Nuförtiden kan kvinnor som behöver en spermadonator hitta en som ställer upp gratis via internet.

svt skrev:För kvinnor som längtar efter barn har internet öppnat nya dörrar. I den här dokumentären får vi följa tre män som via Facebookgrupper erbjuder sin sperma till kvinnor som av olika anledningar inte vill eller kan få barn på annat sätt. Som t ex 61-årige Clive, pappa till 45 barn och med ytterligare 16 på väg. Männen tar inte betalt för sina tjänster, så vilken är deras drivkraft? Och finns det risker med denna växande och oreglerade marknad - medicinska, juridiska eller etiska?

https://www.svtplay.se/video/26362350/p ... l-173-barn

Det är fyra män som berättar, två anonyma och två icke-anonyma.

Clive var inte purung men hade hittat en hobby som pensionär. Han höll det hemligt för sin fru till en början och påstod att han blivit medlem i en hemlig klubb med hemliga möten.

Men varför gjorde han detta? För att göra ensamstående kvinnor och lesbiska par lyckliga? Han skrev noga upp vart han levererat och ifall det blev något. Kvinnor som fått barn genom honom anlitade honom förstås också när det var dags för ett syskon. Det verkade nästan som han blev hög av detta, beroende av kicken när det lyckades.

En annan anonym man var öppen med att han gjorde det för att sprida sina gener. Alla ville sprida sina gener, påstod han.



Men jag undrade hur kvinnorna kunde veta att de där donatorerna var friska? De som utnyttjade deras tjänster var alltså lesbiska par, singelkvinnor och par där mannen var steril. Men om en singelkvinna bestämde sig för att stämma mannen på underhåll, vad skulle han kunna göra då? DNA skulle visa att han var barnets biologiska far. Det var ju inte olagligt med privat insemination, men det verkade inte finnas några lagar el avtal.

I de fall männen hade egna barn tycker jag det är fel mot dem. Pengar till ett donationsbarn betyder mindre pengar till de egna barnen. Och hur blir det med arvet? Fruarna kan inte heller vara glada i de fall de visste om det. Det tar ju mycket tid från familjen.

Sedan brukar det väl på seriösa kliniker finnas en begränsning på hur många barn en man får bli far till. Tänk om två donationsbarn träffas och skaffar barn med varandra, utan att veta om att de är halvsyskon. Men det kändes om det nästan var en tävling, det gällde att avla så många barn som möjligt. De där männen kände till de andra männen också, de var väl medlemmar i "samma klubb".

Det är både fascinerande och motbjudande.

Fascinerande tanke, praktiskt sätt att skaffa sig avkomlingar, samtidigt känns det egoistiskt. Vill hellre ha barn med någon jag älskar., det skulle kännas så stort