Otroligt dum fråga
21 inlägg
• Sida 1 av 1
Otroligt dum fråga
Nu känner jag att jag kommer att ställa en otroligt dum fråga. Jag är ny här på forumet. För 2-3 veckor sedan frågade en läkare mig om jag har asperger. Jag sa att jag inte har det vad jag vet, jag har inte kunnat släppa det läkaren sa. Kan man gå igenom drygt 30 år i livet utan att någon annan upptäckt eller nämnt asperger? Jag har fått diagnos svår adhd efter en gedigen npf-utredning och nu har jag tydligen en psykos av något slag. Är det vanligt med psykos om man har asperger?
Välkommen! (Skriver på mobilen..)
Inte alls ovanligt att AS upptäcks högt upp i åldrarna.
AD(H)D och AS i combo är väldigt vanligt.
Psykos har ingen klar koppling till AS. Psykoser kan man drabbas av under extrem psykisk stress, exempelvis kliniska depressioner, kraftigt missbruk osv. Ibland kan AS (men även mycket annat) leda fram till sådana tillstånd.
Inte alls ovanligt att AS upptäcks högt upp i åldrarna.
AD(H)D och AS i combo är väldigt vanligt.
Psykos har ingen klar koppling till AS. Psykoser kan man drabbas av under extrem psykisk stress, exempelvis kliniska depressioner, kraftigt missbruk osv. Ibland kan AS (men även mycket annat) leda fram till sådana tillstånd.
- barracuber
- Inlägg: 10992
- Anslöt: 2007-02-11
- Ort: Västsverige
Så såg det ut för mig.
Först adhd, sen upptäcktes asperger när jag blev psykotisk.
Troligtvis stressutlöst psykos p.g.a. sedan länge obehandlad Adhd/AS, plus utmattningsproblem.
Adhd/AS maskerar till viss del varandra, men två diagnoser, två problem. Hade knappt hört talas om Asperger innan dess.
Välkommen och lycka till.
Först adhd, sen upptäcktes asperger när jag blev psykotisk.
Troligtvis stressutlöst psykos p.g.a. sedan länge obehandlad Adhd/AS, plus utmattningsproblem.
Adhd/AS maskerar till viss del varandra, men två diagnoser, två problem. Hade knappt hört talas om Asperger innan dess.
Välkommen och lycka till.
Frågan är inte otroligt dum, däremot påstående om att det är en otroligt dum fråga.
Det är flera här som inte fattat att de har Asperger förrän efter både 30 och 40 (kanske någon efter 50) års ålder eftersom det är inte ett symptom som är så lätt att begripa att man har.
När man befinner sig mitt i livet med alla problem så tror man att det är så det fungerar för alla, inte minst eftersom de allra flesta med Asperger inte förstår så värst bra hur det är för andra människor.
Skillnaden mellan Asperger och schizofreni är väl definierad (men det är många som har Asperger som felaktigt diagnostiserats med schizofreni pga okunskap), du kanske befinner dig i gränstrakterna, men det är bättre att läkarna undersöker och om du känner att den slutgiltiga diagnosen inte känns rätt så kan du be om en 'second opinion' dvs, låta ett annat team titta igenom och se om de kommer fram till samma eller ett annat slutresultat.
Schizofreni går att bota, Asperger är något som man får leva med hela livet, många aspergare kan med olika metoder överbrygga en hel del av problemen så att man fungerar mer normalt, andra föredrar att anpassa sina aktiviteter för att det kan vara väldigt ansträngande att överbrygga problem, en ansträngning som kan kosta mer än den smakar. Jag tror att de flesta väljer en mellanväg.
Det är flera här som inte fattat att de har Asperger förrän efter både 30 och 40 (kanske någon efter 50) års ålder eftersom det är inte ett symptom som är så lätt att begripa att man har.
När man befinner sig mitt i livet med alla problem så tror man att det är så det fungerar för alla, inte minst eftersom de allra flesta med Asperger inte förstår så värst bra hur det är för andra människor.
