sugrövmanövern skrev:

Alien skrev:De som vill vara hemma hela tiden kanske borde kanske tänka lite längre (på framtida lön, karriär och pension och vad som händer om förhållandet spricker).

Men alla vill ju inte ha karriär. Många skulle vara fullt nöjda med ett enkelt vårdnadsbidrag. Och många kvinnor skulle slippa karriärhetsen samtidigt som de försöker vara mammor.

Dessutom förhindrar de ju att mannen får samma nära förhållande till barnen.

Det är väl upp till mannen att umgås med barnen när han vill utan pekpinnar från omgivningen?

Den dag förhållandet spricker så förlorar både barnen och pappan på det.

Hur då? Om han inte är barnintresserad är det good riddance, om han är barnintresserad så har han skapat en relation till sina barn ändå och ser till att fortsätta på den relationen.

Huruvida han har gett ungen fadersmjölk eller inte kommer knappast att ha betydelse i en sådan situation.

Mamman, vad förlorar hon, gått miste om fröjden att arbeta som socionom i x antal år utan att höja sin lön?

Nej, jag hade inte heller nån karriär. Men jag jobbade och försörjde mig själv och det ville jag fortsätta med. Och den som har en karriär vill förstås fortsätta med den också. Varför avstår inte män från "karriärhetsen" och ägnar några månader åt att vara bara pappor? Många män brukar förresten på äldre dar beklaga att de inte ägnade mer tid åt sina barn. De märker att barnen står närmare sin mor än sin far.

När föräldrarna skiljs så kan de ju dela lika. Då blir fadern mer engagerad än förut. Kvinnan ser (med viss bitterhet kanske) att han nu blivit en mycket bättre och mer ansvarstagande far än förut. Men i andra fall så kanske avstånd el bristande samarbete gör att mannen inte har så bra förhållande med sina barn som förut. Männen kanske behöver "pekpinnar" för barnens och sitt eget bästa.

Undersökningar har visat att kvinnor som stannar hemma, tar all VAB etc släpar efter i lön. Unga kvinnor måste få veta det innan de faller i "hemmafrufällan".

tahlia skrev:

Alien skrev: Tackochlov har vi yttrandefrihet så jag gnäller hur mycket jag vill! Och hur ska det nånsin bli nån ändring el förbättring om man lyder alla besserwissrar som förbjuder en att "gnälla"?

Och tack och lov slipper jag i alla fall lyssna på det. Gnäll är det värsta jag vet. Gnälla kan man göra när man faktiskt HAR något vettigt att gnälla över, som att man fått cancer, eller hemmet har brunnit ned. Det konstiga är att svårt sjuka eller människor som råkar ut för en riktig tragedi, de gnäller aldrig. Mystiskt det där....

Alien skrev:De som vill vara hemma hela tiden kanske borde kanske tänka lite längre (på framtida lön, karriär och pension och vad som händer om förhållandet spricker). Jag har svårt med alla som bara följer sina känslor och inte använder hjärnan. Dessutom förhindrar de ju att mannen får samma nära förhållande till barnen. Den dag förhållandet spricker så förlorar både barnen och pappan på det.

Bara för att jag var hemma barnens första två år, så förlorade de inte sin pappa på något vis. Inte heller förhindrade det ett nära förhållande mellan deras pappa och dem. Det är rent skitsnack.

Karriär har aldrig intresserat mig. Ett jobb, visst, men en sk karriär som gör att man inte bara jobbar arslet av sig, utan stjäl värdefull tid som man kunde ha tillbringat med sina barn - nej tack.

När mina barn var gamla nog att börja på dagis (minsta var 2) så påbörjade jag en yrkesutbildning. Planen var att gå 1 år och sedan arbeta. (Nu ville ju ödet annorlunda eftersom jag blev utbränd) När jag började studera lämnade jag barnen på dagis 8 och hämtade dem 4. Att jämföra med sk karriärmammor som lämnar barnen 6 på morgonen och hämtar dem 6 på kvällen. Det är kanske inte så konstigt att jag inte ser det positiva i det.

Det är faktiskt inte du som avgör vad folk har rätt att klaga över. Det är bra att kvinnor äntligen vågar säga vad de själva tycker. Alla är inte så jättelyckliga över att gå hemma med barnen. Och inte blir det bättre av att omgivningen fördömer dem för det och att de tror att "alla andra" är det och att de är onormala.

