Jag äter det mesta förutom majonnäs och kokos.
Sen är jag mer petig med konstisens och utseende (mat ska se gott ut), typ potatismos har jag väldigt svårt med p.g.a. konsistensen men smaken är det egentligen sällan nåt fel på.

Jag äter egentligen allt men jag har ett behov av att veta vad det är jag äter. Äter nästan aldrig ute. Jag väger allt jag äter och är mycket noggrann. Går inte till julbord jag blir bjuden på, äter inga halvfabrikat och undviker allt som har någon form av tillsats med vissa undantag som jag inte orkar alternativt inte kan göra själv såsom ostronsås, soja och dylika.

Hur det smakar och ser ut bryr jag mig inte om det viktiga är vad som finns i. För mig är mat näring som behövs för att min kropp skall fungera, inget annat.

Jag är väldigt begränsad när det gäller mat. Åt allt möjligt när jag var liten men det ändrades vid två-tre års ålder eller något sådant.

Länge åt jag i stort sett bara pasta och vitt bröd. Har aldrig ätit mat i skolan (åt sällan frukost heller), och det har säkert haft en viss inverkan på mina resultat där. Själv upplevde jag aldrig att jag mådde dåligt av det.

Mina föräldrar var så klart frustrerade över detta, och det var alltid problem när vi blev bjudna till någon. Dom försökte ordna mat som jag kunde äta, men eftersom det aldrig smakade som hemma så åt jag inte. Istället för att sitta med vid matbordet och bli utstirrad brukar/brukade jag gå och läsa någon historiabok eller liknande.

Då och då hände (och händer) det att mina föräldrar lagade mat som jag inte åt, och då struntade jag helt enkelt i att äta, ibland i flera dagar. Det är som att jag kan koppla bort hungern när jag inte får den mat som jag vill ha.

I slutet på gymnasiet så gick jag till en psykolog för att försöka ändra på mina matvanor (då hade jag ingen AS-diagnos) och det har blivit lite bättre efter det. Efter gymnasiet flyttade jag till min tjej i Asien, det "hjälpte" också eftersom maten där är rätt så annorlunda. Blev alltså tvungen att prova nya maträtter.

Men som jag skrev i början så är jag fortfarande väldigt begränsad... lite exempel:
-Jag avskyr allt som kommer ifrån havet.
-Vill inte ha fler än en sak på tallriken. Äter jag t.ex. stuvade makaroner och köttbullar så tar jag bara makaroner på tallriken först, och när jag har ätit upp dom så tar jag köttbullarna. Vill inte att det ska ta smak av varandra.
-Har svårt för såser men har börjat lära mig det under dom senaste åren.
-Kokt potatis vägrar jag äta, men i "förädlad" form går det bra. Klyftpotatis, gratäng, pommes etc.

Brukar säga att det är lättare att lista det jag äter än det jag inte äter, så jag kan väl göra det också:
Pasta, pizza, vitt bröd, all potatis förutom vanlig kokt potatis, hamburgare (bara ost på), tacos (samma här, bara färs och ost), pannkakor, ris, stekt kyckling och vissa sorters stekt fläsk/nötkött.

Om någon undrar så var jag väldigt smal fram till jag flyttade utomlands när jag var 21. Vägde då 58kg med en längd på 180cm. Efter att jag började äta lite mer varierat (betoning på "lite") så har jag gått upp till 80kg och där har jag hållt mig sedan dess.

Efter ha suttit och petat i lunchen och inte klarat av att äta huvuddelen tänkte jag specifiera mig lite.

Dels är jag som framgår av mitt nick vegan så redan där finns det en hel del jag inte äter, jag är dessutom allergisk mot hasselnötter och reagerar bara någon knäcker nötter i samma rum.

Är extremt känslig för kryddor och det gör direkt ont i munnen om jag försöker äta, peppar klarar jag sällan av.

Dill, persilja och stjälkselleri tycker jag smakar vidrigt och dränker alla andra smaker
Senap är också en smak som slår igenom allt och fördärvar.
Krasse är också skarpt och otäckt vilket är lite synd eftersom det är så lätt att odla.

Har maten obehaglig konsistens klarar jag inte av att äta den även om jag egentligen gillar smaken.

Banan äter jag bara när den är precis nymogen sen mår jag illa av dem. Äpplen och päron måste vara hårda för att jag ska gilla dem, äpplen ska helst vara röda.

