen till "butch".

av **rabarb** » 2008-08-14 13:34:30

MsTibbs: är det där den vanliga jargongen i HBT-kretsar? Den är inte särskilt lockande.

av **MsTibbs** » 2008-08-14 13:45:27

rabarb skrev:MsTibbs: är det där den vanliga jargongen i HBT-kretsar? Den är inte särskilt lockande.

Vet inte, det är där jag först hörde begreppen butch/femme men har hört det i andra sammanhang därefter. Min HBT-koppling var pga weasleys inlägg ovan.

av **Malin L** » 2008-08-14 16:55:10

Jag är ingen pojkflicka och favoriserar inte män, har väldigt svårt för tjejer/kvinnor/tanter som gör det faktiskt. Inte heller är jag en typisk flick-flicka tror jag.

Jag upplever överlag kvinnor som mer intelligenta och tänkande men samtidigt är det oftast kvinnor som sysslar med skitsnack, är falska och upprätthåller många könsnormer, och det har jag väldigt svårt för.

av **Garum** » 2008-08-14 17:46:26

Vill nog inte påstå att kvinnor är "mer intelligenta" än män, tvärtom de smartaste människor jag träffat är till överväldigande största delen män (även bland motsatsen dominerar de), men kvinnor har ofta ett bättre omdöme och vanligt sunt förnuft än männen, tex när det gäller prioriteringar gällande ekonomi och familj, ett område där (tyvärr) alltför många män beter fullkomligt oansvarigt nästan som de vore vuxna barn.
Kvinnor däremot har helt klart en större tendens till skitsnack och att ägna sig åt subtila infama intriger än vad det manliga könet har.
Män är rakare, kvinnor mer omständiga och "kringelikrokiga".

av **Malin L** » 2008-08-14 19:53:24

Garum skrev:Vill nog inte påstå att kvinnor är "mer intelligenta" än män, tvärtom de smartaste människor jag träffat är till överväldigande största delen män (även bland motsatsen dominerar de), men kvinnor har ofta ett bättre omdöme och vanligt sunt förnuft än männen, tex när det gäller prioriteringar gällande ekonomi och familj, ett område där (tyvärr) alltför många män beter fullkomligt oansvarigt nästan som de vore vuxna barn.
Kvinnor däremot har helt klart en större tendens till skitsnack och att ägna sig åt subtila infama intriger än vad det manliga könet har.
Män är rakare, kvinnor mer omständiga och "kringelikrokiga".

Ja det beror ju på hur man definierar smarthet. Min psykolog berättade att det gjorts ett test där den ena ytterligheten på skalan var låg intelligens och den andra var hög intelligens. De som hamnade högst och lägst på skalan var män (dvs mest och minst intelligenta) medan kvinnor befann sig mer i mitten på skalan. Men denna typ av intelligens är förmodligen IQ och förmåga att förstå logiska system osv, en människa som förstår logik behöver inte alltid vara smart i min värld.
Att män inte sällan är mer raka än kvinnor rent genrellt kan jag hålla med om.

av **Garum** » 2008-08-14 20:06:03

Malin L skrev:
Garum skrev:Vill nog inte påstå att kvinnor är "mer intelligenta" än män, tvärtom de smartaste människor jag träffat är till överväldigande största delen män (även bland motsatsen dominerar de), men kvinnor har ofta ett bättre omdöme och vanligt sunt förnuft än männen, tex när det gäller prioriteringar gällande ekonomi och familj, ett område där (tyvärr) alltför många män beter fullkomligt oansvarigt nästan som de vore vuxna barn.
Kvinnor däremot har helt klart en större tendens till skitsnack och att ägna sig åt subtila infama intriger än vad det manliga könet har.
Män är rakare, kvinnor mer omständiga och "kringelikrokiga".

Ja det beror ju på hur man definierar smarthet. Min psykolog berättade att det gjorts ett test där den ena ytterligheten på skalan var låg intelligens och den andra var hög intelligens. De som hamnade högst och lägst på skalan var män (dvs mest och minst intelligenta) medan kvinnor befann sig mer i mitten på skalan. Men denna typ av intelligens är förmodligen IQ och förmåga att förstå logiska system osv, en människa som förstår logik behöver inte alltid vara smart i min värld.
Att män inte sällan är mer raka än kvinnor rent genrellt kan jag hålla med om.