Du vet inte heller vad som är skitsnack och vad som är fakta. Har läst massor med mammor som klagar över att papporna aldrig hör av sig till sina barn. Papporna har fått nya fruar och nya barn. Hade de varit hemma med sin barn kanske de fått starkare band och inte kunnat svika sina barn.

Det finns också pappor (andra pappor) som klagar över att mammorna förhindrar umgänget. Vid vårdnadstvister får oftast mamman vårdnaden, just för att hon varit mest hemma med barnen.

Karriärpappan behöver öht inte hämta barnen på dagis och slipper kritik. Det är bara mammorna som kritiseras. Jag är trött på den dubbelmoralen.

Och trött på kvinnor som gärna sticker en kniv i ryggen på andra kvinnor.

Moggy skrev:

Alien skrev:Riktiga män sitter inte framför datorn utan är ute och jagar mammutar.

Vem är du att avgöra vem som är "riktig kvinna"? Det är ett sätt att förtycka andra att påstå att de inte är "normala".

För övrigt fattar jag inte vad ni är för aspergare som glorifierar det "normala". Ingen aspergare är "normal", dvs som majoriteten.

som TC säger så finns det ju biologiska förklaringar till hur män och kvinnor beter och och skillnader i deras beteende. Det är helt naturligt att en kvinna är den som till stor del tar hand om barnet. Vissa ridikalfeminster hävdar ju att det inte finns några större skillnader mellan män och kvinnor men det är att förneka biologin som styr oss.

Det finns både biologiska och sociala förklaringar. Eftersom mäns och kvinnors beteenden varierar efter olika tider och olika kulturer så kan ingen veta exakt vad som är vad.

Och ett faktum är att kvinnor idag inte vill ha lägre löner och sämre arbetsvillkor bara för att de föder barn. Alltså måste vi feminister påpeka det självklara: Kvinnan ses som andra klassens arbetskraft så länge föräldrarna inte delar föräldraledighet och VAB. Enskilda beslut får konsekvenser även för andra kvinnor.

Lagarna är också utformade så att varje kvinna ska försörja sig själv. Om hon stannar hemma några år, sen jobbar deltid och tar all VAB, så får hon inte för den skull någon del i mannens högre pension, om förhållandet tar slut.

Alien skrev:Och ett faktum är att kvinnor idag inte vill ha lägre löner och sämre arbetsvillkor bara för att de föder barn. Alltså måste vi feminister påpeka det

Är ju inte bara därför kvinnor har lägre lön. En anledning till att kvinnor har lägre lön är att kvinnor generellt sätt presterar lägre på en arbetsplats. Det är ofta männen som blir de duktigaste på en arbetsplats och därför får mer i lön. Kvinnor lägger mer tid på kafferaster, rökpauser och privat snack när dom jobbar.

Jag har varit med att göra en undersökning om löneskillnader via facket. Genomsnittet för kvinnorna låg ca 20% under männen och när vi var färdig så fann vi att det inte var några orättvisa löner sett till kompetensnivårer och har mycket var en utförde på jobbet.

Moggy skrev:

Alien skrev:Och ett faktum är att kvinnor idag inte vill ha lägre löner och sämre arbetsvillkor bara för att de föder barn. Alltså måste vi feminister påpeka det

Är ju inte bara därför kvinnor har lägre lön. En anledning till att kvinnor har lägre lön är att kvinnor generellt sätt presterar lägre på en arbetsplats. Det är ofta männen som blir de duktigaste på en arbetsplats och därför får mer i lön. Kvinnor lägger mer tid på kafferaster, rökpauser och privat snack när dom jobbar.

Jag har varit med att göra en undersökning om löneskillnader via facket. Genomsnittet för kvinnorna låg ca 20% under männen och när vi var färdig så fann vi att det inte var några orättvisa löner sett till kompetensnivårer och har mycket var en utförde på jobbet.

Finns det verkligen bevis på att kvinnor generellt presterar sämre?

På ett ställe hade jag och två män precis samma slags jobb. Jag satt nästan jämt på arbetsplatsen, medan de ofta var försvunna på mystiska ärenden. Växeln lärde sig snart detta och jag fick alla möjliga samtal, som jag egentligen inte skulle ha utan måste koppla vidare. Jag satt ofta över på kvällarna också för att hinna med jobbet.