Skillnaden mellan Asperger och schizofreni är väl definierad (men det är många som har Asperger som felaktigt diagnostiserats med schizofreni pga okunskap), du kanske befinner dig i gränstrakterna, men det är bättre att läkarna undersöker och om du känner att den slutgiltiga diagnosen inte känns rätt så kan du be om en 'second opinion' dvs, låta ett annat team titta igenom och se om de kommer fram till samma eller ett annat slutresultat.
Schizofreni går att bota, Asperger är något som man får leva med hela livet, många aspergare kan med olika metoder överbrygga en hel del av problemen så att man fungerar mer normalt, andra föredrar att anpassa sina aktiviteter för att det kan vara väldigt ansträngande att överbrygga problem, en ansträngning som kan kosta mer än den smakar. Jag tror att de flesta väljer en mellanväg.
Mja, man uppskattar att cirka 20% av patienterna blir helt återställda. Gäller oftast de som upptäcks i tid. Många går ju i flera år innan de får rätt diagnos. Alla insjuknanden är inte tillräckligt kaotiska för att omgivningen ska reagera.Miche skrev:Schizofreni går att bota
Många kan leva tämligen normala liv med sjukdomen efter att de akuta faserna bedarrat och medicin fått god effekt.
Och så finns det rätt många fall som får ha det för jävligt resten av sina liv, där medicinering inte funkar särskilt bra osv.
- sugrövmanövern
- Inlägg: 11110
- Anslöt: 2007-01-12
- Ort: Marianergraven
Hej och välkommen!
Jag fick diagnos efter 40! Vi äldre växte ju upp när AS inte fanns.
Här är några trådar om detta:
http://www.aspergerforum.se/sen-diagnos-t6823.html
http://www.aspergerforum.se/nydiagnosti ... 16015.html
http://www.aspergerforum.se/hur-manga-h ... t3598.html
http://www.aspergerforum.se/diagnos-sen ... t5743.html
http://www.aspergerforum.se/hur-gammal-ar-du-t6470.html
Jag fick diagnos efter 40! Vi äldre växte ju upp när AS inte fanns.
Här är några trådar om detta:
http://www.aspergerforum.se/sen-diagnos-t6823.html
http://www.aspergerforum.se/nydiagnosti ... 16015.html
http://www.aspergerforum.se/hur-manga-h ... t3598.html
http://www.aspergerforum.se/diagnos-sen ... t5743.html
http://www.aspergerforum.se/hur-gammal-ar-du-t6470.html
Jag fick diagnos först då jag var 35 år, så visst går det! Är 36 nu. Välkommen hit! Ingen dum fråga alls!
- vallesmamma
- Inlägg: 918
- Anslöt: 2010-01-05
- Ort: Luleå
Jag instämmer med Miche.
Själv fick jag diagnosen samma år som jag fyllde 31 och den kom som en total överraskning. Jag hade aldrig tänkt tanken och ingen hade någonsin nämnt något i den vägen tidigare. Nackdelen var att ingen i min närhet någonsin tänkt det heller vilket resulterade i en massa "men du har ju inte AS!".
Själv fick jag diagnosen samma år som jag fyllde 31 och den kom som en total överraskning. Jag hade aldrig tänkt tanken och ingen hade någonsin nämnt något i den vägen tidigare. Nackdelen var att ingen i min närhet någonsin tänkt det heller vilket resulterade i en massa "men du har ju inte AS!".
Nej, ingen dum fråga alls. Hade jag eller min psykiater haft förstånd att ställa den redan när jag var fyrtio och en bekant kastade fram idén i stället för att avfärda den på grund av okunnighet och låta mig slitas ner några år till hade jag kanske haft litet krafter kvar idag. Ofta så det går när man håller inne med en "dum" fråga.
Instämmer i övrigt med Miche och gänget.
Instämmer i övrigt med Miche och gänget.
Zombie skrev:Nej, ingen dum fråga alls. [...]
Instämmer i övrigt med Miche och gänget.
+1 som det heter här. Välkommen hit säger en annan 40+ med diverse tillstånd som balanserar varann men även maskerar och förvirrar.
- alfapetsmamma
- Inlägg: 7383
- Anslöt: 2008-05-03
Tack för alla svar. Jag ska genast läsa i de föreslagna trådarna. Om AS eller Schizofreni stämmer in på mig eller inte har jag inte tagit ställning till ännu. Jag låter läkaren komma med sitt påstående först innan jag lägger mig i, men innan det är det bra med grundkunskaper. Jag har inte bråttom någonstans just nu då jag redan är ordentligt "fast i klorna" på psykvården.