Apelsiner och clementiner kan vara jättegott men helst utan kärnor eftersom de är så otäcka att få i munnen.

Jag är på det hela taget inte så förtjust i att äta och önskar att man slapp.

Jag är också petig med godis och som barn sorterade jag ut minst halva godispåsen och gav till mina föräldrar som varandes oätligt. I synnerhet avskyr jag lakrits.

Det jag helst livnär mig på är en sallad bestående av grönsallad, valfri burk bönor (avsköljda) tomat, soltorkade tomater, oliver och en skvätt oljeblaning på (linfröolja och rapsolja)
Jag gillar även avocado med salt, citron och tångkaviar,

Jag äter inte knäckebröd inte för att jag inte tycker om det utan för att jag inte står ut med att det knastrar i huvudet och fuktigt knäckebröd är bara räligt.

Nu är ju vegansk smältbar ost rätt dyr annars gillar jag mackor med smält ost och chokladsås (de flesta jag nämner detta för tittar på mig som jag är galen)

Om jag hittar något jag gillar har jag inga problem med att äta det flera dagar i rad.
Ofta när jag hittat någon ovanligt lyckad kombination ser folk tvivlande på mig.
Ska du verkligen äta det där?

Annars gillar jag sojaglass som jag brukar äta med allt möjligt, bland annat brukar jag lägga chips vilket jag anser vara en ren delikatess.

Å jag som tyckte jag var petig med maten....

Känner igen mig i många av beskrivningarna ni tagit upp.

Folk tyckte alltid man var lite knepig när det gällde matvanor. Jag åt alltid mackor med leverpastej och det gjorde man nog ända upp tills 10 års åldern. Sen byttes leverpastejen ut mot smör istället. Sen från 10 års ålder tills nu äter man mackor med enbart smör på, ost har jag på ibland, Men det är riktigt sällan.

Det gäller även spenat som jag älskar. Men bara i en viss konsistens, klarar inte av om den är extremt rinnig och när jag känner av bladen utav den på tungan så vägrar jag äta det. Blir så illamående utav det.

Även som ni andra redan har skrivit så gillar jag inte att blanda maten jag äter. Åt alltid potatisen för sig och köttet för sig. Gillade inte att smakerna samt konsistenserna blandades med varandra. Det blev för geggigt i munnen och kunde inte njuta av maten alls.

Hatade även äta kött, då jag minns en gång jag skulle äta kött första gången. Så var den torr som bara den. Den liksom fastnade nästan i halsen på mig, vilket var mycket obehagligt. Men har lärt mig att äta viss kött. Men då ska den vara välstekt och lätt att tugga igenom. Annars är det som tuggummi för min del och det kan kvitta.

Såser av olika slag har jag också ogillat. Istället för att dom flesta äter brunsås till sin potatis så tar jag hellre ingenting alls, eller lite smält smör var alltid gott att ha. Men har fortfarande inte lärt mig att gilla vissa sorters såser.

Har alltid varit äcklad av lök, konsistensen och smakar som baken. Vidrigaste jag vet av allting jag provat på. Lök kommer jag absolut inte att äta, någonsin. Känner jag någon lökbit i någon maträtt jag brukar gilla, så vägrar jag äta.

Har också strikta matvanor då när man hittar något som smakar gott är det inga problem för mig att äta det i flera månader framåt.

Har aldrig varit speciellt mycket för såser, men tyvärr har jag börjat äta mer av det nu när jag blivit äldre. Min mamma kallade mig ibland för "torrätare" när jag var liten.

När jag var liten brukade jag också äta en sak i taget. Liksom salladen först, sedan köttbullarna och sen spagettin. Jag drack alltid efter att jag hade ätit, aldrig mellan tuggorna så att säga. Men jag tror detta är rätt vanligt hos barn? Nu för tiden är det nästan tvärtom: det måste vara lite av varje i varje tugga.

Jag avskyr tillagade grönsaker och rotfrukter.
Har svårt för majs och tomat, men majs går bra i små mängder blandat i en sallad.
Förstår mig inte på folk som äter färdiga måltider heller. Då äter jag hellre inget alls.
Förstår mig inte på sötsursås-grejen.
Julbord är väl bland det värsta som finns. Jag äter bara fisk och ibland kyckling, all annan kött går bort. Och jag gillar inte såsaktig mat(typ rödbetssallad). Julbordet består typ endast av såsaktig mat och kött.
Gillar inte smörgåstårta som så många andra gillar. Brödet är väl det värsta... det är ju typ fuktigt.
Älskar lax, men inte gravad. Fisk är det jag oftast äter, men mycket fisk går bort beroende på hur den är tillagad/ska ätas.
Min stora last är choklad. Typiskt att det ska vara så kaloririkt. Varför kunde inte något nyttigt vara min stora last?