Fick jag någon höjd lön för detta? Tvärtom, jag blev uppsagd. Kan ju bero på min aspighet. Killarna kanske hann med lika mycket som jag trots "skolk". Men jag hann med alla mina arbetsuppgifter så därför förstod jag aldrig vad jag gjort för fel.

Ofta tror jag att cheferna gillar dem som är lika dem själva. Är chefen man så gillar de förstås män, särskilt män som har samma erfarenheter som de. På ett annat jobb anställde chefen bara män med precis samma utbildning och erfarenhet som han, i samma ålder och som hade jobbat på samma arbetsplatser som han. Gjorde de något fel el missade nåt blev han inte arg på dem. Gjorde jag nåt fel så blev han arg. T o m för sånt som egentligen inte var nåt fel. Jag var den perfekta syndabocken.

Möjligen irriterade jag honom för att jag var aspergare, men han var faktiskt aldrig nöjd med nån av de andra kvinnorna heller, som själva slutade efter ett tag. (Men han var säkert nöjd med min efterträdare trots att hon saknade både utbildning och erfarenhet; hon var nämligen hans dotter.)

Moggy skrev:Är ju inte bara därför kvinnor har lägre lön. En anledning till att kvinnor har lägre lön är att kvinnor generellt sätt presterar lägre på en arbetsplats. Det är ofta männen som blir de duktigaste på en arbetsplats och därför får mer i lön. Kvinnor lägger mer tid på kafferaster, rökpauser och privat snack när dom jobbar.

Jag har varit med att göra en undersökning om löneskillnader via facket. Genomsnittet för kvinnorna låg ca 20% under männen och när vi var färdig så fann vi att det inte var några orättvisa löner sett till kompetensnivårer och har mycket var en utförde på jobbet.

och vad är detta??? Det finns INGA bevis för det! Snacka om generaliseringar! Jag tycker nog att du kan ta reda på mer fakta innan du slänger ur dig sådana här påståenden. Det är faktiskt kränkande!

Jättemånga rosor till Alien för att du har behållit din diskussionsnivå trots alla påhopp! Jag håller med dig helt och fullt!

Thunderchild skrev:En kvinna som vägrar amma sitt nyfödda barn är inte riktigt frisk. Det är det närmaste man kan komma den nyfödde. Mannen har ingen biologisk möjlighet att få den upplevelsen av närhet till spädbarnet.

Längtar du efter det? Dä ba' å köre:

http://www.etc.se/nyhet/visst-kan-m%C3%A4n-amma

"Män och kvinnor har båda fysiologiska förutsättningar för att amma. Fostrets bröstvårtor bildas nämligen innan könet bestäms. Det är därför kvinnors och mäns bröstvårtor ser likadana ut. Båda könen har även mjölkkörtlar."

SVT 2005: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_425393.svd

E.R: Du tycker att det är okej att ni hyllar en bok som säger att manlighet är en bristsjukdom och att mannen är en biologisk olycka?

I.W: Fast jag vill inte kommentera det, eftersom det här är en insändare i tidningen och jag vill inte gå ut och kommentera och prata för hela rörelsen att den står under, förstår du .

E.R: Ja, men i eran tidning.

I.W: Ja.

E.R: Så hyllar ni det här manifestet?

I.W: Ja, så har de lyft upp det.

E.R: Att det är...att män är djur och maskiner och vandrande dildos, står du för det?

I.W: Ja, det står jag för.

E.R: Män är djur.

I.W: Män är djur...tycker inte du? Tycker inte du det?

... och det blev ett himla hallå...

Dr. Phil:
"När testosteronet slår till kan ingenting stoppa en kille", säger TV-"doktorn"

... och det blev glada studiogarv...

Citerades senare av Katarina Wennstam i ”En riktig våldtäktsman”

... inte lika många garv där...

Aspergerforum 2007:

... så finns det ju biologiska förklaringar till hur män och kvinnor beter och och skillnader i deras beteende. Det är helt naturligt att en kvinna är den som till stor del tar hand om barnet. Vissa ridikalfeminster hävdar ju att det inte finns några större skillnader mellan män och kvinnor men det är att förneka biologin som styr oss.

Manligt & kvinnligt beteende beror mycket på biologin.

