Jag känner ett enormt inre lugn när jag kan peta bort damm och annat skräp från små utrymmen. Exempel: tangentbord, fjärrkontroller, små skrymslen här och där. Nyss upptäckte jag att det under datormusen, precis vid lasern, sitter en massa damm som jag aldrig sett förr. Där fanns jättemycket. Rena julafton!

Fler saker som jag gillar att pilla bort:
- Hudflagor, sårskorpor, naglar. (Se <a href="http://www.aspergerforum.se/dermatillomani-t19274.html" target="_blank">den här tråden</a>.)
- Allt som finns i mina öron och min näsa.
- Saker som fastnat i hundens päls, allt från små pinnar och barr till stelnat klet bredvid hans ögon.

Jag har helt enkelt svårt att stå ut med vetskapen att det finns en enda liten partikel någonstans som inte ska vara där. Alla måste bort. Någon städmani eller bakteriefobi har jag dock inte.

Jag fick massor av igenkänning i tråden om dermatillomani (se länken ovan). Känner någon igen det jag beskriver nu?

Jag har lugnat ner mig på senare år vilket gör att jag numera kan avsluta en städning, men nog har jag petat bort damm på de mest obegripliga ställen...

Damm är rööt lugnande att pilla bort, man kan, eller jag känner att jag i alla fall gjort lite städning. Det med att pilla bort saker i ögonen och näsan göt jag hela tiden, det är extremt distraherande med torkat var i ögonen eller torkat snor/blod i näsan.

Eller vax i öronen för den delen också.

Dålig stavning på inlägget ovan, ledsen för det (sitter på ipoden).

Jag tycker det är jättekul att peta bort damm! Känns härligt när man hittar en riktig guldgruva med tjockt damm på nån hylla. Får dock behärska mig för att inte göra detta hemma hos andra, då det tydligen är lite ofint beteende.. Säger min mormor i alla fall.

Cathy skrev:Får dock behärska mig för att inte göra detta hemma hos andra, då det tydligen är lite ofint beteende.. Säger min mormor i alla fall.

Verkar rimligt!

Jag skulle inte vilja att någon kom hem till mig och visade mig var jag missat att få bort damm...