De få gånger min familj beställer pizza tar jag alltid samma: räkor och svamp om de har den kombinationen(glömt vad den heter... la bussola?) - annars endast räkor. Alltså även på den tiden då jag fortfarande åt skinka, så har liksom inget med mitt lilla urval nu för tiden att göra.

Jag blir äcklad när folk tar för mycket av till exempel smör och ost. Hade en tjej i min klass i grundskolan som tog typ en decimeter smör på varje hårdmacka. Fick rysningar bara av att se henne äta det. Samma på reklamerna... typ i philadelphia-reklamen tar de ju halva asken åt gången!

Fattar inte människor som doppar kakor i till exempel kaffe. Hallå, om ni nu hellre vill känna kaffesmaken istället för vad kakan faktiskt smakar kan ni ju lika gärna dricka ert sura kaffe och lämna alla kakor till mig, hälsningar kakmonstret!
Och pepparkakor i mjölk... mjölken är ju inte längre drickbar efteråt och det är ju så onödigt att kasta bort mjölk sådär!

Jag har växt upp med lättmjölk snarare än mellanmjölk. Jag drack alldeles för mycket mjölk när jag var yngre. Både som den var och genom sockerbomben oboy... åh vad jag saknar oboy För några år sedan kunde jag bara dricka mjölk för att släcka min törst, inget annat hjälpte. Den enda mjölk jag dricker nu är soyamjölk som jag använder när jag gör smoothies för då känner jag inte den hemska smaken.

Kan inte fatta hur jag kunde äta kaviar när jag var liten. Det är ju rätt starkt också! Inte heller fiskbullar... tyckte det var helt okej som liten men nu är det något med texturen och liksom själva massan på dem som känns äckligt. Det ser ut som att det är en massa olika fiskslamsor sammanpressade.
När jag var liten hade jag även svårt med yoghurt med fruktbitar i och juice med fruktkött. Nu äter jag samma slags yoghurt och samma slags juice med fruktkött i dag ut och dag in
Jag äter fortfarande kyckling när jag blir bjuden, men då ska det vara filé - inget annat. Chicken nuggets slutade jag äta när jag fick reda på hur de tillverkas -.-

Jag avskyr att prova nya saker. Jag äter liksom alltid samma. Avskyr att bli bjuden på mat.

Såg att någon annan skrivit att hen alltid blir klar sist med maten. Så är det för mig också... väldigt jobbigt om vi är ute och äter och alla andra måste sitta och vänta på mig.

Sen är jag väldigt petig generellt, men det har nog mer med OCD att göra.

Lite off topic, men någon annan som brukar göra som så att de äter upp typ hela kakpaketet men lämnar en kaka "ifall någon annan vill ha"? xD



*ja, jag överdriver... lite*

Det enda jag åt på julbordet var ostmackor.

Tjaa... lite petig är jag väl allt. Dock inte lika mycket som t.ex en AS-kompis med mig som nästan uteslutande lever gröt och fläskkotletter. När jag var yngre var det dock värre. När vi var på solsemester till Spanien fick vi ta med konservköttbullar hemifrån och värma i mikron som fanns i lägenheten...
Nu är det bättre. Jag kan inte äta allt, men det jag inte VILL äta(jo, det är skillnad) och försöker undvika är:

All asiatisk mat inklusive ris
Nästan all fisk förutom tonfisk och lax
Oliver
Gurka(förutom när den är tunt tunt skivad på mackor)
Havregrynsgröt
Mögelost - åt heller inte vanlig ost förrän jag var ca 10?

Sen åt jag heller inte spaghetti förrän jag var... 12 kanske? Vilket berodde på att pastan i skolan var HEMSK(torr och ihopkladdad). Till sist smakade jag lite hemma, och upptäckte att det faktiskt kunde vara gott.

kompis TILL mig ska det ju stå...

Jag sitter ofta och petar i maten. Det är som om jag glömmer vad jag ska göra med den och min hjärna då på något förunderligt sätt går in i defaultläge, dvs peta.