I alla kulturer genom historien så har män varit män och kvinnor kvinnor. Ibland har dom av praktiska skäl tvingats hjälpas åt med samma sysslor men mannen har alltid varit mera teknisk och agressiv medans kvinnan varit mera vårdande.

Alla särdrag kommer utav evolutionsprocessen och har i syfte att i högsta möjliga mån säkerställa artens överlevnad. Män och kvinnor ser ut som dom gör för att skapelseprocessen sett att det är den optimala "modellen".

Processen finns hos alla arter och ett flertal studier av olika djur visar att anpassningen till omgivningens krav är exceptionella och inte kunde bli bättre på något annat sätt.

Därför kan man rent av kalla skapelseprocessen för helig och alla försök till att förneka det är rena dumheter..

Allt tjafs om genus, sexualitet och raser kommer från människor som på något sätt är marginaliserade och har ett sjukligt behov av att rättfärdiga sig själva. Det borde vara lättare att bara söka terapi än hålla på och bestrida en miljon år av evolution..

Kan det vara så att det i vissa fall är det roligare att vara djurisk, och styrd av sin biologi, till exempel i de fall när man själv får definiera vad som menas med djurisk?

Någon som känner sig djurisk idag? *Ahhrrrghh*

Alien skrev:Det är faktiskt inte du som avgör vad folk har rätt att klaga över. Det är bra att kvinnor äntligen vågar säga vad de själva tycker. Alla är inte så jättelyckliga över att gå hemma med barnen. Och inte blir det bättre av att omgivningen fördömer dem för det och att de tror att "alla andra" är det och att de är onormala.

Du vet inte heller vad som är skitsnack och vad som är fakta. Har läst massor med mammor som klagar över att papporna aldrig hör av sig till sina barn. Papporna har fått nya fruar och nya barn. Hade de varit hemma med sin barn kanske de fått starkare band och inte kunnat svika sina barn.

Det finns också pappor (andra pappor) som klagar över att mammorna förhindrar umgänget. Vid vårdnadstvister får oftast mamman vårdnaden, just för att hon varit mest hemma med barnen.

Karriärpappan behöver öht inte hämta barnen på dagis och slipper kritik. Det är bara mammorna som kritiseras. Jag är trött på den dubbelmoralen.

Och trött på kvinnor som gärna sticker en kniv i ryggen på andra kvinnor.

Nej, det är inte jag som avgör vad folk har rätt att gnälla över. Däremot avgör jag själv när jag anser någon vara gnällig. Lite fult också att gå runt och gnälla över att det är SÅÅÅ jobbigt med barn (som man skaffat för att man faktiskt VILL ha dem) utan en tanke på dessa människor som skulle ge vad som helst för att få ett barn. DE skulle inte gnälla över hur jobbigt det är när deras önskan väl slår in. Sedan är det en viss skillnad på att gnälla och på att säga vad man tycker.

När det gäller detta att det finns pappor som inte hör av sig till sina barn, så hör du oftast bara ena sidan av historien. Det kan mycket väl vara så att pappan inte vill ha ett skit att göra med mamman, så han avstår från barnet med. Det skulle inte ha ändrats om han så hade tillbringat all tid de första åren med barnet.
Sedan finns det många karlar som helt enkelt inte har något som helst intresse av att tillbringa någon tid med sina barn. Skall mamman också skita i barnen då och lämna dem vind för våg?

Vet du varför det är mammorna som hämtar på dagis? För att det är oftast de som slutar tidigast, även om de är karriärkvinnor och inte hämtar förrän klockan 6. Tro mig, jag jobbade på dagis, så på den punkten är jag säker.

Att det finns män som är ointresserade är ett sorgligt faktum, men jag erkänner direkt att de finns. Många tyvärr. Å andra sidan finns det en jäkla massa fruntimmer som inte gör annat än gnäller, och helt ärligt skulle jag inte heller vara hemma så mycket om jag fick lyssna på en massa gnäll hela tiden.

Matulda skrev:

Moggy skrev:Är ju inte bara därför kvinnor har lägre lön. En anledning till att kvinnor har lägre lön är att kvinnor generellt sätt presterar lägre på en arbetsplats. Det är ofta männen som blir de duktigaste på en arbetsplats och därför får mer i lön. Kvinnor lägger mer tid på kafferaster, rökpauser och privat snack när dom jobbar.