Det finns flera olika anledningar till varför det kan upptäckas sent i livet. Det är ingen dum fråga, jag tror att alla har ställt sig den frågan "varför har detta inte upptäckts tidigare?!"
En av anledningarna är att Aspergers Syndrom är en relativt ny diagnos, förhållandevis till andra diagnoser inom autismspektrumet. För många är inte Aspergers t.ex lika "tydligt" att se från ett utomstående perspektiv, som vokal touretts syndrom. (Lite svårt att gå obemärkt ifall man (i många fall) skriker svordomar helt slumpmässigt)
Man lär sig att kamouflera sitt beteende, och ifall man inte har personer runtom kring sig som är både informerade och vaksamma, är chansen liten att man kommer att upptäcka diagnoser såsom AS i en vardagsmiljö.
Jag har samtalat med många ang. just det såkallade säkerhetsnätet för individer som passerar t.ex skolsystemet idag. Jag blev otroligt frustrerad då ingen direkt anmärkte svårigheterna, men jag blev hänvisad till extra lärarstödda lektioner o.s.v. Intressant att man lägger otroligt mycket tid på att lära ut information, men vet inte ett skit om hur information uppfattas av olika. Rent utsagt löjligt, så jag förstår din frustration.
En av anledningarna är att Aspergers Syndrom är en relativt ny diagnos, förhållandevis till andra diagnoser inom autismspektrumet. För många är inte Aspergers t.ex lika "tydligt" att se från ett utomstående perspektiv, som vokal touretts syndrom. (Lite svårt att gå obemärkt ifall man (i många fall) skriker svordomar helt slumpmässigt)
Man lär sig att kamouflera sitt beteende, och ifall man inte har personer runtom kring sig som är både informerade och vaksamma, är chansen liten att man kommer att upptäcka diagnoser såsom AS i en vardagsmiljö.
Jag har samtalat med många ang. just det såkallade säkerhetsnätet för individer som passerar t.ex skolsystemet idag. Jag blev otroligt frustrerad då ingen direkt anmärkte svårigheterna, men jag blev hänvisad till extra lärarstödda lektioner o.s.v. Intressant att man lägger otroligt mycket tid på att lära ut information, men vet inte ett skit om hur information uppfattas av olika. Rent utsagt löjligt, så jag förstår din frustration.
A skrev:Varför anser man att du har en psykos av något slag? Vilka symtom har du som gör att de säger det?
AS och psykos liknar inte varandra särskilt mycket och har helt olika diagnoskriterier. Däremot kan stressymtom vid AS se ut som en psykos på olika sätt.
Jag tycker inte jag har psykos, fast jag vet inte hur det ska kännas när man har psykos. De säger jag har psykos. Jag hör, känner och ser saker som tydligen inte finns. Jag är bra förvirrad och undrar om jag ska tro på andar och spöken eller inte och tro att det bara är min hjärna som kokat ihop allt för att spela mig ett spratt.
Då kan jag undra vad de menar med "inte finns". Jag kan ju inte sitta här och säga att du inte har psykos — det beror också på vilka symptomen är och så vidare (som man kanske inte vill avslöja på nätet), och det är fullt möjligt att din läkare har rätt — men jag vill påpeka att man kan vara så känslig för sinnesintryck som faktiskt finns att andra avfärdar det som inbillning, särskilt om man har asperger; att man också kan uppfatta saker som inte finns utan att det behöver vara psykotiskt; att även läkare ofta har dålig koll på det, och att bedömningen av det alltför ofta beror på vilken läkare man går till. Några trådar om det, finns flera:
http://www.aspergerforum.se/fler-som-ho ... 18687.html
http://www.aspergerforum.se/kanslig-t18571.html
http://www.aspergerforum.se/sensoriska- ... 17652.html
http://www.aspergerforum.se/fler-som-ho ... 18687.html
http://www.aspergerforum.se/kanslig-t18571.html
http://www.aspergerforum.se/sensoriska- ... 17652.html
Återgå till Aspergare och vården