Gjorde ett inlägg om just detta ämne för några veckor sedan :idea:

ar-kvinnan-dummare-an-mannen-t6157.html

Nej, man kan vara "streetsmart" utan att ha nån större förmåga till logiskt tänkande, omdöme och sunt förnuft kan väl också kanske räknas in som en sorts intelligens.

av **Malin L** » 2008-08-14 20:32:51

Ja fast jag talar inte om streetsmart. När du skriver "de smartaste" hur menar du då?

av **Malin L** » 2008-08-14 20:51:53

KrigarSjäl skrev:Att gå runt och hata mår man inte bra av, däremot mår man bra av att lära sig gilla krigandet. Där andra ser gemytligt umgänge ser jag en utmaning. När andra finner trygghet i lagarbete ser jag det som en sport att uthärda det. När andra ställer sig in för att accepteras i gruppen gör jag tvärtom, säger saker jag vet retar grupphönsen.

Men hur hantera folk på bästa sätt? För min del gör jag såhär:
Översittare - sätt dem på plats en gång för alla så blir de beskedliga.
Uppmärksamhetstörstande bimbos - ignorera dem. Det tar dem som en personlig förolämpning.
Idioter, halvkorkade, bimbos - håll dem kort. Var artig, bestämd & kylig. Se dem som en flock schimpanser. Det dummaste man kan göra är att försöka resonera med dem.
Människor som hotar med våld - säg till dem "vad väntar du på? Jag står här". Visa aldrig din rädsla, stadig blick, håll inne emotionerna.
Hyenor, mobbare - leta rätt på ledarhyenan, sätt denne på plats. "Strike the shepherd and the sheep will scatter".

Tjejer hotar man aldrig med våld. Aldrig någonsin, då har man förlorat. Men de är ytterst känsliga för beska kommentarer angående vikt & utseende. Uttryck dig belevat, det är de små orden som tar bäst. Säg tex "vad kry du ser ut". En nt-brud tar garanterat åt sig. Hon får ngt att grubbla på: "vad menas med det? Ser jag sjuk ut eller vad?"

Tråkigt att du verkar ha så dålig relation med kvinnor att du känner att du har behov av att hota dem, att anmärka på någons utseende (kry eller inte) har jag aldrig förstått poängen med. Det är ju helt ovidkommande.

Det gäller att hitta strategierna, kort sagt. Strunta i vad dina föräldrar lärt dig, strunta i kuratorerna. Det funkar inte att lösa den här typen av problem med samtal. Till slut lär man sig behärska djungelns spelregler och då blir ens tillvaro så mycket enklare.

Lite lustigt är det här faktiskt, varför har du så stora problem med kvinnor att du måste behärska djungelns spelregler?

av **KrigarSjäl** » 2008-08-14 23:27:07

Om du läser fler av mina inlägg, Malin L, så märker du att jag betydligt oftare stör mig på män. I det citerade inlägget talar jag inte om kvinnor, jag ger förslag på strategier mot de sociala "arter" man kan stöta på. En NT hanterar det sociala livet reflexmässigt, men för aspergare gäller det att hitta vägar, strategier. Kan bara tala för mig själv; jag vägrar lägga ut min personlighet, mina känslor, på entreprenad. Varje gång jag "delar med mig av mig själv" som det heter, leder det till besvikelser. Jag har inte lust att spela social pingis med folk dagarna i ända. Vissa går jag ihop med, andra inte. Det är min medborgerliga rättighet att själv välja vilka jag ska släppa in. Min 'relation med kvinnor' är för övrigt helt utmärkt.

Men du menar kanske att alla människor är snälla och vill en väl?
Utveckla gärna det i så fall, det vore intressant.
Har du ens AS själv?

av **Malin L** » 2008-08-14 23:45:04

KrigarSjäl skrev:Om du läser fler av mina inlägg, Malin L, så märker du att jag betydligt oftare stör mig på män. I det citerade inlägget talar jag inte om kvinnor, jag ger förslag på strategier mot de sociala "arter" man kan stöta på. En NT hanterar det sociala livet reflexmässigt, men för aspergare gäller det att hitta vägar, strategier. Kan bara tala för mig själv; jag vägrar lägga ut min personlighet, mina känslor, på entreprenad. Varje gång jag "delar med mig av mig själv" som det heter, leder det till besvikelser. Jag har inte lust att spela social pingis med folk dagarna i ända. Vissa går jag ihop med, andra inte. Det är min medborgerliga rättighet att själv välja vilka jag ska släppa in. Min 'relation med kvinnor' är för övrigt helt utmärkt.