Jag har varit med att göra en undersökning om löneskillnader via facket. Genomsnittet för kvinnorna låg ca 20% under männen och när vi var färdig så fann vi att det inte var några orättvisa löner sett till kompetensnivårer och har mycket var en utförde på jobbet.

och vad är detta??? Det finns INGA bevis för det! Snacka om generaliseringar! Jag tycker nog att du kan ta reda på mer fakta innan du slänger ur dig sådana här påståenden. Det är faktiskt kränkande!

Jättemånga rosor till Alien för att du har behållit din diskussionsnivå trots alla påhopp! Jag håller med dig helt och fullt!

Tack, skönt att höra att man inte är alldeles ensam om sina åsikter!

tahlia skrev:Nej, det är inte jag som avgör vad folk har rätt att gnälla över. Däremot avgör jag själv när jag anser någon vara gnällig. Lite fult också att gå runt och gnälla över att det är SÅÅÅ jobbigt med barn (som man skaffat för att man faktiskt VILL ha dem) utan en tanke på dessa människor som skulle ge vad som helst för att få ett barn. DE skulle inte gnälla över hur jobbigt det är när deras önskan väl slår in. Sedan är det en viss skillnad på att gnälla och på att säga vad man tycker.

När det gäller detta att det finns pappor som inte hör av sig till sina barn, så hör du oftast bara ena sidan av historien. Det kan mycket väl vara så att pappan inte vill ha ett skit att göra med mamman, så han avstår från barnet med. Det skulle inte ha ändrats om han så hade tillbringat all tid de första åren med barnet.
Sedan finns det många karlar som helt enkelt inte har något som helst intresse av att tillbringa någon tid med sina barn. Skall mamman också skita i barnen då och lämna dem vind för våg?

Vet du varför det är mammorna som hämtar på dagis? För att det är oftast de som slutar tidigast, även om de är karriärkvinnor och inte hämtar förrän klockan 6. Tro mig, jag jobbade på dagis, så på den punkten är jag säker.

Att det finns män som är ointresserade är ett sorgligt faktum, men jag erkänner direkt att de finns. Många tyvärr. Å andra sidan finns det en jäkla massa fruntimmer som inte gör annat än gnäller, och helt ärligt skulle jag inte heller vara hemma så mycket om jag fick lyssna på en massa gnäll hela tiden.

Om du har svårt att förstå varför jag "gnäller" (som du kallar det), så kanske det säger mer om din inlevelseförmåga än om mig.

Även om man vill ha barn, kan ingen föreställa sig hur det är innan. Särskilt inte om man varken haft småsyskon el nånsin passat småbarn.

Jag trodde inte att jag skulle bli väckt av kolikskrik flera gånger varje natt. Jag trodde att en baby skulle kunna sitta nöjd i sin babysitter och titta på när jag jobbade i köket utan att kräva underhållning varje stund. Jag trodde att barnet när det blev äldre skulle kunna leka självt med sina leksaker och inte kräva jämt att jag lekte med. Jag visste inte hur svårt jag skulle finna det. Och moraliserande hjälper inte mot känslor.

Äntligen daghemsplats! Barnet fick lekkamrater och stimulans av folk som var proffs på barn. Jag fick arbeta och kunde glädja mig åt att träffa barnet på kvällar och helger. Inte sjutton hade min mormor tid att leka med sina barn. Hon arbetade på bondgården och hade sannerligen ingen tid att vara barnledig. Men barnen hade syskon och kusiner i granngården, de fick sysselsätta sig själva.

Även kvinnor som länge längtat efter barn och t ex adopterat till slut kan tycka det är jobbigt. Men för dem är det allra mest förbjudet att säga nåt. Men jag säger ”bort med munkavlen!” Och jag inte bara klagar, jag har idéer om vad man kan göra också.

Om pappan skiter i sin unge för att han tröttnat på mamman, då tycker jag verkligen det finns anledning att fördöma honom. Han ska inte behöva umgås med barnet om han inte vill? Jag tycker det är hans förbannade skyldighet. Barnet har rätt till båda sina föräldrar.

Om det alltid är mammorna som hämtar, även om de jobbar heltid, så visar det hur styrda av könsrollskonventioner folk är.

