Är detta ett vanligt samband? Dvs. finns det en korrelation?

Har ibland fått intrycket av det. Frågan är dock varför det är så och vad som kan göras åt det?

Har själv haft viktproblem i tonåren, så det är ingte så att jag med detta inlägg vill förolämpa eller nedvärdera någon.

Jag funderar på om det inte är så att NPF:are ofta blir avskräckta från rörelseaktiviteter pga den skolgymnastik som finns och de bollsporter som iaf på min tid dominerade de aktiva lekarna på skolgård och fritid...

Ja jag var en liten boll när jag var mindre. Eller iaf när jag gick i gymnasiet. JÄMT var det dessa förbannade bollar överallt! JAG ville SIMMA, men det var det ju ingen annan som ville. Dessutom kunde man ju inte simma när man ville; det var ju tider man skulle passa, man måste ha tillgång till simhall etc... så simma är inget man gör spontant, som att spela fotboll tex.

Jag vill inte riskera att stöta mig mend någon, för jag vet att vikten är ett känsligt ämne. Och kanske ligger det mycket i det där med skolgymnastiken som olämplig för många med AS. Så var det för mig.

Och kanske finns det en koppling mellan AS och övervikt, men det gäller inte för mig. Jag är smal. Jag har problem att hålla vikten, får vara noga för att inte hamna i underikt och bli mager. Jag tror det har med AS att göra. Hög muskeltonus, tics och stresskänslig (= hög förbränning) låg grad av kroppsuppfattning (inga hungerkänslor). Så för min del tror jag på en koppling mellan låg vikt och AS.

Jag lider mycket litet av hunger när det inte finns någon mat framme. Men när kastrullerna väl är framme så kan jag inte sluta äta innan det är slut.(Hetsätning)
När jag var singel och barnlös så var jag pinnsmal.
Men med familj och barn som behöver regelbundna tider så har nya skärp varit nödvändigt.
Kanske ett AS(Neandertalare) drag. Att äta så mycket det bara går när det väl finns.
Ungefär det samma med törsten men där kan jag aldrig känna när jag är törstig, detta påminner mig om att huvudvärken kommit tillbaka så en balja vatten nu bums.

ufo skrev: Att äta så mycket det bara går när det väl finns.
Ungefär det samma med törsten men där kan jag aldrig känna när jag är törstig, detta påminner mig om att huvudvärken kommit tillbaka så en balja vatten nu bums.

Jo, så är jag med. Jag blir inte hungrig. Men jag äter massor när jag äter. Jag äter när jag kommer ihåg det, när mat-och-sovklockan ringer och jag lyssnar på den, eller när jag får påtagliga symptom som yrsel, huvudvärk, illamående eller svimmning, om detta kan tänkas (efter funderande) bero på att jag inte ätit nog.

Sen proppar de i oss (eller i mig iaf) en massa mediciner på väg fram till diagnosen, som har övervikt som biverkning.

Depressioner som många av oss drabbas av ger viktförändringar, mediciner mot depression lika så.

Och så borde ju dataprogramering(AS-aktivitet) ge mycket mer övervikt än fotbollsspelande(NT-aktivitet).

Jag vägde konstant 59 kilo till mina 170 cm förr. När jag väntade mitt första och andra barn, gick jag upp 20 kilo båda gångerna, men när barnet var 3 månader, var jag nere på mina 59-60 kg igen.
Så kom depressionen och med den mediciner. Vips så hade jag dubblerat min vikt på 12 månader.
Så för min del är vikten inte kopplad till min AS.