Men du menar kanske att alla människor är snälla och vill en väl?
Utveckla gärna det i så fall, det vore intressant.
Har du ens AS själv?

Jag menar inte att alla människor är snälla och vill en väl, men i det vardagliga livet så tror jag inte att de flesta vill en illa (kan finnas undantag), jag försöker själv träna på att inte bry mig så mycket om andra och ha synpunkter på de männsikor jag möter, utan att istället tänka att var och en får vara som den vill, och så förväntar jag mig att människor ska bemöta mig också. När jag läste denna tråden så verkar det som att fler föredrar manligt sällskap än kvinnligt och att det framhålls som något positivt och det tycker jag är tråkigt. Världen (NT världen) är ju så dominerad av den heterosexuelle mannen som norm och på något sätt verkar det vara så på detta forum också, vilket jag tycker är synd och trist.

Självklart är det din medborgerliga rättighet att själv välja vem du ska socialisera med, men jag tyckte det var så underligt att du skrev hur man skulle få NT-tjejer att tappa fattningen, varför behöver man det liksom?

Jag håller på med min utredning och alla som har varit i kontakt med mig under denna är överrens om att jag kommer att få en AS diagnos, vilket jag för övrigt tror själv också.

av **KrigarSjäl** » 2008-08-15 0:18:27

Jag har behövt mina strategier mot en del gruppsjuka höns i min folkhögskoleklass. Som bekant är inte aspergare experter på vibbar & subtila pikar, men jag lär mig. Jag antar att individualism & oberoende provocerar gruppmänniskorna, de ser en styrka de själva inte har. De blir spaka helt enkelt. De stör sig på att jag bryter mot deras normer: konformism, anpasslighet, inställsamhet. Och då tror de att de måste försvara sig mot mig - vilket de gör med sina vapen: subtila gester, ironier etc. Detta beteende gäller förresten för män också - de kallar jag kärringar av hankön.
Inget av detta betyder att jag föraktar kvinnor eller inte kan umgås med kvinnor. Det finns många tjejer som kan vittna om den saken. :wink:

Jag gillar raka puckar helt enkelt, och vare sig kan eller vill börja med utstuderade intriger, konformism eller fjäsk.

av **Malin L** » 2008-08-15 0:21:42

KrigarSjäl skrev:Jag har behövt mina strategier mot en del gruppsjuka höns i min folkhögskoleklass. Som bekant är inte aspergare experter på vibbar & subtila pikar, men jag lär mig. Jag antar att individualism & oberoende provocerar gruppmänniskorna, de ser en styrka de själva inte har. De blir spaka helt enkelt. De stör sig på att jag bryter mot deras normer: konformism, anpasslighet, inställsamhet. Och då tror de att de måste försvara sig mot mig - vilket de gör med sina vapen: subtila gester, ironier etc. Detta beteende gäller förresten för män också - de kallar jag kärringar av hankön. Och det betyder inte att jag föraktar kvinnor eller inte kan umgås med kvinnor. Det finns många tjejer som kan vittna om den saken.

Jag gillar raka puckar helt enkelt, och vare sig kan eller vill börja med utstuderade intriger, konformism eller fjäsk.

Ja vibbar och subtila pikar är svårt, jag är ganska bra på att uppfatta dem men det är sällan jag förstår varför de kommer. Men jag har lärt mig att inte bry mig om det, så länge jag inte själv tycker att jag sagt/gjort något fel. Är jag osäker och vill veta så frågar jag alltid om jag gjort något fel, eftersom personen i fråga har ett så konstigt ansiktsuttryck men de flesta verkar då blir besvärade och nekar till detta.

av **KrigarSjäl** » 2008-08-15 0:26:38

Ja, det är ju det jag menar - de är rädda för rak kommunikation. Det är därför de använder sina subtila kommunikationstecken. Det är därför de snackar skit bakom ryggen på folk. Att föreslå dem att 'vi skulle behöva prata' är direkt kontraproduktivt. Då är det bättre att man visar dem att man inte tar skit från dem. Och att de inte kan skada en. Höns blir rädda när räven kommer, hyenorna aktar sig för den ensamme lejonhannen.

Men jag förstår om folk vill söka andra strategier än mina. Och att inte alla gillar mina metaforer. Vad som gäller är att den enskilde hittar sina vägar.

Pojkflicka - känner ni igen er?

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in