Många ondgör sig över att barn får vara 9-10 timmar på daghem. Ja, om mamman är ensamstående har hon inget val. Men om föräldrarna är två är det lätt att fixa; båda arbetar t ex 75% men inte exakt samma tider.

Och Jontes medalj går till..... Alien!

Om pappan skiter i sin unge för att han tröttnat på mamman, då tycker jag verkligen det finns anledning att fördöma honom. Han ska inte behöva umgås med barnet om han inte vill? Jag tycker det är hans förbannade skyldighet. Barnet har rätt till båda sina föräldrar.

Helt rätt. Att svika sitt barn är grov barnmisshandel. Sen kan jag inte förstå hur någon kan stunta i sina ungar. Det är obegripligt. Jag tror för övrigt att pappaledighet gör att man kommer närmare ungarna och får svårare att svika. Mer barn åt papporna! Mer pappor åt barnen!

Fast ingen pappa alls är bättre än en dålig pappa. När jag var tillsammans med en psykopat så hade han sina ungar ibland. Det gick ut på att de kom till oss, sedan drog han iväg och jag satt där med ungarna. Kul för dem då, de hade ju kommit för att träffa sin far, inte hans tjugo-någonting flickvän. Visserligen gillade de mig med, men far sin som de kommit för att vara med såg de knappt röken av.

Han sket ju i sina ungar, sårade dem och gjorde dem besvikna gång på gång. En riktig bajspappa som de mår mycket bättre utan, bättre om han vore död.

Ligger definitivt mycket i det. Sorgligt med varje sådan helt värdelös far. Skulle man träffa en tjej med barn tillsammans med en sådan "far" skulle det nästan bli som att få egna barn, för självklart skulle någon som jag gå in med liv och lust för att bli den pappa barnet dittills inte haft. En tjej med kanske ett eller två barn förut, och som vill ha fler, kunde absolut vara... ja, det är nästan drömmen! Tror en tjej i en sådan sits skulle förmå att uppskatta en kille som mig mycket mer när hon såg hur mycket plus jag gav i hennes och barnets/barnens liv.

Pemer skrev:för självklart skulle någon som jag gå in med liv och lust för att bli den pappa barnet dittills inte haft.

Ajajajajaj
Bland det farligaste man kan göra tror jag. Försök ALDRIG att ta en förälders plats.
Finns nog inget som bygger upp så mycket hat som att en vuxen människa kommer och skall ta den ens ena förälders plats.

Nu talade jag ju om när den andra föräldern inte finns!

Ett barn som redan har en pappa, som finns med i bilden och som tar ansvar - det är en helt annan sak förstås.

Jag måste vara ond.. Roar mig med fantasin om en bebis som gråter, bajsar på sig, kräks å nyss lärt sig stå så han kan riva ner allt som går att nå i Pemers rum..

Hur skulle det gå med Pemers alla specialintressen och engagemang i Hockeyn.. Vad händer när han måste vara bebisvakt en hel dag om Huddinge spelar??

Thunderchild skrev:Hur skulle det gå med Pemers alla specialintressen och engagemang i Hockeyn.. Vad händer när han måste vara bebisvakt en hel dag om Huddinge spelar??

Den frågan tror jag att jag klarar av att svara på.
Hans nuvarande specialintressen lämnas självmant åt sidan under några år. Och barnet blir det nya intresset. Det är så man funkar i hjärnan när man är mogen för barn.

Hehe... pja, i första stycket får jag skylla mig själv om jag inte har säkrat vad som går att nå och inte... lite bajs och kräks är sådant man får tåla om man ska ha med småttingar att göra, det är jag införstådd med sedan länge...

Och den dag jag har egna barn... eller har en älsklings barn som bonus med i paketetet... då är de givetvis viktigare än Huddinges matcher.

Pemer skrev:Nu talade jag ju om när den andra föräldern inte finns!

Ett barn som redan har en pappa, som finns med i bilden och som tar ansvar - det är en helt annan sak förstås.

Fadersfigur kan du vara, men du kommer aldrig att bli "pappa" för ungen.

/skilsmässosvante

Alien skrev:Om du har svårt att förstå varför jag "gnäller" (som du kallar det), så kanske det säger mer om din inlevelseförmåga än om mig.

Även om man vill ha barn, kan ingen föreställa sig hur det är innan. Särskilt inte om man varken haft småsyskon el nånsin passat småbarn.

Jag har två barn själv, varav en hade kolik i 3 månader. Jag behöver ingen inlevelseförmåga, jag har liksom varit där själv.

Alien skrev:Jag trodde inte att jag skulle bli väckt av kolikskrik flera gånger varje natt. Jag trodde att en baby skulle kunna sitta nöjd i sin babysitter och titta på när jag jobbade i köket utan att kräva underhållning varje stund. Jag trodde att barnet när det blev äldre skulle kunna leka självt med sina leksaker och inte kräva jämt att jag lekte med. Jag visste inte hur svårt jag skulle finna det. Och moraliserande hjälper inte mot känslor.

Om man tror att en baby bara kommer att sitta i babysittern helt nöjd hela tiden så är man mer än lovligt blåögd. Hade du aldrig pratat med någon som har barn innan du skaffade egna? Eller var ingen villig att tala om för dig att man faktiskt måste anstränga sig?

Alien skrev:Om pappan skiter i sin unge för att han tröttnat på mamman, då tycker jag verkligen det finns anledning att fördöma honom. Han ska inte behöva umgås med barnet om han inte vill? Jag tycker det är hans förbannade skyldighet. Barnet har rätt till båda sina föräldrar.

Jag har aldrig sagt att det är beundransvärt. Men det finns många som är så pass "omogna" (i brist på ett bättre ord) att de inte kan tillbringa 2 minuter på samma plats utan att börja vråla och skrika åt varandra. Då anser jag att det är bättre för barnen att slippa se och höra detta var gång de skall till den ena eller den andra föräldern.

Alien skrev:Många ondgör sig över att barn får vara 9-10 timmar på daghem. Ja, om mamman är ensamstående har hon inget val. Men om föräldrarna är två är det lätt att fixa; båda arbetar t ex 75% men inte exakt samma tider.

Ja det låter ju enkelt. Det finns några brister i det resonemanget bara. Till att börja med har inte alla råd att gå ned på 75%. För det andra så tycks du tro att det finns massor av jobb att välja mellan så att man kan anpassa det till 75% och olika tider. Tyvärr ser inte verkligheten sådan ut. Man får ta det som finns.

Savanten Svante skrev:

Pemer skrev:Nu talade jag ju om när den andra föräldern inte finns!

Ett barn som redan har en pappa, som finns med i bilden och som tar ansvar - det är en helt annan sak förstås.

Fadersfigur kan du vara, men du kommer aldrig att bli "pappa" för ungen.

/skilsmässosvante

Exakt.

Undantaget då om fadern aldrig funnits i bilden alls, och jag kommer in i barnets liv så tidigt att det aldrig sett mig som något annat än den enda pappa det haft. I ett sådant läge får man väl också se hur man gör rent juridiskt, inte alls omöjligt att jag skulle adoptera det då.

Men men, det är bra hypotetiska saker att yttra sig om...

Pemer skrev:Undantaget då om fadern aldrig funnits i bilden alls, och jag kommer in i barnets liv så tidigt att det aldrig sett mig som något annat än den enda pappa det haft.

Du missade nog hur känsligt det är för ett barn att "ha sin egen riktiga pappa" eller mor för den delen.

Även om du skulle adoptera ett barn som aldrig träffat sin biologiska far så kommer du alltid att vara den andra.

Identitetsfasen barn har är en mäktig kraft.

Vissa barn ställer sig i en försvarsställning som tar sig utryck som rent hat mot den nya. När ett barn sätter sig på tvären och gör allt för att krossa sin ena förälders relation så är relationen dömt att misslyckas.

Men det är ok att kalla sig för "pappas/mammas flickvän/pojkvän".
För trots allt så är det ju inte barnet du är tillsammans med utan med dess moder.

Även adoptivbarn, som kanske aldrig ens träffat sina biologiska föräldrar, hävdar att "mina adoptivföräldrar är som min riktiga mappa och pappa."
Alltså - de känner lika starkt att de har biologiska föräldrar OCH adoptivföräldrar.
Det går aldrig att bortse fråm faktum att det bara finns en mamma och en pappa - och de är de biologiska - sen om de finns närvarande i barnets uppväxt eller inte, är ovesäntligt - ingen kan någonsin ta deras plats...
Som vuxen är det ens personliga ansvar att agera därefter.